onsdag 7 juni 2017

En klagosång

Jag har en "granne" som jag inte kommer nominera till någon bästa-grannen-i-världen-gala typ någonsin. Att jag skriver "granne" beror på att hen bor på en annan gata än mig och flera hus bort. Jag ser hens hus dock. Och hen kan se lastbilen som hen älskar att parkera på gatan utanför mitt hus.
Jag hatar den där lastbilen. Faktiskt är det så att jag numera stelnar till så fort jag hör en lastbil komma åkande, oavsett om det är grannens lastbil eller någon annan helt oskyldig lastbil.

Den här lastbilen, som alltså parkeras utanför mitt hus, låter en hel del. Det skulle väl vara okej om den mullrade till lite och sedan for iväg, men vår granne tycker tydligen att den ska tomgångköras ett tag innan man kan åka. Som de 20 minuter den stod och mullrade i morse - klockan aptidigt. Eller varför inte en liten stund klockan 4 på morgonen. Eller varför inte dessutom ha bilstereon på så att den överröstar motorn, när man kommer åkande efter midnatt för att parkera - utanför mitt hus/sovrumsfönster. Och sedan ha det på den volymen tills låten är slut.

Eftersom min "granne" har haft sin älskade lastbil utanför mitt hus de senaste nätterna/dagarna, betyder det alltså att min ömtåligt vårdade sömn blivit ganska störd. Det känns sådär att vakna med ett skräckslaget ryck och sedan bli så arg ovanpå det att man liksom får lust att gå ut och stå och slå på biljäveln med ett paraply, eller ett baseballträ, tills axeln går ur led.
Inte nog med att lastbilen låter - den är dessutom rätt så ful. Samt att den stör utsikten eftersom den parkeras UTANFÖR MITT HUS.

Med vänlig hälsning,
Trött