Marsfavoriter

Sovrumsrenoveringen pågår för fullt. Idag byggs det garderob under svordomar och blodvite, men snart är vi i hamn med den också.

Om ni har undrat vart månadens nagellack har tagit vägen, så bestämde jag mig för att skjuta upp det inlägget en vecka, så det kommer i övermorgon. Det har förvisso hunnit bli april då, men jag ville ha med påskmanikyren i det inlägget, så det har fått vänta. Om jag nu kommer hinna måla några naglar vill säga, de har varit nakna sedan i onsdags.
Andra favoriter finns det dock gott om, och de kommer här.

Bok: Jag har läst en massa böcker i mars, men ingen som riktigt sticker ut. Känner ändå att jag vill ge månadens favoritutmärkelse till "Vampire Academy" av Richelle Mead. Hela serien då alltså, inte bara boken med samma titel som jag läste i januari. Seriens sista tre böcker = halva serien, läste jag dock nu i mars.

Fic: Antal ord jag läst i en fic den här månaden - noll. Så kan det gå.

Film: Mars kommer bli första månaden i år då jag inte kom iväg på bio. Attan också! Räknade med att jag skulle missa någon månad, men hade hoppats på att det skulle dröja ett tag till innan den första missen kom. Nåja, målet är fortfarande 12 biobesök 2018, så det är inte försent.
Film har jag såklart sett ändå, och jag gillade verkligen "Atomic Blonde" som vi såg häromdagen. Mitt tips till er, denna långfredag.

Bildkälla Geek girl authority

Tv-program: Fortfarande endast "Fargo" i det här huset. Vi har kommit rätt långt i säsong 2, men är inte färdiga riktigt än.

Nagellack: Catherine Howard från A England. Det fanns dock hård konkurrens, men det var lite hjärtögon över det. Mer om lacken på söndag, som sagt.

Skönhet: Visste ni att jag älskar röda läppstift? För det gör jag, så pass att jag i stort sett rensat ut alla läppstift jag hade som inte var röda. Favoriten den här månaden blir alltså ett rött läppstift, för det är vad jag har piggat upp mig med flera gånger. Vilket av mina röda? Vilket som helst..

Upptäckt: Man kan visst få ont i svanskotan av att krypa runt på golvet och skruva ihop IKEA-stolar. Önskar att jag hade sluppit upptäcka det, för AJ!

Extra speciell rolighet: Att inaktivera Facebook igen. Jag gjorde det veckan innan helvetet släpptes lös, med Cambridge Analytica och grejer. Känner bara för att säga: "Vad var det jag sa". Min inaktivering kommer högst troligt bli ett avslutat konto, känner mig fullständigt färdig med Fäjsbok.

Mitt eget favoritinlägg: Månadens första inlägg, med alla de böcker jag hade läst dittills i år. Kommer ett för mars i nästa vecka. Nu ska jag fira påsk - så Glad Påsk på er, mina små gullkycklingar!

Kvällsrutin

Just nu hemma hos mig - sovrumsrenovering. Idag var vi även till ett stort möbelvaruhus med gul och blå skylt och köpte nytt matbord och fem nya stolar och skruvade sedan ihop det nya matbordet och de fem stolarna. Med andra ord är jag lite trött. Så pass att den här kvällsrutinen kommer komma tidigt ikväll känner jag.

Steg ett - slip into something a bit more comfortable. Själv är jag en älskare av pyjamas, och den här är ungefär hur gosig som helst.

Steg två - av med eventuella smycken och klockor. Den här dagen hade jag faktiskt både örhängen och klocka på mig, för vi hade varit på utvecklingssamtal för ett av våra barn, och då ville jag komma i tid och vara presentabel. Som synes var jag supertidig den här kvällen - redan klockan sju började jag förbereda mig.

Kvällsrengöringen brukar vara ganska enkel, men den här dagen hade jag faktiskt sminkat mig, och det var en av mina "maskdagar". Rengöringen bestod alltså av: sminkborttagning med Micellear cleansing water från Garnier, löddrande rengöring med L'Oréals  rare flowers cleansing gel, rengörande ansiktsmask från Kicks, Caffeine solution 5% + EGCG från The Ordinary som ögonserum, och 100% plant-derived squalane från The Ordinary som ansiktsserum, samt nattkräm från Ica - som jag faktiskt gillar lite oväntat mycket.

Så här göllig är jag när jag maskar. Eller som älskade maken sa: "Du ser lite blek ut."

Brukar varva ner med läsning och lite te om tiden tillåter. Just den här kvällen hann jag både och, samt en kvällsmacka som inte hmnade på bild. Jag brukar äta något litet på kvällen, för det är så jag funkar bäst.

Dricker jag te på kvällen så är det oftast det här, Kvällsro från Friggs. Helt enkelt för att jag undviker koffein på kvällen, och jag gillar det här. Eftersom det inte innehåller några blad från tebusken så kanske det är mer ett "te" om man ska vara perig. Jag kallar det örtte, för örtavkok låter så tråkigt.
Och självklart har jag muggar med rävar.

Lite tv brukar det också bli. Antingen Aktuellt, någon film eller tv-serie, eller som här, "GWs brott". Med en katt i knät, som sig bör.

Straxt innan jag kryper till kojs är det dags för tandborstning och läppbalsam. Ett av mina favoriter bland läppbalsam är BitchBalm i Körsbär. Rekommenderas.

Godnatt!

"A clockwork orange" av Anthony Burgess

Kan vi börja med att prata om omslaget till den här boken? För det här kan mycket möjligt vara det fulaste bokomslaget jag har sett. Tur då att det finns en punkt som heter "A book with an ugly cover" på min läsutmaning - här kommer den prickas av.

Bildkälla Goodreads

I "A clockwork orange" får vi följa Alex, i bokens början blott 15 år gammal. Han och hans kompisar Georgie, Pete och Dim tycker om att hänga på en mjölkbar om kvällarna och dricka mjölkplus. Sedan ger de sig ut på stadens gator för ultravåld och våldtäkter. Tills Alex en dag åker fast.

"A clockwork orange" är en dystopi med en dyster framtid där våldet tagit över städerna. Gäng driver omkring och misshandlar alla de stöter på, rånar och våldtar och slåss även med andra gäng. Polisen har inte mycket att sätta emot och alla är misstänksamma mot varandra.
Boken skrevs inspirerad av att författaren, Anthony Burgess, fru blivit illa misshandlad och rånad i ett mörklagt London under Andra Världskriget. Han började fundera på det här med folks frihet och vad som kan hända när en människa får för mycket frihet, och även vad som händer om denna sedan tas ifrån henom.

Min tanke om boken är att den är mer intressant än bra, och det som är mest intressant är leken med språket. Boken är så fylld av ett påhittat slang att jag snabbt fick vänja mig av med att titta i den lilla ordlistan i slutet för annars hade jag suttis och bläddrat mest hela tiden. Det var bara att släppa det och läsa vidare, man förstår det mesta ändå av sammanhanget, men vissa vanligt förekommande ord kollade jag ändå upp. Och nu har jag gått omkring i flera dagar om och pratat om att "ge någon en tolchock på råttan så att krovtsen rinner röttrött liksom horrorskönt". Tolchock, krovits, horrorskönt och liksom kan vara bokens mest förekommande ord.

Kanske är "A clockwork orange" allra mest känd för filmen med samma namn som kom 1971, med manus och regi av Stanley Kubrick och med Malcolm McDowell i rollen som Alex. Jag har sett den, för en herrans massa år sedan, och tycker den är klart sevärd. Egentligen hade jag inte tänkt läsa boken, men så hittade jag tokbilligt på bokrean så d¨blev det så ändå. Boken är klart läsvärd, men som sagt - mer intressant än bra. En sådan där bok som jag är glad att jag har läst, men inte känner något större behov av att läsa igen.

Mitt betyg på "A clockwork orange" blev 2,5/5.

∾∾∾

"Vad ska det bli nu då?"
Det var jag, vill säja Alex, och mina tre drogisar, vill säja Pete, Georgie och Dim, som är dimmigare än dom flesta, och vi satt på Korovas Mjölkbar och rannsakade våra rassdocker för att hitta på nånting för kvällen, en svart kall flippad vinterjäven fast utan snö. Korovas Mjölkbar var ett mesto med mjölkplus, och det kan tänkas, o mina bröder, att ni har glömt hur såna meston var, eftersom allting ändrar sig så skorrigt nu för tiden och alla glömmer så fort, och ingen är vidare mycket för att läsa tidningar heller. Ja, vad de sålde där var alltså mjölk plus nånting. De hade inte licens att sälja sprit, men än fanns det ingen lag som förbjöd folk att prodda en del nya vestcher som dom spetsade den gamla moloken med, så man kunde peta den med vellocet eller synthmesc eller drencrom eller vissa andra vestcher som gav en femton fina lugna horrorsköna minuter på sig att beundra Herren Bog och alla Hans Heliga Änglar och Helgon i den egna vänsterskon med mozgen full av strålande ljus. Eller man kunde peta mjölk med knivar i, som vi brukade säja, och av det blev man skärpt och redo för en stunds läskigt tjugo-mot-en, och det var det vi petade den där kvällen som jag sätter igång historien med.
Vi hade fickorna fulla med deng, så det förelåg inget riktigt behov i stil med att kasta friska pålar genom att tolchocka nån gammal veck i en gränd och vidda hur han badade i sitt blod medan vi räknade bytet och delade på fyra, eller köra med ultravåld på nån starig och darrande gråhårig nevesta i en bod och kila iväg med kassalådans innehåll under glada smeck. Fast, som det brukar heta, pengar är inte allt.

∾∾∾

"Last sacrifice" av Richelle Mead

Ett av de läsmål jag satte upp för mig i mars var att avsluta minst en av mina påbörjade serier, och nu när jag har läst ut den sjätte boken i "Vampire Academy" så har jag nått just det målet.

Bildkälla Goodreads

Rose anklagas för ett brott hon inte har begått och måste fly från hovet tillsammans med Dimitri. Samtidigt som hennes vänner försöker bevisa hennes oskuld försöker Rose finna den person som kan hjälpa Lissa att få del av den makt i hovet som rättmätigt borde tillfalla henne.
Relationer sätts på prov, och kanske måste Rose och Lissa offra det viktigaste de har - varandra.

Det finns egentligen inte så mycket mer att säga om de här böckerna än det jag redan har sagt i fem andra inlägg. Det är rätt så roligt att följa med Rose på hennes äventyr, men jag gillar inte den där förbindelselänken som gör att vi även kan hänga med Lissa. Det hade varit mycket bättre med ett tvåpersonersperspektiv - tycker jag. Det är en del romantik och litegranna sex, men mest intriger och slagsmål.
Jag har rycks med rätt så bra i Rose berättelse, och det är inte utan att jag känner lite saknad för att det är slut nu. Vissa karaktärer och öden kanske jag udrar lite mer över än andra, och alla får inte lyckliga slut. Nu finns det en serie till, "Bloodlines", som följer några andra karaktärer från den här serien. Jag har inte läst den serein, men just nu känner jag mig faktiskt lite sugen på att göra det. Men det kan ju gå över.

Är det fortfarande så där tokbra som jag mindes det? Nej. Men det är underhållande ändå, och jag har gillat det rätt så bra. "Last sacrifice" fick betyget 4/5 av mig, och jag känner att det kan få bli mitt samlade betyg för hela serien.

Morgonrutin

Jag är en sådan där människa som mår allra bäst av att ha rutiner. Mornar och kvällar ser ungefär likadana ut för mig, oavsett veckodag, för då känner jag mig mer på alerten och "med". De senaste månaderna har mina mornar sett ut såhär - nästan alla i varje fall.

Jag försöker gå upp vid samma tid varje dag, vilket brukar vara vid halv sju-snåret. Då brukar den här killen vilja ha uppmärksamhet en stund, och det är klart han får det. Efter att jag har varit på toa, så klart.

I 99% av fallen vill han ha den där uppmärksamheten för att han tycker det är dags att någon ger honom vatten. Vatten dricks allra bäst direkt ur kranen, om katten själv får välja.

Jag äter min frukost direkt när jag går upp, för det är då jag är hungrig så varför vänta? Saker som intages varje morgon är en d-vitamin och en kopp te med mjölk, oftast Earl Grey för det är mitt favoritte. Och så dricker jag mycket vatten. Och den här morgonen åt jag en hallon- och blåbärssmoothiebowl med kanderade pecannötter, kokosflagor och pumpakärnor.

Efter frukost går jag och petar bort skräp mellan tänderna med tandsticka och/eller tandtråd. Jag gör det för det är så jobbigt när matrester rasslar runt i munnen i 20 minuter. Det är nämligen så lång tid jag gör min oilpulling på morgonen. Oilpulling är att man swishar runt lite kokosolja i munnen. Detta ska hjälpa mot diverse munproblem, och jag började med det för ett drygt år sedan för att mildra ilningar i tänderna. Fortsätter gör jag för att jag får mindre beläggning på tungan och munnen känns fräschare. Tycker jag.

Jag sitter inte direkt och rullar tummarna de där 20 minuterna jag oilpullar heller. Nej, det är nu jag passar på att tvätta mig och smörja mig för dagen. Just den här dagen bestod hudvårdsrutinen av: rengöring med L'Oréal Rare Flower cleansing gel, Kicks Vitamin C Face tonic, 100% plant-derived squalane från The Ordinary som serum, Caffeinesolution 5% + EGCG från samma ställe som ögonserum, och favoritdagkrämen med SPF från Kicks, även den från vitamin C-serien Ready, set, glow!
Deo åker på nu också, och en eventuell parfym, om jag känner för det. Just den här dagen gjorde jag inte det.

Passar på att klä på mig, borsta håret och bädda sängen också. Under tiden jag är i badrummet brukar jag vädra ur sovrummet och sedan bäddar jag fint i ett nyvädrat sovrum. Just nu sover dock älskade maken och jag inne i ett annat rum än det här, för vårt sovrum ska få en make over i påsk. Så det här är lite av en "före" bild också.

När timern piper att det har gått 20 minuter, spottar jag ut kokosoljan i kaffesumpen från älskade makens morgonkaffe, innan jag slänger filtret i komposten - för olja vill vi inte ha i avloppet. Och så borstar jag tänderna. Avslutar denna morgontoalett med ett läppbalsam.
Jag sminkar mig nästan aldrig, kanske ett par gånger i veckan, men om jag gör det så är det nu det händer.

Och nu är det äntligen dags för min morgonmeditation! Jag sitter minst en kvart varje förmiddag med lurar i öronen och lyssnar på en guidad, eller ibland oguidad, meditation i appen Headspace. Idag var min 283:e dag i rad. Man kan lugnt påstå att jag gillar den. Och jag mår faktiskt så mycket bättre mentalt sedan jag började.

Det var mina mornar det. Kvällarna kommer nästa vecka, tror jag.

Happy anniversary!

Älskade maken och jag har en så kallad guilty pleasure-film, i form av "So I married an axe murderer". Eller "En brud på hugget" som den fick heta på svenska... Ja, herre min je.
I denna film förekommer firandet av en 30-årig bröllopsdag och då sjungs det lite. Det där tycker älskade maken och jag är så kul att vi brukar sjunga det för varandra på våra egna årsdagar. Som idag, när vi firar att vi varit förlovade i 19 år.

Happy anniversary, älskling! Love you to the moon and back.

"Eclipse" av Stephenie Meyer

Vet ni vad? Jag hade inte riktigt lika stor lust att elda "Eclipse" som jag hade med "New moon", men jag har ändå svårt att förstå Jenny från då som dyrkade de här böckerna. Måste ha svepts med i någon sorts romantiskt rosaskimrande brus. Men är det här verkligen romantiskt? Njä...

Bildkälla Goodreads

Edward är tillbaka i Forks, och med Bella. Bellas vänskap med Jacob är dock knagglig, på grund av hennes relation med Edward och hennes planer på att bli vampyr.
Dessutom är Bella i fara. En skara "nyfödda" vampyrer i Seattle verkar vara ute efter henne, och deras framfart hotar även med ett ingripande av Volturi. Den största chansen att vinna över alla faror är om vampyrerna och varulvarna samarbetar och arbetar tillsammans mot en gemensam fiende.

Det är aningen mindre irriterande i den här boken, särskilt Bellas klumpighet känns som att den hamnar lite i bakgrunden. Nu är den i och för sig hennes otur, och det kan ju kännas lite gäspigt i sig. Och man kan inte riktigt upphöra at fascineras lite över hur illa ställt det är med Bella och hennes magnetism för olyckliga omständigheter. Jo, hon behöver verkligen bli lite mer oförstörbar. Eller lära sig gå ordentligt. Förundras även lite över att hon klarar av att laga all mat utan att elda upp huset eller hacka av sig fingrarna. Men, men.
Annars är det ungefär samma dravel som vanligt. Bella slits mellan sin älskade Edward och sin vän Jacob - som hon kanske/kanske inte hyser varmare känslor för. Men inte tillräckligt varma. Jag som är innerligt trött på allt vad triangeldramat heter avskyr ungefär varje ögonblick. Särskilt den där kyssen som Jacob tvingar på Bella. Hashtag metoo, minsann. Det känns bara dumt hela grejen, för man vet ju att det kommer bli Bella och Edward i slutändan, det visste man redan i bok ett för man är inte korkad.
I det stora hela kunde det här ha varit vilken trist och tråkig ungdomsroman med en kärlekstriangel i som helst. Att de är övernaturliga är det enda som tillför något extra, som tar det här från att vara en Harlequin-roman med Fabio på omslaget. Det är ungefär det man får - hjärta och smärta med en glittrande stenvampyr och en och annan jättevarg.

Boken är ganska omfångsrik med sina straxt över 600 sidor, men den gick ändå förvånansvärt snabbt att läsa. Kan bero på att det inte minsta lilla är en svårsmält bok. Det känns mest dom snabbmat för ögonen. Inget att hjula över direkt, vilket är tur, för jag kan inte hjula.
Många bakgrundshistorier att fylla ut boksidorna med. Vi får ta del både av Rosalies och Jaspers bakgrundshistorier, och det berättas massor av legender om Quileuterna runt lägerelden.

Aningen bättre den här gången, alltså. Det känns liksom "okej". Men jag håller inte andan av spänning direkt. Betyget blev 3/5.

Tre tomma no. 50

50! Va?! Känns som igår som jag häpnad över inlägg 40 här, och nu har jag avpolleterat förpackningar i 50 inlägg. Femtio. Wow.
Tråkig gej är att det mesta av det hamnar i plaståtervinningen. Nog för att jag gör just det - återvinner - men nog känns det ganska trist och tråkigt att så mycket ska förpackas i just plast. Ska fundera på det här med att plastbanta lite, känner jag.

Här är tre till som kommer hamna i plaståtervinningen.

Online. Balans. Body butter. Vanilj kristall.
Det här med att glömma bort produkter. Fastän att de står väl synliga på en hylla långt ner i badrummet. Det här är dock ingen favorit, och fastän det finns kvar i den här burken så kastar jag den nu. Anledningen att det finns kvar är enkel, jag och min vaniljdoftsälskande näsa gillar inte riktigt doften på den här. Väldigt syntetisk och lite plastig doft. Inte värst sötsliskig, men den gifter sig inte så bra mot min egen kroppskemi, och eftersom dofen på krämen stannar kvar lääääänge, så hinner jag bli irriterad på den.
Annars har den återfuktat helt okej, och är inte alltför kletig, även om man får jobba in den en del. Men nej, jag skulle inte köpa den igen om jag hittade den.
Plaståtervinning.
Betyg 2/5

Kicks. Ready, Set, Glow! Vitamin C. Night sleep mask.
Så har även denna lilla tub spruttats slut på. Jag halvgillar den här, men känner mig inte jätteivrig över att få tag på den igen. Använder den just som en mask att sova i, och jag brukar vakna med återfuktat och aningen "glowigt" ansikte när den här varit på. Men ärligt talat märker jag inte en sådan jätteskillnad med just den här masken/krämen att jag tycker det är mödan värt. Inte för att det är jobbigt att använda den, men plånkan tycker det är lite jobbigt när jag ska betala för den. Mest för att jag är snål ibland.
Plaståtervinning.
Betyg 3/5

Rexona. Motion sense. Aloe vera. Cool & calming protection. 48h anti-perspitant.
Nope. Det här var deosticket som fick mig att sluta med deostick efter en herrans massa år. Har haft så mycket kli i armhålan att jag vissa dagar blivit lite galen. Trodde det var vintertorr hud, men eftersom det nästan inte kliar alls längre sedan jag slutade med den här, så tror jag minsann att jag hittat boven i dramat.
Den stora anledningen till att jag ville testa något annat var faktiskt inte kliet, utan mer nyfikenhet på annat, samt att jag inte tyckte att just det här deosticket var något märkvärdigt alls, trots alla sina påståenden. Men känslan just nu är alltså - inget mer deostick i min armhåla. Någonsin.
Plaståtervinning.
Betyg 2/5

Soundtrack of my life

Cyndi Lauper - True colors

You with the sad eyes

Don't be discouraged

Oh I realize

It's hard to take courage

In a world full of people

You can lose sight of it all

And the darkness inside you

Can make you feel so small

But I see your true colors

Shining through

I see your true colors

And that's why I love you

So don't be afraid to let them show

Your true colors, true colors

Are beautiful like a rainbow

Show me a smile then

Don't be unhappy

Can't remember when

I last saw you laughing

If this world makes you crazy

And you've taken all you can bear

You call me up

Because you know I'll be there

And I see your true colors

Shining through

I see your true colors

And that's why I love you

So don't be afraid to let them show

Your true colors, true colors

Are beautiful like a rainbow

(Can't remember when I last saw you laughing)

If this world makes you crazy

And you've taken all you can bear

You call me up

Because you know I'll be there

And I see your true colors

Shining through

I see your true colors

And that's why I love you

So don't be afraid to let them show

Your true colors, true colors

True colors are shining through

I see your true colors

And that's why I love you

So don't be afraid to let them show

Your true colors, true colors

Are beautiful like a rainbow

"Spirit bound" av Richelle Mead

Phu! Äntligen ifatt med bokinläggen. Bloggen återgår snart till sitt vanliga, lagom röriga, innehåll.

Men vi börjar väl med att beta av senast utlästa bok, "Spirit bound" av Richelle Mead. Del fem i "Vampire Academy" och därmed den näst sista. Jag kommer absolut klara av att läsa ut åtminstone en av mina påbörjade serier i mars.

Bildkälla Goodreads

Rose och Lissa tar studenten från St. Vladimir och beger sig till hovet. Här uppstår snart diverse intriger och Rose skaffar sig snart fiender i höga positioner, något som kan visa sig vara ödesdigert.

Plotten tjocknar! Och boken slutar med en ganska så rejäl cliffhanger, så var beredd på det om du planerar att läsa serien.
Det händer mycket i den här boken, och det mesta av det är diverse politiska intriger. Dock sprängs det in action då och då, och det dör både strigois och en och annan guardian/dhampir. Och någon kommer kanske tillbaka?
Tyvärr är vi tillbaka till repetitioner insprängda i texten. Inte så farlig mycket som i början av serien, men man kanske skulle kunna ta för givet att läsaren har koll på de mest grundläggande sakerna såhär i den femte boken. Kan en tycka. Får liksom nervösa ryckningar i ögonlocken av att läsa om igen om vem som är vem och i vilken relation hen står till hen, och hur man känner igen och kan döda en strigoi. Jo, jag har vetat det sedan bok ett - första gången jag läste dem för ett gäng år sedan. Så dåligt minne har jag inte.
En annan sak jag inte uppskattar är en kärlekstriangel i den här serien. Fast egentligen är det mer än en kärlekstriangel, för det är så mycket jonglerande med känslor och svartsjuka och avund fram och tillbaka att jag nästan blir lite yr i mössan. Jag är inte dum i huvudet - det är ganska lätt att lista ut vilka parkonstellationer som kommer finnas kvar när serien når sitt slut.

Jag gillade ändå den här boken, men inte så att jag på något sätt tycker att den är fantastisk. Den fick betyget 3,5/5 av mig.

"Mannen som sökte sin skugga" av David Lagercrantz

Kul grej med det exemplar av den här boken som jag läst. På skyddsomslaget står titeln "Mannen som sökte sin skugga", precis som på inlagan till boken. Men tryckt på pärmen står titeln "Det som inte dödar oss" som var den förra Millennium-boken som David Lagercrantz skrev. Kul grej jag och älskade maken lånade av min ömma fader.

Bildkälla Goodreads

Lisbeth Salander avtjänar ett kortare fängelsestraff på anstalten Flodberga. Hon försöker hålla en låg profil, men hamnar i konflikt med fängelsets informella ledare, Benito. Särskilt sedan hon försvarat en ung, morddömd medfånge.
Samtidigt ber hon Mikael Blomkvist om hjälp att utreda uppgifter hon fått från sin gamle förmyndare, Holger Palmgren. Spåren leder till Leo Mannheimer, en högt uppsatt ekonom. Men vad kan han ha gemensamt med Lisbeths förflutna? Och hur ska Lisbeth hantera den hotbild hon har mot sig, som trappas upp allt mer?

Det här är den femte boken i Millennium-serien, den andra från David Lagercrantz penna/tangentbord. Jag är fortsatt nöjd med hur David Lagercrantz bevarar själva essensen i Stieg Larssons originaltrilogi, men riktigt lika bra blir det kanske ändå inte. Jag känner igen mig från Stieg Larssons böcker, men det är ändå något litet som fattas. Kanske kan vara att fallen känns lite väl tillkrånglade emellanåt.
I den här boken är det många olika trådar och sidospår, som till en början känns helt ovidkommande för varandra, och i vissa fall kanske till och med är det. Jag satt ibland och var lite förvirrad och undrade vart vi var på väg, men allt lyckades lösa sig och kunde i slutet vackert läggas ner i lådan.
En sak jag uppskattar med de här böckerna är att de alltid känns avslutade. Man sitter inte xom på nålar över en jobbig cliffhanger och längtar ihjäl sig efter nästa bok. Nej, här är allt löst och klart när boken är slut. Även om det alltid finns beröringspunkter mellan böckerna, så behöver man inte läsa vidare om man inte vill. Man kan sluta efter vilken bok man vill, för  det känns ändå som att det är avslutat.

Men! Jag har en sak som jag irriterat mig på, förutom att jag får veta pålägget på folks mackor, och det är de konstlade namnen. Finns det verkligen inga -ssonnamn i den här världen? Det finns en polis lite i bakgrunden som heter Curt Svensson, annars känns det mest som att alla Svensson/Eriksson/Johnsson och Karlsson fått strykas ur rollistan för att de har för vanliga efternamn. Det känns lite osannolikt att alla ska heta von Kanterborg, Bublanski, Greitz, Mannheimer och Flodman. Faktiskt.

Ändå. Jag tycket faktiskt oväntat mycket om "Mannen som sökte sin skugga" och sträckläste den nästan. Det gick betydligt snabbare att läsa den än vad jag hade trott i varje fall. För det här är inte svårläst, om man inte hakar upp sig på någon teknisk detalj, vilket i och för sig är lätt att göra.
Mitt betyg på "Mannen som sökte sin skugga" blev 4/5.

Plejaderna om "Tjänarinnans berättelse" av Margaret Atwood

På't igen!

I lördags hade vi senaste träffen med den förträffliga bokcirkeln Plejaderna. Eller som jag brukar säga: A circle of books is a circle of friends. För det här är på riktigt mina bästa vänner, som jag har turen att träffa var sjätte vecka ungefär, och prata om något av det roligaste jag vet med - böcker.

Till den här träffen hade värdinnan valt boken "Tjänarinnans berättelse" av Margaret Atwood. Vilket var extra roligt för mig, för jag hade ändå tänkt läsa den snart och hade den redan låg i min tbr-hög, fast på engelska med titeln "The Handmaid's tale".

Bildkälla Goodreads

Offred är en Tjänarinna. Hennes uppgift är en enda - att föda barn. Skulle hon vägra kan han hängas på muren, eller skickas till kolonierna där hon snart skulle död av strålningsskador.
Hon har ingen riktig frihet, även om hon får gå på promenader varje dag, och till och med hennes ord vaktas noga.
Offred minns sitt liv innan, som hon levde med sin man och sin dotter. Att hon hade ett eget jobb, egna pengar, fick se nyheterna. Känna kärlek.

Det här är en dystopi så att det visslar om det, och ändå känns inget i den otänkbart. Så här skulle det mycket möjligt kunna bli, om bara fel personer kom till makten. Samhället, Gilead, som visas upp här kan på ytan se bra ut. Alla har sina givna roller, särskilt kvinnorna som får agera som Fru, Martha, Tant, Tjänarinna - eller Jezebel. Männen har det (såklart) bättre, och har i många fall inte alls anpassat sig till det nya samhället så som de förväntar sig att kvinnorna ska göra. Ju mäktigare du är, som man, desto mer kan du tänja på reglerna.
Boken följer Offred i hennes dagliga liv. Den är upplagd som en funnen berättelse, att forskare långt senare har hittat Offreds inspelade band om sitt liv som Tjänarinna, och utifrån det satt ihop en berättelse om hennes tillvaro. Och den är som sagt inte vidare värst mysig.
Ändå berättas det på ett ganska sakligt vis. Offred känns inte väldigt arg, mer uppgiven och satt i en hopplös situation. Även om hon bryter mot regler, och på så sätt är ganska olydig och man anar en känsla av revolt, så är tonen i boken ganska... tråkig. Inte så att boken i sig är tråkig, utan man får en känsla av hur tråkigt Offred har det. Hur lite hon får chans att sysselsätta sig själv, alla förbud hon omges av som förut var självklara för henne. Som att kunna röka, betala sin egen mat, ta del av nyhetsflödet - läsa.
För oss, och resten av världens normalt funtade människor, är "Tjänarinnans berättelse" alltså en självklar dystopi. Jag tvivlar dock inte alls på att det finns vissa så kallade meninister som tycker att det här är en utopi. För vad är inte bättre än en värld där kvinnor tuktas och förslavas, förlorar rätten till kunskap och sin egen kropp? Sitt eget namn.

Trots ett tungt ämne, där man ofta känner en viss hopplöshet och inte så sällan ganska mycket ilska, så var "Tjänarinnans berättelse" nästan lite förvånande lättläst. Det är inget krångligt språk, utan berättas på ett enkelt och rättframt sätt.

Jag var den enda av cirkelmedlemmarna som sett tv-serien, och det var ju ofelbart att jag gjorde jämförelser. Till att börja med är tv-serien är förträfflig adaption av boken, och säsong 1 tar slut där boken slutar. Jag tycker kanske att serien till och med var aningen bättre, men det kanske jag inte hade tyckt om jag läst boken först. I serien får andra karaktärer med kött på benen och liv, vilket inte är så konstigt, men det var ändå något jag saknade i boken. Jag var även inte jätteförtjust i slutet, vilket drog ner mitt betyg en aning. Jag ville helt enkelt älska boken lite mer än vad jag gjorde.
Mitt betyg på "Tjänarinnans berättelse" blev ändå 4/5, och lägre betyg än så fick inte boken i lördags. Det fattas ett betyg, men då det inte kommer in förrän efter påsk, så har jag räknat ut medelbetyget på de fem betyg som kom in. Betygen låg mellan 4 och 5 i olika grader, och medelbetyget blev 4,4/5. Man kan väl lugnt påstå att Plejaderna varmt rekommenderar "Tjänarinnans berättelse".

AFK

Ibland blir det inte som man tänkt sig.
Jag har haft lite mående-problem den sista tiden, och det hann ikapp lite här i veckan. Bra samtal och att jag fysiskt känner mig bättre, gör dock att jag nu ser en ljusning i slutet på tunneln. Och jag tror och hoppas att det inte är ett annalkande tåg.
Det är därför jag varit tyst. Jag har dock hunnit läsa en massa, så det kommer bli mycket bok när jag väl kommer mig för igen. Bara så ni är beredda.

Andas in. Andas ut.

Blacksta kyrka, Sörmland

"Det susar i säven" av Kenneth Grahame

På min läsutmaning för i år finns punkten "en barndomsklassiker du aldrig läst" med. Och eftersom vi har "Det susar i säven" av Kenneth Grahame i bokhyllan, men jag aldrig har läst den, så passade jag på nu.

Bildkälla Goodreads

Boken följer några djur, främst Mullvaden, Vattenråttan, Paddan och Grävlingen, och deras liv vid en älv och i en skog. Vi får följa dessa djur på deras diverse äventyr om både stort och smått.

Det ska erkännas - jag hade ganska tråkigt när jag läste den här. Jag funderade ett tag på att läsa boken som en novellsamling, och bara ta ett kapitel då och då, eftersom alla kapitel kan stå för sig själva. Men envis som jag är klämde jag den på två dagar i stället.
Överlag tycker jag att språket i den var ganska torrt och tråkigt, och jag hade svårt att hitta ett flyt i texten. Det känns gammalt, helt enkelt. Och var fanns tjejerna?
Efter ett tag började jag roa mig med att läsa in dystopiska element i handlingen, särskilt i kapitlet där Grävlingen berättar om hur skogen har utplånat alla tecken på att där en gång fanns en människostad. Som fabler så ofta har så finns även här ett mått av samhällskritik, stundtals även lite moraliserande.

Mitt samlade intryck av boken är att jag säkert kommer ha glömt bort att jag ens har läst den innan det här året är slut. Men det är ju jag det.

Mitt betyg på "Det susar i säven" blev 2/5.

Jag är hyfsat säker på att jag fått "Det susar i säven" uppläst för mig i barndomen, via programmet Sagostunden. Jag kan så klart minnas fel, men eftersom jag har haft vinjetten till Sagostunden på hjärnan sedan i söndags, när älskade maken och jag diskuterade det, så känner jag att jag vill dela med mig.

Tre tomma no. 49

Så var det dags igen! Även om en grej här egentligen inte är slut...

Too Faced.Shadow Insurance. 24+ hours anti-crease eye shadow primer.
Saker som kan hända när man inte sminkar sig värst ofta - ens ögonskuggsprimer härsknar. Jojomensan. Så det blir soptunnan för den här.
Jag har verkligen gillat Shadow Insurance, och det här är min tredje tub. Eftersom det dock lämnar lite att önska att få tag på en ny, så är det här högst troligt även den sista. Ska leta reda på en annan, har jag tänkt mig. En som jag kan hitta i butik nära mig, hade jag tänkt mig.
Plaståtervinning. Men jag har så pass mycket kvar i min tub att jag väljer att slänga den i det brännbara avfallet.
Betyg 4,5/5

Atrix. Intensive protection cream.
Det här är inte första gången Atrix klassiska handkräm syns här, och det kommer inte heller vara sista gången. Älsk!
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

LdB. Lotion. Oil infused. Nourishing moisture. Macadamia oil.
Den här hudkrämen fick vi som stamkundsgåva på Ica någon gång i höstas. Helt okej, och jag som föredrar oparfymerade hudkrämer störs inte nämnvärt av doften heller. Någonstans mellan blommig och nötig doft. Jag skulle kunna tänka mig att köpa den själv, men det är inte så att jag rusar benen av mig till affären för att få tag på den.
Plaståtervinning.
Betyg 3/5

"Blood promise" av Richelle Mead

Ett av mina mål för mars är att avsluta en av de bokserier jag har påbörjat. Helst båda (eller alla tre, men till en av dem saknar jag än så länge de andra böckerna) men eftersom jag fortfarande inte vet hur jag ska göra med Twilight-saga, så ligger "Vampire Academy" närmast till hands att läsas ut. Och med "Blood promise" alldeles nyligen utläst, så har jag bara två böcker kvar i serien, så det känns inte som ett omöjligt mål.

Bildkälla Goodreads

I den fjärde boken har Rose hoppat av skolan och lämnat Lissa på St. Vladimir. Själv beger hon sig iväg till Ryssland för att infria ett löfte hon en gång gav Dimitri.

Det där måste väl räknas som en spoilerfri sammanfattning? Det är svårt att inte avslöja för mycket om handlingen desto längre en kommer i en serie, men jag tror att jag lyckades här.
Annars händer det massvis i den här boken! Det dyker upp fler karaktärer som kan sprida ljusning i Lissas ovanliga förmåga, och som hon kan få lära sig mer från. Det tillkommer även mer till mytologin kring vampyrerna. The plot thickens, helt enkelt.
Eftersom Lissa och Rose befinner sig på olika kontinenter så är det många besök i Lissas huvud, och jag stör mig fortfarande på dem. Särskilt som Rose nu tydligen kan läsa av även hur andra personer i Lissas omgivning upplever saker. Det där med två- eller trepersonersperspektiv känns allt mer som att det hade varit en bättre idé. Man hade kunnat behålla länken mellan Lissa och Rose ändå, men jag tror berättarsättet hade blivit annorlunda och bättre med ett annat perspektiv.
Och äntligen hände det! En prolog som berättar om vampyrvärlden och tidigare händelser i de andra böckerna, utan att det ska behöva beskrivas allteftersom berättelsen fortskrider, halva boken eller mer. Vissa saker dyker upp senare i texten, men man slipper läsa ingående ännu en gång om rangordningen bland vampyrer, vilken ras som gör vad och hur det fungerar i skola och samhälle - det där som jag tycker är så gäspigt att få repeterat om och om igen i varje bok.

Jag tycker att "Blood promise" är den bästa boken hittills i serien, men fortfarande inte så bra att den förtjänar maxbetyg. 4/5, får det bli.

Säsongssammanfattning: Fargo, säsong 1

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Senaste gången jag gjorde en säsongssammanfattning var i september, så jag underdriver inte direkt när jag påstår att jag inte tittar på tv-serier just nu. Jag har sett några miniserier med älskade maken, men mer än så har det inte blivit. Jag började inte ens titta på de serier jag egentligen följer, när de startade upp i höstas.

Motståndet satt i även vad det gällde "Fargo", men egentligen ville jag se den här serien och när så älskade maken var väldigt ivrig att riva av den så hängde jag på. Det krävdes dock lite av operation övertalning från hans sida innan han fick ner mig i tv-soffan, men så småningom var jag med på noterna.

Tv-serien "Fargo" tar sitt avstamt i filmen "Fargo" på så sätt att den utspelar sig i samma trakter. Den påstår sig även vara baserad på verkligheten, precis som filmen gör, men både här och där är det inte sant. Det här är fantasi, men som sådan känns den stundtals väldigt verklig.
Alla säsonger utspelar alltså i samma område, men under helt olika år. I säsong 1 möter Lester Nygaard den mystiske Lorne Malvo i sjukhusets väntrum, vilket sätter en våldsspiral i spinn.

Bildkälla  

Favoritavsnitt: Nope. Kan inte välja. Så jag väljer allihop. Det är ju ändå bara 10 avsnitt i den här seriens säsonger.

Favoritkaraktär: Molly Solverson! En precis lika underbar polis som Marge Gunderson var i filmen. Huvudet på skaft, minsann. Synd att det inte var hon som ledde utredningen. Eller tur, för hade hon gjort det skulle säsongen bara haft tre avsnitt.

Favoritpar: Molly and Gus, sitting in a tree, k-i-s-s-i-n-g!

Bäst i säsongen: Gillade verkligen den där lilla blinkningen till filmen. Om man kan sin "Fargo" och hänger med i svängarna, så ser man den. Loved it!

Värst i säsongen: Hm... Förutom att det stundtals var lite väl verklighetstrogna skador och litervis med blod, så kommer jag inte på något. Det här är en bra serie helt enkelt.

Övriga kommentarer: Om det inte redan har framkommit, så tycker jag att man ska se det här. Om man inte redan gjort det.

Utlästa böcker januari + februari

Många av de "BookTubers" jag följer gör sammanfattningar av vad de har läst under månaden. Eftersom jag älskar att skriva om böcker, så tänkte jag göra något liknande, men jag tänker inte skriva en massa om boken, för det har jag nästan alltid redan gjort i ett enskilt inlägg. Länkar det i stället.

Tänkte dessutom att jag kunde göra en månadssammanfattning istället för en årssammanfattning, för om jag fortsätter i den här takten kommer jag läsa runt 70 böcker i år. Inte för att jag tror att det kommer bli så många, men hittills, i januari och februari, har jag lyckats läsa 12 böcker. Och med tanke på att mitt årsmål var 35 böcker, så kommer jag överskrida det med råge känner jag.
Men ponera nu om jag skulle läsa bortåt 70 böcker i år - förstå hur lång den årssammanfattningen skulle bli. Rekordlångt inlägg, är min gissning.

Jag gör så här i stället, och eftersom jag inte gjorde något sådant här inlägg i januari så kör jag det nu, så det här blir lite extra långt i varje fall.

Januari

Jag läste ut fem böcker i januari, och bara det tyckte jag var mycket.

"Vegetarianen" av Han Kang var mitt väl till bokcirkeln Plejaderna.
Mitt betyg här blev 3/5.

"Vampire Academy" av Michelle Read, för att jag vill läsa om en del bokserier jag tidigare har älskat. Det här är bok 1 i Vampire Academy-serien.
Betyg 3/5.

"Twilight" av Stephenie Meyer. Ännu en serie jag älskade förr. Så klart bok 1 i Twilight Saga.
Betyg 3,5/5

"Cloud Atlas" av David Mitchell. Lästes om för andra gången, och jag har redan planer för ännu en omläsning. Älskar den här boken, och den blev januaris bästa bok.
Betyg 5/5.

"Det som inte dödar oss" av David Lagercrantz. Millennium-böckernas fortsättning, med en ny författare. Dög bra. Uppföljaren ligger i min tbr-hög.
Betyg 3/5.

Februari

Jag vet inte riktigt hur jag hann med sju böcker i februari, men det gjorde jag. Hade februari varit lika lång som en "normal" månad hade det kanske till och med blivit åtta böcker, för jag har hunnit rätt så långt i den jag läser just nu.
Har läst väldigt mycket på engelska, och jag har reflekterat över det. Av 12 lästa böcker är endast tre på mitt modersmål. Å andra sidan har jag nästan bara böcker på svenska som ligger i tbr-högen just nu. Blir så när man bokrea-fyndar.

"Frostbite" av Richelle Mead. Bok 2 i Vampire Academy.
Betyg 3/5.

"Call me by your name" av André Aciman. Missade filmen på bio så jag läste boken i stället. Är filmen lika bra (eller bättre) så borde den knipa i varje fall någon av de Oscars den är nominerad till.
Betyg 4/5.

"The night circus" av Erin Morgenstern. Februaris bästa bok, i hård konkurrens.
Betyg 4,5/5.

"Gökens rop" av Robert Galbraith. En deckare jag älskade! Kors i taket.
Betyg 4/5.

"New moon" av Stephenie Meyer. Bok 2 i Twilight Saga.
Betyg 2/5

"Shadow kiss" av Richelle Mead. bok 3 i Vampire Academy.
Betyg 4/5

"The handmaid's tale" av Margaret Atwood. Nästa bok att läsas för Plejaderna. Vi ska ses nästa lördag, så jag avslöjar inget betyg än.