Eller faktiskt: FredagsFilmerna. För om jag nu har plågat mig igenom de här filmerna, så ska jag väl skriva om alla tre på samma gång, så är det gjort sen.
Nej, jag är inte den tilltänkta målgruppen för de här filmerna. Just precis därför jag inte sett dem förrän nu. Men ibland har jag undrat vad alla memes handlar om, och nu förstår jag dem lite bättre.
 |
| Bildkälla D23 |
Troy är den stora stjärnan i East Highs basketlag. På jullovet träffade han Gabriella, som han sjöng en karaokeduett med. Nu upptäcker han att hon precis har börjat på samma skola.
Sharpay och hennes bror Ryan är vana vid att stå i centrum, särskilt i skolans dramaklubb. Nu ser Sharpay att Troy och Gabriella kan bli konkurrenter, så hon gör allt för att stjälpa för dem.
Det här var absolut inte bra. Inte så att jag bittert ångrat att jag sett hela trilogin, men jag kommer aldrig se om dem. Frivilligt. Handlingen är tunn och väldigt fånig, modet var inte vidare värst vackert då det begav sig, karaktärerna är schablonaktiga och extremt fåniga, sången är... sådär. Det finns anledningar till att Zac Efron var den enda som fick en karriär efter det här,för det är han som bär upp hela trilogin - till och med i "Bet on it" med sin överdrivet dramatiska koreografi.
Första filmen var sämst, sedan tog det sig en aning i de andra två som båda var näst sämst. I HSM2 har gänget sommarlov och lyckas alla få sommarjobba på den klubb som Sharpays och Ryans föräldrar äger. Självklart anordnar klubben en talangjakt, som Sharpay är van vid att vinna.
I sista filmen är det dags för examen, och den ska så klart firas med en bländande musikal för att fira allas framgångar.
Det var det det. Hej då East High.
