Länge, länge, länge har jag tänkt att jag ska se "The Rocky Horror Picture Show". Troligen ända sedan jag såg "Fame" i mina tonår, där filmen får en roll i handlingen, då två av rollerna i "Fame" går på en av de där visningarna där publiken agerar ut det som sker på duken. Det tog till nu innan jag gjorde det, men vad är väl en väntan på 30+ år?
 |
| Bildkälla IMDb |
Nyförlovade paret Brad och Janet ska besöka sin vän Doctor Scott. Under ett regnoväder får de punktering och bestämmer sig för att gå till slottet de precis kört förbi för att få låna telefonen. De anländer till en bisarr afton, där deras värd, Frank-en-Furter, välkomnar dem för att beskåda hans senaste under.
En kultklassiker har det här alltså blivit, och jag var road när jag såg den. Jag tyckte kanske inte att den var bra, men stundtals rolig för det. Handlingen kändes kanske inte supertjock, utan mer som en ursäkt att få strutta runt i höga klackar och nätstrumpor och sjunga sånger som kanske inte alltid känns så politiskt korrekta idag. Den är livsbejakande, och uppmanar sin publik att njuta fullt ut innan det är försent.
Kul så klart att se skådespelare som Tim Curry och Susan Sarandon i tidiga roller. Undrar dock om det är just den här filmen de är mest stolta över på sina cv:n.
"The Rocky Horror Picture Show" finna på Disney+, där de tyvärr inte textade sångnumren. Gjorde att det ibland var svårt att hänga med, eftersom i musikaler sker en del av handlingen i sångerna. Känns ärligt talat som en grov miss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!
Jag förbehåller mig rätten att radera kommentarer som är: spam, reklam, otrevliga, irrelevanta för inlägget och/eller anonyma .