Hoppsan, det blev visst lite semester där. Så kan det gå när man plötsligt får en älskad make att umgås med hela dagarna, och en Chilipojke som bor i barndomshemmet några veckor för sitt sommarjobbs skull. Lite annat att göra på dagarna helt enkelt, som att äta glass. Glass är gott. Kanske Poppy och Alex i "Sommarmöten" också tycker.
 |
| Bildkälla The StoryGraph |
Varje sommar sedan college har Poppy och Alex åkt på en sommarresa tillsammans. Tills för två år sedan, då något hände mellan dem, och nu pratar de inte med varandra längre. Poppy saknar dock sin bästa vän, och lyckas övertala Alex om en sommarresa till.
Jag gillar det rappa berättarsättet i den här boken. Dels gör det boken lite humoristisk, även om det finns mörka stunder i den också, dels gör det att den går hyfsat snabbt att läsa. Tonen mellan Poppy och Alex är färgad av att de varit vänner så länge och känner varandra så väl. "Sommarmöten" är inspirerad av Nora Ephrons filmer, främst "När Harry mötte Sally", och det märks ganska väl. men där det i filmens värld kan bli ganska charmigt så kändes det här mest konstlat och ointressant. Visst kan jag ta att de båda behöver ta sig en funderare på vilka de är som individer och vad de själva vill göra med sina liv, men kanske inte i sluttampen på boken när jag sitter och väntar på ett lyckligt slut. Istället får jag brist på kommunikation, ångest och ett tal på offentlig plats för att deklarera sina känslor.
Innan dess var det en ganska bra uppbyggs berättelse, där man får följa Poppy och Alex på den här resan, men även får tillbakablickar på deras tidigare resor och genom dem se hur deras relation växer fram.
Det blir ett lyckligt slut, så klart. Önskar bara att jag hade sluppit den där kommunikationsbristen.
Mitt betyg på "Sommarmöten" blev 3/5.
