Säsongssammanfattning: Shadowhunters, säsong 1

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Till att börja med - nej jag har inte läst böckerna som den här tv-serien är baserad på.

Har man sett filmen "The mortal instruments" från 2013 så känner man dock igen sig, även om man såklart kan gå in mycket djupare i karaktärer och handlingar när det kommer till en tv-serie. Filmen, som var tänkt som en första bland fler, floppade också - det är därför det bara blivit en.
I handlingarnas centrum står Clary Fray, en ung kvinna som levt sitt liv ovetandes att hon är en Shadowhunter, en människa med änglablod som är menad att hjälpa mänskligheten att besegra demoner. När hennes mamma kidnappas tar hon hjälp av sin bästa vän Simon och tre shadowhunters - Jace, Alec och Isabell - för att hitta henne och rädda henne från den onde Valentine Morgenstern, som visar sig vara hennes far.

Likheter med Harry Potter säger ni? Jo - de finns där. Som i den övernaturliga världen som är dold för människorna, den ondskefulle mannen med storhetsvansinne, en huvudperson som varit ovetande om sitt ursprung. Cassandra Clare, som skrivit böckerna, började med att skriva Harry Potter fanfics - och det märks.

Bildkälla Her campus at Notre Dame

Favoritavsnitt: 1x07 "Major Arcana" Clary, Jace, Alec och Isabelle söker desperat efter the mortal cup. Under tiden tror Simon att han håller på att förvandlas till vampyr. Simon är helt underbar i det här avsnittet - underbart skådespelat av Alberto Rosende.
1x12 "Malec" Jace och Clary försöker förlika sig med det de fått veta om sitt förflutna. Det närmar sig bröllop mellan Alec och Lydia, något som Magnus är olycklig över.

Favoritkaraktär: Beror på vilket avsnitt det är. Aldrig Clary dock. Jädrar vad jag tycker hon är tråkig. Illa med tanke på att hon är huvudpersonen, men jag finner mina glädjeämnen i bikaraktärerna.
Men troligen Magnus, bara för att.

Favoritpar: Magnus och Alec = Malec. *hjärtögon* Deras relation har blivit lite av varför jag ens tittat på den här serien.

Bäst i säsongen: Förutom det självklara - kyssen - så tänker jag mycket på Simon och hans reaktion när han insåg att han höll på att bli vampyr. Jag drog en hel del paralleller till sexuellt utnyttjande, date rape, där. Bland annat i hur han skuldbelägger sig själv, men även i hans förtvivlan över att inte bli trodd och hörd. För Clary finns inte där för honom då, vilket i slutändan beseglar hans öde. Det var så utomordentligt bra berättat.
Dessutom gillar jag verkligen att serien inte är så vittvättad, här finns det färgade människor - precis som på riktigt. Och det finns andra sexualiteter än den heterosexuella så kallade normen. Även här helt underbart berättat, bland annat om Alecs kamp för  att bekräfta sig själv och våga stå för vem han är och vem han älskar.

Värst i säsongen: Tycker innerligt illa om föräldrarna Lightwood, särskilt Maryse som är så jädra ängslig för vad andra ska tycka och tänka - på bekostnad av hennes barns välmående. Jädra homofober...
Sedan tycker jag som sagt att Clary är trist och tråkig. Hennes relation med Jace är liksom *gäsp*. Hittar noll kemi där. Men hon är ju duktig på att använda sina ansiktsmuskler. Hela. Tiden.

Övriga kommentarer: Egentligen är det här inte en bra serie, även om den har sina stunder. Den är ganska förutsägbar, replikerna känns ofta stolpiga, fight scenerna ses bäst bakom en skämskudde och många av skådespelarna är så stela och tråkiga att jag egentligen borde ha tappat intresset tre avsnitt in. Men så dök Magnus Bane upp och började flirta med Alec och Alec log!?! Och Simon blev vampyrtuggad och lite angstig!?! Och Isabell visade sig ha annat än perfekt läppstift och tajta kläder!?! Och där någonstans började det bli intressant.
Men ja - jag ser mycket på "Shadowhunters" för att få se Malec. De intressanta berättelserna ligger inte hos huvudkaraktärerna utan hos birollerna. Det skulle gärna få komma en Malec spinoff så kunde jag titta på den istället. Och Simon. Malec kan adoptera Simon! Yes!

Bildkälla Shipping wiki