Så var det dags för Plejadträff igen. Den här gången hemma hos mig, då det var jag som hade valt boken. Som vanligt när vi ses så pratar vi om andra saker än boken vi har läst också. Och go'fikar, för det hör till.
 |
| Bildkälla The StoryGraph |
Det är sommarlov 1999. I ett villakvarter i Luleå sker ett hemskt brott, men livet rullar på ändå för de tre vännerna. Utan krav eller vuxet överinseende tar de sig över hela staden ut på olika äventyr. In till centrum, till de olika butikerna för att snatta snus, till kojbygget i Häng City.
Här rådde det delade meningar, minsann. Boken är ett utdrag ur ett liv, ett sommarlov som det blickas tillbaka på. Inmixat i det finns det inslag av kriminalroman, med utdrag från en polisutredning, så som telefonsamtal, vittnesförhör, tips och förslag på gärningsmän. Avsnitten om tre pojkarna berättas av ett jag (som aldrig blir namngivet vad jag märkte) och är skrivet som en medvetandeström. Tankarna flödar fritt mellan vad som sker, minnen och fria fantasier om det mesta. Och det var här flera av oss tyckte att det blev jobbigt och svårläst. Språket är kryddat med den tidens rådande popkultur, och ibland hittar en låtrad in, eller så trallar "jag" iväg på en tirad om något som verkar helt meningslöst för handlingen, och ofta är det också. På så sätt placeras det en hel del red herrings, och vissa av oss hade svårt att hänga med i svängarna.
Som mammor blir vi också förskräckta över bristen på tillsyn över de här barnen. Det här är sommarlovet mellan 6:an och 7:an, men "jag" är ändå ensam hemma när pappa är utomlands, storasyster har flyttat ut, och mamma inte verkar vara med i bilden alls. De far runt och vandaliserar, stjäl, inkräktar på en polisutredning, festar, snusar och röker, äter nudlar och chips och dricker massor av Pepsi. De är moraliskt grå karaktärer, och egentligen rediga skitungar, men mammorna i oss vill ta hand om dem ändå. Se till att de äter ordentligt och inte ränner ute hela nätterna.
Som sagt - de flesta av oss hade svårt för den här boken,och bara en av oss hade läst ut den. Jag. För jag älskade den! Språket var fantastiskt! Den är absolut inte skriven efter någon som helst mall, och att den ibland kunde förvirra mig tyckte jag bara var härligt. Jag kände att jag läste något nytt, något som vill berätta något och inte bara fylla upp boksidor. Slutet var en aning förvirrande, och boken bjuder heller inte på några svar på alla de frågor som dyker upp under läsningens gång. Och det känns som att det är precis så som den här boken ska vara. Plus i kanten för att jag skrattade högt, många gånger.
Betygen på "Häng City" blev blandade. Från min 4,5 till det lägsta 1,2. Med de fyra betyg jag fick in igår, hamnade medelbetyget på 2,8/5.
