söndag 6 juli 2014

Vi hade i varje fall otur med vädret

Bildspamsvarning utfärdad!

För ett par dagar sedan packade vi in de minsta barnen och en frukostmatsäck i bilen och begav oss iväg på en liten dagsutflykt. Vi hade noga kollat så att vädret skulle vara okej, och till och med skjutit på resan en dag för att få bästa möjliga väder. Alltså småregnade det och blåste friskt hela dagen.


Här ser vi Gränna från båten över till Visingsö. Vi har i flera år pratat om att vi skulle åka dit, hyra cykel och trampa runt på ön. Med tanke på det trista vädret valde vi i stället att ta bilen över och hann se hela ön på en förmiddag. Vi hade tur och hann med dagens första färja med en marginal på 30 sekunder.


Lever man med en man som har en filosofie kandidat-examen i historia, så hamnar man så klart vid dem gamla kungaborgen vid Näs på öns sydligaste delar.


När samme älskade make fick syn på sjön blev han minst sagt förtjust. "Det ser ut som havet!" meddelade han hänfört, och väl hemma igen fick jag höra att det gröna vattnet hade varit bäst på hela trippen. Tog ett tag för mig att förstå att det gröna vattnet inte var något han hade druckit, utan Vättern vid Näs udde.


Det är inte mycket kvar av borgen. Förvisso pampigare om man ser den från sjösidan.


Chilipojken klättrade runt som en bergsget, så där så att det var tur att mamman inte såg hans bravader.


Och älskade maken drogs som en magnet till det gröna vattnet.


Vi stannade till vid Kumlaby kyrka också, med sina vackra tak- och väggmålningar.


Lilla E blixtrar till vid altaret.


Om man vill får man klättra upp i kyrktornet. Tydligen ville vi det, även om inte alla av oss kom hela vägen upp. Och nu när jag set hur trångt och brant det här är undrar jag i efterhand hur dum i huvudet jag var som ens försökte, med tanke på att jag har svårt både för höjder och trånga utrymmen.


När älskade maken tog det här kortet på mig var jag inte kaxig kan vi väl säga. Jag kom nog bara ett eller ett par trappsteg till innan jag erkände mig själv besegrad och vände om igen.


 Problemet då var bara att man skulle ta sig nerför den där superbranta och supertrånga trappan. "Det är här jag dör", tänkte jag. Men ner kom jag. På darriga ben som hade träningsvärk i två dagar, samt med en panikattack i faggorna. Det var bara att gå ut och andas lite friskt syre så jag kunde lugna ner mig.


Kyrkklockan var avsatsen över där jag gav upp, så den har jag bara sett på kort.


Efter en stund fick jag sällskap nere på marknivån av Lilla E, två andra tog sig upp i tornet och smygfotade oss där vi strosade runt på kyrkogården.


Så här ser Kumlaby kyrka ut uppifrån. Tydligen.


Rolig skylt.


Och så tittade på Visingsö slottsruin innan vi tog färjan tillbaka till Gränna. Inte så värst mycket att se eftersom man inte får gå in i ruinen på grund av rasrisken.


Väl i Gränna hittade vi en ståtlig busshållplats. Där bussen fortfarande stannar, om ni undrade.


Trånga gator och jag kan för mitt liv inte begripa att man får parkera bilar där. Det höll på att smälla minst en gång vad jag såg, bara för att det är så dåligt med plats.


Självklart besökte vi ett polkagriskokeri och stod och fånglodde på en stackare som bakade polkagrisar. Jag älskar att se på när de gör polkagrisar, jag skulle kunna stå där och titta en halv dag. Ge mig en hink popcorn så blir det som bio ungefär.


Mer än en sorts polkagris finns det...


Fråga inte. Hittade en väldoftande ros bara och poserade för en fjantig bild.


When in Gränna - besök polarutställningen. Och eftersom jag lever ihop med en människa som älskar museum och tycker att historiska ting är spännande, så spenderade vi en ansenlig mängd tid med att lära oss mer om Andrées luftfärd. Intressant, men vissa av oss hade kanske roligare än andra där inne.

Efter det packade vi in oss i bilen igen och åkte hem och åt hamburgare.

2 kommentarer:

  1. Åh fyyy så vedervärdigt hemskt!!! Ja, alltså trappen!!! Allt annat på utflykten var jättefint (inklusive hon som poserar vid rosen) men skräcktrappen förblindar min upplevelse litegrand, Du var VERKLIGEN modig! (sagt med äkta, genuin beundran i rösten)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså - jag är ju glad att jag lever idag... Hade jag kommit upp hela vägen hade nog brandkåren fått komma och lyfta ner mig. Kan inte rekommendera den där trippen om man är lite rädd för höjder och så där. Jag har vänt i kyrktorn förr, så jag borde ju ha förstått bättre, men tydligen inte.

      Radera

Tack för din kommentar.
Reklam och anonyma kommentarer kommer raderas. Så vill du ha ett svar - se till att skriva under.