tisdag 5 april 2016

"Mr. Darcy's diary" av Maya Slater

Ibland kallas visst den här boken för "The private diary of Mr. Darcy" men som jag har förstått det är det samma bok. Den kan ha fått en ny titel för att inte förväxlas med en annan "Mr. Darcy's diary" som är skriven av Amanda Grange, som del 1 i en hel serie om dagböcker "skrivna" av de manliga karaktärerna i Jane Austens böcker.
Här snackar vi fan fiction alltså, eftersom fan fiction är verk baserade på redan existerande material. Något som är väldigt förekommande inom litteraturen, och all annan konst faktiskt, bara man tänker efter lite.


"Mr. Darcy's diary" av Maya Slater försöker luras lite och påstår i ett litet efterord att det skulle röra sig om en autentisk dagbok som hittats och som bär på märkvärdiga likheter med Jane Austens roman "Stolthet och fördom", kanske det var så att miss Austen kände verklighetens miss Elizabeth Bennet? Och det är ju en rar tanke om man är en Austen-fangirl, som jag är, att de romantiska hjältarna och hjältinnorna man läser om en gång skulle ha levt på riktigt. Att Askunge-sagorna varit sanna. Ack ja...Vad är en bal på slottet...?

Nu är det ju inte sant - det här är en roman helt enkelt. Är man inte ett inbitet fan av Jane Austen i allmänhet och "Stolthet och fördom" i synnerhet så har man nog ingenting att hämta från den här boken. Jag däremot sitter förtjust och läser om Darcys spirande känslor för Elizabeth, och hur han försöker komma till rätta med dem och samtidigt beskydda dem står honom nära - vännerna och den älskade systern. Det är en annan och mer detaljerad synvinkel in i Darcys känsloliv och allt är inte rosenknoppar och marsipan. Det finns mörker här - sexuell dekadens, en förförd/förstörd syster, alkohol, en ambivalens inför vad framtiden bär med sig. Alltsammans uppblandat med vardagliga ting som att gå till skräddaren, beställa julklappar till tjänstefolket, middagsbjudningar och att träffa vännerna. Så ja - det är en genuin känsla emellanåt, men jag går inte på det.

Boken är skriven i dagboksform, som titeln antyder, och tar sin början vid Darcys första möte med Elizabeth och avslutas under deras bröllopsförberedelser. Det märks i detaljerna att det förekommit efterforskningar i det politiska läget under tiden dagboken ska vara skriven, då det slinker in små kommentarer om kriget och monarkin. Jag gillar det just därför att det bygger upp den där äkta känslan. Till skillnad från i originalmaterialet där inget sådant nämns för att det inte var av intresse för berättelsen eller för att inte tidsspecifera texten, så går det här med lätthet att ta reda på exakt när författaren anser att boken utspelas. *host* 1810-1811 *host*

Det kommer kanske inte som en överraskning direkt att jag gillar den här boken. Vad jag inte gillar är att min Darcy inte sitter på en pedestal utan förför tjänsteflickor och går på bordell - stämmer inte överens med min överromantiserade bild av honom kan vi väl lugnt påstå. Däremot är den klart läsvärd om man är förtrogen på originaltexten och gillar romantiska kärlekshistorier.
Mitt betyg blev 4/5. Jag har för mig att jag gav den en femma förra gången jag läste den, så lite har den tappat för mig. Något jag verkligen tyckte om den här omläsningen var annars Darcys relation med sin trogne betjänt Peebles. Läsvärd nästan bara därför.

At the ball, things were no better. To my disenchanted eye the ballroom seemed a hall of mean proportions, embellished with stucco pillars and a tinkling chandelier; a quartet of fiddlers scraped their way through the evening; a superfluity of raw young women, uncomfortable in long gloves, eager for dancing-partners, occupied the chairs. No matter: in the offending breeches I could scarcely sit down. Whenever I did approach a chair, all the matrons in the neighbourhood converged on me, seeking my opinion on Netherfield. As for dancing... I performed the minimum of courtesies with Miss Caroline and Mrs Louisa, since after all they are my hostesses; nothing would have induced me to take part in any further gambolling. Charles attempted to persuade me, crying: 'Come Darcy! I must have you dance. I hate to see you standing about by yourself in this stupid manner. You had much better dance.' I did observe that there was one prettyish girl in the room, but she smiled too much; and besides, Charles monopolized her for the whole evening. He would have foisted one of her Sisters on me. I resisted. She seemed tolerable, but not handsome enough to tempt me.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för din kommentar.
Reklam och anonyma kommentarer kommer raderas. Så vill du ha ett svar - se till att skriva under.