Jul, jul, strålande jul

Så var julen slut för den här gången. Om vi bortser från julfesten vi ska på imorgon med lille A och lilla E, den som lilla E har tjatat om sedan förra julen ungefär. Återkommande grej med andra ord.

Julklappar i drivor under granen (av plast) ha omvandlats till julpapper i stora säckar som ska iväg till återvinningen.

Har haft en underbar jul, som inte bjudit på direkt mycket överraskningar Jag har blivit förkyld som jag brukar. Jag fick minst en kokbok ("Piece of cake" av Leila Lindholm). Älskade maken och jag böt filmer som vi redan visste vilka de var. Vi åt julmat tills vi storknade och sedan åt vi lite till.

De stora överraskningarna var att jag drack nubbe ("Den smakar lite som absint!" citat Älskade maken) och att jag var med min vördade fader på julottan. Underbart.

Och ja - det fanns inte mindre än två (2) burkar Kusmi-te under granen. Den stora storleken av Prince Vladimir och Troika. Jag tror de är goda. Svårt att känna smak med täppt näsa.

Dan före dopparedan

Har, som trogna läsare vet, en vurm för everything "Twilight". Jag dammsuger Sverige på trivia, böcker, replikas. Mitt senaste fynd (fast rätt så dyrt) är ett smyckeset med tre smycken som Bella bär i filmerna. Detta ropade jag in på Tradera förra veckan. Idag hämtade jag ut min försändelse hos mitt Shenker-ombud.

Mindre än 1 timme senare har lilla E hackat sönder ytterkartongen till smyckeetuiet.

Hon tycker ändå att hon ska få massor med julklappar i morgon. Just nu tycker inte mamman det.

Fast det vet vi ju alla att hon kommer få. Det vore bara lite trevligt om hon kunde säga "förlåt".

Anna Anka

Hade tänkt jag skulle undvika denna människa, men...

Anna Anka har visst sagt att brunetter är fula. För själv är hon så snygg?

Svinkallt

Minus 17 ute...

En perfekt dag för att kura ihop under en filt. Läsa en bok. Se en film med barnen. Tända en brasa. Julstöka lite. Kanske baka en god kaka till fikat. Göra den där franska nougaten som är årets julgodis, och koka knäck. Lite Bullerby-idyll sådär.

Synd att jag ska jobba då.

Minusgrader och snö

Mensatananådavadkalltdetär!

Ullared igen

Älskade maken satt och tittade på Ullared med mig igår. Han hade inte gjort det förut, bara hört mig och stora J fälla kommentarer. Han blev lite rädd.

Uppkrupen i fosterställning i ena soffhörnet: "Säg att de inte kan komma ut ur teven!"

Som jag skrattade.

Han vill inte heller åka dit.

Jomenvisst

Det blev lille Erik som vann. Sa ju det! :) Mrs Data är mycket nöjd!

Elementärt, min käre Watson.

Igår hade lilla E's förskoleklass besök av en tandhygienist som pratade om hur viktigt det är att borsta tänderna. Som avslutning delades det ut tandborstar. Rosa och blå. Gissa vilken färg min dotter hade fått på sin tandborste?

Kanske rosa, kanske...

Utläst!

Tidsresenärens hustru (The timetraveller's wife)

Audrey Niffenegger

2009-12-08

Betyg 4 av 5

Jag går ifrån mina egna "regler" här och ger denna roman en fyra i stället för en femma trots att jag grinade som en tok ibland (fast tyst för att inte väcka älskade maken). Det som drog ner betyget var en lite tråkig ton i boken stundtals. Som att författaren tar för givet att läsaren är hur påläst som helst om olika tekniker i konst, konstnärer, litteratur, tyska... Är lite tråkigt när Clare ska beskriva sin bröllopsfrisyr och nämner ett vykort med en tavla och man inte har en aaaaning om vad det är för tavla, eller ens konstnär. Men, men... Det var liksom det enda jag störde mig på.

En helt fantastiskt bra bok! Henry är alltså tidsresenären och Clare är hans hustru. Hon träffar honom första gången när hon är 6 år och han är 35. De gifter sig när hon är 21 och han är 29. Han reser alltså i tiden, helt ofrivilligt, och hamnar i sin egen och Clares dåtid och framtid. Mycket av romanen genomsyras av denna längtan som Clare bär inom sig. Hon väntar på Henry, på deras liv, med ett tålamod som skulle ha prövat en ängel. Kärleken dem emellan är vacker så att det värker.

Det kunde stundtals vara lite rörigt att hålla reda på var i tiden Henry befann sig. Mycket tillbakabläddrande till styckets inledning, där datum och ålder på Henry och Clare stod angivet. Men det kanske bara var som jag läste snabbt?

SPOILERALERT! Jag läste litteraturvetenskap för ett preskiberat antal år sedan, och då jobbade vi bland annat med textanalys. Alltså var det inte så svårt för mig att lista ut att ett visst datum som nämns i början skulle ha ödesdigra konsekvenser i slutet. Om jag hade rätt? Om!

Vara vänner

Hemma igen efter ett par dagar med yoga i Stockholm. Åkte hem en dag tidigare den här gången eftersom jag ska fira min vördade fader som i morgon blir 70 år. Hipp hurra!

Roligast av allt denna helg har annars varit att träffa inte mindre än två (2) goda vänner som jag så när hade tappat bort. Hade ju varit mycket synd, att förlora människor man tycker om riktigt på riktigt, bara för att man är lite kass på att höra av sig. Telefoner är inte min starka sida, jag har alltid varit mer av en brevskrivare, eller ännu hellre, fikare! Med det menar jag alltså att man träffas och fikar. Länge. Och bara pratar.

J träffade jag för en lunch och en kopp te (kaffe för J) och trots att det var år sedan vi satt och pratade med varandra sist, så kändes det så naturligt. Som att det bara var att fortsätta där vi en gång slutat.

T bodde jag hos, men vi hann även med en liten middag på ett creperi (Fyra knop? Hette det så?) och ett glas vin på Södra Teatern som firade 150 år. Maffigt.

Men nu är jag hemma igen, som sagt. Fylld med intryck och lyckliga känslor. Vilka fina vänner jag har fått genom åren. Vad mycket kärlek jag har omkring mig. Vad lyckligt lottad jag är.

Vill bara säga det här till alla mina vänner, ni vet vilka ni är - jag älskar er. Ni är underbara!

Fäjsbåk

Shit. Jag har visst gått med.

Advent

Första advent idag, minsann! Firas med mannagrynsgröt med äpplemos och en stor kopp S:t Petersburg från Kusmi Tea. Inte en direkt dålig start på dagen.

Dessutom fick jag komma hem till ett välstädat hem igår. Älskade maken storstädade när jag var på jobbet och sålde slipsar för fulla muggar. Ska snart till jobbet igen, min helg liksom. Älskade maken och de små barnen ska fira med Perny & co. Nästa lediga helg för mig blir väl någon gång nästa år skulle jag tro. Nu drar julrushen igång!

Most impressed!

Erik Grönwall

Den här lille parveln sjöng i "Idol" igår så jag höll på att ramla ner från soffan. Hans version av "Hey Jude" var fantastiskt. Gåshud var bara förnamnet. En och annan liten tår i ögonvrån blev det. Skulle inte förvåna mig ett dugg om han vinner hela rasket. Välförtjänt i så fall.

Offer

Vi har fått till uppgift att titta närmare på våra offer-roller till nästa gång på yogautbildningen. Ni vet, när det inte är mitt fel att något gått snett/jag mår skit, utan det är yttre omständigheter som gjort det. Man blir ett offer, helt enkelt. Idag känns som en bra dag att skriva den. Mensvärk. Fortfarande ont i armen efter sprutan. Tråkigt väder (och var är Edward? Ska inte han visa sig nu? Ingen risk att han glittrar i det här rusket!). Lite raspig i halsen. Skitont i knät - har jag haft i fyra veckor nu. Låg i största allmänhet. Lite negativ inställning till livet just nu. En bra dag att skriva ett papper om hur synd det är om mig och ingenting kan jag göra åt det för det är någon annans fel.

Stackars mig.

Bebislycka

Det har fötts många barn i bekantskapskretsen i år. Många söta små flickor har det blivit. Mina barns äldsta kusin väntar sitt första barn till sommaren, så jag ska bli gammelfaster. Det ni! Och i går fick jag veta att min älskade vän A och hennes flickvän B välkomnat en son till världen. Grattis!

Och för alla er dumma som tror att barn i regnbågsfamiljer mår dåligt. Läs och tänk om.

Skuk liten flika ska spruttas in på

Nu hoppas jag innerligt att jag slipper få svininfluensan eftersom jag har stått i kö dryga 2 timmar för det tvivelaktiga nöjet att bli stucken i armen. Här i Örebro har de tänkt till vad gäller vaccinationen av befolkningen. Eller tänkt och tänkt... I en stad av Örebros storlek (ca 120.000 invånare) finns det ett (1) vaccinationsställe, nämligen Örebromässan. Första dagen det var öppet var kön över 800 meter lång och folk fick köa i timmar för att sedan vända i dörren då vaccinet tagit slut. I dag hade det lugnat ner sig något.

Här har vi köat ca 1 timme. (Personerna på bilden är okända för skribenten)

Någon kläckte snilleblixtidén om att göra en särskild kö för barn/ungdomar och deras vårdnadshavare eller annan medföljande vuxen. Eftersom denna kö prioriterades så gick det ganska fort och efter en och en halv timme ute i kylan var vi inne på Örebromässan. 20 minuter efter det var det klart.

Almost there...

Vi var väl förberedda och hade laddat med varm choklad, kex och Gameboy. Lilla E roade kön med att sjunga Luciasången med skräckröst. Jag köade med lilla A som tyckte det var på tiden att han fick ta sin spruta. Han blev inte ett dugg ledsen över beskedet att han får ta en dos till, tvärtom. Själv tycker jag att det är mycket obehagligt med spruta men jag blundade och drömde mig bort till Italien, så det gick bra. Älskade maken köade med lilla E som inte var riktigt lika förtjust som sin bror.

Stora J är spruträddast av alla, och hon var i skolan när vi vaccinerade oss. I stället var det mormor och morfar som köade med henne, hennes kusin och en av kusinens kompisar. Så nu är hela familjen sprutad. Och det gick bra för stora J, hon är jättestolt över sig själv. Och mamma med!

Ullared

Jag och stora J roade oss med att titta på "Ullared" på Kanal 5 igår. Det var - roligt? Eller oroande? Kunde i varje fall konstatera att dit har jag verkligen ingen lust att åka. Frågan är om jag ens skulle vara sugen på att åka in dit om jag ändå hade vägarna förbi. Det verkar vara ett sånt där ställe där jag utan tvekan skulle bli förbannad. Folk som trängs och knuffas överallt, fult exponerade varor. Jag blir liksom arg av att gå in på Willys för att köpa mjölk, hur rosenrasande skulle jag då inte bli på Ullared? Bäst att undvika. Tacka vet jag Ica.

Men nu till några av deltagarna i detta program. Var det någon mer än jag och stora J som lade märke till att Morgan hade gylfen öppen när han visade sin bil? Stora J hade mycket kul åt musiken i inslagen med Morgan också.

Och Rose-Marie (eller vad hon nu heter)... For the love of God! Inga tajta kläder! Särskilt inte supertajta trekvartsbyxor i illskär velour! "Matchat" med ett turkost linne som inte lämnade mycket till fantasin. Ett fall för Anna Skipper ("Du blir vad du äter"). Och Trinny & Susannah("What not to wear"). Oh, the humanity...

Tack och lov fick mina ögonglober sedan lite välbehövligt vila av CSI. Jag saknar Grissom, men Las Vegas är fortfarande bäst.

Ordningen är återställd

Nu har jag sett den, efter all denna längtan och väntan.
"New moon". Och hur bra var den då? En solklar femma kanske ni tror, eftersom jag är ett fanatiskt freak? Men icke - jag ger den en trea. Inte den lättaste boken att göra film på heller, den är lite av en mellanakt, mycket som etableras inför framtiden så att säga. Och "Eclipse" kommer i sommar. Yummy!

Den här filmens huvudperson blir nästan Jacob, det är han som får ta rejält med plats. Och det gör inte så mycket med tanke på vilken trevlig liten torso han visar upp. (Fy på sig gamla tanten!) Mycket snygga bilder på vargarna, även om de är CGI, och jag gillar verkligen hur bilder speglades i Jacobs ögon. Fotografiskt en skitsnygg film, helt enkelt, men handlingen? Lite slätstruken, lite hafsig, lite för snabb. Som vanligt (en regel med ytterst få undantag) så är boken så mycket bättre. Därmed inte sagt att man inte ska se filmen, för jösse namn. Gör det! Men läs boken först.

Och så har vi det här kapitlet med att se film på bio... Jag älskar att gå på bio eftersom jag älskar film, men... Har folk verkligen inget biovett längre? Tror ni verkligen att ni sitter hemma i ert eget vardagsrum och tittar på film, ni som inte har vett att hålla käften? Orvar Säfström avslutade alltid "Filmkrönikan" (på den tiden "Filmkrönikan" var sevärt) med att säga att "den som pratar på bio förtjänar en läsk i knät". Hade det verkligen varit så, så hade tjejerna som satt bakom mig och H fått simma hem. Man tror ju i sin enfald att små tonårsflickor som innan filmen börjar pratar om att rama in biobiljetten, redan har läst böckerna fyrtiofem gånger. Inte dessa flickor. "Var är Edward?" "Men! Nu blir jag arg! Så kan väl inte filmen sluta*!!" Suck stön pest och pina. Håll kvar tankarna i huvudet lilla vän.

* Jo, det är ett litet abrupt slut, men ingenting som överraskar om man har läst böckerna. Och ja, jag erbjöd mig att berätta hur det skulle gå.

Lyckliga satar

Tänk - det finns folk i den här världen som redan har sett "New moon" eller som ska se den i kväll. Dit hör inte jag...

Avundsjuk? Jag? Det kan jag väl aldrig tro.

Jag får ju se den i morgon. Bara en dag kvar.......

Kul t-shirt

Eftersom en viss t-shirt jag suktat efter tyvärr är slut så har jag roat mig med att titta på andra Twilight t-shirts på nätet. Och snubblade över den här som är jättekul! I varje fall om man vet att:

1. Robert Pattinson spelar Cedric Diggory i "Harry Potter and the goblet of fire"
2. Robert Pattinson spelar Edward Cullen i Twilight-filmerna
3. Avada kedavra är en dödsförbannelse Harry Potter
4. Cedric får en avada kedavra på sig i sagda film
5. Voldy är Voldemort, den väldigt onde trollkarlen i Harry Potter

Och eftersom jag vet allt det där så är det en jätterolig t-shirt!

Kesselraum-park

Älskade maken har en hobby. Och ett eget rum i källaren. Kesselraum betyder visst pannrum på tyska (påstår han - jag har ingen aaaaning), och där finns den - bilbanan.

Ett tag var den här hobbyn på en ganska normal nivå. Han fick ett gammalt pingisbord av mina föräldrar som han byggde upp sin Scalextric-bana på. Sen en dag gjorde han sladdkurvor av överblivna plankor från en golvläggning. Helt plötsligt en dag luktade det målarfärg i hela huset. Älskade maken hade målat sladdkrvorna svarta för att de skulle se ut som asfalt. Så förra året någongång började han mumla om gräs.... Och grus.... Och naturmiljö. Så här ser banan ut idag, med "gräsmatta" och sladdkurvor med "grus" i stället för "asfalt".


Träden är ett kapitel för sig. Flera månader har han väntat på att vitmossan ska hamna i butikerna, som den gör så här års. Inte för att ha i en advetsljusstake, det hade ju kunnat vara normalt, men för att bli trädkronor. Grönmålad vitmossa på en pinne et violá - träd!

Fåren och kossorna är inköpta speciellt för denna bana. Tydligen finns det en hästflock också, men den är inte med på bild. Nästa projekt blir visst att hägna in de små djuren så att de inte går in på banan under pågående lopp. Vad är det man säger om pojkar och män och deras leksaker nu igen....

PS. Älskade maken tycker inte om att Cullen är mer än lovligt intresserad av att vara med när han kör bil. Varför? Cullen är inte skalenlig...

Ps igen. Fast jag ska väl vara tyst - jag med min Twilightbesatthet...

Yogastudio

Kolla in min yogastudio! Visst är den fin! Närå, skojar bara. Detta, mina damer och herrar, är ett tonårsrum anno 2009. Vi försöker muta stora J med en biljett till Uppcon i april, men hon städar inte i varje fall. Suck....

Här däremot är min blivande yogastudio på riktigt. Kan man knappt tro när man ser eländet. Älskade maken har gjort en strykning av taket. Väggen vid dörren ska göras om helt. Just nu ser det ut som om någon sprängt ett hål lite på måfå och satt dit en dörr. Inte tjusigt. Genom dörren skymtar stora J:s rum, stökebo. Vi ska bygga upp en vägg där så det blir en korridor emellan. Väggarna ska bli vita med en röd fondvägg (min favoritfärg). På denna hade jag tänkt mig att det skulle stå "Keep up" i guld. Under lakanet är det en gammal kökssoffa som jag hade i mitt rum när jag var liten. Den ska få ny klädsel och tjänstgöra som sittplats i studion, har jag tänkt.

Det är ett före detta suterräng-garage vi gör om. Komplett med sluttande golv och golvbrunn. Detta ska fyllas igen och så ska det bli ett vackert golv i fuskträ eller fusksten. Rören (till värmepannan) ska vi bygga en hylla kring som jag kan ha musikspelare och skivor på. Denna har jag tänkt måla i griffeltavelfärg, som jag kan skriva upp meditationsmantra på. Elementet ska få guldfärg.

Vad tror ni? Kan bli riktigt tjusigt va.

Roliga skyltar

I varje fall om man har lika dålig humor som jag!

På bil parkerad utanför Biltema. Man måste läsa bokstaven på den blå delen av skylten för att det ska bli roligt. En sån känner jag för att lägga bara jag tänker på Biltema - passande då att det står en bil där som uttrycker mina känslor.

Vart ska man gå in om man inte heter Abel?

Finns vid stora entrén vid USÖ dit jag var med stora J idag. De hade slut på vaccin... Nähä!? Guuuuuue vad FÖRVÅNAD jag blev. Eller inte.

Grodgetsurikatpapegojap-katt

Hängde ni med där? Jag hyser vissa misstankar om att lille Cullen inte är en vanlig katt, utan ett genetiskt experiment som hittat hem till oss.

• Groda - Han ligger på mage och sover ibland, med bakbenen åt sidorna. Han ser ut som en skuttande groda med andra ord. Fast han sover.
• Get - Han äter allt! Kattmat, filmjölk, popcorn, papper, fötter, mitt hår...
• Surikat - Sett "Lejonkungen"? Sett Timon stå på baktassarna? Min katt.
• Papegoja - Han tycker om att sitta på axeln. Länge. Och spinna. Högt.
• Apa - Han klättrar en massa. I gardiner, morgonrocksskärp, ben.

Och så är han en helt vanlig kattunge också. Röd och söt, med topazfärgade ögon (och har man läst Twilight-böckerna så vet man nu hur passande hans namn är). Mattes lilla pusskatt.

Bästis

Om ett tag kommer min bästis H till casa Mrs Data. Vi har varit in till stora staden idag och fikat och shoppat. Jag har hittat minst en sak med vampyrtema som fick följa med hem. Hon var tvungen att åka hem och fixa lite käk till sin familj. Sen kommer hon hit med chipspåsen och läsken (chokladpralinerna köpte vi på stan) så att vi kan titta på "Twilight". Hon har nämligen inte sett den än (!) och det måste hon ju göra eftersom hon och jag ska se "New moon" om två veckor. Det är härligt med bästisar!

PS. Jo - jag missar premiären av "New moon" på grund av en familjemiddag hos älskade makens föräldrar samma kväll. De skulle visst sluta älska mig om jag inte dök upp, och så kan vi ju inte ha det... ;)

Dracula

Känner att det är läge att fälla en liten kommentar om Dracula nu, efter alla Twilight och True Blood-inlägg. Passar extra bra eftersom jag precis har läst Bram Stokers roman "Dracula" och igår roade mig med att titta på just "Bram Stoker's Dracula" för att kunna göra en liten jämförelse.


Och jag har så mycket att invända mot när det gäller denna filmatisering. Filmen är tokbra i sin genre, men man kan inte döpa en film till "Bram Stoker's Draula" och sen ändra om i den. Jag tycker faktiskt inte det. Om man i filmens titel lägger in författarens namn så ska man baske mig göra en korrekt adaption av romanen i fråga. Hade Francis Ford Coppola gjort det så hade han

1. inte döpt om vissa karaktärer
2. inte gett Dracula så stort utrymme
3. helt slopat kärlekshistorien mellan Dracula och Mina
4. inte gett Renfield en bakgrundshistoria, med mera

I romanen nämns Dracula bara genom dagboksanteckningar (hela romanen är uppbyggd så) och han kommer aldrig till tals själv. Han är ett monster - blodtörstig, och galen. Han ger sig på Mina för att jävlas, inte för att hon är en reinkarnation av hans döda hustru. Och Mina - inte sjutton tycker hon att Dracula är tilltalande. I filmen försöker hon hjälpa honom att komma undan, i romanen hjälper hon till att förgöra honom.

Sen tycker jag faktiskt att filmen är bättre än romanen... Jag vill att mina vampyrer ska ha lite själ och hjärta. Känslor. I romanen har han det inte, i filmen får han det. Däremot i Dacre Stoker och Ian Holts officiella uppföljare "Dracula the un-dead" så får man en annan bild av Dracula, mycket färgad av denna film tror jag. Så tyckte jag den romanen var bättre än originalet också.

Och så en liten rättelse av mitt långa inlägg om vampyrer. Dracula kan visst vara ute i dagsljus, men han är försvagad och kan inte kontrollera vädret och djuren, inte förvandla sig, som han kan på natten.

Angånde badkar och spindlar

Nu när jag har skrivit om badkar och lotsat er vidare till Ketchupmammans spindelskola, känner jag att det är dags att berätta min egen nära-döden-upplevelse med en spindel i huvudrollen (förutom jag själv då).

Som sagt har vi inget badkar i vårt hus. Jag brukar därför passa på att lägga mig i blöt när jag är hos mina föräldrar och hälsar på. Jag älskar att bada liksom, så att brorsan med fru var där hindrade inte mig denna höstdag för några år sedan. Jag skulle bada! Sagt och gjort - jag gick in i badrummet och började skölja ur karet, och eftersom min ömma moder hade duschat av blommor i det så var det ett digert jobb.
Mitt i detta skrubbande känner jag hur jag drar av en spindeltråd. De vidriga djuren lägger nämligen ut trådar som sitter kvar i kroppen så att de kan känna om de "får napp". Att känna att man drar av en tråd brukar inte betyda mer än att det kommer en liten fånig rackare som till och med lilla jag vågar skölja bort, men... Den här dagen var det inte någon liten fånig rackare som kom krypande upp på väggen bakom badkaret, utan en GIGANT. Kroppen var stor som en femkrona - och sen har de åtta ben också. Och ett huvud. Jag skrek. Högt. Och slängde ifrån mig duschmunstycket i badkaret och sprang ut ur badrummet. Där möter jag brorsan som kommer rusande i tron att jag allra minst hade ramlat och brutit benet eller något, av mitt vrål att döma. Med darrande röst berättade jag för honom om spindeln, och han är en riktig hårding så han gick in i badrummet för att befria omvärlden från monstret.
"Åh fy fan!" 2 sekunder senare var han ute ur badrummet igen, lite blekare om nosen än vad han var innan han gick in. Min store, tuffe bror blev rädd för den!
"Vilken banankartong fick ni hem den där i?" frågade han min fader som kommit för att se vad all uppståndelse berodde på.
"Är det Kalle?" undrar min fader. "Han bodde i duschrummet förut, men jag har inte sett honom på ett par dagar."

Men hallå! Frivilligt dela hem med en spindel stor som en grand danois? Och ge den ett namn? Sjuka människor.

Det slutade med att min ömma moder tog Kalle/spindeläcklet i HANDEN och bar ut honom. Jepp, hon lät den leva....

Och jag tittar alltid efter mycket noga innan jag badar hos föräldrarna numera. Slappnar av gör jag inte så värst.

Spindelfobi

Ketchupmamman har återigen träffat huvudet på spiken. Spindlar är onda varelser...

Badkar

Man kan ju inte vara på topp jämnt, men nu börjar det bli tråkigt. Jag fryser! Hela tiden! Aldrig har jag väl saknat ett badkar så mycket som jag gör just nu. Ack - att få sjunka ner i ett varmt bad med någon väldoftande olja i. Känna värmen återvända in i kalla fötter och kall näsa. Lyssna på lite trevlig musik i bakgrunden. Kanske läppja på ett glas vin? Annars dricker jag gärna te i badet - gillar värme som sagt.

Men - någonstans på vägen gjorde vi fel, älskade maken och jag. För trots att jag ÄLSKAR att bada så köpte vi ett hus utan badkar! Meningen var att vi skulle renovera badrummet och installera ett, men åren har gått och det har hamnat allt längre ner på prioriteringslistan. Just nu är prio ett inredningsmässigt att fixa i ordning det som ska bli min yogastudio (ska jag blogga mer om senare - jag lovar). Sen ser ju köket risigt ut också... Fast just idag känner jag som sagt att det är viktigare med badkar än med ny spiskåpa.

A girl can dream...

Mrs Data tycker inte om...

Nu är det inte långt kvar till premiären av "New moon", del 2 i Twilight-sagan. Och eftersom jag är besatt har jag redan införskaffat soundtracket...

På spår 4 hittar vi "Possibility" med Lykke Li, den svenska tjejen, och jag har nu för första gången lyssnat på en hel låt med henne. Usch. Nä. Fy. Varför är det sådan inflation i unga tjejer som sjunger oartikulerat med bebisröst? Det låter sockersliskigt - som om hon sjöng med sockervadd i munnen eller nåt. (Och nej, jag gillar inte Lisa Ekdal heller.) Nästan så man längtar efter de där som sjunger falskt med flit. Som Cranberries-vad-hon-nu-heter eller Alanis Morisette. Och vissa som känner mig vet vad jag tycker om den typen av "sångteknik". Något om en skadskjuten svan har jag för mig. Stämmer det M?

Nej - Mrs Data tycker inte om. Tacka vet jag lite tunga synthar. Tur för mig att Kents nya kommer snart. Sen verkar Di Levas coverplatta som kommer i slutet av november lovande.

PS. Det mesta andra på soundtracket tycker jag är riktigt bra. Bara en bebisröst-varning till, men hon artikulerar i varje fall...

Chelseagryta

Eller "Tjällsegryta" som jag var övertygad om att det stavades när jag var yngre. Världens godaste köttgryta, som min ömma moder alltid har lagat, och som jag nu lagar till min egen familj. Ett recept jag var tvungen att få när jag flyttade hemifrån. Ska serveras med ris - det blir aldrig lika gott med potatis.


1 ½ kilo grytkött av nöt, gärna med ben
curry efter smak (i mitt recept står det 2 tsk, men så lite använder aldrig jag...)
smör
1 stor gul lök
2 morötter
1 äpple
1 burk hela tomater (400 gram)
1 tsk salt
1 krm kryddpeppar
1 msk soja
1 msk vinäger
1 vitlöksklyfta

Skär köttet i grytbitar. Hacka lök, morot och äpple.
Fräs curry i smör och bryn köttet i detta i omgångar. Lägg över köttet i en gryta. Bryn även lök, morot och äpple i currysmör och lägg i grytan.
Häll på tomat, soja, vinäger, pressad vitlök, salt och kryddpeppar. Rör om.
Låt koka under lock, på låg värme, 1 - 2 timmar tills köttet är mört.

Servera med ris och en grönsallad. (I receptet står det att man ska strö över hackad persilja innan servering, men det har jag aldrig gjort.)

Smaklig måltid!

ÄNTLIGEN!

Det har flyttat in nån i vårt kök.... Efter 8 månader i diskbaljan har vi införskaffat en ny diskmasin. Tänk vad livet blev lättare. :)

Back in town!

Så var ännu ett steg i min utbildning taget. Denna helg har vi jobbat med ljud, våra röster och pass som ska ge vitalitet och ta bort negativa tankar och stress. Jobbigt men kul precis som vanligt. Träningsvärk ungefär överallt. Men som alltid - det är det värt.

Och så är det så himla skönt att vara hemma igen. Sova i sin egen säng med en liten katt vid fötterna. Somna i skeden med älskade maken. Kyssar. Suck ja - alltid det jag saknar mest. Att krama de jag älskar. Röra. Hålla om.

Min älskade stora J är kvar i Stockholm till på tisdag. Hon har varit på konvent i Huddinge, så henne har jag inte sett en enda liten sekund. Men jag har pratat med henne och hon har haft det bra.

Snart dags att åka till jobbet. Gör yoga när jag kommer hem i eftermiddag.

STOR spoileralert!!! Varning!!!

Utdrag ur Mrs Datas läsedagbok. Planerar du att läsa den här boken så läs inte - upprepar - INTE det här inlägget. Innehåller stora spoliers. Fast jag kan väl avslöja att jag tyckte mycket om den i varje fall.

The host

Stephenie Meyer

2009-10-21

Betyg 5 av 5

Någongång bestämde jag att om jag grät av en bok så förtjänade den 5 i betyg. Och det gjorde jag. Fulgrät. Med Cullens rumpa i ansiktet. Sen förtjänar den sitt betyg av andra anledningar också.
Stundtals riktigt jävla otäckt att föreställa sig att hela planeten tagits över av bodysnatchers. HUGA! Så har det gjorts en och annan skräckfilm på det temat också.
Måste säga att jag blev förvånad över att de hittade Jared så tidigt i romanen. Jag trodde den skulle bygga på just detta sökande. Fast livet i grottan var inte direkt ointressant.
Fick dock lite Jesus-på-korset-vibbar av Wandas beslut. Fast i hennes fall skulle hon dö för själarnas synder. Och så återuppstår hon. Som i Bibeln.

Hon är inte så pjoskig - Stephenie Meyer. Hon har en talang för att fånga in lilla mig. :)

M är inte alls en säl

Den käre vännen M skickade den här länken till mig, bara för att han är så HIMLA SNÄLL! Han har helt rätt i sin gissning att detta är något för Mrs Data. Vampyrer och Depeche Mode på samma gång. Det vete fan om det kan bli bättre än så här. Tack M! Jag bugar i ödmjukhet!

Follow this link! http://www.youtube.com/watch?v=EuAwVCZUOWg

Frisörsalong

Stora J har ny frisyr nu igen. Ibland är det prövande att vara tonårsmorsa. Fast skämt åsido - det är inte den här frisyren hon har numera.

En liten ledtråd. Lägg märke till de olika färgerna på det avklippta håret! Numera är det bara en färg kvar.

Ta-dah!

PS. Hon är inte så där hårig på ryggen i vanliga fall. Bara när älskade maken har gått över skulten på henne med en hårklippningsmaskin.

Ja men hallååååå!

Anledningar till att jag måste ha den här lilla skapelsen:

1. Det är en bok...
2. ...om mat, en kokbok. Sådana samlar jag på. (Också)
3. Med Twilight-tema.
4. Jag är galen i Twilight.
5. Jag vill veta om de har recept på blodpudding i den.

Åsså en t-shirt till

Mjohoho! En sån vill jag också ha! Kommer få garderoben full! Roligt!

När vi nu talar så mycket om vampyrer. Eller, nu när Mrs Data talar så mycket om vampyrer.

Ännu ett utdrag ur min läsedagbok. Vill du inte veta så ska du inte läsa.

Dead until dark

Charlaine Harris

2009-10-10

Betyg 4 av 5

Jag vet vem mördaren är! :) Grejen är den att jag precis läst ut boken som första säsongen av tv-serien "True blood" bygger på. Och jag gillar't! Både tv-serien och denna lilla bok. Som sagt "based on the Sookie Stackhouse novels by Charlaine Harris". För ingen dricker v-juice som knark i denna bok. Sookie dricker lite vampyrblod för att få läkning dock. Och Tara som är Sookies bästis på tv har inte ens nämnts. Same same but different.
Men som sagt - jag vill ha meeeeeer. Som tur är finns det 8 böcker till om Sookie Stackhouse. Som jag antar att jag kommer läsa. Om jag känner mig själv rätt. Och det gör jag.

(Jepp - bok 2, "Living dead in Dallas", är på ingång....)

A-ha

Det är så man blir lite ledsen i ögat när man läser att A-ha ska splittras. Jag som bestämt trodde att jag skulle gifta mig med Morten Harket en gång i tiden. Men nej - det är inte han som är älskade maken. Hoppas deras avskedsturné kommer till Sverige, för jag har faktiskt aldrig sett dem live. Det vore kul att få se dem en gång i varje fall. Lyssnade faktiskt på debuten "Hunting high and low" senast idag, innan jag fick de tråkiga nyheterna.

New favourite vampire in town

Det trodde man ju aldrig för någon vecka sedan (och nästa vecka kan det vara annorlunda igen), men Edward Cullen är nerputtad från tronen gällande min favoritvampyr. Ny favvo är Bill Compton (Stephen Moyer) i True Blood. Och som grädde på moset fick jag se hans nakna rumpa på tv igår. Man tackar!

Stephen Moyer och Anna Paquin, eller Bill Compton och Sookie Stackhouse, wichever you prefer.

Vampyren Bill visar gaddarna. Bite me!

Som vampyrer är mest - lite blodiga och så.

Hmmmmm.... Kanske ska döpa om katterna till Sookie och Bill........ ;)

Läsedagbok

Perny pratade inte zombies enbart med sina barn igår utan även med mig. Vi diskuterade nämligen John Ajvide Lindqvists bok "Hanteringen av odöda" som vi båda läst och tyckt sådär om. Då kröp det fram att jag skriver läsdagbok, och DET tyckte Perny att jag skulle skriva mer om. "Det vore jätteintressant!" eller nåt liknande sa hon. Så....

Jag skriver alltså upp vad jag läser. Titel, författare, när den blev utläst, betyg (1-5) och en liten reflektion. Ibland är denna reflektion av väldigt privat natur och ibland är det spoilers så det sprakar om det. (Därför var det kanske inte helt lämpligt att älskade maken försökte läsa vad jag skrivit om Dark Tower innan han läst den, för jag avslöjade slutet. Jädrar vad skäll han fick!) Det var ursprungligen ämnat för endast mina ögon, liksom. Men nu tänkte jag dela med mig av mina reflektioner av tvenne böcker. Vill du inte veta så läs inte mer från och med NU.

Låt den rätte komma in

John Ajvide Lindqvist

2009-07-15

Betyg 5 av 5

Jag hade VÄLDIGT höga förväntningar på den här boken, eftersom jag hört så mycket positivt om den (och om filmen). Så höga förväntningar att jag faktiskt var lite orolig för att läsa den. Tänk om det var mina höga förväntningar som skulle göra mig besviken, om jag nu blev det, snarare än romanen i sig. Jag hade inte behövt vara orolig. Mina förväntningar blev infriade med råge.
Svensk skräck är man inte direkt bortskämd med, så då är det extra trevligt när det är så här bra. Mina tankar går till Joe Hill och de stämningar han skapar. Den där oviljan att lägga ifrån sig boken. Den bästa känslan för en bokslukare som mig.

Hanteringen av odöda

John Ajvide Lindqvist

2009-10-07

Betyg 3 av 5

Inte alls lika tät och spännande som "Låt den rätte komma in", men ändå bra. Kändes lite spretig ibland, kanske för många karaktärer.
Från vampyrer till zombies - har alltid gillat vampyrer mer. Kanske beror på det?
Skräck - javisst - men samtidigt en roman kring funderingen vad som egentligen händer efter döden. Lite intressant.
Så Perny.... Nu när jag har läsedagboksbloggat - när kommer din roman? ;)

Gosekatter!

Schumi och Cullen kan numera dela matskål! Gullepluttarna!

(Och spana in svansarna. En med vit svanstipp och en med svart. Sååååååå gulligt!)

Det mörka tornet

Här ligger den - Stephen Kings magnus opus - "Det mörka tornet" del 1-7. Eller "The dark tower" som den hette när jag läste den. Jag har bara läst den på engelska med andra ord, den svenska översättningen har jag fortfarande att se fram emot.

Den första delen "Revolvermannen" (The gunslinger) läste jag första gången 1990. 2007 läste jag första gången den avslutande delen "Det mörka tornet" (The dark tower). Sen har jag hunnit läsa serien en gång till, och jag kan lova att det inte var sista gången. Är det bra så är det.

Älskade maken (som lovade och svor att han aaaaaaaaaldrig skulle läsa Stephen King när vi träffades) läste ut hela rasket igår. Det har varit väldigt roligt för mig som redan hängivet Stephen King-fan att följa hans resa till det mörka tornet, att hjälpa honom att hitta andra King-böcker med stora och små referenser till detta verk. Som "Sömnlös", "Staden som försvann" och "Pestens tid". För någon som aldrig läst King kan denna serie vara en bra språngbräda, för man VILL verkligen läsa mer. Älskade maken har numera läst ungefär hälften av King-böckerna i vår bokhylla. Bara resten kvar med andra ord.

Och för mig som bara avgudar Roland låter ryktet om att det kan komma mer berättelser från mörka tornet som rena rama paradiset. Fram till dess får jag väl nöja mig med "The dome" som kommer i november. Tydligen ett mastodontverk... Undrar om det finns referenser till mörka tornet där. Antagligen. Frågan är väl snarare om jag hittar dem.

Detta inlägg kortfattat? Läs Stephen Kings "Det mörka tornet". Sedan september äntligen komplett utgiven på svenska.

Titlarna är:
Det mörka tornet 1: Revolvermannen (The gunslinger)
Del 2: De tre blir dragna (The drawing of the three)
Del 3: De öde landen (The waste lands)
Del 4: Magiker och glas (Wizard and glass)
Del 5: Vargarna i Calla (Wolves of the Calla)
Del 6: Sången om Susannah (Song of Susannah)
Del 7: Det mörka tornet (The dark tower)

Varför rättstavning är viktigt

Jag gillar ju katter. Men jag är inte 100 på att jag vill träffa just den här kattungen....

Angående Nobelpriset

Jag har som projekt att läsa något av alla som tilldelats Nobelpriset i litteratur. Detta projekt drog jag igång med buller och bång när jag läste novellsamlingen Nobeller förra året, med noveller av olika pristagare. Där prickade jag av en hel del. I år har det däremot inte gått så bra... Hittills har jag bara lyckats pricka av Verner von Heidenstam (1916) och Erik Axel Karlfeltd (1931) då båda hade dikter med i en stor antologi över svensk diktkonst jag fick när jag tog studenten. Jag är inte bra på att gå till biblioteket. Antar att det är där jag har störst möjlighet att hitta Sully Prudhomme som fick det första priset 1901, eller Rabindranath Tagore som är Indiens ende pristagare, han fick det 1913.

Mitt nya projekt i projektet ska bli att pricka av de kvinnliga författarna. De svenska har jag redan fixat, det var delprojekt ett.

Jo, det stämmer. Jag känner mig lite duktig.

Nobelpriset i litteratur

Jag får visst aldrig säga ÄNTLIGEN! I år gick Nobelpriset i litteratur till Herta Müller.

Jag hade i vanlig ordning hoppats på Joyce Carol Oates. Jaja, man kan inte alltid få som man vill. Tydligen.

Snyft buhu

Dr. George O'Malley från "Grey's anatomy" är dööööd. *hulkar hejdlöst* Min gullige lille doktor. Vem ska jag nu titta på? McDreamy?! Jag kommer sakna O'Malley - en underbar karaktär i tv-världen. Och visst fan grät jag på riktigt. Är man blödig så är man.

T R Knight som George O'Malley

Vintage?

Min farbror bodde kvar i huset som min farfar byggde på 40-talet, till sin död nu i somras, och nu ska huset tömmas. Bland annat finns det massor av kläder i huset. Många av farmors kläder hittar man nu i min källare. Och jag vet inte vad jag ska göra med dem! Det känns som ett helt livs klänningar och kappor nu hänger på bräckliga små galgar på en tvättlina. Vissa är vackra så man blir tårögd, vissa är inte riktigt lika snygga. Fast man kan ju konstatera att farmor inte var rädd för mönster. Så - är det vintage eller skräp?

Hela tvättlinan full.

Avdelning röd.

Avdelning gul.

Avdelning blå.

Ett av de snyggaste plaggen är denna jacka med trekvartsärm. Fast den sticks.

Min farmor var inte världens största kvinna direkt, så tyvärr är det omöjligt för mig att komma i de flesta av kläderna, så det är väl försäljning som gäller antar jag.

Snusk?

Jag har en hårig sak mellan mina ben!

Ännu en t-shirt på Mrs Datas önskelista

Jag har som sagt ingenting emot att Edward glittrar. Eller älskade makens ögon för den delen. Give me!

Mrs Data är inte trött på vampyrer än

Jaha ja. Vampyrer. Igen. Mrs Data ger sig inte.

Jag börjar med att redan nu utfärda en spoileralert. Vill ni inte veta vad som händer i diverse böcker/filmer med vampyrtema så kan det vara en bra idé att sluta läsa nu. Jag kanske sabbar något för er annars. Consider yourself warned.

Hemma hos mig har diskussionerna varit många om vampyrer på senaste tiden. Kanske inte så konstigt med tanke på att jag har blivit helt fnattig - igen. En gång för en preskiberad tid sedan läste jag filmvetenskap, och som B-uppsats skrev jag om Dracula. Filmerna "Nosferatu" samt "Bram Stoker's Dracula", hur de var adapterade från Bram Stokers roman och hur trogna de var mot vampyrmyten. Då skrev jag mig trött på de blodsugande varelserna, men nu är det dags igen.

Jag har i detta blogginlägg tänkt mig att kolla på vampyrerna Dracula, Lestat, Bill Compton, Eli och familjen Cullen. Alla dessa är romankaraktärer som blivit till filmkaraktärer. (Eller i Bill Comptons fall - tvkaraktär.) Jag har läst romaner om alla utom om Bill, fast det ska erkännas att del 1 av Sookie Stackhouseböckerna ligger och väntar på mig.

Ska vi börja med början då? Hur sjutton blir man en vampyr? Enligt gällande vampyrmyt så är man ganska körd om det kommer en vampyr och biter en. Då dör du, och sen blir du en vampyr. Som biter någon som dör och blir en vampyr som biter någon som dör och blir en vampyr som biter.... Ja, ni fattar. Hela världen skulle vara befolkad av vampyrer. I Bram Stokers roman är det precis så, men det ändrar hans ättling Dacre Stoker på i romanen "Dracula the un-dead". Där är inte Draculas bett dödande i sig. Om du däremot blivit biten och sedan dör - ja DÅ blir du vampyr. Ett sätt att lura döden på. John Ajvide Lindqvist är mer trogen Bram Stokers teori. För att offret inte ska bli vampyr krävs det att man stänger av förbindelsen mellan hjärnan och hjärtat. Eli vrider huvudet av sina offer för att inte döma fler till samma öde. I "True blood" och Anne Rice's böcker är blodblandning the way to go. Vampyren dricker sitt offer nästan till döden för att sedan låta offret dricka av sig. Man dör och återuppstår som vampyr.

"Jag kände hans tänder glida ur mig. Så långsamt att de två nålsticken kändes som enorma hål, kantade av smärta.Och sedan böjde han sig över mitt huvud, lyfte armen från min kropp och bet i sin egen handled. [...]Han pressade sin blödande
handled mot min mun och sade bestämt och en aning otåligt. 'Drick Louis!' Och det gjorde jag."

Stephenie Meyer väljer en helt annan väg till att bli vampyr i sina böcker. Vampyren är
nämligen giftig. Blir man biten så blir man vampyr efter tre
dagar. Om man överlever. Det krävs nämligen en skicklig och återhållsam vampyr för att göra en ny vampyr. Människoblod väcker en rasande törst i
vampyren och det är med
yttersta svårighet de kan nöja sig med att bita utan att dricka ur sitt offer till döden. Tur att familjen Cullen är "vegetarianer", de dricker djurblod i stället för människa. Stephenie Meyer är den författare som avvikit från vampyrmyten mest av alla, som ni kommer märka om ni orkar läsa vidare. Hon har skapat sin egen vampyrmyt. Modigt.

Vampyrerna är krasst sett levande lik som behöver blod för att fungera. Lik är bleka. Detta särdrag är gemensamt för alla vampyrer jag träffat på hittills. Enligt myten kan inte vampyren kasta någon skugga, och hans bild reflekteras inte. De äger dessutom övernaturlig styrka och är mycket snabba. I många fall kan de även skifta skepnad. Dracula blir till dimma och fladdermus bland annat. Eli kan omvandla sin kropp för att kunna klättra och flyga. Bill Compton i "True blood" har förmågan att förblinda, glammer, sina offer. När han ger sig på det partytricket med Sookie hugger han däremot i sten, hon påverkas inte alls av honom. Bill däremot har en förbindelse med Sookie efter att han smakat hennes blod och han känner på sig om hon svävar i fara. Ett utmärkande särdrag hos Stephenie Meyers vampyrer är deras ögon. De vampyrer som lever på människoblod har blodröda ögon. De vampyrer som lever på djurblod har topazfärgade ögon. Utom när de är törstiga, då är ögonen svarta. I övrigt är de ungefär som vi är vana vid att se vampyrer: vackra, bleka, starka och snabba.

"I'm the world's best predator, aren't I? Everything about me invites you in - my voice, my face, even my smell. As if I need any of that!"
Unexpectedly, he was on his feet, bounding away, instantly out of sight, only to appear beneath the same tree as before, having circled the meadow in half a second.
"As if you could outrun me," he laughed bitterly.
He reached up with one hand and, with a defening crack, effortlessly ripped a two-foot-thick branch from the trunk of the spruce. He balanced it in that hand for a moment, and then threw it with blinding speed, shattering it against another huge tree, which shook and trembled at the blow.
And he was in front of me again, standing two feet away, still as a stone.
"As if you could fight me off", he said gently.

Så om det då kommer en vampyr farande och vill äta en som kvällsmat, vad göra? Stephenie Meyers vampyrer rår du inte på - det är ajöss och tack för fisken där. Bara om du är en annan vampyr, eller en varulv, har du skuggan av en chans att klara dig. Men då vill de å andra sidan inte äta dig heller. De här vampyrerna sover inte ens. Ingen vila någonsin.

Annars är det ju just när de sover som vampyrerna är som mest sårbara. Enligt myten skyr de vitlök, religösa symboler (de är djävulens demoner) och solljus. En påle i hjärtat är en populär metod för att döda en vampyr. För att vara på den säkra sidan är det bäst att stoppa vitlök i munnen på vampyren och skära av huvudet också. Gör du så på en av Anne Rice's vampyrer så spottar de ut vitlöken och sätter tillbaka huvudet så att det kan läka på plats igen. Här är eld det enda rätta. En gammal, stark vampyr kan nämligen till och med överleva solljus. Lestat blir bara solbränd när han vandrar ut i öknen efter att han druckit av Akasha.
Meyers vampyrer blir inte påverkade alls av solen. Men de syns lite extra väl.

Edward in the sunlight was shocking. I couldn't get used to it, though I'd been staring at him all afternoon. His skin, white despite the faint flush from yesterday's huntingtrip, litterally sparkled, like thousands of tiny diamonds were embedded in the surface.

Det är enlight Stephenie Meyer alltså därför myten om att vampyren sover på dagen uppstått. Eftersom deras skinn glittrar som diamanter höll de sig undan på dagen och jagade på nätterna. Personligen gillar jag denna teori, men jag vet att många haft svårt för att Edward glittrar.

Rätta sättet att döda en vampyr? Bränn den till aska och sprid ut denna aska. Noga. Över en stor yta. Meyers vampyrer ska dessutom slitas i bitar först. Se bara hur Alice gör med James i "Twilight". You go girl!

Jag har som sagt alltid älskat vampyrer. Jag såg min första Dracula-film på mellanstadiet, och på den vägen är det. Mina favoritvampyrer är de med ett hjärta. De som plågas av vad de är och vad de gör. De med känslor för sina offer. De som längtar efter kärlek och förståelse. Lestat. Louis. Armand. Edward och hans familj. Eli. Och numera, tack vare Dacre Stoker, även Dracula. Annars har jag varit lite ledsen på Dracula i Bram Stokers tappning. Bara monster, inga känslor. "Dracula the un-dead" av Dacre Stoker och Ian Holt är officiell uppföljare till Bram Stokers roman. Jag hoppas på en uppföljare till. Minst. Som sagt - vampire rules!