Junifavoriter

Det här har varit en sådan där månad som jag kände liksom bara rann ut i sanden. Jag hade så tokmycket inplanerat och att göra ända fram till midsommar att min hjärna liksom hamnade i någon sorts viloläge. Det är så mycket som jag brukar göra som jag inte har gjort alls eller mycket lite den här månaden, något som kommer synas i månadens sammanfattning av diverse favoriter. Som kommer här.

Bok: "En halv gul sol" av Chimamanda Ngozi Adichie. Mer utförligt om denna bok kommer upp nästa vecka.

Fic: Vet ni - här är en av de saker jag inte riktigt har gjort den här månaden - läst fics. Nämen va! Jag håller på med en som är en WIP som uppdateras dagligen, men mer än så är det inte. Så... pass.

Film: Men tror ni inte att tant lyckades gå på bio igen? "King Arthur - The Legend of the Sword" är väl inte det bästa jag sett på bio, men helt klart underhållande.

Tv-program: "Westworld". Eftersom det är den enda tv-serien jag har sett den här månaden. Ännu en sak jag inte riktigt har gjort med andra ord.

Kläder: Är det inte mjukt och skönt kan det gott hålla sig borta från min kropp. Och så längtar jag efter lite mer värme så att jag kan gå i lite tunnare kläder. Tack. Jag trodde det var sommar nu?

Nagellack: Det jag bär just nu. "Symphony in green and gold" från A England.
Hjärtögon på det.

Upptäckt: Pinchos. Himla trevlig restaurangupplevelse må jag säga. Tack världens bästa svärmor som bjussade på kalaset.

Extra speciell rolighet: Det har varit mycket i juni - jag fyllde år, Plejaderna träffades, jag firade midsommar så där avslappnat härligt utan majstång och blommor i håret. Men ingenting toppar riktigt känslan av att se min son kasta upp den där hatten i luften på sin examen från grundskolan.

Mitt eget favoritinlägg: Mina älskade barn i skolan. Det är en stolt mamma det här.

Michael Nyqvist

Alltså nej. Fuck cancer.

Mitt hjärta brister när jag läser att Michael Nyqvist har gått bort. Han var en av mina absoluta favoritskådespelare. Han kunde göra allt. Skurk. Romantisk hjälte. Polis. Författare. Journalist. Bonde. 

Allt.

Och nu finns han inte mer. Så sorgligt att jag bara störtbölade rakt ut när jag fick veta.

56 år är alldeles för tidigt.

Bildkälla Nyheter24

Michael Nyqvist 

8 november 1960 - 27 juni 2017

Tre tomma no. 34

Jodå, det är fem tomma förpackningar, men jag tycker ju att de där arkmaskerna är så lika varandra att jag klumpar ihop dem den här gången också.

ICA/Apotek Hjärtat. Ekologiskt certifierat schampo. Oparfymerat.För normalt till torrt hår. Visste ni att jag hade börjat med schampo igen? För det har jag. Jag hittade den här trevliga grejen på ICA och slog till eftersom det inte innehåller någon av alla de där grejerna jag försökte undvika när jag no poo-ade. Samt att det är parfymfritt -woop woop! Nu är det inte bara jag i familjen som har använder det här schampot, och det var inte ens jag som spruttade slut på tuben, jag tvättar fortfarande håret ganska sparsamt, sådär var femte, sjätte dag eller så.
Nackdelen med det här schampot, och alla andra tuber i serien, är att de är så förvillande lika i sina olika doftserier. Tur att texten är ganska stor så att det går att läsa i duschen även utan glasögonen på. I övrigt har jag så klart redan en ny tub i badrummet - som inte bara jag tömmer....
Plaståtervinning. Förpackningen är för övrigt miljösmart tillverkad av sockerrörsbaserad polyten, och prdukterna är svensktillverkade. Fler plus alltså.
Betyg 4/5. Önskar att det var lite mer fuktgivande nämligen.

Clinique. Brow sculpting dou. 02 Auburn to brown. Den här är bara delvis slut. Vaxportionen av duon har varit slut lääänge, men av skuggan finns det en hel del kvar. Det är bara det att jag inte tycker att den passar mig. Alls. Den är inköpt på den tiden jag färgade håret ofta, och det inte var ovanligt med röda toner i barret. Numera låter jag mitt hår vara ofärgat, och då det blir mer och mer grått i det så är den här ögonbrynsfärgen tokfel för mig. Tycker jag. Den är lite för kopparig där jag vill ha mer asktoner. Letar fortfarande efter den perfekta ögonbrynsfärgen, men tills jag hittar den så tänker jag inte kämpa vidare med den här i varje fall.
Plaståtervinning. Metallåtervinning på skuggpannorna.
Betyg 4,5/5. För den är bra, bara i fel färg för mig.

Serum Masq+. Serummask Glow, Upload, Relax. Det blev alltså omköp av alla tre maskerna när det var specialpris på dem på ICA. Jag tycker samma om dem som förut - helt okej arkmasker, sisådär passform, rikligt med serum, sköna att ha på men ingen direkt skillnad dem emellan.
Plaståtervinning.
Betyg 3/5 för alla tre.

Månadens manikyrer - juni

Har jag sagt att sista söndagen i månaden ska vara nagellackens dag så får jag väl stå för det, även om det känns lite konstigt just nu då det är nästan en hel vecka kvar på månaden. Jag räknar alltså iskallt med att det kommer vara minst två eftersläntrare i juli månads manikyrinlägg, men idag är det bara lack jag burit i juni som visas. Samt i rätt ordning, eftersom jag tänkte till lite och skrev upp lacken allteftersom jag bar dem. Yay me!

Månadens första lack var ett bidrag till Holofredag. Det ljuvligt mörkröda Hot Chili från Glitter Gal med så sprakande holoregnbågar att ögonen nästan går i kors. Det är sagolikt och jag är så himla glad att jag har det här i samlingen.

Och tror ni inte att jag trillat dit handlöst för ännu ett blått krämlack från H&M Beauty? För det är just precis vad jag gjorde med den här skönheten. Get Royal heter det och är just kungsblått.

Mer blått då jag valde indielacket Boron från Cactus' Nail Polish som den veckans hololack. Att holospraket inte ville fastna på bild har jag ingen bra förklaring till, i verkligheten är allt det där som ser ut som ljusa prickar i själva verket holoskimmer. Så det så!

Eteriskt sköna Woodland Mist från H&M Beauty fick pryda naglarna efter det. Ett milt grågrönt lack med flecks som skiftar i guld och grönt. Som sol som spelar på trädens lavar, eller vatten som strömmar över stenar i en bäck. Så vackert.

Beautiful Disaster från Orly hamnade på naglarna då älskade maken efterlyste lila naglar. Denna är en ljust ljunglila med blått skimmer. Inte unikt als, men väldigt trevligt för det.

Jag började längta efter lite mer värmande lack nu och valde sålunda ett orange lack från H&M Beauty. Orenji Koi är tydligen gulfiskorange om man ska tro namnet, jag kallar den hellre för en bränd orange. Jag trivdes utmärkt i det.

Holofredag igen och Lilla E hjälpte mig att välja det här rosa lacket med orden: "The holo is strong in this one". Återigen något som inte riktigt ville visa sig på film... Lacket kommer från China Glaze och heter Tickle my triangle. Är det jag som har snuskig fantasi, eller...?

På min födelsedag valde jag att bära Gloriana från A England. En mellanröd med massor av guldflecks. Jag älskar det här lacket.

Jag tjuvstartade lite med holofredag den här veckan och bar det här lacket redan tidigare den här veckan. Wolfsbane från indiemärket Polish Alcoholic, är egentligen mer lila än vad det ser ut att vara här. Det har den där blålila nyansen som är absolut omöjlig att fånga på bild. Massor av holo i det. Det här är ett älsklingslack från början till slut. Behöver dock skaffa thinner, för det hat börjat tjockna så det var lite jobbigt att måla med. Annars är det en dröm i en nagellacksflaska.

Och så lacket jag bär just nu, Regalia från H&M Beauty. Det har visst varit en ganska blå och lila månad det här... Regalia är ett mer rödlila skimmerlack och jag upplever det som betydligt knalligare på riktigt än vad det ser ut att vara på min bild. Vad är det med kameror och deras förkärlek för att vattna ur just lila lack?

Och det var månadens lack det. Vilket som blir månadsfavoriten får ni veta på fredag. Det finns till och med en möjlighet att jag inte har burit det än.

"Kanske är det allt du behöver veta" av E. Lockhart

En dag i våras kom Lilla E hem från skolan med en ny bok i handen. De hade haft någon sorts bibliotekskunskaps-grej i skolan, och i slutklämmen av denna fick de välja en varsin bok att ta med sig hem. Lilla E hade valt "Kanske är det allt du behöver veta" av E. Lockhart för att hon tyckte den lät spännande, och efter att ha läst baksidestexten höll jag med och bad att få låna den när hon läst klart den.

Bildkälla Goodreads

Cadence familj tillbringar alltid sina somrar på den privatägda ön utanför Massachusetts kust. Den förmögna familjen Sinclair har råd både med ön, ett varsitt hus till de olika familjerna och tjänstefolk som håller hushållen flytande.
Den femtonde sommaren händer dock något som förändrar allt. Cadence råkar ut för en olycka och hon förtränger minnet av vad som hänt och ingen vill berätta sanningen för henne. Men denna sjuttonde sommar på ön börjar minnet knacka på dörren.

Eftersom det här är en så kallad YA-roman så är det en lättläst sak. Den går snabbt att komma in i och man lär snabbt känna huvudkaraktärerna, de som kallar sig Lögnarna, alltså Cadance och hennes kusiner samt Gat. Jag har lite svårare att hålla isär mostrarna och vem som är mamma till vem, men tappar man bort sig där finns det ett fiffigt familjeträd i bokens inledning, som även talar om vilken familj som bor i vilket hus.
Boken har korta och bläddervänliga kapitel och det är lätt att få upp ett bra lästempo.
I boken förkommer stora paralleller till "King Lear" och "Svindlande höjder", något som det inte smusslas med utan något som snarare framhävs. Det ger en bra bakgrund till historien som berättas.
Jag trodde att jag hade en klar bild av vad som skulle ha hänt Cadence redan innan jag började läsa boken. Det är lätt att dra slutsatser bara av baksidestexten. Men tji fick jag! Inte för att spoila, men jag blev väldigt överraskad av vad som hade hänt, kanske just för att jag hade med mig förutfattade meningar i bagaget under läsningens gång. Så här med facit i hand så kan man nog lista ut det snabbare än vad jag gjorde om man har huvudet lite mer på skaft.

Summa summarum tyckte jag att det här var en mycket trevlig läsupplevelse och jag kan förstå alla utmärkelser boken har tilldelats.
Mitt personliga betyg blev 4/5.

Välkommen till den förträffliga familjen Sinclair.
Ingen är kriminell.
Ingen är missbrukare.
Ingen är misslyckad.
Alla i familjen Sinclair är atletiska, långa och attraktiva. Vi är stolta demokrater med en ärvd förmögenhet. Våra leenden är breda, våra käkar markerade och våra tennisservar aggressiva.
Det spelar ingen roll om en skilsmässa sliter sönder musklerna i våra hjärtan så att de knappt orkar slå längre. Det spelar ingen roll om våra ärvda pengar börjar ta slut eller om kreditkortsräkningar ligger obetalda på köksbänken. Det spelar ingen roll om det står en samling pillerburkar på nattduksbordet.
Det spelar ingen roll om en av oss är desperat och besinningslöst förälskad. 
Så djupt
förälskad
att lika desperata åtgärder
måste vidtas.

Vi är familjen Sinclair.
Ingen är osjälvständig.
Ingen har fel.
Vi bor, åtminstone om somrarna, på en privatägd ö utanför kusten i Massachusetts.
Kanske är det allt du behöver veta.

Fredagsmys: Granola 2.0

Idag är det midsommarafton, holofredag och fredagsmysarnas fredagsmys. Jag är inte mycket för att fira midsommar egentligen. Har aldrig förstått det där med att hoppa kring en stång nerkörd i marken och ha en massa blommor överallt. Men det är ju jag det.

Midsommar till trots så bör man ändå äta frukost. Så att man klarar av alla sillar och jordgubbstårtor. Min frukost bestod i dag av en ostmacka med inlagd gurka, te och en skål yoghurt med hemlagad granola och nyplockade smultron. Omnomnom!
Det är den där granolan som står för dagens fredagsmystema. För det är något högst tillfredsställande med att göra sin egen granola. Man har i vad man vill, man håller koll på ingredienserna och framför allt - det luktar och smakar så himla gott!
Jag har tweakat fram det recept jag tänker dela med mig av idag, och det är så här jag gör min granola sedan drygt ett år tillbaka. Det här går hem hos hela familjen utom nöthataren i huset, så är man nötallergiker får man tweaka det så att det passar de behoven. Annars är det vegetariskt, men går att få veganskt om man byter ut honungen mot lönnsirap eller annan sötning.

Min godaste granola

4 dl havregryn
1 dl riven kokos
1 dl pumpakärnor
1 dl solrosfrön
½ dl hasselnötter
½ dl sötmandel
½ dl cashewnötter
½ dl pecannötter

Hacka nötterna så grovt/fint du vill ha dem. Blanda allt

3 msk honung
3 msk kokosolja
1 msk kanel

Smält kokosolja och honung på svag värme tillsammans med kanelen. Rör ner i nöt/havregrynsblandningen så att det täcker allt.
Bred ut i bakpappersklädd långpanna och rosta i 150 grader varm ugn cirka 30 minuter. Rör om ofta så att granolan rostas jämnt och håll noga koll så det inte blir bränt. Mitt knep är att jag håller koll så att pumpakärnorna behåller son gröna färg.

1 dl linfrön eller chiafrön
1 dl kokosflagor
1 dl hackade paranötter

Efter rostningen tillsätter jag linfrön, kokosflagor/chips och hackade paranötter. Låt granolan kallna helt och häll sedan upp den i en lufttät burk. Håller några veckor i skafferiet.

Om man vill kan man även tillsätta torkad frukt. På bilden ovan har jag blandat i lite torkade tranbär, och till frukosten i morse hade jag även på lite hampafrön.

Jag vet förresten skillnaden på müsli och granola nu! Granola har tillsatt socker och fett samt rostas. Müslin är helt enkelt den något nyttigare varianten på samma sak.

Tre tomma no. 33

Jag har släppt ner många tomma förpackningar i min lilla låda den senaste tiden. Så det är väl dags att jag visar tre av dem här och nu. Ännu en trio med ansiktsmaskförpackningar.

L'Oréal. Pure clay Glow mask. När L'Oréal släppte sin ler-serie härommånaden så väcktes min nyfikenhet. Det första jag släpade hem var den gröna ansiktsmasken. Som är grå...
Fördelar är att den är trevlig att använda. Det är liksom lite kul att bli mörkgrå i nyllet och sedan se den blekna till en ljusare nyans när den torkar. Jag upplever också att den rengör bra. Så lättanvänd och lite käck.
Nackdelar är att den luktar för jävligt! Inte som i luktar illa, utan som i luktar parfymerat. Mycket parfymerat. Och länge.
Jag är dock nyfiken på de andra maskerna i serien, så det blir nog typ omköp.
Plaståtervinning på locket. Glasåtervinning på burken.
Betyg 3,5/5

H&M Beauty. Pomegranate and mango. Pore-clesnsing mask with raspberry and vitamin E for tired skin. Hej och hå vilket långt namn. Näväl. Vill man ha en djuprengörande ansiktsmask som funkar lika bra som den ovan, men som luktar betydligt bättre, så kan man gott och väl lägga 30 pengar på den här lilla masken. Den är dessutom så pass dryg att den räcker till två behandlingar, så mitt tips är att man lägger det som blir kvar i en lufttät burk till nästa gång.
Ett varningens finger dock - man ska inte äta den. Även om den luktar som en bärmousse av de härligaste slag.
Jag har använt den här masken många gånger, och jag kommer fortsätta använda den många gånger till.
Plaståtervinning på själva burken. Pappersförpackning på omslaget.
Betyg 5/5

Anatomicals. Puffy the eye bag slayer. Wake-up under eye patches. De här fick jag i en Glossybox för länge sedan och har sedan glömt bort tills jag städa ut en låda för några veckor sedan. Jag minns att jag testade den då och gillade dess svalkande effekt. Men eftersom jag inte direkt har problem med påsar under ögonen så blev den bortglömd. Nu har jag dock använt upp den tredje och sista förpackningen i min lilla kartong (återvunnen för länge sedan). Man bör nog använda dem som "färskvara" för jag upplevde att de torkat till och inte var lika trevliga som jag mindes dem. Betyget går på minnesbilden.
Plaståtervinning.
Betyg 4/5

Plejaderna om "En saga om tidens väsen" av Ruth Ozeki

Det blev lite tyst här ett tag, utan att det egentligen var meningen. Jag hade bara större lust att läsa ut en bra bok än vad jag hade att slå på datorn och skriva blogginlägg. Så kan det gå.
Och så har jag fyllt år i helgen. Och haft bokcirkelträff - temat för dagens inlägg. Har tre utlästa böcker att skriva om nu, så jag börjar med den jag läste ut först av dessa tre, som råkar vara senaste cirkelboken.

Bildkälla Goodreads

Ruth hittar en Hello Kitty-lunchlåda uppspolad på stranden på den kanadensiska ö där hon bor. Dagboken är skriven av den japanska tonåringen Nao. Hon sitter på ett kafé i Tokyo och drömmer sig bort från ett liv som inte blivit vad hon hoppats. Nao berättar om sin skola, om sin pappa som viker origami och försöker ta livet av sig, om sin morbror kamikazepiloten och om sin gammelmormor, en hundrafyraårig zenbuddistisk nunna.
Ruth läser Naos dagbok och ser i henne paralleller till sitt eget liv. Trots att hon inser att Nao måste ha skrivit dagboken för många år sedan upplever Ruth att den skrivs framför hennes ögon. Och kanske är tiden mer flytande än vad den verkar var.

Det var en del läsbortfall den här gången, eftersom lite liv kan hända även väldigt flitiga cirkelboksläsare.
Vi som hade läst tyckte dock väldigt lika - det känns som att karaktärerna i boken talar till oss. Särskilt Nao som skriver sin dagbok riktad mot en potentiell läsare, hur osynlig denna än må vara för henne. Man känner sig träffad av hennes ord.
Man lider med Nao  när hon beskriver flytten från USA tillbaka till Japan efter att hennes pappa förlorat jobbet. Hur hon blir oerhört mobbas och utsatt i skolan, hur hennes pappa faller ner i en djup depression och hur den enda hjälp hon får kommer från hennes gammelmormor nunnan och en sommar i templet.
Även Ruths berättelse berör, men ibland känns det nästan som om hennes funderingar kring Naos ord stör de passager av texten man helst vill läsa - Naos dagbok. Det är ändå från Ruth som de  stora funderingarna föds. Som tankarna om den flytande tiden, kvantfysiken, parallella universum och hur tid och skeenden ligger som lager ovanpå varandra.

Som Doctor Who uttrycker det:

Naos text är full med små fotnötter, och det förekommer även bilagor i boken. Min rekommendation är att man läser dessa. Det är boken-Ruth som lagt till dessa, och det är i dem många av funderingarna finns. Samt även en del funderingar kring japanska ord och kanjis.

Jag gillade den här boken skarpt! Den gjorde mig nyfiken - till och med på ett så pass avancerat och abstrakt ämne som kvantfysik. Jag älskade att man hade med Schrödingers katt på flera olika sätt, jag älskade de olika berörningspunkterna mellan Ruth och Naos liv, jag älskade känslan av att tiden flöt - hur allt kändes så nu fast det hänt för länge sedan. Jag gillar ögonblicken, alla 65 som ryms i en fingerknäppning. Jag gillar zenbuddismen som genomsyrar boken. Jag gillar att jag får läsa mig om historia berättad från "den andra sidan". Jag gillar den dokumentära känslan i boken och hur man inte får veta allt. Det här är inte berättelse serverad på ett silverfat, man måste tänka själv och själv fundera ut svaren på de frågor man ställer sig av texten.

"En saga om tidens väsen" var maj månads bästa bok för mig, och jag gav den betyget 4/5. Jag var inte ensam om det betyget och av oss fyra som hade läst fick den som lägst 3,5. Medelbetyget slutade på 3,8/5.

Tempeltunnan är stor som en tunna och står på ett högt träställ. När man spelar på den står man framför den vänd mot den spända huden och försöker lugna ner andningen, som är helt galen eftersom man är så nervös. Prästerna och nunnorna mässar framme vid det stora altaret och man lyssnar efter stället där man ska in, och det kommer allt närmare. Sen, i exakt rätt ögonblick, tar man ett stort andetag, höjer trumpinnarna, drar armarna bakåt och

boomBOOMBOOMBOOMBOOM...
                                                  ...BOOM!

Man måste komma in precis rätt, och fastän jag var rädd att göra fel inför så mycket folk tror jag att det gick rätt bra. Det är så häftigt att slå på trumma. När jag gör det är jag medveten om de sextiofem ögonblicken som Jiko säger att en fingerknäppning består av. Jo, allvarligt, När man spelar trumma hör man när BOOMet kommer pyttelite försent eller eller pyttelite för tidigt, för man är totalt fokuserad på den knivskarpa gränsen mellan tystad och ljud. Så jag uppnådde äntligen mitt mål och löste upp barndomens fixering vid nu, för det är det en trumma gör. När man slår på en trumma skapar man NU när tystnaden blir till ett ljud så enormt och levande att det känns som om man andas in molnen och himlen, och hjärtat är som regnet och åskan.
Jiko säger att det är ett exempel på närvarande. Ljud och inte-ljud. Muller och tystnad.

Fredagsmys: Buffalo Hot Wings

Låt er inte luras av titeln på det här receptet, det innehåller vare sig bufflar eller vingar. Eller djur överhuvudtaget, det här är nämligen ett vegetariskt recept som dessutom är busenkelt att göra veganskt om man byter ut en enda av mina ingredienser. Och har lite koll på innehållsförteckningar till såser.

Receptet hittade jag på den veganska receptbloggen "Hot for food", som även har en YouTube-kanal som jag hälsar på ibland. Jag har dock svenskat till receptet lite för att passa bättre in i mitt kök och mina smaklökar, men originalreceptet låter inte dumt det heller.
Hemligheten? Det är blomkål!

Buffalo Hot Wings 

Dela ett medelstort blomkålshuvud i buketter. (Stjälken och bladen brukar jag ansa, skära i bitar och frysa. Bra som bas till en soppa, eller som lite extra grönt nersmusslat i en smoothie.) Försök få buketterna i så jämnstora bitar som möjligt, så att tillagningstiden blir jämn.

1½ dl vetemjöl
½ tsk salt
svartpeppar efter smak
1 tsk spiskummin
1 tsk paprika
ev. 1 tsk vitlökspulver
¾ - 1 dl vatten

Blanda till en smet som ska ha ungefär samma konsistens som pannkakssmet, man kan behöva justera mängderna med mjölet/vattnet.
Doppa blomkålsbuketterna i smeten, låt så mycket smet som möjligt rinna av men se till så att hela buketten är täckt. Lägg dem på bakplåtspappersklädd plåt i ett jämnt lager.
Baka buketterna i het ugn, 230 grader, 20 - 25 minuter - vänd dem efter halva tiden så de bakas jämnt runt om, Mitt tips är att använda en stekspade och flippa dem en i taget, för de kommer högst troligt fastna lite grann i pappret.

10 g smör (eller margarin/annat vegansk smöralternativ)
3 msk BBQ-sås
3 msk sriracha

Blanda i en kastrull och låt smöret precis smälta. Justera mängden sriracha och BBQ-sås efter vilken typ av hetta du själv klarar av. Fifty fifty ger rejält med schwung dock.
När blomkålen bakat klart - lägg över dem i en bunke (som tål värme), häll över såsen och blanda så att blomkålen täcks.
Baka blomkålen i ytterligare 20 - 25 minuter och vänd dem efter halva tiden, använd samma bakplåtspapper. De ska få rejält med färg och bli lite krispiga.

Goda både varma och kalla. Jag har snacksat på dem hela dagen och åt dem till lunch både igår och idag. Igår som en del i en wrap, idag i den macka ni ser här ovan.
Texturen på blomkålen blir väldigt lik kött och blomkålssmaken är inte alltför överväldigande. Eller som älskade maken sade igår när jag helt sonika stoppade in en i hans mun: "Vad är det jag äter?" Smakar smaskens om ni frågar mig.
Bon appetit!

Mina älskade barn i skolan

Om det känts som att jag försvunnit ur etern ibland den senaste tiden så har jag haft bra anledningar till det. Mina älskade barn har nämligen haft skolavslutningar.

Stora J har gått Textilakademin på Värnamo folkhögskola, och de hade modevisning/slutprojekt i början av juni som vi så klart väldigt gärna ville se.
Och så hjälpte vi henne att packa ihop sitt rum och städa och köra hem på ett släp, så det inte skulle vara så mycket att ta med sig tillbaka hem igen när hennes skola slutade "på riktigt" veckan efter.
Summa summarum av den här modevisningen är att det finns talanger därute gott folk. Jag var väldigt imponerad av allas skapelser, men mest av Stora J så klart.

Alla kreationer på bilden är skapade av Stora J. Stolt mamma.

Mina två yngsta barn har också sommarlov nu. Lilla E gick ut sjuan och kom hem i måndags med en award för Most improved in Art. Hennes terminsbetyg såg också väldigt snyggt ut, det är en unge med huvudet på skaft det där.
Om ni undrar varför jag skriver vissa saker rörande mina yngsta barns skola på engelska så finns det en mycket bra anledning till de - de går nämligen båda två på friskola, nämligen Internationella Engelska Skolan i Örebro. En riktig toppenskola tycker de båda två, och det märks på deras betyg och deras närvaro och deras ambitioner. Jag är oerhört glad över att mina barn fick möjlighet att gå där.

Chilipojken kom också hem med en award, för Most improved in German. Det var kanske aningen högtidligare för honom än för Lilla E, eftersom Chilipojken fick gå upp på scen och hämta sin award medan jag tittade på. Han har nämligen gått ur grundskolan nu, mammas lille pojk. På IESÖ gör man det iklädd cape och graduation cap och under ganska högtidliga former, inklusive flyttande av tofsar och kastande av caps. Och jag var stolt som bara den och mitt ansikte läckte en hel del.

Men nu när partajandet är slut (för några dagar i varje fall) så är det dags för den här mamman att försöka hitta lite sommarlovsrutiner. Det ska nog gå bra. Steg ett - mer vatten!

It's such a perfect day, I'm glad I spent it with you-Dagens

Låt: "Perfect day" med Lou Read. Och några till.
Outfit: Top från Top Shop, trekvartsbyxor och huvjacka från H&M.
Smink: Nix.
Nagellack: Woodland mist från H&M Beauty.
Doft: Rosdoften från handkrämen.
Smycke: Nix.
Klocka: Nix.
Frukost: Yoghurt med granola och jordgubbar, te.
Fika: Te. Glass, bulle, scones med marmelad. Lite rensning av frys och skafferi.
Middag: Saltimbocca romana med bröd, grönsaker och melon. Ett litet glas vitt vin till det.
Pryl: Piassakvast.
Träning: 4 km stavgång.
Kvällsnöje: F1-kväll. Om älskade maken får bestämma. Och det får han.
Att tillägga: Har haft en sådan härlig dag idag! En sådan där man vill trä upp på strå och spara.

"The spy who loved me" av Ian Fleming

Var det någon som trodde att jag var färdig med Bond-böckerna bara för att jag fick slut på den hög med böcker jag lånar av min pappa på obestämd tid? I så fall trodde man fel. Jag vill nämligen väldigt gärna läsa alla de Bond-böcker som skrevs av Ian Fleming. De som är skrivna efter hans död, av andra författare, är jag sådär intresserad av. Filmerna är ju ändå bättre, i mitt tycke.

Bildkälla Goodreads

På ett hotell i Adirondackbergen sitter Vivienne Michel och minns det förflutna hon lämnade bakom sig i Europa. Nu är hon på väg till Florida, men har stannat till på hotellet för att hjälpa till att stänga det för säsongen. Det är bara hon kvar.
När Slugsy och Horror, två gangsters, dyker upp vid hotellet mitt under ett oväder, befinner sig plötsligt Vivienne i stor fara. Tills James Bond behöver ett rum för natten.

Hela den här boken berättas ur Viviennes synvinkel och om det kan man tycka både bu och bä. Personligen gillade jag det, även om vissa passager gav mig en dålig smak i munnen, och där det verkligen lös igenom vilken sexistisk karl Ian Fleming var. Och homofobisk. Och rasistisk. Jag gillade grejen med att Bonds äventyr i det här fallet inte var hans äventyr utan någon annans. För honom gav det väl knappast ens utslag på radarn.
James Bond dyker upp först i bokens senare hälft, när han måste dyka upp som en hjälte på en vit springare (en grå Thunderbird) och rädda damen i nöd. Så klart.
Boken är dock lättläst och ganska kort, så det var fort avklarat.

Hade boken något mer gemensamt med filmen än titeln? Hell to the no. Inte en bokstav faktiskt. Inte ensa namnen, förutom James Bond så klart.

Gav boken betyget 3/5, och då känner jag mig ganska generös. Även om jag gillade att det var skrivet ur en annan persons synvinkel, så är det där med kvinnligt perspektiv kanske inte riktigt herr Flemings forté.

I was running away. I was running away from England, from my childhood, from the winter, from a sequence of untidy, unattractive love-affairs, from the few sticks of furniture and jumble of overworn clothes that my London life had collected around me; and I was running away from drabness, fustiness, snobbery, the clautrofobia of of close horizons and from my inabltity, although I'm quite an attractive rat, to make headway in the rat-race. In fact, I was running away from almost everything exept the law.

FredagsFilmen: King Arthur - Legend of the Sword

Ibland är mamman och pappan ensamma hemma. Med ett barn på skolresa, ett ännu inte hemkommen från sina studier på annan ort, och det tredje på skolbal för att han ska sluta nian om ett par dagar, så insåg älskade maken och jag att tillfället var ypperligt för att - gå på bio!
Jajamen, så igår var vi och såg "King Arthur - Legend of the Sword". Vi slapp bioreklamen också, eftersom det blev något fel på tekniken och filmen inte startade i tid. Om inte älskade maken gått och frågat hade vi väl suttit där än och undrat...

Bildkälla JoBlo

Arthur växer upp på en bordell i London. Han plågas av mardrömmar som han inte förstår. Den regerande kungen, Vortigern, låter alla män i lämplig ålder komma till sitt slott för att försöka dra ett svärd ur en sten. Svärdet är magiskt och kan bara dras ur stenen av någon från den tidigare kungens blodlinje. En kung som sveks av sin bror och mördades för kronans skull. En dag hamnar Arthur på en båt på väg mot slottet och svärdet i stenen.

Det kan vara bra att ha några saker klart för sig innan man slår sig ner i biofåtöljen, eller soffan när den här filmen släpps på dvd. För det första är det här inte en historiskt korrekt film. Den är inte heller minsta lilla trogen den traditionella Kung Arthur-legenden. Det är bara att släppa alla sådana föreställningar så har man en mycket trevlig upplevelse framför sig.
Att det är Guy Richie som regisserat filmen märks tydligt. Det är massor av snabba klipp, rappa dialoger och skiftningar mellan slow motion och ultrarapid i slåss-scenerna. Slåss-scener finns det så klart gott om.
Det var hyfsad underhållning för en stund, och jag är inte besviken som så. Jag hade så klart hoppats på en mer trogen tolkning av Kung Arthur-legenden, men det faller redan i rollbesättningen av Arthur. Som enligt legenden var en pojke och inte en man. Jag var ändå road och hade en trevlig biodate med älskade maken så där mitt i veckan.
2,5/5 om jag nu ska ge ett betyg. Så medel det kan bli med andra ord.

En klagosång

Jag har en "granne" som jag inte kommer nominera till någon bästa-grannen-i-världen-gala typ någonsin. Att jag skriver "granne" beror på att hen bor på en annan gata än mig och flera hus bort. Jag ser hens hus dock. Och hen kan se lastbilen som hen älskar att parkera på gatan utanför mitt hus.
Jag hatar den där lastbilen. Faktiskt är det så att jag numera stelnar till så fort jag hör en lastbil komma åkande, oavsett om det är grannens lastbil eller någon annan helt oskyldig lastbil.

Den här lastbilen, som alltså parkeras utanför mitt hus, låter en hel del. Det skulle väl vara okej om den mullrade till lite och sedan for iväg, men vår granne tycker tydligen att den ska tomgångköras ett tag innan man kan åka. Som de 20 minuter den stod och mullrade i morse - klockan aptidigt. Eller varför inte en liten stund klockan 4 på morgonen. Eller varför inte dessutom ha bilstereon på så att den överröstar motorn, när man kommer åkande efter midnatt för att parkera - utanför mitt hus/sovrumsfönster. Och sedan ha det på den volymen tills låten är slut.

Eftersom min "granne" har haft sin älskade lastbil utanför mitt hus de senaste nätterna/dagarna, betyder det alltså att min ömtåligt vårdade sömn blivit ganska störd. Det känns sådär att vakna med ett skräckslaget ryck och sedan bli så arg ovanpå det att man liksom får lust att gå ut och stå och slå på biljäveln med ett paraply, eller ett baseballträ, tills axeln går ur led.
Inte nog med att lastbilen låter - den är dessutom rätt så ful. Samt att den stör utsikten eftersom den parkeras UTANFÖR MITT HUS.

Med vänlig hälsning,
Trött

"Dead ever after" av Charlaine Harris

Det är något ganska tillfredsställande att efter många år avsluta en bokserie. Sista boken om Sookie Stackhouse har i och för sig funnits utgiven länge innan jag äntligen kom mig för att avsluta serien, och anledningarna till det är ett par stycken. Mer om det längre ner.

Bildkälla Goodreads

Sookie har räddat livet på Sam genom sin magiska cluviel dor. Nu är deras liv för alltid sammanvävda. Eller? När Sam börjar undvika Sookie undrar hon så klart varför, och svaret lämnar en del att önska.
Samtidigt blir Sookie misstänkt för mord på sin före detta vän Arlene. Som om inte det vore nog finns det även andra som vill Sookie illa. Det är tur att hon har goda vänner, både mänskliga och övernaturliga, som är villiga att hjälpa henne att rentvå sitt namn och låta henne få leva ett normalt liv.

Serien om Sookie Stackhouse började så bra! Det byggdes upp en fantastisk värld av övernaturliga varelser, och en del mytologiska dito. Hur de levde i den vanliga världen och hur Sookie upplevde dem. Det blev dock pannkaka av alltihop.
Sookies förmåga att läsa tankar glömdes liksom bort allteftersom böckerna fortskred, utom när det var lämpligt att slänga in så att Sookie kunde "tjuvlyssna" på någon. Detta tjuvlyssnande ledde ofta till någon sorts deus ex machina, eller att Sookie blev lämpligt varnad om att någon ville henne eller någon i hennes närhet något ont. Om det blev gäsp-varning av detta? Ja.
Annat som det blev gäspvarning på var att Sookies beskrivningar av Merlottes-uniformen, att hon sminkade sig (men bara lite!), hur ofta hon solade och badade och duschade och smörjde in sig, alla dessa hästsvansar som håret sattes upp i och detta evinnerliga rakande av benen. Till slut kändes mest som att läsa en Harlequin-roman där det enda väsentliga blev: vem ska Sookie välja? Ledtråd - inte den som hon är tillsammans med merparten av bokserien i varje fall, utan någon helt oväntad. Eller inte oväntad, för jag såg varthän det barkade, men inte den man trott med tanke på att hon för sjutton är vampyrgift med Eric!
Att Sookie i slutändan är en tvättäkta damsel in distress som alltid, säger det igen - alltid, blir räddad av en man blir bara tröttsamt. Jag undrar också om hon någonsin har ett samtal med någon annan kvinna som inte på något sätt rör en man - genom hela serien.

Så jo, man kan gott läsa serien. Men så fort man känner att det börjar tappa fart är det bara att lägga ner. Det blir inte bättre - tvärtom.

Mitt betyg på "Dead ever after" blev 2/5, och det var nog mest för att vara snäll mot serien i sin helhet. Allt var inte uselt - bara den sista halvan eller så av dessa 13 böcker.

Säsongssammanfattning: Brooklyn Nine-Nine, säsong 4

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Jag. hatar. cliffhangers! Så var det sagt. Och jag får vänta till höst med att få veta "hur det går".

Bildkälla The Bit Bag

Favoritavsnitt: 4x05 "Halloween IV" Ska man bara se fyra avsnitt av "Brooklyn Nine-Nine" så bör det vara varje säsongs Halloweenavsnitt. Alltid väldigt roliga att se på.
4x16 "Moo Moo" Ett avsnitt som på ett snyggt och humoristiskt sätt tar upp rasism. Terry får erfara att det inte alltid hjälper att vara polis.
4x17 "Cop-con" På en poliskonferens träffar Sully någon som kan vara hans tvillingsjäl. Och så är det fest. Fast inte så att Holt får veta något, så klart.

Favoritkaraktär: All of them.

Favoritpar: Jake och Amy.

Bäst i säsongen: Älsk på alla dessa gästskådespelare som dyker upp.Vissa av dem blir jag så glad att se att jag jublar lite grann.

Värst i säsongen: Det var ett par vääääldigt långa hiatus där, och ett par väääääldigt jobbiga cliffhangers. En av dem får jag dessutom vänta till i höst med, och jag vill veta nu! Det jobbiga med att vara nyfiken av sig.

Övriga kommentarer: Bra säsong, men den kändes lite väl utdragen. Särskilt som jag såg säsongerna innan på ett bräde...

Soundtrack of my life

Prides - Higher love

I can see a difference, a difference over me

There's something that has happened 

No more cold defeat

There's another dawning, a tremor where we stood

They said I would never, I said that I would

That I would do something good

That I would do something better

That I would do something, something, something

I know it's a higher love

They say we don't know enough

They say we don't know enough

Well I know enough

I know this is it for us

They say we don't know enough

They say we don't know enough

Well I know enough

Didn't mean to be so distant

So callous and so cruel

Never meant to make you worry

Never meant to act the fool

There's another dawning, another tremor where we stood

When they said that I would never, you said that I would

That I would do something good

That I would do something better

That I would do something, something, something

I know it's a higher love

They say we don't know enough

They say we don't know enough

Well I know enough

I know this is it for us

They say we don't know enough

They say we don't know enough

Well I know enough

I know that another will change, another will change

I know that the blood's still pumping through my veins

I know that the slower it fades, the slower it fades

I know when another will change, another will stay

I know that the blood's still pumping through my veins

I know that the blood's still pumping through my veins

(1, 2, 3, 4)

I know it's a higher love

They say we don't know enough

They say we don't know enough

Well I know enough

I know this is it for us

They say we don't know enough

They say we don't know enough

Well I know enough

I know it's a higher love (Well I know enough)

I know it's a higher love

I know enough for the both uf us

I know enough for the both of us

I know enough for the both uf us

I know enough for the both of us

I know

Kärt besvär när man har problem att välja mellan två olika superbra videos.

FredagsFilmen: Veronica Mars - The movie

Utfärdar spoilervarning eftersom filmen "Veronica Mars" är en fortsättning på tv-serien.

Jag hade såklart behov av att se allt om Veronica Mars som jag kunde komma över, och när det nu finns en film så är det klart att jag valde att se den också. I och med filmen känns det mer avslutat än vad det gjorde efter säsong 3, men jag skulle inte direkt bli ledsen över om den där miniserien om 6 avsnitt jag har hört ryktas om, skulle bli annat än bara rykten. Just sayin'.

Bildkälla Telefilmaddicted

Veronica Mars har sedan länge lämnat privatdetektivbranschen bakom sig och satsar nu på en karriär som advokat i New York, där hon bor sin sin pojkvän Piz. När hennes ex, Logan, blir anklagad för mordet på sin ex-flickvän, popstjärnan Bonne DeVille, ringer han Veronica för att be om hjälp. Motvilligt återvänder hon till Neptune, lagom till sin high school reunion. Sakta men säkert drar hon tillbaka in ett liv hon trodde hon lämnat bakom sig.

En vacker sommar-Dagens

Låt: Har ingen som jag trallar på just nu. Lyssnar så pass blandat för tillfället.
Outfit: H&M från topp till tå.
Smink: Orka, som kidsen säger.
Nagellack: Hot chili från Glitter Gal.
Doft: Deo och hårolja.
Smycke: Orka.
Klocka: Orka.
Frukost: Smoothiebowl och te.
Fika: Café au lait och bondkakor.
Middag: Balsamvinägerkyckling med fetaost och oliver, pasta och sallad.
Pryl: Hundbajspåse. Vissa borde lära sig hur man använder en sådan. Jag vet hur man gör, och jag har inte ens en egen hund. Jag lånar min.
Träning: Promenader med hunden jag hintade om i punkten här ovan.
Kvällsnöje: Så lite som möjligt.
Att tillägga: Orka.