onsdag 13 januari 2016

"Leva och låta dö" av Ian Fleming

Filmen är bättre.
Kanske inte direkt oväntat. Boken och filmen skiljer sig åt så mycket att det bara är namn och vissa händelser som återfinns i båda. Jag satt genom läsningens gång och försökte sätta den här texten i sitt perspektiv, den tid den skrevs i och utspelar sig i. För man vet ju redan att Bond är en rätt så sexistisk typ, men rasismen var jag kanske inte lika beredd på. Det där n-ordet används så mycket att jag skruvar på mig av olust. Det känns otrevligt på mer än ett sätt, kan man väl säga.


James Bond har kallats till New York för att utreda varifrån en misstänkt piratskatt kommer. Huvudmisstänkt för smugglingen av guldet är Harlem-gangstern Mr Big, en skurk som är utbildad av ryska SMERSH - Bonds ärkefiender.
Jakten på guldet för Bond från New York till Florida och vidare till Jamaica. Och när Felix Leiter skadas svårt bestämmer sig Bond för hämnd.

Jag kan ju inte direkt påstå att jag tyckte att det här var stor litteratur, men jag kommer läsa de andra Ian Fleming-böckerna om James Bond som jag har liggandes här hemma i varje fall. Jag påstår mig vara ett Bond-fan så då borde jag läsa ursprungsmaterialet. Väl?
De böckerna jag nu har klämt in i min bokhylla har förut funnits i mina föräldrars bokhylla, och när jag fick för mig att jag ville läsa "Casino Royale" rotade pappa fram dem från en kasse på vinden. Just "Casino Royale" fanns inte med där, men jag har 8 andra titlar att läsa och jag tänkte läsa dem i den ordning de gavs ut. Man kan väl säga som så att böckerna och filmerna inte direkt kom i samma ordning...

Vad tycker jag då? Förutom att jag drabbades av 50-talets sexism och rasism så tycker jag att det var väl halvtaskigt. Riktigt segt tempo stundtals, sådär så man ville sova en stund eller två. Jag blev uttråkad helt enkelt. Det är väldigt grabbigt på ett hö-hö-hö-sätt som jag inte riktigt uppskattar. Det röks och sups och äts äggröra så man blir vimmelkantig. Och cornflakes med grädde? Eeeew... Fullsmockat med ytliga fakta om så vitt skilda ämnen som voodoo och antihajmedel. Det bekommer mig liksom inte. Det känns inte som att det är skrivet för en läsare, utan för en specifik typ av läsare och jag är inte den.
Samtidigt är det ju lite underhållande och vissa poäng vinns på att det är just Bond. En tölp förvisso, men en tölp jag ändå gillar. Bara man vet vad man ger sig in på.
Mitt betyg blev 2,5/5. Så medel det går att få det alltså.

Det händer att en hemlig agent förunnas ett litet mellanspel av liv i lyx och överflöd. Det förekommer uppdrag som fordrar att han spelar rollen av en mycket rik man; tillfällen då han ger sig hän åt vällevnad för att utplåna minnet av alla faror och skingra skuggan av döden som lurar eller då han, som nu, är gäst hos ett med hans egen organisation allierat underrättelseväsen i ett annat land.
Från det ögonblick då BOAC:s "Stratocruiser" tog mark och rullade fram till stationsbyggnaden på Idlewilds internationella flygfält behandlades James Bond som en kunglighet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för din kommentar.
Reklam och anonyma kommentarer kommer raderas. Så vill du ha ett svar - se till att skriva under.