Junis utlästa böcker

Hade en del läslust i juni och hann läsa ut fem böcker, och även merparten i en som fått drälla med in i juli. Så här ser junis läshög ut.

"Black Swan Green" av David Mitchell handlar om ett år i Jason Taylors liv. Här upplever han småstadslivet som tonåring på 1980-talet, med allt vad et innebär i form av kroppens och sinnets förändringar, de där spännande tjejerna, ett spänt hemmaliv och svår stamning. Fjärde boken av Davis Mitchell att läsas om, och den fick betyget 4/4.

"Flickorna" av Emma Cline blev junis favoritbok, bara för att berättelsen stannade kvar hos mig. Den är inspirerad av Charles Manson och morden på Sharon Tate och hennes vänner, som han beordrade. Här har det blivit fiktionaliserat och händelserna berättas av Evie. Hon ser tillbaka sommaren när hon var 14 år, när hon får se några flickor i parken som hon blir fascinerad av. Hon följer med dem till den gård där de bor, ledda av den karismatiske Russell. Betyget blev 4/5.

"Atalanta" av Jennifer Saint handlar om en ung kvinna som lämnades att dö på ett berg, för att hennes pappa kungen ville ha en son. Hon hamnar under gudinnan Artemis beskydd, och på hennes uppdrag ansluter hon sig till Jason och hans argonauter, för att finna det gyllene skinnet. Omberättad grekisk mytologi alltså, om en mytologisk gestalt jag inte kände till sedan innan. Den bästa av Jennifer Saints böcker, enligt mig. Betyget blev också här 4/5.

"Alla hjärtans dag" av Beth O'Leary var en väldigt snabbläst berättelse. Tre kvinnor väntar på sin dejt på alla hjärtans dag, men han dyker inte upp. Det är samma man, och han är så fantastisk att han snart blir förlåten. Men ska kvinnorna upptäcka hans hemlighet innan det är för sent och de får sina hjärtan krossade? 
Inte jättesvårt att lista ut hur det ska gå, men trevligt att läsa om ändå. Även här blev betyget 4/5.

"Happy yoga. 7 skäl till att släppa taget" av Steve Ross var min månadsbok i juni, och jag tyckte inte om den. Vissa saker gillade jag, och innan jag tröttnade på den tyckte jag också om den humoristiska tonen. Men när råden glider in i bodyshaming, skrämselpropaganda och dåligt förankrade medicinska råd, så tyckte jag att det inta var så mycket att hänga i granen. Betyget blev därför 1,75/5.

"Happy yoga. 7 skäl till att släppa taget" av Steve Ross

Min månadsbok i juni blev en omläsning av en bok som jag läste första gången 2009. Jag hade för mig att jag tyckte sådär om den redan då, och ville veta om jag nu kanske tyckte annorlunda. Det gjorde jag.

Bildkälla The StoryGraph

 Steve Ross började med yoga redan som barn, och har sedan dess utbildat sig till yogalärare och driver en yogastudio i Los Angeles. Han har även varit programledare i TV för ett program om yoga, och dessutom arbetat som turnerande musiker med stora band (vilka får du googla själv, för det står inte i boken). Under dessa år har han besökt många andliga ledare, och på så sätt kommit fram till sju olika sätt som ska leda till ett lyckligare och mer harmoniskt liv. Dessa anledningar är:
Man kan inte bli lycklig (man kan bara vara lycklig)
Du kan finna sann kärlek
Du är inte fet (och det är inte jag heller)
Du är inte ditt dagliga kneg (vem tror du att du är egentligen?)
Du kan förändra din värld
Du har aldrig blivit född och du kommer aldrig att dö
För en yogi är allting lycksalighet.

Boken är personligt skriven, med massa olika anekdoter från Ross eget liv, och hans erfarenhet både som lärare men också under sitt eget sökande. Tonen i boken känns som att den speglar honom och det han vill förmedla, den är humoristisk och lite lättsam. Lätt att ta till sig. Boken känns också snabbläst, och hade jag inte haft den som månadsbok hade den antagligen blivit omläst hyfsat fort. Men.
Efter ett tag tycker jag att den här snubben känns ganska oskön. Det finns ett och annat att ta till sig, och han är noga med att betona att man inte behöver lyda hans råd, det är upp till mig. Och jag tänker inte lyda dem. Helt enkelt för att han efter ett tag, i kapitlet "Du är inte fet", blir ganska jobbig att läsa. För här kommer hetsen. Han är själv vegetarian och äter tydligen mest raw food, och det blir då enligt honom det enda vettiga att göra. Om du inte vill dö av ditten och datten och dessutom fet, rynkig, illaluktande och kanske till och med lite ful. Här känns det som att boken fullkomligt exploderar av skrämselpropaganda och en ganska otrevlig body/fatshaming och rena rama elakheter och förolämpningar, dolda i låtsasomtanke och hans putslustiga jargong. Blev på riktigt förbannad vid flera tillfällen.
Det är dessutom dåligt med fotnötter och källor till hans påståenden. Han kan slänga sig med lite tjusiga namn och titlar för att "bevisa" ett av sina många påståenden, men jag får inte veta hur genomgripande den studien varit, om det ens varit en studie, eller var jag kan hitta den och läsa den själv. Om de håller med helt i hans eget funderande kan de möjligen förkomma i litteraturlistan i slutet av boken, men mer än så är det inte.

Nu finns inte den här boken att hitta på svenska längre, och det är kanske lika bra. Jag kan inte rekommendera den, även om det finns en del saker som jag uppskattat under lsäningens gång. Och det är de sakerna som gör att "Happy yoga" inte får superdåligt betyg. 1,75/5 landade betyget på.

Junifavoriter

Ännu en månad att lämna till handlingarna, och plötsligt har halva året gått. Favoriter finns det, så klart.

Bok: Jag har gett 4 i betyg till samtliga skönlitterära böcker jag läst i juni, såatte.... Kan ändå känna att "Flickorna" av Emma Claine hade den mest minnesvärda berättelsen.

Film: "Bridesmaids". Äntligen kom jag för mig med att se den.

TV: Tredje säsongen av "Bridgerton". Har inte sett någon annan serie, men ändå.

Nagellack: Michael från a England.

Skönhet: Inget nytt den här månaden, så jag passar på att påminna om att det är viktigt med solskydd. Även en mulen dag, och även om du "bara sitter i skuggan".

Extra speciell rolighet: Jag gjorde inte mycket på min födelsedag, och midsommar är en sådan där grej jag kan vara utan. Däremot hade älskade makens sida av familjen, på fädernet, en släktträff, och den var himla trevlig att få vara med på. 

Favoritinlägg: Gårdagens lacksammanfattning. Det var inte jättelätt att välja. 

Junis nagellack

Har tydligen tyckt att det varit lite roligt med nagellack igen, för jag har burit fem olika lack i juni. Tre från samma märke, men det är ju så roligt med holo när solen skiner på det.
I den ordning jag bar dem.

a England, Michael
Vi firade älskade makens 50-årsdag, och han fick välja mitt lack. Han valde det ljust blå Michael från a Englands Archangel-kollektion. Som vanligt med en hel massa holo. En väldigt fin sommarfärg, tycker jag.

London Grace x Linda Hallberg, Stevie
Det sista London Grace-lacket i lådan, och eftersom de verkar fasas ut i de flesta webshoppar jag handlar från, så kanske det blir det sista London Grace överhuvudtaget. Kan inte påstå att jag är jätteledsen över det.
Stevie kommer från samarbetet med Linda Hallberg, och är en grå bas med massor av grönt skimmer och småpartiklar i varierande färger. Tyckte det såg mest ut att vara grönt med lite glitter i.

a England, Azrael
Min plan var att använda Archangel-lacken i bokstavsordning, men det sabbade älskade maken med sina val ut kollektionen. När jag kunde återgå till min egen uttänkta ordning var det dags för Azrael. Det här lacket får fina holoregnbågar. Basen är en gråare blå, med lila anstrykning. Lite regnmoln sådär.

H&M, In love with a Dutch!
Midsommarlacket var rosa, och älskade maken valde vilken rosa det skulle bli. Riktigt Barbierosa blev det. Krämlack, och väldigt trevligt att bära.

a England, Gabriel
Jag blev kanske en aning besviken på Gabriel. Det här var ett av mina förhandstippade favoritlack i kollektionen, för jag trodde att det skulle vara nästan vitt. Istället upplever jag som en väldigt ljus silver. Holot är lite mer splittrat i det här lacket mot de andra i kollektionen. Men även om det här inte var riktigt vad jag hade hoppats på så är det ändå väldigt fint. Liksom vitt med grått i, och med holot blir det härligt levande på naglarna. Så besviken på att jag hade lite fel om färgen, men tycker ändå om resultatet.
Det här lacket sitter på just nu, så nu vi är färdiga för den här månaden.

"Alla hjärtans dag" av Beth O'Leary

För ett tag sedan fick jag för mig att kolla om Beth O'Leary hade skrivit några böcker sedan sist jag läste henne för några år sedan, och det hade hon. Klickade hem den som fanns på svensk pocket, och vad passar bättre på sommaren än feelgood? Även om boken tar sin avstamp i februari.

Bildkälla The StoryGraph

Siobahn är livscoachen som pendlar mellan London och Dublin. Hon har många bollar i luften samtidigt, och har absolut inte tid med något förhållande.
Miranda har precis börjar jobba som klättrande arborist för ett nytt företag. En av de nya kollegorna visar uppenbart intresse för henne, men hon redan en pojkvän.
Jane har hastigt lämnat London för den lilla staden Winchester, där hon arbetar i en välgörenhetsbutik. Hon lever ett inrutat liv och håller sig mest för sig själv och trivs bra så. Några vänner har hon, kanske främst sin bokläsarvän som hon träffat på det lokala kaféet.
Nu är det Alla Hjärtans Dag och alla tre har en träff - där mannen de ska träffa uteblir. Samme man dessutom. De förlåter honom dock snabbt, men undrar ändå - vad var det egentligen som hände den där dagen?

Det här var verkligen en bladvändarbok. Jag kom snabbt in i den, och den gick rasande fort att läsa. Karaktärerna är sådana där helylle som man bara önskar allt väl. Jag hade ganska snart listat ut den mesta som skulle hända, även om det var hyfsat skickligt dolt, men det var ändå intressant att läsa vidare. Dels för att jag ville veta hur rätt jag hade (väldigt), men också för att det är välskrivet. En helt lagom hängmattebok, helt enkelt.

Mitt betyg på "Alla hjärtans dag" blev 4/5.