"Happy yoga. 7 skäl till att släppa taget" av Steve Ross

Min månadsbok i juni blev en omläsning av en bok som jag läste första gången 2009. Jag hade för mig att jag tyckte sådär om den redan då, och ville veta om jag nu kanske tyckte annorlunda. Det gjorde jag.

Bildkälla The StoryGraph

 Steve Ross började med yoga redan som barn, och har sedan dess utbildat sig till yogalärare och driver en yogastudio i Los Angeles. Han har även varit programledare i TV för ett program om yoga, och dessutom arbetat som turnerande musiker med stora band (vilka får du googla själv, för det står inte i boken). Under dessa år har han besökt många andliga ledare, och på så sätt kommit fram till sju olika sätt som ska leda till ett lyckligare och mer harmoniskt liv. Dessa anledningar är:
Man kan inte bli lycklig (man kan bara vara lycklig)
Du kan finna sann kärlek
Du är inte fet (och det är inte jag heller)
Du är inte ditt dagliga kneg (vem tror du att du är egentligen?)
Du kan förändra din värld
Du har aldrig blivit född och du kommer aldrig att dö
För en yogi är allting lycksalighet.

Boken är personligt skriven, med massa olika anekdoter från Ross eget liv, och hans erfarenhet både som lärare men också under sitt eget sökande. Tonen i boken känns som att den speglar honom och det han vill förmedla, den är humoristisk och lite lättsam. Lätt att ta till sig. Boken känns också snabbläst, och hade jag inte haft den som månadsbok hade den antagligen blivit omläst hyfsat fort. Men.
Efter ett tag tycker jag att den här snubben känns ganska oskön. Det finns ett och annat att ta till sig, och han är noga med att betona att man inte behöver lyda hans råd, det är upp till mig. Och jag tänker inte lyda dem. Helt enkelt för att han efter ett tag, i kapitlet "Du är inte fet", blir ganska jobbig att läsa. För här kommer hetsen. Han är själv vegetarian och äter tydligen mest raw food, och det blir då enligt honom det enda vettiga att göra. Om du inte vill dö av ditten och datten och dessutom fet, rynkig, illaluktande och kanske till och med lite ful. Här känns det som att boken fullkomligt exploderar av skrämselpropaganda och en ganska otrevlig body/fatshaming och rena rama elakheter och förolämpningar, dolda i låtsasomtanke och hans putslustiga jargong. Blev på riktigt förbannad vid flera tillfällen.
Det är dessutom dåligt med fotnötter och källor till hans påståenden. Han kan slänga sig med lite tjusiga namn och titlar för att "bevisa" ett av sina många påståenden, men jag får inte veta hur genomgripande den studien varit, om det ens varit en studie, eller var jag kan hitta den och läsa den själv. Om de håller med helt i hans eget funderande kan de möjligen förkomma i litteraturlistan i slutet av boken, men mer än så är det inte.

Nu finns inte den här boken att hitta på svenska längre, och det är kanske lika bra. Jag kan inte rekommendera den, även om det finns en del saker som jag uppskattat under lsäningens gång. Och det är de sakerna som gör att "Happy yoga" inte får superdåligt betyg. 1,75/5 landade betyget på.