"Sinner"

Det här var kanske lite oväntat, att jag skulle tycka att den Mercy Falls-bok som inte innehåller Grace och Sam och som inte utspelar sig i Mercy Falls skulle vara den bästa. "Sinner" av Maggie Stiefvater var en sådan där bok där det var väldigt lätt att läsa bara ett kapitel till, och jag läste den betydligt snabbare än vad jag hade trott och väntat mig.

Bildkälla Goodreads

Ett par år efter händelserna i "Forever" bestämmer sig Cole St. Clair för att återvända från sin anonymitet. Han reser till Los Angeles för att försöka få tillbaka Isabel Culpepper och för att om möjligt kicka igång sin avsomnade musikkarriär. Han har skaffat kontrakt med en realitybaserad site för att under 6 veckor skapa ett nytt album och låta filmkameror följa honom. Problemet är bara att Baby, som driver siten, är mest intresserad av bra tv, och bra tv får man med skandaler.
Isabel har försökt gå vidare och glömma sorgerna hon lämnade bakom sig i Minnesota. Hon har jobb på en trendig klädbutik och kämpar för att nå drömmen om en läkarkarriär, när Cole kommer tillbaka in i hennes liv och ställer allt på ända.

Min teori om att de första tre böckerna skulle kunna läsas som en trilogi och att den här skulle kunna vara fristående stämmer ganska bra. Självklart har man mer kunskap med sig om karaktärerna om man läst de andra böckerna innan, men då Sam och Grace bara nämns lite snabbt här och vargarna inte är det viktigaste, så kan man nog hänga med i händelserna om man vill läsa bara "Sinner". Kanske.
Det här är en kärlekshistoria - utan triangeldrama! Cole vill ha tillbaka Isabel och  det här är hans försök att åter vinna hennes hjärta. Det är som vanligt berättat på ett väldigt fint sätt, med ett sådant där poetiskt och vackert språk som kastar in bilder i huvudet på mig. Det enda jag inte riktigt blir klok på är att Isabel ska vara blond och blåögd - i min hjärna är hon nämligen afroamerikan och har så varit sedan första boken i serien. Det blir en liten omställning i skallen när hennes blonda hår och isblå ögon nämns. Bilden av Cole är jag däremot med på.
Som sagt var - jag tyckte sammantaget bättre om den här boken än vad jag tyckte om den ursprungliga trilogin. Och eftersom jag tyckte mycket om trilogin så har jag inget annat val än att ge "Sinner" toppbetyg. 5/5 alltså.

In the beginning, there was the dark and there was the buzz.
No, let me start over.
In the beginning, there was the suburbs and the days that looked the same stacked on each other's backs. Then there was me, and the angels fell.
No, let me start over again.
In the beginning, there was me on a high school stage with Jeremy and Victor, and I felt like I'd never known what I'd been made for before that moment. It was not one listener or two or twenty or fifty. There was no magic number. It was this: Me. Them. It was the drums dropping out for my keyboard to tumble up an ascending bridge. It was the heads tilted back. It was the tug and the push and pull and jerk of the bass. It was whatever you plugged into the equation to equal an electrical current between us and the audience. Sometomes it took one thousand people. Sometimes it took two.