Septemberfavoriter

Nu är hösten här på riktigt allvar, och jag ser fram emot de närmaste veckorna som brukar vara en färgprakt utan dess like. Sedan blir det grått, och det är en annan femma...
September har gått fort (nu igen) och mina favoriter har varit de här.

Bok: "Lethal white" av Robert Galbraith. Jag skriver mer om den en annan dag. Bered er på en massa bokinlägg de närmaste dagarna.

Film: Ingen bio, om vi inte räknar familjesoffan som en sådan. Och där satt jag och såg "John Wick Chapter 3: Parabellum" i lördags. Typ två timmar våldskavalkad, men ibland är det precis den typen av film som behövs. Samt - death by book.

Tv-program: "The hauting of Hill house".

Nagellack: Efter att ha funderat i helgen bestämde jag mig för Mrs Danvers från A England.

Skönhet: Burt's bees läppbalsam. Särskilt det med e-vitamin och pepparmint.

Upptäckt: Höstens alla godsaker. Äpplen, rotfrukter, svamp. Naturen är ett fantastiskt skafferi.

Extra speciell rolighet: Att mitt bibliotek är helt återställt efter vattenskadan. Så glad över det att vi firade det med bubbel.

Favoritinlägg: Nagellackssammanfattningen.

Nagellacken i september

Nu är vi så pass nära månadsavslut att det känns som en idé att visa upp lacken jag burit denna månad. Jag tror inte jag kommer lacka om mer, om jag inte toktröttnar på det jag precis målade på. Jag bad nämligen E hjälpa mig och hon valde "de fulaste lacket i lådan", för så rar är hon när hon är på busigt humör.

Jag visar septembers lack i den ordning jag bar dem.

A England, The godhead fires
Min favorit från Burne-Jones Pygmalion-kollektionen, med sin gammelrosa nyans.

Depend, Wish for joy #5075
Från 2018 julkollektion plockade jag fram ett hallonrött lack med prismatiska flakes.

OPI, What wizardy is this?
Jo, jag köpte den mest för namnet. För brunt sandlack med lite guld i är kanske inte direkt det roligaste.

OPI, March i uniform
Mer lack från en julkollektion. Denna svärtade blå var en av mina förhandsfavoriter från Nutcracker-kollektionen, och jag blev inte besviken.

OPI, Reykjavik has all the hot spots
Jag har faktiskt glömt bort att skriva in när jag bar det här lacket, men jag har för mig att jag bar en massa OPI på raken, så vi kan lika gärna peta in det här. Jag var sugen på något dämpat, och valet föll på detta gråsa skimmerlack. Inte alls så dumt att vila ögonen med en stund.

A England, Mrs Danvers
Det finns en stor chans att Mrs Danvers blir septembers favoritlack. Svart med jättemycket holo. Hjärtögon på det.

Pahlish, Grindewald
En annan favorit. Dammig mellanlila med gulflakes. Finns tyvärr inte kvar hon Pahlish.

Depend 7Day, Bring your own sunshine
Det enda lacket som (hittills) fårr följa med mig hem från affären i Depends höstkollektion Independent woman. En härlig gul nyans, lite dammigare än vad mina bilder visar, och inte jättehemsk att måla med, som gula lack kan vara.

OPI, It's a girl! + Princesses rule! + H&M Beauty, Bijoux
Sist ut - E:s monstrositet. De fulaste lacken i lådan var alltså babyrosa jellylacket It's a girl, som jag toppade med H&M Beauty Bijoux - syns på lill- och ringfinger här, ett kopparfärgat glittertopplack. Och så rosa skimmerlacket Princesses rule! i kombination med det. Skira som attan alla tre, men nu är jag av med dem från otestade lådan i varje fall. Silverlinings och sådär.

"Ayurveda för kropp och själ" av Peter Ljungsberg och Eva Sanner

"Ayurveda för kropp och själ" var min månadsbok i september. Den är ganska kort så jag läste ut den i förväg för några dagar sedan. Ofta när jag läser en bok som den här så skriver jag inget särskilt inlägg om den, för jag tänker att det mest är repetition för mig i mitt yrkesutövande och inte av så stort intresse för någon annan än mig, men den här gången ville jag skriva speciellt om boken, för att jag tycker att den är så pass bra.

Bildkälla AdLibris

"Ayurveda för kropp och själ" är en utmärkt plats att börja på om en är nyfiken på ayurveda. Boken ger en bra överblick över ayurveda och hur det kan användas i praktiken. Det finns en bra tabell för att hitta sin egen dosha, och sedan kan en välja själv om en vill läsa boken i sin helhet eller bara koncentrera sig på de delar som handlar om ens egen dosha.
Boken beskriver olika skeenden, både balanser och obalanser, på ett lättöverskådligt och lättillgängligt sätt. Den beskriver saker noga, men kanske inte jättedjuplodande - för det finns det andra böcker att ta till, det här upplever jag som en bra grundbok, fördjupning får ske på annat håll. Bra även att boken är skriven utifrån ett svenskt perspektiv och anpassad till svenska förhållanden. Det finns saker som kan vara svåra att ta till sig om en bara tittar på det ursprungliga. Ayurveda är ju trots allt en mångtusenårig tradition från Indien, och vissa bitar kan vara svårapplicerade på våra "kalla norden" förhållanden.
Egentligen har jag bara en sak som jag inte blev så förtjust i, och det var kapitlet om parrelationer. Här var det heteronormativt minsann. På riktigt så att det står utskrivet man/kvinna och inte person/person. Fick mig att tänka lite och fundera ett varv eller två på saken.

Jag gav betyg på den här boken, och även om jag tycker att den är bra skriven, lättillgänglig, överskådande och en förträfflig plats att börja på, så blev det inte mer än 3/5. Faktaböcker får sällan mer av mig, så är det bara.

Bullet journal för oktober

Har varit rätt så oinspirerad inför att göra mina kalendersidor till oktober, men tog mig i kragen och blev precis färdig med dem. Det enda jag visste från början var att jag ville ha katter på washitejpen, och lite höstiga färger i form av gult och brunt, men även hintar av orange och gult. Och det blev väl okej, särskilt med tanke på hur långt inne det satt för mig att göra de här sidorna. Ibland är inte ens roliga saker roliga, helt enkelt. C'est la vie.

Det fina i kråksången med oktober är att namnet på månaden har sju bokstäver, så det var plättlätt att centrera en bokstav över varje veckodagsspalt. Annars är månadsuppslaget enklast möjliga.

Uppslagen som alltid ser likadana ut, det är bara färgerna som ändras, annars är det här en repris av sig själv månad efter månad.
Nagellack och böcker på ena sidan, pengar på den andra.

Samma lika även här. En rad om dagen på ena sidan, vanekoll och månadens bok på den andra. Och jag har inte bestämt mig än för vilken bok det ska bli, så därför är det tomt där.

Återgick till mina randiga veckouppslag i oktober, mest för att få in mer färg igen. Jag gjorde något misstag på nästan alla uppslag, så det här är inte så "perfekt" som jag skulle ha önskat. Men om en skriver fel veckodag (till exempel) så kan en måla över det med svart penna och sedan skriva veckodagen med vit gelpenna. Som jag så vänligt demonstrerar här.

Tartarsås

Idag åt jag upp det sista av söndagsmiddagens sås på lite rostat bröd, och jag längtar redan till nästa gång jag gör tartarsås. För egentligen är det kanske mer en röra än en sås, och den funkar till mycket. Till fisk, till panerad ost (låter konstigt, smakar underbart), på bröd, som fyllning i en bakad potatis. Jag tror nog att endast fantasin sätter gränser här, men generellt tror jag att tartarsås passar bäst till fisk, skaldjur och vegetariska rätter.
Sa jag att det är gott?

Tartarsås

½ liten lök, eller 1 shalottenlök
2 msk kapris
6-8 cornichoner (eller motsvarande mängd inlagd gurka)
1 dl majonnäs
2 dl creme fraishe
salt, svartpeppar
persilja

Hacka löken mycket fint. Godast blir det med shalottenlök, men det har jag inte alltid hemma, så det är tur att det funkar med vanlig gul lök också. Hacka kapris och cornichon mycket smått. Blanda allt det hackade med majonnäs och creme fraishe, smaka av med salt och peppar och rör ner hackad persilja efter smak.
Gör helst såsen en stund i förväg så att smakerna hinner "gifta sig" med varandra.

På bilden ses tartarsåsen i sällskap med panerad torskfilé, ugnspotatis och grönsaker.

"Blue lily, lily blue" av Maggie Stiefvater

Utgivningen av första boken i trilogin om Ronan Lynch närmar sig, och jag är så ivrig att jag nästan studsar lite. Ronan är en av karaktärerna i Maggie Stiefvaters Raven cycle, och i väntan på Dreamer-trilogon så läser jag om Raven-böckerna. Den här gången har jag precis läst om bok tre, "Blue lily, lily blue".

Bildkälla Goodreads

Blues mamma är försvunnen. Skolan börjar igen efter sommarlovet, sista året på high school för både Blue och hennes Raven boys.
En ny latinlärare börjar på Aglionby, en som har kastat omkull Ronans liv tidigare. Och sökandet efter Glendower forsätter, den här gången i mystiska grottor.
Det finns tre sovare. En att väcka och en att inte väcka och en däremellan. Frågan är bara vem som är vem.

Med tanke på att en av seriens karaktärer heter Blue ligger det nära till hands att tro att den här boken är centrerad kring henne, men det är den inte. Som vanligt handlar den om alla fem, Blue, Gansey, Ronan, Adam och i viss mån Noah. Deras sökande efter Glendower som även är ett sökande in i dem själva, att lista ut vem de är och/eller vill vara. Varifrån de kommer och vart de ska ta vägen sedan.
Boken är lite av ett vägskäl. Förra gången jag läste den tyckte jag inte så mycket om den, utan kallade den för seriens transportsträckebok. Den här gången tyckte jag att den var jättespännande och var ivrig att läsa vidare. Det kan bero på att jag var i ett annat headspace, men det kan också bero på att jag den här gången har läst hela serien en gång förut, och därför vet vad som ska hända och här kan se hur mycket som det byggs upp för. Jag kan se slutet, på ett annat sätt än vad jag gjorde den gången. Så jo, förvisso är boken en transportsträcka - den ställer många frågor och ger inte svar på alla. Den bygger upp men visar inte hela bilden. Den känns inte så fristående som de andra två, den här hör verkligen ihop med sina föregångare, och sin efterträdare.
Språket är som vanligt fantastiskt vackert, poetiskt och bildrikt. Helt enkelt tycker jag väldigt mycket om Maggie Stiefvaters sätt att skriva.

Jag höjde faktiskt betyget den här gången. Förra gången jag läste "Blue lily, lily blue" gav jag den en trea, nu blev betyget en självklar fyra, av fem.

What I eat in a day #27 - Ooops!

Hoppsan! här tänkte jag att jag skulle göra en What I eat in a day. Och så glömmer jag bort att ta foton efter mitt eftermiddagste. Ooops! Å andra sidan var jag lite så igår överhuvudtaget. Scattered brain. Nåja, jag kunde någorlunda rätta till det, och det här är vad jag åt igår. Typ.

Morgonen började med gröt. Mannagrynsgröt för en gångs skull, som jag åt med kanel, äppelmos och hackade mandlar. Så klart te till det, för annars är det inte en dag.
Åt såklart även mina kosttillskott, och allra först hävde jag i mig ett glas citron/äppelcidervinäger/cayennepepparvatten/ men det hade jag inte lust att fotografera.

Ett annat ooops! är att jag åt allt det här godiset igår. Spritt över stora delar av dagen, men försvann gjorde det. Jo, jag älskar lakrits.

Lunchen var rester med lite nylagat. Min plan var att äta den här lins bolognesen med ris som var kvar från tidigare, men snodde älskade maken med sig i sin lunchlåda. Så jag kokade fullkornsspagetti till och rev över parmesan. Och åt en grönkålssallad också.

Oooops! en gång till, eftersom jag somnade och sov bort min vanliga fikastund. Å andra sidan var jag full med godis, såatte. Te behövs däremot.

Och här tog mitt minne slut och jag glömde bort att ta foton. Men det blev rester kvar av gårdagens middag som jag har ätit som lunch idag.
Morotssoppa med koriander är inte Chilipojkens favorit, men jag älskar den. Till det gjorde jag enchiladas, som försvann i en rasande takt. (Idag åt jag soppan med rostat bröd.)

Gårdagens kvällssnack var popcorn, som ser ut så här innan de poppas. För även om det är gott tänker jag inte poppa mer för att ta efterhandsfoton av dem. Jag åt mina med salt och svartpeppar på, för jag är just nu inne i en period där jag vill ha svartpeppar på det mesta.

Tre tomma no. 92

Tömmandet av "sista slatten" fortsätter, och den här gången var det dessa trenne förpackningar som blev tomma först.

Urtekram. Shampoo. Repairing. Nordic berries.
Ett schampo som både jag och E trivts med och därför är inköpt på nytt. Det är lite olika hur ofta jag känner behov av att tvätta håret med det här, men ungefär 3 dagar mellan schamponeringar tycker jag känns lagom, även om jag brukar försöka härda ut så det blir fyra.
Plaståtervinning
Betyg 4/5

Apoliva. Argan & almond. Kroppsolja.
Min andra flaska jag har gjort åt och jag kommer inte göra ett omköp. Ungefär en tredjedel ner i min andra flaska så tröttnade jag ganska så rejält på doften, och hamnade i ett tillstånd av "tycker inte om". Så det var trögt att göra slut på den, men till sist så. Jag har använt min främst som massageolja, men även för hudbehandling av extra torr hud. Den funkar bra, det var bara doften som satte käppar i hjulet. Letar efter en annan, som doftar mildare.
Plaståtervinning
Betyg 2,5/5

Natural olive secrets. Olive oil soap. Natural.
En fast tvål som gjort mig sällskap i duschen den senaste tiden. Jag använder den alltså som kroppstvål, och trivs alldeles utomordentligt med det. Mild doft som nästan inte alls stannar kvar, löddrar skönt, har kort ingredienslista och är så gott som förpackningsfri. Passar dessutom jättebra med min hud. Bara fördelar alltså. Har så klart köpt en ny.
Pappersförpackning
Betyg 5/5

OPI, Nutcracker and the four realms

Förra årets julkollektion från OPI var "Nutcracker and the four realms" i samarbete med filmen med samma namn. Den filmen floppade väl, om jag inte miss helt galet. Jag har inte sett den, eller är värst sugen på den heller. Och nu handlar det alltså inte om film, utan om nagellack.

För som vanligt när OPI släpper sina kollektioner så blir jag svårt sugen på vissa lack. I den här kollektionen var det absolut inte alla lack jag ville ha, men så snubblade jag på en adventskalender med 12 lack från kollektionen samt 13 tidigare bästsäljare, i miniformat. Och eftersom jag ändå inte var sugen på kollektionens tre glittertoppers (I pull the strings; Dreams on a silver platter; Gold key to the kingdom), och bara skulle få ett fåtal dubbletter i kalendern, samt att den var kraftigt nedsatt i pris för att december redan hade börjat, så slog jag till. Jag har inte använt alla lack i kalendern än (för som vanligt var det mååååånga rosa) men Nutcracker-lacken har jag precis burit det sista av.

Så här kommer alltså en sammanfattning av denna kollektion  Den här gången visar jag dem i snygghetsordning, med det jag tyckte minst om först, bara för att busa till det lite.

Dancing keeps me on my toes
Faktiskt det enda lacket i kollektionen jag tyckte var redigt fult. Så är ju inte vitt med silverskimmer särskilt smickrande. Skirt var det också. Så tack, men nej tack.

Dreams need Clara-fication
Färgen är förvisso fin, lite dämpat blå utan att kännas alltför pastellig. Med applikationen var en mardröm och det ledde till att jag inte alls trivdes i det.

Lavendare to find courage
Ännu ett lack där det egentligen inte är något större fel på färgen, förutom att det är lite tråkigt. Och att det ville flyta ut ungefär överallt.

Dazzling dew drop
Nu kommer vi till de där lacken som jag egentligen tycker är fina som sjutton och hade jättesvårt att rangordna, egentligen var det bara topp- och bottenplaceringarna som var självklara för mig.
Dazzling dew drop har en trevlig guldnyans, med små hintar av silver i sig. Jag trivdes väldigt bra i det.

Ginger's revenge
Att ett vinrött lack hamnade så långt ner på min rangordning är för att det känns så ounikt i min samling. Jag har en svaghet för vinrött och köper gärna på mig det om jag hittar det, så till den milda grad att fler vinröda känns överflödiga. Med det sagt så är det här en utomordentligt snygg vinröd, om en i motsats till mig inte har dem i massvis, så är det här en jag skulle rekommendera.

Berry fairy fun
Det här lacket gillade jag lite oväntat mycket, särskilt som det såg ut i skuggan på den här bilden. Ett lila iridicerande lack, med hintar av rosa och även enstaka röda partiklar. Jag har liknande, men inget exakt som det här.

Toying with trouble
Hej 80-talet! En färg jag känner igen från mina tonår, och det kan vara nostalgiska känslor som gör att det hamnar i den övre halvan. Chockrosa kallades det då, numera är väl cerise ett mer vedertaget begrepp. Med en liten hint åt att bli neon, utan att bli det. En färgklick är det, hur som haver.

March in uniform
Det här blev det sista lacket från kollektionen jag bar. Och det beror alltså inte på att jag inte gillar det, för det är fint som snus i sin nästan svärtade mörkblå nyans. Det här var ett av lacken jag redan var övertygad om att jag ville ha, och jag hade rätt.

Tinker, thinker winker?
Det här var mitt födelsedagslack i år. Som att bära en discokula på naglarna. Lacket har en klar bas med massor av smått prismatiskt skimmer/glitter. Det funkar på egen hand, men skulle även fungera som en lite mer täckande topper.

Candid kingdom
Det här var det första lacket i kollektionen jag testade, och jag blev alltså inte besviken på det. Ett sådant där perfekt rött som OPI är så bra på.

Envy the adventure
Det lyckades klämma ur sig en perfekt grön också. Faktiskt var det bilder på det här lacket som gjorde mig nyfiken på kollektionen överhuvudtaget. Mörkt gräsgrön, eller kanske granbarr om vi tar med i tanken att det faktiskt var en julkollektion.

Black to reality
Kollektionens ohotade favorit. Svart med rött skimmer. Det riktigt glöder på naglarna. Kan uppfattas som både brunt och vinrött beroende på hur ljuset faller på det, men det var alltid snyggt. Snyggast till och med. *kastar konfetti*

Soundtrack of my life

Supertramp - The logical song

When I was young

It seemed that life was so wonderful

A miracle, oh it was beautiful, magical

And all the birds in the trees

Well they be singing so happily

Oh joyfully, oh playfully watching me

But then they sent me away

To teach me how to be sensible

Logical, oh responsible, practical

And then they showed me a world

Where I could be so dependable

Oh clinical, oh intellectual, cynical

There are times

When all the world's alseep

The questions run too deep

For such a simple man

Won't you please

Please tell me what we've learned

I know it sounds absurd

Please tell me who I am

I said now what would you say

Now we're calling you a radical

A liberal, oh fanatical, criminal

Oh won't you sign up your name

We'd like to feel you're acceptable

Respectable, oh presentable, a vegetable!

Take, take, take it

But at night, when all the world's asleep

The questions run so deep

For such a simple man

Won't you please

(Won't you tell me)

Please tell me what we've learned

(Can you hear me)

I know it sounds absurd

(Why won't you help me)

But please tell me who I am

Who I am

Who I am

Who I am

'Cause I was feeling so logical

Digital

One two three four

Liberal

Säsongssammanfattning: The haunting of Hill House, säsong 1

Som alltid spoilervarning när jag skriver om tv.

Jag har tänkt se Netflixs version av Shirley Jacksons "The haunting of Hill House" ungefär sedan den kom ut förra hösten, och nu är det äntligen gjort. Jag har varit skräckblandat förtjust i "Hill House" sedan jag var barn och ofta tittade på filmen från 1963 tillsammans med mina kompisar, jag har säkert sett just den filmversionen 20 gånger eller mer, för så bra tycker jag att den är. Filmen från 1963 är en utomordentlig adaption av boken den är baserad på (till skillnad från pruttfilmen från '99). När det så gjordes en serie på denna spökberättelse var jag alltså aningen eld och lågor. Att det inte skulle vara tal om en renodlad adaption förstod jag snabbt, eftersom boken på sina dryga 120 sidor helt enkelt inte har material nog för en serie om 10 timslånga avsnitt. Så här är det "baserad på" så det sjunger om det - och väldigt bra ändå.

Bildkälla Forbes

Det går inte riktigt att göra en vanlig säsongssammanfattning av den här serien, så jag skriver istället lite fritt om den, och jämför så klart med tidigare förlagor.

Där boken handlar om några klärvojanta  personer som tillbringar några dagar på ett välkänt spökhus för att undersöka vad de ser och upplever, så har serien ett helt annat upplägg.
Här handlar det om en familj där föräldrarna köper hus, renoverar dem och sedan säljer dem. Nu har de köpt Hill House och flyttar dit med sina fem barn, Steve, Shirley, Theodora (Theo) och tvillingarna Eleanor (Nell) och Luke. Vad som är tänkt att bli ett sommarlov i ett speciellt hus, förvandlas dock snabbt till en mardröm. Mammans hälsa vacklar, och det händer underliga saker i huset, vars ritningar inte stämmer överens med verkligheten. Allt ställs på spets en ödesdiger natt när familjen flyr från huset mitt i natten. Många år senare är barnen vuxna, men präglas fortfarande av sina veckor i Hill House. Ett dödsfall för den splittrade familjen samman igen, och de inser snart att de behöver göra upp med sina gamla spöken.

Jo visst, det här är en bitvis ruggigt otäck serie. Jag satt på helspänn flera gånger och väntade på nästa spöklika uppenbarelse. Kanske inte direkt jump scares, men det är en krypande känsla av obehag och att jag inte riktigt vet var jag har någon av karaktärerna.
Seriens fem första avsnitt har fokus lagt på vart och ett av barnen, både som vuxna och som barn. Vi får veta vad som hände dem i huset, och hur deras liv sedan blev. Det berättas i en icke-linjär handling, med många tillbakablickar, och det dröjer länge innan hela sanningen kommer fram och blir tydlig.
Jag tycker kanske att historien tappade på slutet. Slutet kändes nästan lite konstlat efter det som byggts upp under seriens tidigare avsnitt. Vissa saker var mer svårköpta än att det finns spöken, om jag säger som så. Det tog ner min upplevelse lite, men gjorde inte serien dålig för det. Tvärtom är det här en av de bättre serier jag har sett de senaste åren.
Serien är fullproppad med easter eggs. Bara det att döpa alla barnen efter karaktärer från boken, och göra Nell till den som påverkas mest. Den enda jag inte kan komma på är Steve, Shirley lär ju ha fått sitt namn från författaren själv, Shirley Jackson. Vissa citat kommer också fram även i den här versionen, som den välkända inledande orden om att "whatever walked there, walked alone". Stämningen finns kvar, även om handlingen är helt olik från det mesta jag har förknippat med Hill House tidigare.

Det är klart med en säsong två. Eftersom "Hill House" är duktigt avslutad nu, så kommer säsong två att vara baserad på en annan förlaga - denna gång en kortroman av Henry James från 1898, "The turn of the screw". Säsong två har arbetsnamnet "The haunting of Bly Manor" och förväntas komma någon gång nästa år.
(Den som gissar att den där boken ligger i varukorg på AdLibris, gissar helt rätt.)

Fredagsmys: Blomkålspizza

Ingen fara. Jag har inte gått emot mina egna principer och börjat äta glutenfritt utan att vara glutenöverkänslig, jag har svårt att förstå nyttan med att sluta äta något som är gott bara för att det är trendigt. Som pizza.
Enda anledningen till att jag valde att göra en glutenfri pizzabotten är denna: jag hade ett halvt blomkålshuvud som höll på att bli mindre kul, och jag ville äta det. Men jag var inte sugen på att göra hot "wings" eller blomkålssoppa. Så jag testade blomkålspizza. Ganska lätt att göra, smakade som pizza fast med en hint av blomkål.

Blomkålspizza

½ litet blomkålshuvud
1 ägg
1 msk mandelmjöl (eller annat mjöl om du vill det)
salt, peppar

Bryt blomkålshuvudet i mindre bitar och mixa det sedan ganska fint i en matberedare (eller riv det på rivjärn). Häll blomkålen i en mikrosäker skål och mikra den på full effekt 3-4 minuter, låt svalna något och krama sedan ur så mycket vätska som möjligt.
Blanda blomkålen med ägg, mandelmjöl och salt och peppar efter smak. Bred ut smeten ganska tunt på bakpappersklädd plåt.
Förgrädda pizzabottnen i 200 grader varm ugn, 10-15 minuter eller tills den börjar bli gyllene.

Toppa pizzan med vad du vill. Jag hade pizzasås, stavar av Onsalakorv, schalottenlök och ringar av padronchili på min, samt ost.
Grädda pizzan, fortfarande på 200 grader, ytterligare 10-15 minuter, tills osten smält och fått fin färg.

Botten blir inte som en vanlig pizza, så klart. Den här upplevde jag som lite sladdrigare och seg på något vis. Inte obehaglig att äta, men annorlunda.
Nästa gång tror jag att jag ska testa att använda undervärmen i ugnen, för att få en krispigare botten. Det är ju det här med att lära sig den nya spisen och ugnen också...

Angående storleken på den här pizzan så var min första tanke att jag troligen inte skulle orka hela på en gång, men se det gjorde jag! Bottnen var i mitt fall ganska tunn, och jag hade inte heller tjockt med fyllning på, så det här var absolut en lagom pizza för en hungrig person. Receptet går såklart att dubbla, och så skulle jag gissa att det räcker till 3-4 personer, beroende på hungernivå och om det serveras något annat till, som en smarrig sallad.

Tre tomma no. 91

Det närmar sig... Del 92 av tomma inlägg är bara en skvätt bort, och jag har flera stycken med bara en skvätt kvar i, så det är en gissningslek att se vilken det blir först. Del 91 har de här deltagarna:

Bitch Balm by LipGloss Bitch. Cocos.
Tyvärr verkar det inte som att Lipgloss har kvar sina läppbalsam, och nu har jag gjort slut på det sista jag hade kvar, så jag får säga farväl nu. Underbara läppbalsam annars, med goda dofter, bra glid, och bra återfuktning.
Plaståtervinning.
Betyg 4/5

Etude House. Air mask. Madecassoside. Soothing & defense.
Har nästan glömt att arkmasker existerar, så det var dags för en igen. Den i botten på lådan var denna här. Masken hade okej passform. Essensen doftade gott, den var lite mjölkig och kändes rik på huden, men gjorde inga underverk kanske. Liten aning kladdig, men inte så att jag kände behov av att skölja av. Kände mig slät efteråt, och en aning oljig, liksom glidig, dagen efter. En känsla som försvann efter morgontvätten.
Plaståtervinning.
Betyg 4/5

Atrix. Intensive. Protection cream.
Favorithandkrämen finns alltid placerad på strategiska ställen i huset. Den här stod i badrummet, där dess efterträdare nu är placerad.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

Idag-Dagens

Låt: Möjligen "Candle in the wind" med Elton John, för jag har gnolat på den idag. Men faktiskt inte lyssnat på en enda låt.
Outfit: H&M från topp till tå. Svarta jeans, svart långärmad tröja, mintgrön munkjacka.
Smink: CC creme från Luméne, blusher från So Susan, brynfärg från H&M, mascara från L'Oréal, ögonskugga från Kicks, läppstift från Idun minerals. Inte för att det syns på den här bilden, men det fanns där. Nu har jag tvättat bort det dock.
Nagellack: Inget faktiskt.
Doft: Vanilla från H&M. Smycke: Hjärtformade örhängen från Edblad.
Klocka: Rosefield.
Frukost: Te, äggröra, smörgås.
Fika: Te, keso med hallonsylt och pecannötter.
Middag: Avjar- och fetakyckling, ris, sallad.
Pryl: Cykelkorg.
Motion: 2 x 3,5 kilometer på cykel. Och jag är en sådan där som aldrig kan cykla i lugnt tempo.
Kvällsnöje: Läsa, sova. För om en är trött är det ett nöje att sova.
Att tillägga: Har vi haft alla höstväder som finns idag? Dimma, sol, molnigt, regn, sol, mulet, regn.

Säsongssammanfattning: Gotham, säsong 4

Som vanligt är det spoilervarning när jag skriver om tv.

Så har jag nu sett färdigt på de avsnitt av "Gotham" som finns tillgängliga på Netflix. När säsong fem kan tänkas komma vet jag inte för jag hittar ingen som helst information om det. I slutet av september eller i början av 2020 verkar vara de mest troliga alternativen. Om jag kommer se den då? Högst troligt. Inte för att jag tycker att det plötsligt blivit jättebra, utan bara för att.

Säsong fyra har undertiteln "A dark knight".

Barbara Keane (Erin Richards), Oswald Cobblepot (Robin Lord Taylor), Tabitha Galavan (Jessica Lucas), Edward Nygma (Cory Michael Smith), Sofia Falcone (Crystal Reed), Bruce Wayne (David Mazouz), Jim Gordon (Ben McKenzie), Selina Kyle (Camren Bicondova), Alfred Pennyworth (Sean Pertwee), Lucious Fox (Chris Chalk), Harvey Bullock (Donal Logue), Lee Tomkins (Morena Baccarin), Rha's al Ghul (Alexander Siddig)
Bildkälla Fandom

Favoritavsnitt: 4x07 "A day in the Narrows" Gordon och Bullock beger sig till Narrows för att följa ledtrådar i jakten på seriemördaren Pyg. Bruce träffar några gamla klasskamrater.
4x21 "One bad day" Gotham är på gränsen till anarki och några oväntade hjältar försöker förhindra det. Bullock tar kommandot. Bruces psyke testas när de han håller kärast svävar i fara.

Favoritkaraktär: Väljer Alfred som vanligt.

Favoritpar: Inget.

Bäst i säsongen: Avsnitt med Jokern är alltid kul, även när han byter karaktär på ett drastiskt sätt.

Värst i säsongen: Tröttnar jag ibland på dessa eviga back-stabbings? You bet!

Övriga kommentarer: Crystal Reed, varför? Hennes läppjobb var svårt att bortse från, om en som jag har sett henne i annat (Teen wolf). Tyckte inte om. Hon är så vacker ändå, och det där blev bara... fel. Tyvärr överskuggade det så pass mycket att jag var glad när Sofia Falcone försvann. Fast hon "ligger i koma" så risken finns väl att hon återuppstår nästa säsong, för inte ens döda karaktärer kan hålla sig borta från Gotham. Tydligen. Ännu en sak som är "värst" med den här serien.

"Harry Potter and the deathly hallows" av J.K. Rowling

Det är något med att avsluta en bokserie som alltid väcker en känsla av vemod hos mig. Så även den här gången när jag precis avslutat men tredje läsning av Harry Potter. Och jag är bra sugen på att skaffa mig en utgåva till och läsa om den igen om några år. Den illustrerade kanske, eller den i husfärgerna. Vi får se hur det blir med den saken.

Bildkälla Goodreads

Harry Potter ska precis fylla 17 år. Den ålder då trollkarlar blir myndiga och även den ålder då hans beskydd på Privet drive upphör. Det tas till drastiska metoder för att skydda Harry från Voldemort och hans Dödsätare, men Harry har andra planer än att gömma sig. Planer som leder honom på en resa runt landet för att finna svar på många olika frågor. En resa som till slut ska leda honom till platsen där han alltid känt sig som mest hemma - Hogwarts, och uppgörelsen.

Som vanligt bra och innehållsrikt skrivet och stundtals andlöst spännande. Fastän jag vet vad som ska hända och hur det går så sitter jag där och tuggar nervöst på underläppen och våndas och gläds åt våra hjältars framsteg och kamp.
Det kan kanske ibland kännas lite onödigt krångligt, men det mesta får sin förklaring i bokens slutskede. Säcken knyts ihop bra, och epilogen lämnar i stort sett inga öppningar alls för vidare spekulationer. Det betyder inte att jag gillar epilogen, för den hade jag kunnat vara utan. Det känns spännande och uppklarat ändå, utan att vi ska behöva få veta vem som är gift med vem och hur många barn de har 19 år senare. Sedan är det alltid trevligt med Hogwartsexpressen, eftersom Harry, Ron och Hermione inte åker på den i den här boken. Av anledningar.

Epilogen till trots så är ju ändå det här en magisk bok, och betyget blir självklart 5/5.
Jag ger även det betyg till hela bokserien, även om vissa av böckerna kanske inte är jättespännande alla gånger. Helheten är det, och det gör att den är värd ett högt betyg.

FredagsFilmen: Downsizing

För några veckor sedan valde familjen att se "Downsizing" som fredagsmysfilm. En film som ligger rätt i tiden med sitt tema om miljö, klimatförändringar och hur vi behandlar andra människor.

Bildkälla Salty popcorn

Paul är en godhjärtad man, men han är inte rik. När en metod att krympa sig och leva på sina tillgångar i en miniatyrvärld uppfinns, bestämmer sig Paul för att ta steget.

Jag trodde det här skulle vara en komedi, men det var det inte riktigt. Jag flabbade till några gånger, men inte mer än så. Filmen var kanske aningen för lång och det fanns vissa bitar av den som kändes direkt onödiga för att få fram budskapet, men den var okej.
Det berättas i en lugn takt och filmen känns ganska lågmäld i tonen. Och visst väcker den frågeställningar och visst tänkte jag på den efteråt och visst är den sevärd - men jag älskade den inte.
Finns på Netflix just nu.

A England, Burne-Jones Pygmalion

Att jag älskar A Englands lack med passion är inte någon hemlighet. Mitt mål är att äga alla lacken från detta märke, och just nu är jag alldeles för många lack från den drömmen, för de har kommit i lite väl rask takt för min plånbok. En kollektion jag har lyckats fylla till sin helhet är Burne-Jones Pygmalion, som kon sent förra året. Nu var ju inte det så svårt eftersom den innehöll så lite som fyra lack, så atte...

Inspirationen till den här kollektionen kommer från en samling målningar av konstnären Edward Burne-Jones, och Adina har hämtat inspiration från honom förut. Just den här serien målningar berättar om Pygmalion och Galatea. Lacken har fått sina namn från de fyra målningarna.

Lacken torkar till en satinliknande finish utan topplack, men så testade aldrig jag dem. Alla med kraftig holo som syns bäst i direkt ljus. Fina som snus alla fyra, så här visas de i samma ordning som målningarna.

The heart desires
Silverholo är inget unikt alls, men det är fint. Här är den nästan lite isig i tonen och drar åt både blått och grönt, och det gillar jag. Det finns dock silverholon som är roligare att måla med, alla lacken i den här kollektionen lider tyvärr lite av holosjuka, så det gäller att ta det försiktigt och lugnt när en lackar.

The hand refrains
En guldfärgad holo. Lite subtil guld, inte så värst "in your face" och jag gillade den mycket.

The godhead fires
Kollektionens färgklick med sin vintagerosa ton. Också min favorit i kollektionen, med en sådan där rosa nyans som passar min hudton förträffligt.

The soul attains
Det mest dämpade lacket i kollektionen, och väldigt trevligt att titta på och bära. Färgen är en lilatonad grå med en dragning åt rosa i vissa ljus, och holot är lika fint i det häe lacket som i övriga kollektionen, även om det var svårt att fånga på bild.

Tre tomma no. 90

Bara tio sådana här inlägg kvar innan jag gör om. Eller nästa år kanske, vem vet. Men just idag blir det tre tomma, nämligen de här.

Urtekram. Body lotion. No Perfume.
Förutom att jag tycker att flaskan är lite för liten och att jag därför tycker den i och med det tagit slut alldeles för fort, så har jag gillat den. Ingen konstig doft, sjunker in fort, okladdig. Gillar den så pass att jag köpt mig en ny.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

Ica. Ekologiskt certifierad rengöringsmousse ansikte. Oparfymerad.
Jo, jag gillar när det är oparfymerat. Vill jag dofta vill jag tillsätta det själv. Jag gillar också när det är ekologiskt. Och så gillar jag ansiktsrengöring som löddrar, och det gör ju onekligen en mousse. Ett pump räcker för en normal rengöring, make upp gör jag tvåstegsrengöring på och då blir den här steg två. Dryg liten pryl också. Köptes så klart om.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

Seche vite. Dry fast top coat.
Mitt favorittopplack. Har gjort slut på en triljon flaskor vid det här laget, och fler kommer det bli.
Plaståtervinning på korken, glasåtervinning på flaskan. För så tom är den.
Betyg 5/5

Böckerna jag läste i augusti

Förstår knappt själv hur jag hann med 6 böcker i augusti, för jag hade stundtals inte alls lust att läsa. Men så här ser månadens hög med böcker ut. Utläst ordning är uppifrån och ner.

"Harry Potter and the Half-blood prince" av J.K. Rowling. Näst sista boken i Harry Potter-serien, och lika bra som förut. Betyget blev 5/5.

 "Mamma är bara lite trött" av Sara Beischer lästes för Plejaderna. Jag blev inte vidare värst förtjust. Mitt betyg blev 2/5, bokcirklens 2,4/5.

"The dream theives" av Maggie Stiefvater är än så länge, och/eller fortfarande, min favoritbok i Raven cycle. Det här är bok två. Betyget blev så klart 5/5.

"The song of Achilles" av Madeline Miller. Trots att jag gav andra böcker högre betyg den här månad, så var det ändå den här jag valde som månadens favorit. Dels för att de andra var omläsningar, dels för att jag fortfarande tänker på den ibland. Borde kanske höja betyget det där halva lilla snäppet... Betyg 4,5/5.

"Tjugo verkliga mord. En rättsläkare minns" av Lennart Rammer var min månadsbok i augusti. Mer faktabok än raffel, men intressant ändå att få en inblick i hur det jobbas i brottsutredningar på riktigt. Betyget blev 3/5.

"Den andra kvinnan" av Greer Hendricks och Sarah Pekkanen blev augustis sista bok. En spännande roman som presenterar sin handling på ett sätt att jag ofta inte visste vart vi var på väg. Betyget blev 3,5/5.

"Den andra kvinnan" av Greer Hendricks & Sarah Pekkanen

En kriminalroman som inte är en kriminalroman. För den enda som löser något i den här boken är läsaren, och jag blev ständigt lurad.

Bildkälla Goodreads

Vanessa har blivit lämnad av sin make för en annan kvinna, som han nu är förlovad med. Vanessa är besatt av att stoppa bröllopet.
Nellie är lycklig i sin förlovning med den karismatiske Richard, en virvelstormsförälskelse som snart ska bli ett äktenskap och en familj. Men samtidigt känner hon sig förföljd, och vem är det som ringer för att bara lägga på luren när hon svarar?

Det här är en spänningsroman som är proppad med plot twists, vissa av dem lyckades jag avslöja (som the BIG one) vissa andra tog mig med total överraskning. Den här boken är inte vad en kan tro vid den första anblicken, utan så mycket mer. Den känns både lurig och smart.
Det gick fort som attan att fastna i berättelsen, bli nyfiken och drivas vidare i handlingen.  Det gick också fort att läsa den för att den var så där lurig och spännande att jag bara ville fortsätta läsa. För att se vad som doldes i nästa kapitel. För att se vad jag hade lyckats klura ut. För att få veta om det verkligen är så att...
Boken innehåller många tillbakablickar, hopp i olika tidslinjer och en berättelse som nystas upp pö om pö. Hela sanningen kommer inte fram förrän alldeles i slutet, då en sitter med ett stort "Jaha!" i knät.
Boken känns väldigt välskriven och väl bearbetad. Innehållsrik, spännande och den var svår att lägga ifrån sig.

"Den andra kvinnan" fick betyget 3,5/5 av mig.