"Black Swan Green" av David Mitchell

Det var länge sedan. Sådär så att man nästan kan undra om jag slutat blogga, och vet ni - det undrade jag med. Men tydligen inte. För här är ett inlägg om en bok jag har läst sedan sist.

"Black Swan Green" läste jag för andra gången, och är den fjärde boken i min utgivningsordningsomläsningav David Mitchell. Tyckte om den sist jag läste den, men höll känslan i sig?

Bildkälla The StoryGraph

Jason Taylor har precis fyllt 13 år. Han bor i den lilla staden Black Swan Green med sin familj, och under det kommande året får vi följa honom på en resa i en tonårsvärld vi kanske minns. Full med vilja att passa in, familjedrama, syskonbråk - och dito kärlek, världspolitik, mobbing, de där mystiska tjejerna och en brist på svanar. Till råga på allt med en försvårande stamning.

Boken följer Jason med ett kapitel för varje månad, från januari till januari. Boken utspelar sig 1982, och jag kan känna igen mig i den här tonårsvärlden, även om Jason är ett par år äldre än mig. Det är ett kärleksfullt porträtt av en pojke och hans omständliga känsloliv, så där som det är att vara i de tidiga tonåren, när man börjar gå från barn till, kanske inte vuxen, men på väg att det hållet. Tumultet som kan uppstå i känslolivet. Dessutom finns här en omvärldspåverkan i Jasons liv, när politiska skeenden tar sig in även i hans värld. Att Jason dessutom hanterar en svår stamning gör knappast saken bättre för hans situation. Det här beskrivs på ett väldigt bra sätt, där han ger sina olika besvär olika namn. Stamningen heter Hanged man, till exempel, och vi får veta varför en bit in i boken.
Det finns också glimtar av Mitchells författarvärld här. En och annan karaktär från tidigare böcker, och så dyker det upp någon jag vet kommer i senare verk. En liten gnutta magisk realism, finns också här, men inte lika stor som i vissa andra böcker.
Jag tyckte mycket om den här boken, jag älskar hitta de där små detaljerna som knyter ihop hans verk. Dessutom är det fint skrivet, med bra karaktärer som känns äkta. Nästan som att jag läser i Jasons dagbok. Eller kanske hans dikter.

"Black Swan Green" får behålla sitt betyg, 4/5.