"Northanger abbey" har aldrig varit min favorit bland Jane Austens böcker, och då tyckte jag att det kunde vara passande att bara läsa lite i taget i en månad, istället för att försöka läsa den på en vecka eller så nu när turen kommit till den, i min utgivningsordningsomläsning. Till min glädje upptäckte jag att boken har 31 kapitel, och det passade ju utmärkt i en månad med 31 dagar. Fast sedan kunde jag inte riktigt hålla mig ändå, och läste de sista tre kapitlen samma dag.
 |
| Bildkälla The StoryGraph |
Den unga och naiva Catherine Morland, får chansen att besöka Bath tillsammans med vänner till familjen.Där introduceras hon i de högre kretsarna, och finner snart vänner i sin egen ålder, som Isabella Thorpe och Eleanor Tilney.
Catherine har dock blivit starkt påverkad av sin tids gotiska litteratur, och söker illasinnade skurkar och mysterier överallt. När hon blir vidare bjuden att spendera några veckor på Northanger abbey, blir hon snart övertygad om att något ondskefullt har skett i det gamla klostret.
"Northanger abbey" har som sagt var aldrig varit en av mina Austen-favoriter. Det märks att det är en tidig bok, även om den gavs ut först efter hennes död. Författaren har en tendens att göra sig påmind, genom att påpeka att hennes hjältinna är satt i diverse situationer. Det här blir särskilt tydligt i bokens avslutande kapitel, då det verkligen känns som att vi flyttas ut ur romanen och istället får berättat för oss hur boken slutar. Det är inte längre karaktärerna som för handlingen till slutet, utan författaren själv.
Det skulle visa sig vara ett lyckodrag att bara läsa ett kapitel om dagen, för nu hade jag tid att upptäcka nya saker. Eller så är det för att jag läste den för tredje gången. Helt plötsligt tycker jag riktigt bra om vissa karaktärer, och jag dras in i handlingen på ett annat sätt. Kommer till och med på mig själv med att högt kommentera vissa händelser och vissa personer. Redan i inledningen går Jane Austen också ut och rackar ner lite på den typen av böcker som Catherine tycker så mycket om att läsa och som var så populär då när den här boken skrevs. Riktigt mycket på tafsen får "The mysteries of Udolpho" av Anne Radcliffe, som jag gjorde en DNF på förra året för att den var så himla tråkig och överdramatisk.
Jag kände att en betygshöjning var på sin plats, så den här gången fick "Northanger abbey" betyget 3,5/5.
