Nackdelar med en egen glassmaskin

Om man nu har tillverkat världens godaste vaniljglass med rabarberrippel, samt världens godaste jordgubbsglass, hemma i sitt eget kök - hur ska man någonsin igen kunna köpa en tvåliters GB Big Pack och tycka att det ens är i närheten av att vara glass?

Fast Ben & Jerry Half-baked kan fortfarande få följa med hem från affären.

Trystorps ekängar

Idag har vi varit till Trystorps ekängar utanför Fjugesta och tittat på små minigrodor och gigantiska ekar!

Det första vi såg när vi kom fram var att parkeringen rörde på sig av massvis av söta små grodor. Undrar just hur många man trampade ihjäl, för de var verkligen svåra att undvika att trampa på i de mängder vi såg dem. Och sååååå söta! Trots att man associerade till Monty Phyton-sketchen om "crunchy frogs" så kunde man inte låta bli att pilla lite på dem. Lilla A plockade upp flera stycken, men eftersom de var så spralliga var de svårfotograferade. Här är i varje fall en som satt still tillräckligt länge för att kameran skulle kunna fokusera.

Små grodorna, små grodorna är lustiga att se!

Undrar om Totoro bor här...

Men - som sagt - stället heter ju Trystorps ekängar (inte Trysil som jag så gärna vill säga). Ett område med massiva ekar, massor av andra lövträd, och kilovis med mygg! Tydligen är platsen även känd för sin fina vårblomstring så jag återvänder gärna till näsa vår och kikar lite till. Förhoppningsvis är inte myggen vakna då...

Den största eken vi snubblade över kom vi runt om vi famnade den alla sex (mamma och pappa var med, stora J är tonåring och låg hemma och "sov"). Lilla A och lilla E var mest förundrade över att träden såg ut som "Totoro-träd". Och så sjöng de på japanska för sin mormor.

Finfin picknick också! Korv kokt över trianga-kök, ägg och kaviar, köttbullar, pannkakor, kaffe och roiboos till lilla mig.

Vi hann med en sväng till Riseberga klosterruin med, och så till Fjugesta för en glass. På det stora hela en sagolik dag värd att fira med ett glas sval rosé eller tre.

Grattis Nick!

Idag fyller min älskade greve von Sangvin, aka Hans Alfredsson, 80 år. En dag väl värd att minnas. Denne man har bidragit med mycket så mycket, men min personlige favorit är ändå "Fröken Fleggmans mustasch". Det finns ingen gräns för hur många citat jag kan plocka från denna lilla pärla! Här är en favoritscen. Hasse som Nicklas von Sangvin/Hushållsroboten MaNicklas, Lena Nyman som Frida Fleggman, Gösta Ekman som Kolerik Vresig och Tage Danielsson som Hedvig.

Änglalik vampyrläsning!

Känns som att sommarens läsning kommer gå i de kalla kårarnas tecken. Jag har redan läst de första delarna i både "Vampire academy" och "Vampire diaries" och har nu dessa ligger och väntar på min uppmärksamhet. "Vampire academy" har jag lånat av Perny. Hon är snäll hon.

De två änglaböckerna följde med mig hem från Stockholm (men nagellack misslyckades jag totalt med att köpa på mig - illa). Läste till och med ett litet anslag på Pocket Shop, där jag köpte "Fallen ängel", om att nu var det änglarnas tur att ta över den ockulta litteraturtronen efter alla vampyrer som regerat de senaste åren. Och visst kan det mycket möjligt vara så, men jag fortsätter att älska mina vampyrer, som jag alltid gjort.

Ibland är det bra att vara tillräckligt gammal för att fatta att man inte behöver följa alla trender.

Födelsedagspresent

Jag fick min stora önskan uppfylld när jag fyllde tant (40) förra veckan. Mina underbara föräldrar och mina underbara bröder, med familjer, såg till att jag numera har en underbart röd Kitchen Aid köksmaskin, som pryder sin plats på min köksbänk. Dessutom köpte de till ett tillbehör i form av en glassmaskin som också är en sådan där pryl jag velat ha i flera år.

Idag har jag testat min nya älskling. Först fick den göra bröddeg. Levain nu igen - för det är så jädra gott! Och så gjorde jag glass också. Vanilj- och rabarberglass ligger nu i en låda i frysen. Den ska hem till mamma och pappa ikväll, för avsmakning.

Planerar redan nästa glass och kommer på mig själv med att snegla på allt möjligt man skulle kunna ha som smaksättning. Mynta kanske. Eller hallon. Citron. Choklad för bövelen! Körsbär. Jordgubbar så klart. Mmmmmm....

Och så massvis av maränger av alla äggvitor som blir över. Marängsmeten skall självklart vispas i min raring, med den tillhörande ballongvispen.

Jag har idag utstött så glada och lyckliga läten över min rarings framfart att älskade maken blivit rädd för att han ska bli utbytt. Men så länge den inte kan klia mig på ryggen behöver han inte vara orolig.

Noveller

Läser en novellsamling just nu av Alice Munro. När det är dags för Nobelpris i litteratur brukar hon nämnas och hon har tilldelats Man Booker international prize, och det är inte föraktligt. Enligt New York Times så: " Alice Munro kan med fog kallas den bästa nu verksamma skönlitterära författaren i Nordamerika."

Alltså tycker jag att den här boken är skittråkig.

Jag har nu läst 4 av 12 noveller och jag tycker inte alls om dem. De griper inte tag i mig ett dugg, och om man nu skriver i novellform är det viktigt som attan att man fångar sin läsare redan i de första meningarna. Jag blir bara grusig i ögonen och uttråkad.

Så jag kommer lägga ifrån mig denna lilla novellsamling. Läsa en novell lite då och då, istället för alla på en gång. Med tanke på att jag just nu har närmare 20 böcker som pockar på min uppmärksamhet, kan det vara ett bra val.

Jag tror jag börjar med "Styggelsen".....

"I love cats"

Någonting säger mig att den här tjejen inte kommer få så värst många hugg...

Och ja - jag fattar att det är fejk. But where's the fun in that?

Mrs Data blir en elak drake

För någon månad sedan föreslog jag för älskade maken att vi kanske kunde åka till Stockholm några dagar på hans semester. Barnen brukar åka dit med sin farmor i juli för att gå på Gröna Lund, så jag räknade iskallt med att jag skulle slippa det. Dumma lilla jag...

Jag hade föreställt mig hur vi skulle strosa runt på stan, äta glass, titta i affärer, kanske besöka ett museum eller två. Vasamuseét var på tapeten, liksom Livrustkammaren. Som sagt var - dumma lilla jag...

För självjävlaklart så hamnade vi på Gröna Lund i varje fall. Från att ha varit en mysa-runt-på-stan-resa förvandlades hela min planerade resa till att kretsa kring ett besök på ett jävla nöjesfält! Och vem kom på att det skulle heta just "nöjesfält"? Det ger ju ett felaktigt intryck av att man ska få ha lite roligt.

Jag. I tisdags.

Till saken hör att jag inte tycker om nöjesfält eller nöjesparker av något slag. Det är bara en massa folk och oväsen överallt och allt kostar alldeles för mycket pengar. Dessutom tycker jag inte om att åka några som helst karuseller eller berg-och-dal-banor. Varför utsätta sig för dödsångest om man kan låta bli, liksom.

Förra året gav jag vika efter flera års tjat, och vi spenderade två dagar på Legoland. Där var i varje fall ljudnivån normal. Att den här resan till Stockholm mer blev en resa till Gröna Lund var däremot helt och hållet utom min kontroll. Plötsligt var det bara så och jag har inte en aning om hur det gick till.

Tanken slog mig otaliga gånger att helt enkelt vägra. Älskade maken skulle ha sällskap av sin morbror på Grönan i varje fall, så jag var egentligen en överflödig vuxen. Ångrar bittert att jag inte gjorde så.

Det första som hände var nämligen att hela gänget bestämde sig för att åka Twister, Gröna Lunds nya fina berg-och-dalbana i trä. Höjdgräns 120 cm. Alla åkte utom jag. Alla. Inklusive lilla E. BIG mistake. För gissa vem som blev livrädd och vägrade åka något alls efter det? Just det - lilla E. I mitt fall innebar det att jag spenderade min tid med att vänta med henne medan de andra köade. Det fanns en enda berg-och-dalbana jag ville åka och det var "Kvasten". Det ville alla de andra också. Utom lilla E. Gissa vem som fick sitta och vänta med henne.

Älskade maken erbjöd mig däremot att få åka den sedan. Själv. Tack men nej tack oh du ömsinte make.

Så vad gjorde jag med mitt åkband? Jag var två gånger i Lustiga huset, en åktur i Blå Tåget, åkte Nyckelpigan med lilla E, besökte Skrattkammaren och åkte Kärlekstunneln i deras mest urinluktande båt. Och så väntade jag. Och väntade. Och så kom det en åskskur som gjorde mig blöt från skorna upp till knät. Och så väntade jag lite till. Och frös. Och jag fick ingen glass och ingen lakrits och inget te. Och jag hatade varje ögonblick.

Och kom nu inte dragandes med något jädra dravel om att "det var ju för baaaaaaaarnens skull" jag var där. För att de skulle få ha roligt. För jag är faktiskt så självisk att jag anser att jag också kan få ha kul. Jag tror det blir roligare för mina barn om deras mamma inte är arg och ledsen en hel dag.

Om ni hör mig säga att jag ska till Liseberg nästa år, eller EuroDisney, eller något annat liknade ställe, så hindra mig. Jag har avsvurit ett löfte från älskade maken om att få slippa liknande resor i fortsättningen. För fy fan vad jag haft tråkigt de här tre dagarna.

Jag som hade längtat så.

Farväl

När jag var 17 år köpte jag ett par skor på Sko Uno i Stockholm. Precis sådana som Jakob Hellman hade. Jag älskade dem. Mycket. Dessutom var de isbrytarna när jag lärde känna min käre vän J. De senaste 10 åren har de legat uppe i ett av vindsförråden och bara väntat.

På min fest i lördags, för att jag hade fyllt 40 år, så pratades det en hel del minnen, och full som jag var snubblade jag uppför trappan och skodde mig i mina clownskor.

Tidens tand hade inte varit nådig mot dem. Sulorna hade multnat totalt och blev till smet och smulor och jag förpassade dem raskt ner i en påse.

Och nu har jag slängt dem. Jo - faktiskt. Sopbilen har varit här och tagit dem ifrån mig. Bye bye.

För varför har jag egentligen behållit dem alla dessa år? Som ett nostalgiskt minne så klart. Efter en ungdom jag egentligen inte saknar (även om jag tror det ibland) och en vänskap som började spira. Men vännen har jag ju kvar! Vad ska jag med ett par gamla skor till?

Nu är de borta - men jag är kvar.

YIIIIHAAAA!!!!

Födelsedagsveckan avslutades med min 40-årsdag i fredags. Festen hade jag igår och idag lider jag av sviterna från den. All tunghet i huvudet är dock helt klart värd att ha, eftersom jag hade så toppenkul igår.

Och här famför jag en av presenterna. En sprillans tantcykel till en tant. Kan det bli bättre?

Premiär!

Sådär ja!

Efter många funderingar hit och dit har jag nu skapat en blogg helt vikt åt mina nagellack. Ni hittar den här eller i blogglistan.

Välkomna dit för nagellacksnörderi - här nördar jag på i största allmänhet i fortsättningen också.

Dags att smälla av en raket eller hundra

Idag smäller det! Min lille storebror fyller år!

(Att han är en liten storebror betyder icke att han är kort, han är bara den yngre av mina storebröder.)

Grattis käre bror! Se vilka fina fyrverkerier jag bränner av för dig.

Hipp hipp - hurra hurra hurra hurra!

Te

Varför är det så svårt att få gott te ute på café?

Har man riktig otur får man betala hutlösa priser för påste. Tänk dig själv att betala 20 spänn för snabbkaffe. Gissa om man skulle få skäll om man dristade sig till att göra något så elakt! Men om man dricker te så ska man glatt betala de pengarna.

Men påste är ju inte te - det är pulver från te som ligger i en påse. Sånt där bös man får kvar i koppen som tesump efter att man bryggt sig en riktig kopp med te. Och det anser caféägarna att man ska betala dyrt för?

Värst är ju alla de där ställena som bestämt sig för att satsa på kaffet. De köper in en dyr kaffemaskin eller två, som brygger i olika bar (tryck alltså), skummar mjölk med mera. Och jag som dricker te får nöja med vatten värmt i mikron och en påse tepulver.

Och få mig inte att börja med chailatten som vissa har mage att ta betalt för! En äkta chai är ett svart te smaksatt med kanel, kardemumma, ingefära, nejlika och i vissa fall även peppar. Det är så mycket kryddor i en chai att de dominerar över teet. Och eftersom det rör sig om kryddor som kan vara starka för magen kokas det med mjölk för att skona magen. Om man vill så sötar man med honung.

Men om man beställer en chailatte på mindre nogräknade ställen får man en stor kopp ångad mjölk med kanelsirap i. Sött och kokt. Utan en gnutta te. Skandal - å min ära.

Så här lätt är det, ni caféägare - om ni inte serverar så mycket te så investera i varje fall i en vattenkokare. Vattnet kokar upp på nolltid och brygger ett gott varmt te till skillnad från den fesljumma historia som serveras ur en mikro.

Investera sedan i två eller tre riktiga teer. Ett svart neutralt, ett fruktigt och ett kryddigt till exempel. Sedan kan man komplettera ytterligare med en mindre mängd grönt och rött te om man vill. (Fast rött te är egentligen inte te för det kommer inte från tebusken utan från roiboosbusken.) Till det teklämmor eller tefilter.

Det är en investering på några hundralappar och plötsligt är det te du serverar värt pengarna.

Ibland blir man så arg att man funderar på att öppna ett tefik och bara servera pulverkaffe till de som vill ha det. Som en hämnd....

Och så en massa goda bakverk. Kanelbullar, chokladbollar, kladdkaka, tårta, småkakor.

...Är det försent att skola om sig?

Chokladpavlova & pavlova

När stora J tog studenten häromdagen bjöd vi på tårtbuffé. Inget käk, bara en massa tårta. Stora J gillar, eller älskar, tårta nämligen.

Eftersom jag gillar att baka valde jag att baka tårtorna själv. Alla fem. Den som väckt mest förundran, och som det inte blev kvar en enda skärva av, var chokladpavlovan med grädde och jordgubbar. Receptet har jag snott av Nigella och det finns i hennes kokbok "Nigellas sommarmat". Vänder man på bladet får man ett recept på vanlig pavlova också som kräver mindre äggvita.

Chokladpavlova

6 äggvitor

3 1/4 dl socker

3 msk siktad kakao

1 tsk rödvinsvinäger

50 g finhackad mörk choklad (fast det hoppar jag oftast över)

Värm ugnen till 180 grader. Rita på ett bakplåtspapper upp en cirkel på ca 23 cm i diameter, enklast är att använda en rund bakform.

Vispa äggvitorna tills det bildas toppar och vispa sedan i sockret, en sked i taget, tills marängen är styv och glansig. Strö över kakao och choklad, häll över vinägern och vänd ner allting till chokladen är helt inarbetad i marängen.

Bred ut smeten på bakplåtspappret med cirkeln som mall. Släta till sidorna och ytan. Ställ in i ugnen, sänk genast värmen till 150 grader och grädda i 1 timme och 15 minuter. När marängen är färdig ska den vara torr och frasig på ytan men kännas lite lös om man trycker på toppen.

Stäng av ugnen, glänta på luckan och låt marängen svalna helt.

Stjälp upp pavlovan på ett stort fat. Straxt innan servering - vispa ca 5 dl grädde och bred den över marängen. Lägg på 500 g hallon eller ½ liter skurna jordgubbar eller andra frukter eller bär. Riv gärna över lite mörk choklad.

Pavlova

4 äggvitor

3 dl socker

2 tsk majsmjöl

1 tsk vitvinvinäger

1 tsk vaniljsocker

Gör som med chokladpavlovan, men rita upp en mindre cirkel, 21 cm är lagom - som en tallrik ungefär.

Sikta ner majsmjölet och vaniljsockret på samma sätt som kakaon i receptet ovan. Gör annars precis likadant med tillredning och gräddning som ovan.

Täck pavlovan med 3 dl vispad grädde och valfria bär eller frukter. Nigella föreslår inkråmet från 10 urgröpta passionsfrukter. Min favorit är hallon.

Ät och njut. Du behöver knappast oroa dig för rester.

Födelsedagsveckan har börjat!

När jag och mina bröder var små hade vår ömma moder en hektisk vecka varje sommar. Hon lyckades nämligen med konsstycket att klämma in våra födelsedagar på en endaste liten vecka. Vi fyller varannan dag - och i åldersordning!

Så med början idag fyller min käre storebror år, på onsdag är det dags för näste käre storebror och på fredag toppar vi härligheten med min 40-årsdag!

Men numera slipper mamma jobba för att vi ska få kalas, det ordnar vi själva.

Grattis brorsan! Hoppas vi ses snart igen!

Läsecirklen om "Sarahs nyckel"

Läsecirkeln har flamsat och tramsat och fikat hos H den här gången. Hon bjussade på kladdkaka och te, samt kaffe till nye medlemmen K, som ersatt K. Boken vi lyckades prata om, bland allt flams och trams var "Sarahs nyckel" av Tatiana de Rosnay.

När H presenterade den här boken för oss var min spontana kommentar att det verkade vara en "feel good by feeling bad"-bok. Alltså en bok som man blir känslomässigt berörd av på ett sätt som inte är alltför angenämt, för att sedan lägga den ifrån sig med en känsla av att man är lite rikare i livet. Att det är bra och att vi lärt oss något.

Vi kan ju börja med att vi lärt oss att vi är okunniga. I varje fall känns det så, och det är helt okej. Och kanske till och med meningen. För de händelser som sker i boken är verkliga men dolda. Man har liksom inte fått lära sig vad som hände i Frankrike under andra världskriget, på samma sätt som man fått lära sig om Tyskland eller Polen. Så att man inte känner till Frankikes roll i judeutrotningen kanske inte är så konstigt.

Jag citerar baksidestexten:

" Paris 1942. Sarah, en 10-årig judisk flicka, gömmer sin yngre bror i garderoben strax innan familjen brutalt arresteras av den franska polisen i den beryktade hopsamlingen av judiska familjer - Vel'd'Hiv. Hon låser dörren och stoppar nyckeln i fickan, övertygad om att hon ska komma tillbaka om några timmar. Men timmarna blir dygn och Sarahs desperation växer.

Paris 2002. Inför 60-årsdagen av Vel'd'Hiv, ombeds Julia Jarmond att skriva en artikel om denna svarta dag i Frankrikes historia. Under sitt sökande efter uppgifter snubblar hon över Sarahs nedtystade familjehistoria. Julia känner sig manad att skriva om flickans öde, och under sina efterforskningar av det förflutna börjar hon ifrågasätta sitt eget liv.

Sarahs nyckel lyfter fram de tabun och den tystnad som omger en skamfläckad händelse i Frankrikes historia, samtidigt som den skildrar en modern kvinnas liv i dagens Frankrike och USA. Tatiana de Rosnay har skrivit en varm och inkännande roman om utanförskap, hemlängtan, skuld och familjeband, men också om människans inre styrka och hur viktigt det är att inte glömma det som varit."

Vad tycker vi då? Älskar vi det här?

Ja och nej.

Sarahs berättelse känns in i märgen. Det är den man vill ha - det man vill veta. Julia, skribenten, känns i vissa fall onödig. Vi skiter liksom i hennes privatliv. Vi vill veta vad som hände med Sarah och hennes bror. Hur livet gestaltade sig för dem. Istället får vi en massa oväsentligt om Julias äktenskap och en lägenhetsrenovering.

Första halvan av romanen berättas ur två olika synvinklar. Sarahs berättelse berättas med kusiverad stil, och Julias med vanlig hederlig typsättning. Där den kursiverade stilen försvinner, försvinner även en hel del av tempot i berättelsen. När man inte längre får förstapersonssynvinkeln på det som händer Sarah, utan bara Julias iakttagelser och inhämtade kunskaper, så är det inte längre lika intressant. Fokus tas från Sarah och läggs på Julia.

Och som sagt - Sarahs berättelse är mycket intressantare läsning än Julias dito.

Betyg är bara inkommet från 6 av cirkelns medlemmar. J hade inte riktigt läst färdigt och bad att få återkomma med sitt när hon läst klart.

Det pendlade rätt rejält den här gången. Från 2 till 4,5 på vår femgradiga betygsskala. Av 6 deltagare blev snittbetyget 3,3. Över medel med andra ord.

Nya medlemmen K valde, på begäran, en förhoppningsvis rolig bok. Hennes val föll på "Ers Majestät olycklige Kurt" av Lena Ebervall och Per E Samuelson.

Nästa träff blir i mitten av augusti.

Upp och ner

Livet går i vågor. Det har toppar och dalar. När de kommer så där himla tätt som de gjort för mig sedan i onsdags, är det dock inte helt lätt att hänga med.

Känner mig just idag lite skör, på samma gång som jag tycker livet leker.

Tråkiga nyheter mitt i all glädje kan göra så.

Vad jag har gjort idag

Hon har gett mig klartecken för att lägga ut bilder på henne, så det var så här stora J såg ut idag när hon tog studenten. Här på väg till champagne/ciderfrukosten.

Efter avslutad tårtbuffé med 5 olika tårtor, har nu alla gäster gått hem och vi är bara familjen hemma igen.

Studenten ifråga väljer att spendera kvällen med oss i familjen framför att springa ute på krogen. Inte riktigt vad hon uppskattar. Och som syns på färgvalet på klänningen så följer inte den här lilla gumman strömmen direkt.

Jag är stolt som en tupp.

Och så har jag druckit mousserande jordgubbsvin också. Livet leker!

För hon har tagit studeeeeeeeenteeeeeeeeen!!!! Hurra vad min älskling är bäst!!!!!

30 day song challange

De senaste 30 dagarna har jag varit engagerad i en liten uppgift på Facebook, nämligen den mycket underhållande aktiviteten "30 day song challange". Det är bara att söka inne på ansiktsboken så kommer det upp, om du skulle vilja göra din egen.

Man ska alltså välja en låt om dagen i 30 dagar, men inte vilka låtar man vill hur som helst. Nej, det finns vissa kriterier man ska följa, vilket gör att man får tänka till. Vissa låtar har varit självklara val medan andra har varit svåra som 17 att välja.

Här är i varje fall min lista inklusive en massa kommentarer från yours truly.

day 01 - your favorite song: "Paradise" - Black. En av de vackraste texterna någonsin. Jag har varit kär i den här låten sedan tonåren, och det går inte över
day 02 - your least favorite song: "Hips don't lie" - Shakira. Uärk!
day 03 - a song that makes you happy: "Det snurrar i min skalle" - Familjen. Vänligen se min header.
day 04 - a song that makes you sad: "I want to hold your hand" - Glee cast (Kurt). Den är heartbreking när den framförs av Kurt Hummel.
day 05 - a song that reminds you of someone: "Julia" - The Beatles. Säger inte vem eller varför.
day 06 - a song that reminds you of somewhere: ""Boys don't cry" - The Cure. På spårkresa i Hastings 1988 spelades den här varje kväll på discot på piren. Vissa blev mer galna än andra.
day 07 - a song that reminds you of a certain event: "Så länge vi har varann" - Ratata. Kom 1987, samma år jag slutade 9:an, men mitt starkaste minne till den här underbara sången är när jag gick Sång och teater på S:t Eriks folkhögskola. Den här sjöng vi som avslutning på vår föreställning.
day 08 - a song that you know all the words to: "Life on Mars?" - David Bowie. Jag kan texten till löjligt många låtar, men den här är så bra så jag skryter om den.
day 09 - a song that you can dance to: "Safety dance" - Men without hats. Den ultimata danslåten. Ever.
day 10 - a song that makes you fall asleep: "Goodnight lovers" - Depeche Mode. Jag somnar inte till musik, men den här skulle helt klart kunna duga som vaggvisa.
day 11 - a song from your favorite band: "Natt efter natt" - Ratata. Hur väljer man liksom? Som att man bara har ett favoritband? Men Ratata har något speciellt och jag kommer alltid tillbaka till dem.
day 12 - a song from a band you hate: "Blå Hawaii" - Vikingarna. Vilken dansbandslåt som helst funkar här. Inte min tekopp.
day 13 - a song that is a guilty pleasure: "Lipstick" - Jedward. Jag skäms lite över att jag tycker att ESC är kul, och lite extra över att jag fullkomligt ÄLSKAR den här lilla trudelutten. Och så är de söta att titta på också.
day 14 - a song that no one would expect you to love: "Machineries of Joy" - Die Krupps & Nitzer Ebb. Inte alla gissar att jag älskar den här. Det är ganska tung synt vi talar om här.
day 15 - a song that describes you: "Peace" - Depeche Mode. Kräver att man lyssnar på texten. Känns nästan gjord för mig. Nästan.
day 16 - a song that you used to love but now hate: "Sista morgonen" - Niklas Strömstedt. Blev en massa kommentarer på den här inne på fejan. Alla var dock överens om att den suger. Fett.
day 17 - a song that you hear often on the radio: "Genom eld" - Oskar Linnros. En sådan där dag det var svårt att välja igen. Jag lyssnar nämligen inte på radio, bara när jag åker bil. Och jag tycker mig ha hört den här rätt ofta när jag åkt bil den senaste tiden. Eftersom den är bra gör det ingenting.
day 18 - a song that you wish you heard on the radio: ""Gimme gimme" - Erasure. Listans andra cover. Det spelas för lite synth på radio. Och bara för det så spelade de "Love to hate you" med ovanstående grupp på radio samma dag jag postade den här.
day 19 - a song from your favorite album: "Enjoy the silence" - Depeche Mode. Jag älskar "Violator", Depeche Modes bästa album. Faktiskt är det bara "Personal Jesus" som jag inte tycker om. Det är den där vidriga steelguitaren som sabbar för mig. Remix-versionen från i år däremot är riktigt jädra bra.
day 20 - a song that you listen to when you’re angry: "Pure morning" - Placebo. Det handlar om att hitta något taktfast att ta en ilsken promenad till så att ilskan kan rinna av. Arg är ingen hälsosam känsla.
day 21 - a song that you listen to when you’re happy: "Doctor Who theme" blev mitt val den här dagen. Jag blir nämligen på bra humör av "Doctor Who".
day 22 - a song that you listen to when you’re sad: "Silver lining" - Hurts. Min pick-me-up-låt hela våren. Och det har behövts ibland.
day 23 - a song that you want to play at your wedding: "Somebody" - Depeche Mode. Nu är ju jag redan gift. Med älskade maken. Den här sången framförde min käre vän J i kyrkan. Ett minne jag bevarar på ett alldeles särskilt ställe i hjärtat. Liksom anledningen till varför den var ett så självklart val för mig och älskade maken.
day 24 - a song that you want to play at your funeral: "Together in electric dreams" - Phil Oakley. Varför inte liksom?
day 25 - a song that makes you laugh: "The penis song" - Monty Python. Jamen gissa varför!
day 26 - a song that you can play on an instrument: "She sells sanctuary" - The Cult. Här blev det problem igen. Jag spelar inget instrument nämligen. Sen kom jag på att faktiskt fått 100% på den här när jag spelat Guitar Hero, så jag utnämner den "gitarren" till ett riktigt instrument. För en stund.
day 27 - a song that you wish you could play: "Just can't get enough" - Depeche Mode. Älskade maken kan spela melodislingan på piano. Orättvist.
day 28 - a song that makes you feel guilty: "Do they know it's Christmas" - Band Aid. Något att tänka på varje jul och tiden däremellan. Och Perny - ingen poplåtsanalys nu!
day 29 - a song from your childhood: "Michelangelo" - Björn Skifs. Min första idol. Jag ville gifta mig med honom när jag var liten. Det gick över, som tur var.
day 30 - your favorite song at this time last year: "Neutron star collision" - Muse. För ett år sedan var jag musikaliskt insnöad på Muse. Och "Twilight saga: Eclipse" skulle snart få premiär. Den här låten ligger på soundtracket. Två flugor i en smäll!

Hellre original än kopia

Snart dags för semester? Planerar du redan nu vad du ska shoppa på alla pittoreska små marknader du ska besöka? Om du har tänkt dig att du ska köpa en varumärkeskopia så hoppas jag att du tänker om.

Många tror, helt felaktigt, att det är miljonföretagen som förlorar på märkeskopiorna. Sanningen är annars den att den person som köper en "Rolex" sällan har tänkt sig att köpa den äkta varan. Varumärkesintrång är ju ett gissel i sig, och i vissa länder åker man på dryga böter om man ertappas med en kopia. Det är grejen med att man skulle kunna förknippas med den dåliga kvalitet som kopiorna har som är anledningen till att företagen försöker stoppa kopiorna.

Under mina 10 år i klockbranschen såg jag 2 äkta Breitling i förhållande till 2 oäkta "Breitling" i veckan av dålig kvalitet. Inte sällan burna av någon ung kostymkille som var ack så stolt över sin kopia.

Men vet du hur denna kopia tillverkades? Under vilka förhållanden? Och vad pengarna du betalat går vidare till?

Sanningen är den att kopiorna tillverkas under helt vidriga förhållanden. Slavlika. Inte sällan av barn. Det är ingen som kontrollerar den här marknaden, som de seriösa företagen gör, för att se att underleverantörerna inte har barn som arbetskraft, eller att arbetarna har en trygg arbetsmiljö eller får skäligt betalt.

I många fall bedrivs försäljningen av märkeskopiorna av ligor. Mannen/kvinnan som du står och prutar med är bara ett ansikte utåt. De behåller en spottstyver av det du betalat - resten går till ligan. Det är deras "soft crime", ett sätt att tvätta sina pengar, särskilt i de länder där polisen inte bryr sig om att stoppa försäljningen hur olaglig den än månne vara.

I värsta fall bidrar du, i och med ditt köp av en kopia av en Chanelväska, till terrorism. Eller trafficking. Eller droghandel. Något som jag antar att du inte gärna vill bidra till...

Så tänk en gång extra när du står där på marknaden. Köp ett äkta hantverk i stället. Något med lokal anknytning. Då hjälper du den som säljer, snarare än någon skum organisation som vill ha dina pengar till att driva sina bordeller/träningsläger för terrorister/knarklabb.

Trevlig resa!

Är bananerna fina?

Funderar lite på det här med bananer...

Hur kommer det sig att KRAV-bananerna säljs i en... plastpåse? Är det höjden av ironi eller höjden av idioti?

Jag köper KRAV-bananer för att de odlats utan miljöfarliga bekämpnings/avlövningsmedel. Bättre för miljön och bättre för de som arbetar på bananplantagen.

Och så skeppas de till Sverige, delas upp i klasar om 3-5 bananer och stoppas in i plastpåsar. Ett av de miljödummaste förpackningsalternativen som finns.

Är inte riktigt med på logiken där.

Kan ju passa på att ösa lite galla över reklam också, eftersom jag tycker det är så roligt.

Just nu har Chiquita en fullkomligt vedervärdig reklam med en kvinna som stjäl en mans Chiquitabanan på ett gym. Denna reklamsnutt avslutas alltid med att en hysterisk röst uppmanar en att köpa Chiquita Kids-bananer så att man kan få Rio-chicko-bands. Alltså små armband i gummi formade som ett djur om man inte har dem på sig.

För det första - är det någon skillnad på vanliga Chiquitabananer och Chiquita Kidsbananer? Förutom att de sistnämda är instoppade i en plastpåse med färgglatt tryck och det följer med en present?

För det andra - går folk verkligen på det?

Klart de gör. De har ju gått på myten om Happy Meal också...

Berättelsen om tårtan

En gång för inte så värst länge sedan fyllde älskade maken 35 år. Eftersom vi är stammisar på den lokala Ica Maxin, och spenderat x antal tusen där genom åren, så fick han i gåva från dem en tårta och en tårtspade.

Förra lördagen fyllde älskade maken 37, och dagen innan när han tog in posten, låg det ett erbjudande om tårta och tårtspade i brevlådan, dekorerat med ett stort "Grattis på födelsedagen". Som sagt - dagen innan älskade makens födelsedag. Och det stod "Grattis" på det. Alltså var det hans.

På självaste födelsedagen bestämde vi att vi åker väl och hämtar ut den där tårtan och bjuder över föräldrarna på fika. Älskade maken börjar då spekulera i vad jag skulle få från Ica på min födelsedag. Om han nu skulle få en fin tårta på sin födelsedag, han som bara fyller 37, vad kunde jag då tänkas få? Jag ska ju trots allt fylla 40 om några veckor.

Lite stillsamt undrade jag då om erbjudandet verkligen hade varit adresserat till honom. Och det hade det ju så klart varit eftersom det kom i brevlådan dagen innan hans födelsedag. Ju.

Men han plockade ändå fram kuvertet ur återvinningen för att visa mig.

Gissa nu om det stod att det var till mr Data eller mrs Data?

Självklart var det till mig... 40 smäller trots allt lite högre än 37.

För att ge sagan ett lyckligt slut så gav jag honom min tårta. Han är nu skyldig mig nackmassage resten av året. Fast det har jag inte talat om för honom än.