Överenskommelser av Simona Ahrnstedt

Nu ska jag instämma i hyllningskören för den här boken:

"Det är i december 1880 på OPeran de möts första gången. Hon - Beatrice Löwenström som bor med sin farbrors familj och som lever ett hårt hållet konventionellt borgarliv. Han - karsimatiske Seth Hammerstaal, stadens mest omtalade ungkarl, en av Sveriges rikaste män som aldrig har levt sitt liv efter någon regelbok.

Efter den kvällen tycks de ständigt korsa varandras vägar i Stockholms socitet. Seth fascineras av Beatrices intelligens och frispråkighet. Hon liknar ingen annan kvinna han tidigare mött. Det dröjer inte länge förrän Beatrice och Seth inser att de är involverade i en mycket komplicerad och passionerad romans.

Men det finns planer och överenskommelser som personer i Beatrices närhet har avtalat - planer som varken innefattar frihet, lycka eller Seth..."

Jag känner att jag har svårt att sätta ord på min förtjusning över den här boken. Jag har suttit och vrålat åt den, svurit, daskat den hårt i bordet. Jag har läst den varje sekund jag haft tid över bara för att få veta hur det ska gå. Jag har gråtit av sorg, lycka och frustration och jag har jublat och rasat om vartannat. Passionen flödar på boksidorna och jag känner att jag lever mig in i karaktärernas liv och känslor, främst då Beatrice. Jag vill liksom in i texten och rätta till. Peka åt rätt håll, reda ut frågetecknen för Seth och Beatrice - öppna deras ögon.

Men - ett pyttelitet men - jag hade lite svårt för kapitelindelningen. Vissa kapitel var jättelånga och andra bara två sidor eller så. I vanliga fall har jag ingenting emot det, men den här boken är berättad i tredje person och byter stycke varje gång den byter karaktär. Då kan jag känna att det blev lite hattigt. Men skit samma. Läs den här!

Betyg? Självklart 5/5.