Februarifavoriter

Dags för ett månadsskifte igen. Februari har varit en ganska jobbig månad för mig rent mentalt. Den här pandemin börjar tära ganska rejält på måendet nu. Sedan att det varit mulet och kallt har ju inte gjort saken bättre direkt.
Favoriter brukar jag kunna hitta ändå. Som de här:

Bok: "Elatsoe" av Darcie Little Badger. Det har varit jämna betyg i februari, men "Elatsoe" sticker ändå ut med sin unika värld.

Film: "The hate U give". Boken av Angie Thomas är förstås bättre, men filmadaptionen gick inte av för hackor den heller. Var beredd med näsduken!

TV: Jag har inte kommit igång med något nytt projekt efter "Alienist", helt enkelt för att jag fortfarande tänker mycket på den. Annars tittar jag inte mycket på tv, mer än att vi följer "WandaVision", som bara har ett avsnitt kvar.

Nagellack: A England även den här månaden. To the lighthouse.

Skönhet: Eftersom februari har varit en månad av självkärlek, med allt från att laga kläder till att lägga ansiktsmask med goda kakor och andningsmeditationer däremellan, så säger jag just det - att karva ut en skärva tid till bara mig. 

Extra speciell rolighet: Chilipojken har börjat med sitt första jobb. Hurra!

Favoritinlägg: Receptet på hallonkräm. Tror jag kanske behöver göra en ny omgång...

Ligger du bra så?

Februaris nagellack

Vad är nu detta? Har det vänt? Har jag återfått glädjen/besattheten i att måla naglarna? Eller har jag lyckats måla på sju olika lack i februari ändå? Vem vet. Här är de i alla fall, alla sju, i den ordning jag bar dem.

H&M Beauty, Shore thing
Ser det ut som ett helt ordinärt turkost krämlack? Bra, för det är precis just vad det är. Inte spännande, men fin och prisvärd.

a England, To the lighthouse
Så fin! Ett mellanlila hololack från Moments with Virginia-kollektionen. Ett sådant där oh! ah!-lack.

Pahlish, Catbus
Jag hade nästan gett upp hoppet om att få min beställning från Pahlish, då det dröjde läääänge mellan sista scanningen i USA och att de äntligen landade i min brevlåda. Jag hade till och med börjat förhöra mig om att få tillbaka mina pengar, när de så äntligen dök upp. Och som vanligt började jag med det jag tyckte var minst fint. För jag köpte hela Hey let's go!-kollektionen. Ghiblitema är svårt att motstå.
Catbus är en ljusare, lite bränd orange. Ginger, beskrevs den i shoppen, och så kan den förvisso tolkas. Jag tänkte mest på ljusröda tegelpannor. Och så massor av guldflakes också. Jag trivdes betydligt bättre med det än vad jag trodde, och tyckte att det var riktigt fint, när allt kom omkring.

a England, Shakespeare's sister
Ännu ett lack valt för att det var det jag var minst sugen på. Shakespeare's sister kommer även det från Moments with Virginia-kollektionen, och eftersom den är holosprakig gäller det att passa på när solen skiner, och februari har varit väldigt mulen där jag bor. 
Ljusaste rosa med lite beige ton, nästan så det blir nude. Och även om det var ospännande, så var det väldigt fint ändå. 

Atelier rouge, Champs Elysées
Atelier rouge har viist kommit på att det finns andra färger än rött, rosa och "nude", för i höstas släppte de en limiterad kollektion med lite murriga toner i andra kulörer. De sålde slut rätt fort, men jag lyckades lägga vantarna på den grå Champs Elysées. Som vanligt i kräm. Passade vädret fint.

Essie, Maki me happy
Jag har för mig att det här lacket fört kom i en Japan-ospirerad kollektion för några år sedan, men jag kan ha fel. Här var det en del av en trio lack i det mindre formatet som jag rea-fyndade. I mina ögon mest ett rött krämlack. Förvisso fin nyans, men inget unikt. E älskade det. Nästan så hon började måla naglarna igen, vilket hon inte gjort på flera månader.

a England, The London scene
Sista lacket ut den här månaden, och lacket jag bär i skrivande stund. Solen visar sig i all sin glans, och det finns hopp om vår, så jag målar såklart på ett grått hololack med rentav drömlika regnbågar. Även det här från Moments with Virginia. Den som gissar att jag försöker lacka den kollektionen innan jag går vidare till nästa, gissar helt rätt.

Jag tror jag kommer få svårt att välja en favorit den här månaden. Tur att jag har en dag kvar att bestämma mig på.

"Elatsoe" av Darcie Little Badger

Hur fick jag nys om den här boken egentligen? Jag tror att det var en booktuber som fått den skickad till sig, och synopsisen på den väckte mitt intresse. Men jag kan ha fel. Att jag fick nys om den bevisas av att den fick komma hem till mig i raskt tempo, och att jag lika raskt bestämde mig för att läsa den.

Bildkälla Goodreads

Ellie bor i ett USA väldigt likt det som finns i våra dagar. Det finns läxor, pistageglass och bästa vänner, men även vampyrer, möjlighet att färdas genom ringar av svamp och bästa spökhundar. All magi är dock inte av det mer oskyldiga slaget, viss magi borde aldrig få se dagens ljus.
När Ellies kusin dör, besöker han hennes drömmar och berättar att han blivit mördad. Den lilla staden där dödsfallet inträffat vill inte ha någon som snokar där, men Ellie tänker göra mer än bara snoka. Med sin förmåga att locka fram spöken av djur, och med hjälp av sina vänner och sin familj, bestämmer hon sig för att rasera den fina fasaden, och hon skyr inga medel för att skydda dem hon älskar.

"Elatsoe" är något så ovanligt som en magiskt realistisk bok som tar mycket från mytologin hos Amerikas ursprungsbefolkning, författaren är själv Lipan Apache. Och det blir en väldigt intressant värld, med en annan vinkling av historiska händelser, dels från ursprungsbefolkningens perspektiv, men också utifrån ett magiskt perspektiv. Här är det inte bara kulturer som har krockat, utan också magi.
Boken utspelar sig dock i nutid, även om (släktens) historia spelar en stor roll. Ellie får uppleva en hel del så kallad vardagsrasism, vilket berättas på ett bra sätt så där så att jag som läsare blir lite lagom frustrerad. 
Boken är lätt att läsa och berättelsen är så pass intressant att jag glatt bläddrar vidare för att läsa "bara lite till". Det här är något jag aldrig läst förut, med sin blandning av magisk realism, mytologi och kriminalhistoria, och jag hoppas att boken kan få en spridning även på andra språk, så att många kan få läsa den.

Mitt betyg på "Elatsoe" blev 4/5.

"Bellman. Biografin" av Carina Burman

När min pappa fyllde 80 år önskade han sig ingenting i present, förutom tårta och sällskap av sin familj. Min äldsta storebror kunde dock inte hålla sig utan gav honom också en bok, pappa var ju en läsare av rang. Boken han fick är i tegelstensformat och heter "Bellman. Biografin" och är just precis det, en biografi över Carl Michael Bellman. 
Min pappa hann aldrig läsa den boken. Nu har jag gjort det i stället, och jag tror pappa hade tyckt om den. Bra val av min storebror.

Bildkälla Goodreads

Carl Michael Bellman är en del av svenskt kulturarv. Vi sjunger hans visor i skolan och på fester, drar "Bellmanvitsar", och jag minns att min farmor brukade köpa Bellmanlotter när jag var liten. Är du svensk vet du (förhoppningsvis) vem Bellman var. 
Ändå är ganska lite känt om hans liv. Det finns inte mycket efterlämnad korrespondens, och även om han snart efter sin död 1795 började nå kultstatus, så får många av ögonvittnesskildringarna tas med en nypa salt. Det är ju så lätt att försköna, eller förfula, någon som blivit upphöjd av sin eftervärld.
Biografin är uppbyggd från hans egen nedtecknade livsskildring (som även den får tas med en nypa salt då det även är lätt att försköna sig själv), andra personers forskning, de offentliga handlingar som finns att tillgå (kyrkböcker mm), samt så klart den största källan av dem alla - hans diktning.
Mycket av den här biografins livsberättelse tar avstamp i, eller speglas av, hans dikter. Inte bara då de välkända Fredmans epistlar och sånger, utan även små verser han skrev på beställning eller bara när andan föll på. 
Boken blir även en översikt över livet i Stockholm under den sena hälften av 1700-talet, då C.M. Bellman levde 1740 - 1795. Även här med stort avstamp i diktningen. 

Boken är trots sitt omfång inte alls svår att ta till sig. Den är lätt att läsa och fylld av illustrationer. De sista 150 sidorna i boken är noter och källhänvisningar för den som vill fördjupa sig lite extra, men inte alls nödvändig för att läsa boken och få en bra överblick över Bellmans liv. Boken lämpar sig för den nyfikne läsaren lika väl som för forskaren.

Mitt betyg på "Bellman. Biografin" blev 4/5.

"Labyrinten" av Simon Stålenhag

Ganska nyligen släppte Simon Stålenhag sin senaste bok, "Labyrinten", och eftersom de andra finns i huset så ska så klart även denna få pryda vår bokhylla. Efter att vi läst den. Vilket vi nu har gjort.

Bildkälla Goodreads

I en inte alltför avlägsen framtid har människorna tvingats ta sin tillflykt till stora underjordiska bunkers då luften har förgiftats av de mystiska svartkloten. 
För att hålla koll på vad som händer på ytan, och mäta hur giftig atmosfären är, skickas ibland expeditioner till ytan. Den här gången är det ett syskonpar som beger sig upp till ytan, med sitt fosterbarn som sällskap, men bara en av dem ska återvända.

Det tar inte lång tid att läsa Simon Stålenhags böcker. Texten är kort och informativ, men den verkliga berättelsen finns i hans bilder. De är fantastiskt detaljrika och ser ofta ut som foton, faktiskt så att jag undrade om det var ett kolorerat foto i några fall, men han är nog helt enkelt bara helt genialisk på att måla till och med strukturer. Det är så att jag förväntar mig att känna en strukturtapets strävhet när jag drar handen över pappret, men det är så klart bara just det - papper.
Berättelsen i sig är av det otäckare slaget. Dels för att det är en dystopi, men händelserna som beskrivs (främst i bild) är faktiskt väldigt ruggiga och våldsamma. I hand förra böcker har det varit mer fantasieggande bilder av underliga maskiner, och dinosaurier som klampar omkring i vår nutid, men i den här boken är det blodigare och otäckt på ett mer påtagligt sätt. Det är så långt ifrån feel good en kan komma, men det framförs på ett utmärkt sätt.

Jag gav "Labyrinten" betyget 4/5.

Bokreatips

Imorgon är det dags för bokälskarnas egen julafton - bokrean! Självklart har jag redan langat iväg en förhandsbeställning till AdLibris, men på vägen till mitt urval hann jag så klart se en och annan pärla som jag känner att jag vill tipsa om, om det är så att du vill unna dig en hyllmeter eller femtio med nya böcker.

Skönlitteratur

Om du har blivit nyfiken på Silvia Avallones författarskap så har du chansen att fynda nu. Hennes böcker "Stål" och "Marina Bellezza" finns på pocket till fyndpris. Jag har själv beställt "Marina Bellezza" eftersom jag inte läst just den än. "Där livet är fullkomligt" finns på rean som inbunden, men pocketutgåvan är ändå 20 kronor billigare om du vill spara en slant.

En bok jag läste för många år sedan, men älskade då och antagligen skulle älska fortfarande om jag läste om den, är "Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap" av Mary Ann Shaffer och Annie Barrows. Utspelar sig straxt efter Andra världskrigets slut och innehåller mycket brevväxling. Boken blev film för några år sedan, men den har jag inte sett. Än.

Simona Ahrnstedts senaste roman "Med hjärtat som insats" finns med på bokrean i inbundet format. Jag har möjligen beställt den...

Sedan måste jag tipsa om "Rött, vitt och kungligt blått" av Casey McQuiston som jag läste förra året och gav högsta betyg. Om sonen till USAs första kvinnliga president, som inleder en relation med Englands prins. 

Kokböcker

När det kommer till kokböcker så kan jag inte nog rekommendera de två böckerna av Hanna Olvenmark, "Portionen under tian" och "Portionen under tian: 300-kronors veckorna". Få är veckorna då vi inte lagar mat från någon av dessa böcker.

Mer kokböcker i en serie som jag älskar är så klart "Mera vego" och "Ännu mera vego" av Sara Ask och Lisa Bjärbo.
Själv har jag beställt "Yogamat", "Bosh!" och "No waste just taste". Tror jag behöver rensa ut lite kokböcker som inte sprakar glädje ur kokbokshyllan...

Jag sätter stopp där, för annars skulle det här inlägget kunna bli nästan oändligt långt. Trevlig läsning!

Bullet journal i mars

Vet ni vad? Nu börjar jag längta riktigt mycket efter våren. För att få utlopp för denna längtan satte jag mig ner och knåpade ihop mars månads bullet journal-sidor, som fick olika nyanser av rosa och lila samt två olika washi med körsbärsblom. Och de sidorna ser ut lite så här.

Som vanligt har jag en månadsöversikt som startuppslag. Numera antecknar jag inte alls i dem utan har dem mest som avskiljare mellan de olika månaderna.

Det är egentligen ingenting som är annorlunda den här månaden från tidigare månader, mer än ordningen jag lägger sidorna och färgerna jag använder. Jag har hittat ett koncept som funkar för mig, och då får det vara så.
Här är i varje fall uppslaget med Månadens bok, Månadens nagellack och kassabok.

En rad om dagen, vanor och humörkoll ser även de ut som vanligt. 

Jo, men här ser det lite annorlunda ut. Valde att peta in yogakalendern innan veckouppslagen den här gången. Att jag ska Yoga with Adriene i mars också visste jag redan tidigt i februari, men jag vet inte hur än. Antingen hoppar jag på kalendern för mars med den för ändamålet kurerade spellistan, eller så gör jag en annan 30-dagarsutmaning, eller så gör jag om samma 30-dagarsutmaning som jag gjorde i januari. Vi får se.
Ja, och så ett av veckouppslagen också.

Det var det. Antar att april blir grön som vanligt, men vi får se. Jag kanske ångrar mig.

FredagsFilmen: The Invisible man

Jag erkänner att jag inte var värst sugen på att se "The Invisible man". Filmen kom förra året och har Elisabeth Moss i huvudrollen, titelns osynlige man är ju just det - osynlig. Varför jag inte var sugen? Jag hade sett en trailer eller två och fått intrycket av att det skulle vara en massa jump scares, och sådana har jag väldigt svårt för. Men jag lät mig alltså övertalas.

Bildkälla Amazon

Cecilia har lyckats fly från sin våldsamme pojkvän. När han tar sitt liv och lämnar sin förmögenhet till henne börjar hon ana att något inte står rätt till.
Mystiska saker börjar hända runt henne och hon övertygas om att någon bevakar henne. Men hur övertygar en någon om att en är förföljd av någon som ingen kan se? Snart eskaleras händelserna kring henne och blir en kamp på liv och död.

Vi satt och argumenterade om hur den här filmen ska klassas. Till sist lyckades vi enas något sånär om att det är en spänningsfilm med skräckinslag. Det finns jump scares där, men mest är det en ganska otäck stämning. Det kryper liksom på, när den ena mystiska saken efter den andra händer i Cecilias närhet. Att fotot ofta gör plats i bild för en person till gör inte saken bättre precis, utan ökar på olusten ganska så rejält. Snygga slagsmålsscener också, där folk kämpar mot en osynlig motståndare.
Men förutom det, det snygga och talande fotot, den krypande känslan av olust, är det en bra film? Mnja. 
Jag hade gärna velat veta mer om Cecialias bakgrund och anledningen till hennes flykt. Det sveps nästan undan här, och berättas mest i förbifarten. Ibland känns det som att hon är onödigt rädd, men det är väl också en del av att kunna etablera varför ingen tror henne - förutom det faktum att hon säger att någon som är osynlig bråkar med henne.
Elisabeth Moss är som alltid utmärkt i sin roll, och en ren fröjd att se, men jag känner att filmen mest är till för att visa upp coola effekter och att handlingen kommer i skymundan. 
Helt okej, men inte fantastisk, blir mitt omdöme.

Årets första tomma

Om ni saknade att titta på mina tomma förpackningar i januari, så berodde frånvaron av det inlägget på att jag hade en enda tom grej i lådan då när jag brukar lägga upp de här inläggen. Jag tyckte det kändes aningen onödigt att ägna ett helt inlägg åt en enda grej, så... Sedan har det dock rasslat till ganska ordentligt och jag har  inte mindre än åtta tomgrejer den här månaden, varav en då släntrat efter från januari.
Plaståtervinning på allt, om inget annat anges.

ACO. Body lotion moist. Oparfymerad.
Denna här var det jag hade tömt redan i januari, och jag har snart tömt dess uppföljare också, för den här är jag sällan utan. 
Betyg 5/5

Depend. Nagellack remover. Supersnabb.
Ännu en favorit som jag alltid ser till att ha en ersättare av när en flaska börjar ta slut. 
Betyg 5/5

Helosan. Fotsalva.
En väldigt trevlig fotkräm som gjort mina fötter nästan sammetsmjuka. När den här tog slut ville dock älskade maken (aka min fotsmörjare) att vi skulle testa någon ny "för den är lite kladdig", så då gör vi väl det. Han har ju inte fel om den där kladdigheten...
Betyg 5/5

Kicks. Oxygen treatment.
Eftersom Kicks hade ett jättebra sortiment med produkter med eget namn på, var de så klart tvungna att göra om det (och göra det sämre och dyrare) och ta bort en massa grejer som jag har gillat. Som deras Oxygen treatment som jag har använt som baslack i flera år. Nu är det slut på det dock, då den sista skvätten i den här flaskan tjocknat bortom räddning. Kommer lämnas in som miljöfarligt avfall nästa gång jag åker till återvinningsstationen, men den stora (onödiga) extrakorken åker i plasten redan nu.
Betyg 5/5

Burt's bees. Honey. Moisturizing lip balm.
Det kan vara så att Burt's bees är mitt favoritmärke bland läppbalsam. Honung tillhör dessutom en av favoriterna i deras sortiment, så hittar jag den igen kommer jag köpa om den. När jag hade gröpt ur det sista ur den här så fanns tyvärr dock inte Honey i sortimentet när jag skulle ersätta den, så den är utbytt mot en annan smak/doft, men samma märke.
Betyg 5/5

Kocostar. Foot peeling pack.
Kände att fötterna behövde en peelingomgång och satt med de här på fossingarna i 90 minuter och spenderade sedan de följande två veckorna med att antingen vänta på att all den där döda huden skulle börja flaga, eller att titta på den fjösiga flagning som väl blev. Jag är med andra ord inte värst imponerad, vilket är synd. Det är nämligen andra gången jag använder den här, och jag hade så klart inte köpt om den om inte resultatet varit givande förra gången. Nu - not so much. Kommer köpa en annan om jag känner behov att ha flagande fötter igen.
Betyg 2/5

Garnier. Skin active. Nutri bomb, Milky tissue mask. Intensly nourishes + glow.
Den här gillade jag inte alls. Essensen luktar riktigt sötsliskigt av kokos, essensen var seg och kletig. Jag torkade bort överflödet istället för att massera in det, för jag orkade inte med det. Rätt så kass passform på masken också, som jag upplevde som varande i tjockaste laget. Inget för mig.
Betyg 1/5

Garnier. Skin active. Moisture bomb tissue mask. Super hydrating + rebalancing.
Då tyckte jag betydligt bättre om den här masken från samma ställe. Essensen kändes sval och behaglig mot huden, och sjönk in utan problem eller kladdighet. Det fanns även kvar så pass mycket essens i påsen att det räckte några dagar extra, eftersom jag sparade den i en liten burk. Masken var tunnare än den ovan, och passformen blev därför bättre då den var smidigare, även om jag tyckte att ögonhålen var för små. Kan absolut bli ett omköp.
Betyg 4/5

"The thousand autumns of Jacob de Zoet" av David Mitchell

Sak jag lärde mig under läsningen av den här boken - Japan kallas visst för de tusen höstarnas land. Förklarade titeln, eftersom det är i Japan boken utspelar sig.

Bildkälla Goodreads

1799 kommer Jacob de Zoet till Japan på ett femårsuppdrag för Holländska Ostindiska Kompaniet. Målet är att tjäna tillräckligt med pengar för att kunna bli en lämplig äkta man åt hans älskade Anna. 
Japan är stängt för alla utlänningar, utom på den konstgjorda ön Dejima utanför Nagasaki, och Holland har ensamrätt på handel med landet.
Den holländske läkaren Marinus har tillåtits ha några japanska elever, bland dem barnmorskan Orito Aibagawa. Jacob förälskar sig i henne, vilket sätter igång en kedjereaktion av händelser, som påverkar många liv.

Så här i efterhand kan jag erkänna att det här inta var rätt bok att börja läsa när jag anser mig befinna mig i något av en lässvacka. Inte för att boken är dålig, men den är skriven på ett sätt som gjorde att jag ofta inte alls ville läsa, jag fick nästan tvinga mig till det. Dels hade jag språkliga förbistringar vilket gjorde att det tog till sidan 200 eller så innan  jag hittade någon sorts läsrytm. Dels är det stundtals så detaljerad och skriven i ett "allt händer på samma gång"-tempo som gjorde det svårt att hitta den röda tråden i textmassan. Och det är ju synd, för det här är en väldigt intressant bok.
Handlingen är baserad på verkliga historiska händelser, men allt som händer i den och alla förekommande  gestalter är så klart fiktion. Det märks dock att det ligger mycket arbete bakom boken, jag får intrycket av att ingenting har lämnats åt slumpen. Historiskt korrekt, med andra ord.
Däremot kan jag känna att boken bitvis är ganska tråkig. Det händer liksom ingenting, eller så händer det någon liten grej som får sin förklaring långt senare. Som det inledande kapitlet med en komplicerad (och väldigt grafisk) förlossning, som jag inte förstod varför den var med förrän ungefär halvvägs in i boken. Det förekommer också handlingar i boken som plötsligt bara överges. Jag hade lättast att läsa delarna om Orito Aibagawa, och mest problem med alla turer kring det politiska spelet i Nagasaki/Dejima, så det var ju tråkigt för mig att hennes berättarlinje plötsligt bara försvann, även om det här nu är Jacob de Zoets bok, som titeln påvisar.
En annan sak som verkligen slog mig var hur vackert David Mitchell skriver våld. Thunder splits the rift where the sun floods in. Vackert, eller hur. Det är perspektivet från en person som blir skjuten i huvudet.

Jag hade som sagt ofta tråkigt när jag läste "The thousand autumns of Jacob de Zoet", men jag tycker ändå inte att boken var dålig eller inte värd den (långa) tid det tog för mig att läsa den. Mitt betyg blev 3/5

"Fangs" av Sarah Andersen

Vid senaste beställningen från "hovleverantören" AdLibris så ville E att jag skulle beställa en bok åt henne också, så då gjorde jag det. Och nu har jag lånat och läst den själv. Det gick ganska fort.

Bildkälla Goodreads

Vamp är en trehundra år gammal vampyr. På en bar träffar hon en kväll sin perfekta matchning - som är en varulv. Det här är deras kärlekshistoria.

Jag läste den här boken i söndags, på Alla Hjärtans Dag, och tyckte att det var den perfekta boken en dag som denna. Att den var så snabbläst beror på att det är en tecknad roman, och en ganska kort sådan. Men som sagt säger en bild mer än tusen ord, och det är lätt att försvinna in i de fina bilderna. Bilderna är ganska enkla, inte utsmyckade med massa krusiduller, utan rätt på och berättar sin historia förträffligt i all sin enkelhet.
Det här är en berättelse om att träffa någon som faktiskt är perfekt för en, även om det kan se ut som att de inte alls skulle passa ihop vid en första anblick. Hon som är goth, han som är hipster. Hon som älskar mörkret, han som tycker månen kan vara lite påfrestande. Och i detta finner de varandra och en fin kärlekshistoria målas upp för oss.

Jag tyckte att "Fangs" var så pass rar att jag gav den betyget 4/5. Boken är dessutom i en jättevacker utgåva, inbunden i rött tyg och med svartsprayat snitt. Mycket tjusigt, minsann

Soundtrack of my life

Little Boots (ft. Phil Oakley) - Symmetry

You're the night to my day

And the left to my right

The blood to my veins

And the dark to my light

The stop to my start

And the constant beat to my heart

The sun to my moon

And the stars in my sky

The hot to my cold

And the black to my white

The rain to my thunder clouds

And the truth in my lies

So tell me what you want to see

'Cos everything I want to be

Is there in your reflection shining up right back at me

So love me

In perfect symmetry

Be my everything

If you just love me

In perfect symmetry

Only you can make me feel complete

In perfect symmetry

Be my everything

If you just love me

In perfect symmetry

Only you can make me feel complete

So tell me your dreams

And I'll tell you all my fears

So ask me your questions

I'll tell you what you want to hear

You're the high to my low

And the give to my take

The shadow I cast

And the echo I make

The calm to my storm

And the lesson in my mistakes

So tell me what you want to see

You're everything I want to be

So love me

In perfect symmetry

Be my everything

If you just love me

In perfect symmetry

Only you can make me feel complete

In perfect symmetry

Be my everything

If you just love me

In perfect symmetry

Only you can make me feel complete

So tell me your dreams

And I'll tell you all my fears

So ask me your questions

What you want to hear

So love me

In perfect symmetry

Be my everything

If you just love me

In perfect symmetry

Only you can make me feel complete

In perfect symmetry

Be my everything

If you just love me

In perfect symmetry

Only you can make me feel complete

So tell me your dreams

And I'll tell you all my fears

So ask me your questions

I'll tell you what you want to hear

Hallonkräm

Min mamma har en tvål i sitt badrum som doftar himmelskt gott av hallon. Så pass gott att jag var "tvungen" att köpa mig en likadan. Problemet med denna hallondoftande lilla grej är dock att jag vid handtvätt alltid blir sugen på något med hallonsmak. Hallonbåtar, hallonsoda, hallonsnören, hallonsylt, hallonmuffins - ja, ni fattar. 
Häromdagen stod jag som bäst och fick denna hallondoft i näsan när jag flämtade till, tittade upp på min egen spegelbild och utbrast till densamma: "Oh! Hallonkräm!"
Och hallon har jag i frysen (från egna buskar) så det var snabbt gjort.

Hallonkräm, 2 portioner

2 dl hallon
½ dl socker (eller mer om du vill ha sötare kräm)
2 dl vatten
1½ msk potatismjöl

Lägg hallon och socker i en kastrull och låt koka upp så att sockret löser sig. 
Rör ut potatismjölet i vattnet tills det är klumpfritt, och häll ner det i hallonblandningen i en fin stråle under omrörning. Rör om och låt krämen koka upp och tjockna. 

Ta av från värmen och låt krämen svalna.

Första dagen åt jag krämen som mellis med hackade mandlar och en liten skvätt grädde. Dagen efter blev den frukost tillsammans med granola och ännu lite grädde. 
Som barn (och som vuxen också) kunde jag sleva i mig köpt hallonkräm från tetra och då nästan alltid med mjölk. Och den är så klart god, men min är mycket godare.

God natt

Igår var det morgonrutin, så idag blir det kvällsdito. Passade på när kameran ändå var uppvärmd att ta några snabba foton som visar på ett ungefär hur mina kvällar ser ut. Lite så här.

Jag påbörjar min avslutning av dagen på samma sätt som jag startade den. Eller något. Jag erkänner att jag varit slarvig med motionscykeln de senaste veckorna, men om jag skärper mig brukar jag under tidig kväll ta en liten cykeltur. Beroende på motstånd och humör blir det någonstans mellan 5 och 20 minuter. Om jag inte är lat, vill säga.

Är jag lat knallar jag nämligen raka vägen in i badrummet för min kvällstoalett. Kolla, flätan höll sig (någorlunda) hela dagen.
Det här är före.

Och det här är efter jag har tvättat mig, bytt om till pyjamas och slängt upp håret i en sådan där klut uppe på huvudet.
Nu är jag redo för kvällsmys!

Mobilen hamnar i tyst läge halv nio, och i gråskala klockan nio, allt för att göra den oattraktiv. Igår var det inga problem, eftersom jag ändå hade en mobilfri dag. Att jag gör så är annars för att undvika skärmar så mycket som möjligt på kvällarna, även om datorn ofta är på som sällskap. Mitt kvällsmys brukar ofta bestå i att jag sitter och läser med en Read with me-video på YouTube.
Men inte igår, för igår tittade jag och älskade maken på film ("The hate U give"). Ibland tittar vi på någon tv-serie, men oftast läser jag. Ganska ofta dricker jag en kopp kvällste också, vilket jag gjorde igår. Och så brukar det bli något snacksigt också. Igår var det chips, ofta är det popcorn.

 När det så äntligen är läggdags går jag så klart fört av allt och borstar tänderna. Sedan läser jag en stund innan jag släcker lampan och ofta somnar ganska fort. Målet är att inte släcka senare än halv elva. Det går oftast bra.
Kan avslöja att jag sov väldigt gott i går natt, under mitt nya täcke.

God morgon!

Morgonrutin version tre kommer här. Sedan sist har en hel del ändrats, främst för att jag tappade en massa morgonrutingrejer när jag bröt benet och inte direkt var rörlig, så det mesta som inte var livsnödvändigt fick backa, och mycket av det har inte hittat tillbaka till rutinen. Än.
Varje morgon är så klart unik,men i morse såg det ut såhär.

Jag går upp klockan 6 varje morgon (oavsett veckodag), och det allra första jag gör är att gå på toaletten. Brukar ge en viss herr katt vatten ur kranen samtidigt. Och så skrapar jag tungan.
Efter det gör jag vad som syns på bilden, nämligen går in i biblioteket där jag tänder lite lampor, för så här års är det så klart fortfarande mörkt när jag går upp. Och så dricker jag vatten. 

Dags att röra på sig! Jag har ett ombyte till träningskläder ligger i biblioteket, och jag byter om till det, rullar ut yogamattan och sätter igång. Just nu yogar jag med Adriene på YouTube varje morgon (sedan 2:a januari). Dagens pass var dock så kort att jag plussade på med ännu ett pass med stretchövningar.

Efter yoga passar det utmärkt med en stunds meditation, och till det använder jag appen Headspace. Oftast kör jag dagens meditation i 10 minuter. Temat för idag var Liv och död, och jag gillade det lilla citatet vi fick med oss efter passet. Passade särskilt bra just nu, eftersom jag tänkt väldigt mycket på min pappa de senaste veckorna, nu när allt börjar bli klart med dödsboet och annat.

Jag erkänner - det är inte varje dag nästa steg är att sätta igång Forest-appen och därmed göra mobilen otillgänglig. Oftast sitter jag och läser nyheter nu, eller spelar mobilspel. Men idag är en mobilfri dag, och det bästa sättet att få mig att inte pilla med den är så klart att "odla skog". Jag har ställt om timern tre gånger idag - hittills. På bilden är det en liten ginko som är på väg upp.

Lagom till nu är jag oftast rätt så hungrig. Dags för frukost alltså. Idag visste jag inte riktigt vad jag ville ha (förutom te), så det blev en underlig mix av kokt ägg, rostmacka med keso, peppar och örtsalt, samt ett äpple med jordnötssmör. Och mina små piller - d-vitamin och Omega3.
Under tiden jag äter brukar jag samtala med älskade maken och så här års ser jag även solen gå upp över grannens hustak.

Efter frukosten är det hög tid att byta om från träningskläderna till dagens outfit. Självklart passar jag på att tvätta mig och borsta tänderna nu också. Om jag sminkade mig oftare än en gång i kvartalet så är det väl nu jag skulle göra det. Och så borstar jag håret. Jag tvättar mitt hår så sällan jag kan, oftast blir det var sjätte dag, och idag är dagen innan nästa hårtvätt så det börjar bli lite fett i hårbottnen. Resten av håret blev jätteelektriskt!
Det här är före.

Och här är efter. För hår som är otvättat blir uppsatt. Dagens frisyr blev tvinnat på sidorna och sedan flätat över vänster axel. Bara en liten hårsnodd. Håller än.

Det sista jag gör innan jag anser att morgonrutinen är avklarad är att jag bäddar vår säng. Idag fick jag även nöjet att bädda in de nya täckena vi köpte på IKEA igår. Jag lovar att det är vuxna personer som sover i den här sängen, även om vi har mer gosedjur på den än vad våra barn någonsin haft. Min sida är så klart den med rävar, älskade makens sida domineras av sälar.

(Nyfiken på tidigare morgonruininlägg? Från 2018 (inklusive Cullen the cat), från 2019.)

#shelfie

Precis kommit hem från en tripp till IKEA där jag bland annat köpt extra hyllplan till mina Billy-hyllor, så det kommer inte se ut så här bland böckerna jättelänge till. Å andra sidan hade de bara två hyllplan kvar, och jag hade planerat för minst tre, gärna fyra, så jag kanske avvaktar ett tag med att göra om helt.
Just nu ser det dock ut såhär i hyllorna i mitt hemmabibliotek.

Första hyllan domineras av älskade makens böcker, och på den här hyllan bestämmer han (även om jag går in ibland och pillar om något stör min blick). Här är det mest seriealbum, med stort fokus på hans intresse för Tintin och dess skapare Hergé, vilket syns på raketen och den lilla figurinen. Men här finns även Tolkien-böcker och annan science fiction och fantasy, böcker om Star Wars (och mina om Star Trek) och musik och en och annan humorbok, samt så klart hans förkärlek till kartböcker.

Sedan kommer min (eller våra) hyllor och de visar jag i sin helhet, så jag delar upp dem på två bilder var. Och solen höll på att gå ner, så det kanske är lite skymning på vissa av dem.
Det här är i varje fall mittenhyllan, som jag äntligen inte får tuppjuck när jag tittar på. Högst upp har jag mest fantasy på engelska, det finns plats för en faktabok och en samtida YA-bok också. Författarna är Mackenzi Lee, V.E. Schwab, Rainbow Rowell och Laini Taylor, och det kommer absolut hamna fler böcker här inom hyfsat snart. I kupan finns det en ledlampa med en räv.
Hyllan under är min Maggie Stiefvater-hylla. Äpplet var ett doftljus från IKEA i höstas, klockan är arvegods från älskade makens mormor. Den tickar jättehögt, men det tycker jag bara är trivsamt.
Sedan kommer YA-hyllan, där det finns både böcker på svenska och engelska av diverse författare, samt att jag petade in mina Taylor Jenkins Read här för att jag inte visste var annars jag skulle ställa dem. I guldlådan finns olika småprylar, i dubbelramen samsas Chilipojkens studentfoto med en bild på pappa från 80-talet. Och en tom ram som jag inte bestämt vad jag ska ha i än.

Översta hyllan här är samma som understa i förra bilden, så se oven.
Sedan kommer vad jag kallar för vita hyllan. Min kompletta samling av Bloomsbury's Modern Classics i sin specialutgåva. För att stötta upp dem har vi Iliaden och Odyseén, samt en påbörjad samling av klassiker från Sjösala förlag.
Hyllan under rymmer dikt och prosa och en trave med färgglad böcker som jag tycker hör ihop bara för att de är just färglada. Det är Wool-trilogin och Alvhilda-trilogin. Ramen? Innehåller ett internt skämt.
Längst ner placerade vi stora böcker. Uppslagsverk, soffbordsböcker, men även böcker om film (vi har båda läst filmvetenskap på 90-talet - fast inte samtidigt), trädgård och den där jättestora Bibeln som jag planerar att aldrig mer läsa om.

Nästa hylla kallar jag Stephen King-hyllan, för det är mest hans böcker här. På översta hyllan har jag allt som rör Dark Tower-serien. Böckerna (så klart) på både svenska och engelska, Marvel-serien som är en sorts prequel och uppslagsboken om Dark Tower-världen.
Sedan följer tre hyllplan med hans böcker i hyfsad kronologisk ordning, samt min Funko Pop av herr King som jag fick i julklapp av Chilipojken.

Som förut är översta hyllan här, den understa från förra bilden.
På det följer ett hyllplan med lite diverseböcker. Jonas Gardell och Carlos Ruiz Zafón utmärker sig mest.
Och under det fortsätter det med stora böcker, och även fotoalbum.

Den här hyllan möblerade jag om som attan för någon vecka sedan, och just nu är jag jättenöjd med den. 

Högst upp har vi mest barnböcker i kapitelform, så det börjar lättläst. Maria Gripe, hela Anne på Grönkulla-serien av L.M Montgomery, Astrid Lindgren och gamla läroböcker. 
Barn- och ungdomsböckerna fortsätter på hyllan under med lite blandade författare. Efter det blir det lite mysrys med Vampire academy-serien, dystopi i form av Hungerspelen (samlade i en volym) och Piranesi av Susanna Clarke lite på display. Kan bero på att boken är extra fin. Kan också bero på att jag först glömde bort den och hittade den under fåtöljen när jag trodde jag var klar och ställde den där lite i affekt. Något av det.
Vampyrhylla? Vampyrhylla. Till största delen i varje fall. Twilight-serien, Anne Rice vampyrkrönika men inte i sin helhet, Dracula. Och också annan skräck-litteratur, bland annat mina Shiley Jackson-böcker.

Ännu ett hyllplan eller två med mycket av älskade makens böcker från innan vi kände till varandras existens. Lite klassiska ungdomsböcker först, följt av andra klassiker av svenska författare innan en Dickens, Hemingway (ick!) och John Steinbeck (yay!).
Historiehylla nummer ett - mycket Peter Englund, men även sådant älskade maken läste när han studerade historia och sådant vi läser av rent intresse.
Historiehylla nummer två - lokalhistoria och böcker som pappas kusin skrivit om min släkt (jag är med!). Efter det lite ditt och datt i historieväg och seden mina färdigskrivna bullet journals och mina fullskrivna läsdagböcker.

Sista hyllan och den största anledningen till att jag ville ha extra hyllplan. Högst upp pocket på svenska som ligger travade på varandra för annars får de inte plats. Och då har jag ändå rensat.
Hyllan under är mer pocket, men nu på engelska. Eller snarare en mix av häftade böcker och pocket. 
Sedan följer mina Bond-böcker där jag så klart placerat en Funko Pop-Bond gestaltad av Daniel Craig. Det här är hela serien, så när som de två novellsamlingarna, men det får bli en annan dag. Bredvid har jag mina Haruki Murakami, som stöttas av ett jättestort läppstift från Kosta Boda.

Sista biten nu!
Så klart har jag en hylla med J.K. Rowlings böcker, med fokus på Harry Potter. Hedwig, Hermiones trollspö och en Lego-Ron kommer från mina barn.
En pixlad Mario i trä gör sällskap med Jane Austens och systrarna Brontës böcker. Och en och annan som är baserad på dem, på ett eller annat sätt.
Sista hyllplanet är romancehyllan. Simona Ahrnstedt dominerar så klart, och har sällskap med andra böcker i romancegenren på både svenska och engelska. Och de stöttas så klart upp av ett nagellack från Kosta Boda. Bredvid lägger jag böckerna jag läst ut innan jag sorterar in dem på sina platser en gång i månaden (gissa när) samt att jag även förvarar dammskydden här när jag läser en inbunden bok.

Det var allt. För den här gången.

Sent på kvällen-Dagens

Låt: Den som spelades i slutet av "Mirror, mirror". Förutspår att jag kommer tralla på den ett tag.
Outfit: Mysbyxor och polotröja från H&M.
Smink: Inget alls idag heller.
Nagellack: To the lighthouse från a England.
Doft: Lemon & vanilla som doftljuset bredvid mig har som doft. Så god doft att det är mitt andra ljus av samma sort.
Smycke: Ringarna.
Klocka: Nej. Hade inga tider att passa idag.
Läser: Fortfarande "Bwllman. Biografin" av Carina Bjurman och "Shakespeare for every day of the year", men också "The thousand autumns of Jacob de Zoet" av David Mitchell. Fast jag måste erkänna att min läslust just nu inte är så stor.
Frukost: Te. Yoghurt med olika nötter och frön samt lite havregryn och honung ringlat över.
Fika: Te och päron med jordnötssmör.
Middag: Fläskschnitzel med potatisgratäng och grönsaker.
Pryl: Skarvsladd. Har flyttat om lite lampor i biblioteket för ökad mysfaktor och kanske någon läsplats extra.
Motion: Yoga på morgonen, och en långpromenad med husets invånare och svärföräldrarna.
Kvällsnöje: Filmen som nämnden i första punkten. Kan nu prickas av från min vill-se-lista.
Att tillägga: Nu tänker jag gå och lägga mig. Puss och godnatt!

FredagsFilmen: Knives out

Får precis veta att Christopher Plummer lämnat oss, 91 år gammal. En flitig skådespelare som arbetade in i det sista. Vad som skulle bli en av hans sista roller är den som den åldrade författaren Harlan Trombley i filmen "Knives out" från 2019, som blev en av mina favoritfilmer förra året.

Bildkälla Film school rejects

Dagen efter sin 85-årsdag hittad den berömde deckarförfattaren Harlan Trombley död i sitt rum. Dödsfallet misstänkts först som ett bisarrt självmord, men den berömde detektiven Benoit Blanc anlitas under mystiska omständigheter för att utreda fallet. Och med huset fullt av släktingar och anställda som nästan alla hade motiv för att mörda den gamle mannen, har Benoit Blanc många ledtrådar att pussla ihop.

Till att börja med är det en härlig skådespelarensemble som samlas här, och alla gör sina roller med bravur. En ren fröjd för ögat, med andra ord.
Filmen är som en mix av en Agatha Cristie-deckare och spelet Cluedo. Det blir många ledtrådar att pussla ihop både för filmens deckare, men även för oss i soffan. Filmen berättas till viss del i tillbakablockar från olika perspektiv, och vi får ganska snart veta vad som hände, men hela bilden har vi inte fått förrän filmen är slut.

Bildkälla Britannica

Christopher Plummer 
13 december 1929 - 5 februari 2021

"Mythos: de grekiska myterna återberättade" av Stephen Fry

I julklapp önskade jag mig (såklart) böcker, och en av de jag önskade mig - och fick - var Stephen Frys återberättande av den grekiska mytologin. För jag gillar de där gamla berättelserna, helt enkelt, men den känns som att jag bara har läst vissa av dem, om och om igen. Därför kände jag att det här kunde vara en bok för mig.
Sedan läste jag Bibeln och "Circe" och behövde en paus från allt vad gudar heter. Men det dröjde så klart inte jättelänge innan jag slängde mig över min efterlängtade julklapp.

Bildkälla Goodreads

I begynnelsen fanns Kaos. Sedan kom mörker och ljus, himmel, vatten och jord. Efter det titaner, och på den följde olympierna, med Zeus i spetsen.
Och Zeus tyckte att det här med människor kunde vara en bra idé, så att gudarna kunde ha några att leka med. Och det var precis vad som skedde. Ungefär så här.

Det här inga nya berättelser, eller nya rön om Olympens gudar. Kan en sin grekiska mytologi så känner en igen sig, men det återberättas här på ett piggt och nytt sätt med väldigt mycket humor i sig. Det tillkommer dialoger som fick mig att fnissa flera gånger, och som ofta gör gudarna och deras subjekt lite lagom fåniga. Jag gillade det berättargreppet starkt, men det kanske inte för alla.
En sak som jag däremot inte alltid tyckte var så kul var de många fotnötterna. Även om de kunde vara intressanta så är det en sådan där grej som jag ofta tycker kan stoppa upp en text, och snarare störa än förmedla vad det nu än är de förmedlar. Jag gillade oftast innehållet i dem, en stördes av att de störde mig - på ett litet ungefär.
Dessutom tröttnade jag ganska snart på att få veta att den där guden, eller den där händelsen har lett till att vi idag använder just det där ordet. Förvisso intressant för den som är språkintresserad, men det blev lite tråkigt efter ett tag, när det inte var själva syftet med berättelsen i sig.
Jag gillade upplägget i boken. Det är så klart svårt att göra en kronologisk berättelse om en mytologi, men här har det i varje fall gjorts ett tappert försök, och fram till att Zeus sätter sig själv, och sina medgudar och gudinnor, på Olympen, så går det ganska smärtfritt. 

Jag gillade min julklapp väldigt mycket, och kommer självklart titta på Stephen Frys uppföljarböcker "Heroes" och "Troy" (som ännu inte finns på svenska). Mitt betyg på "Mythos" blev 4/5.

Säsongssammanfattning: The Alienist: Angel of darkness, säsong 2

Som vanligt spoilervarning när jag skriver om tv.

Häromdagen tittade jag klart på de avsnitt som finns av "The Alienist". Eftersom jag tyckt väldigt mycket om den här serien, så hoppas jag så klart på att det blir en tredje säsong också, så att jag får veta hur det går för de olika karaktärerna, men jag kan åtminstone vara halvnöjd om det visar sig att serien tar slut här. Alltså är det inte klart för en fortsättning på serien - än. Men jag hoppas så klart.

I serien har det hunnit bli år 1897. Sara Howard har öppnat en egen detektivbyrå med enbart kvinnliga anställda. Ett av hennes uppdrag blir att försöka återfinna ett barn som kidnappats från en spansk diplomat. Ett fall som visar sig ha samband med försvinnandet av ett annat spädbarn, från ett barnbördshus i staden, där allt kanske inte går helt rätt till.

Bildkälla The Playlist
Daniel Brühl (Laszlo Kreizler), Dakota Fanning (Sara Howard), Luke Evans (John Moore). 

Favoritavsnitt: 2x04 "Gilded cage" William Randolph Hearst håller en påkostad fest för att fira förlovningen mellan sin guddotter Violet och John Moore. Samtidigt tickar klockan ner för att finna babyn Ana innan det är försent. Spåren leder till de skummare delarna av New York.
2x08 "Better angels" Jakten på mördaren tar en ny vändning, och en stor förlust drabbar Laszlo och hans vänner. Stora beslut för framtiden måste fattas för Laszlo, John och Sara.

Favoritkaraktär: Känner att det låg stort fokus på Sara den här säsongen, och inte mig emot för henne gillar jag verkligen.

Favoritpar: Hoppades så på Sara och John. Och så var ju Lucius och Bitsy supergulliga ihop!

Bäst i säsongen: Jag gillar att allt inte är hittepå i den här serien. Här finns det med personer som funnits på riktigt, och verkliga händelser och konflikter ligger och puttrar på i bakgrunden. Sedan gillar överlag att det här är en väldugt bra serie.

Värst i säsongen: Marcus! Nejnejnejnej! Mitt hjärta brister...

Övriga kommentarer: Det slutade inte med en cliffhanger, och tur är väl det med tanke på att serien hänger i limbo just nu, men det är vissa saker som rör mina nya kompisar som jag skulle vilja ha ett svar på. Jag vill verkligen veta hur det går för dem. Hoppas jag kan få de svaren i bokform, om inte annat.

Januaris utlästa böcker

Nästan varje år så märker jag av att min läslust inte är jättestor just i januari. Det är som att året innan sög läslusten ur mig eller något. Eftersom jag läste hundra böcker 2020 så är det då kanske inte jättekonstigt att jag fortfarande inte riktigt känner suget efter att läsa. Några kapitel här och där, är vad det blir allra mest.
Men även den inställningen gör att böcker blir utlästa, och jag ligger än så länge i takt med mitt läsmål för 2021 (60 utlästa böcker). Fem böcker hann jag med i januari, uppifrån och ner är ordningen, precis som vanligt.

"The Institute" av Stephen King blev årets första bok och även favoritboken i januari eftersom den fick högst betyg med 4/5. Inte en av Kings bästa i mina ögon, utan kändes som något jag läst förut. Typiskt Kingsk kanske. Tema med variation.

"Där livet är fullkomligt" av Silvia Avallone läste jag så klart eftersom jag blev nyfiken på författarskapet efter att Plejaderna avhandlade "Stål" i höstas. Jag gillade sättet den var skriven på, men hade väldigt svårt att komma in i den. Betyget blev 3,5/5.

"Circe" av Madeline Miller var en omläsning för mig, eftersom den valts att läsas för Plejaderna. Mitt återbesök blev kanske inte så lyckat då jag om möjligt störde mig ännu mer på Circe den här gången. Mitt betyg sänktes från 3 till 2,5/5. Plejadernas medelbetyg blev 3,25/5.

"Mexican gothic" av Silvia Moreno-Garcia blev inte den nya favorit jag hade hoppats på. Även det här var bok två av en författare jag upptäckte att jag gillade 2020, men här var jag inte förtjust i tempot och jag tyckte att handlingen var sådär mellan varven. Mitt betyg blev 3/5.

"Tio hjärnor" av David H. Ingvar blev lite oväntat januaris sista bok. Oväntat för att jag inte ens visste att jag ville läsa den innan jag råkade på den i bokhyllan. Jag har ingen aning om hur den hamnat i mitt hem, men gissar på en bokrea någon gång. Medicinska essäer om tio karlar som haft olika sjukdomar som drabbat hjärnan. Kanske en aning spekulativ ibland, men intressant och väckte en del frågor. Betyget blev 3/5.

Jag har så klart även läst en månadsbok i januari, men då jag redan från början valde att läsa Carina Burmans biografi om Bellman även i februari, eftersom den är så lång, så har jag inte hunnit klart med den, men kommit en bra bit på vägen. Och så läser jag Shakespeare varje dag, men det kommer jag inte bli klar med förrän till nyår.