Den här tanten var i varje fall i hufvudstaden för att gå på konsert. De i bakgrunden var också på konsert, men dem känner jag inte så vi bortser från dem. Älskade maken höll i kameran. Hela kvällen. Jag var nämligen fullt upptagen med att vara ett fangirl.
Adam Lambert var nämligen på scen. Och det här är en sådan där spelning som jag har längtat efter länge. Inte bara sedan i julas när jag fick konsertbiljetterna i ett paket under granen, utan sedan jag upptäckte exakt hur sjujävla bra Adam Lambert är.
Den här änglalika bilden knäppte älskade maken när Adam sjöng "Mad world", en cover på en Tears for Fears-låt. Jag vet att Adam sjöng den när han var med i "American Idol" där han slog igenom, men han tyvärr inte spelat in den. Vad jag vet.
Jag hade hoppats på "Aftermath" från scenen, men vet ni vad? "Whataya want from me" är inte värst tokig den heller.
Jag kan inte komma på någon enda artist jag vill se live nu. Det känns liksom som att jag har lagt grädden på tårtan nu. Därmed inte sagt att jag är färdig med att gå på konsert, för det är jag inte. Jag känner bara att det inte finns någon jag har missat, och det är en skön känsla. Se artister fler gånger? Absolut! Se Adam live igen? You betya!
Efter en "god natts sömn", för jag sover sällan bra när jag inte är i min egen säng, och en maffig hotellfrukost, gjorde vi som alla andra Stockholmsturister gör i april. Kollar in körsbärsblommorna i Kungsträdgården. Vi hade dock otur med vädret och det haglade en hel det på oss.
Jag har dessutom ganska kraftiga problem med hälsporre sedan några veckor tillbaka. Så ja - det var lite plågsamt att det bara fanns ståplats på konserten. Fyra timmar ståendes tyckte min fot var dumt, så den gjorde väldigt ont och tyckte att det här med planerad shoppingtur på stan var överdrivna prylar. Så vi åkte hem igen.
