torsdag 3 juli 2014

Mrs Data läser bästisens debutroman

God damn! vad det inte är lätt att skriva om något som en god vän har lagt ner tid och möda och besvär på. Vad man vill bara älska allt, om inte annat så för att vara stöttande. Och jo, jag gillar "Alvhilda - uppvaknandet" och jo, jag vill oerhört gärna läsa de kommande delarna för jag är nyfiken. Men jag älskar inte den här boken, även om jag tycker om den.

Allie är en rak och känslohämmad amerikanska. Att tro på något som det inte finns veteskapligt belägg för är för henne korkat, något hon inte är sen att berätta för omgivningen. Hon har dessutom alltid sett sitt eget intellekt som oklanderligt. Men när hon reser till Sverige möter hon ett förflutet som trotsar hela hennes världsbild. Den ende som sitter på svaren är den mystiske mannen som hemsöker hennes drömmar och får henne att ifrågasätta sitt förstånd. Gränserna mellan dröm och verklighet suddas ut. Vem ska hon tro på - och vem är Alvhilda?
Det här är lättläst skrivet. Stundtals är det lite äckligt, stundtals lite sexigt och inte så lite ofta lite finurligt. Det kan vara en liten uppförsbacke in i texten, men när man väl kommit över den går det med en rasande fart att läsa. Man blir nyfiken på vad som komma ska. Eller - jag kan tänka mig att man blir det om man är ny läsare. Jag läste nämligen ett först utkast på den här lilla historien en gång i tiden, och mycket är sig likt även om mycket förändrats. Grundhistorien är densamma och händelseförloppet likaså, så för mig var det inag direkta överraskningar. Mer att det var väldigt roligt att äntligen få läsa "Alvhilda" och hålla henne i min hand efter alla samtal vi haft om henne de senaste åren.
Jag tycker absolut att det här är en utmärkt liten urban fantasy, så gillar man den genren så har man en liten pärla här. mitt betyg blev 3/5.
Jag hoppas också att "Alvhilda" kommer få sällskap av sina två kompanjoner i min bokhylla - i hårdpärm så klart.

"Vad är det jag har på ryggen?" Jag gick in i badrummet och ställde mig med ryggen mot spegeln för att försöka se reflektionen av ryggen över axeln. Det var en lång mörkbrun rand som löpte längs med hela ryggraden. Jag sträckte ena handen bakåt för att känna på den.
"Den är skrovlig", sade Julie snabbt.

2 kommentarer:

  1. Så du förväntade dig inte något helt nytt slut då :) kanske åkte dom till månen istället. Ett nytt slut att fundera över. Synd att jag inte lyckades förtrolla dig, men den var i alla fall bättre än den där boken, du vet vilken jag menar ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Allt är bättre än den boken. Du hade kunnat blunda och skriva på måfå och det hade varit bättre. Och så är det ju så att jag vet att bok 2 och 3 är ännu vassare så - LÄNGT!

      Radera

Tack för din kommentar.
Reklam och anonyma kommentarer kommer raderas. Så vill du ha ett svar - se till att skriva under.