Hösten är verkligen här nu. I morse fick jag skrapa is från barnens och min cykelsadel innan vi kunde ge oss av på en kylig cykeltur till skolan. Kändes lite småmysigt att cykla med frusen andedräkt. Kanske håller jag på att bli knäpp, annars brukar jag sky kylan som pesten. Gillar när det är lagom.
Men jag gillar verkligen hösten, det har jag alltid gjort. Alla vackra höstlöv, den klara, krispiga luften. Himlen känns klarare och blåare på något sätt. Och några minusgrader på morgonen blir gärna några plusgrader och sol senare på dagen.
Och regn kan låta så mysigt! En kopp te, en bok och en filt blir en utmärkt hobby.
Grenarna på äppelträden hänger tunga av mogen frukt. Äppelkaka, mos och paj i långa banor. Och goda långkokta grytor på spisen som sprider sin härliga doft.
Jo - jag älskar hösten.
En annan hösttradition för mig är att lyssna på Ratata. Särskilt då "Sent i september", med favoriter som "Ge inte upp", "I dina ögon", "Bara du" och så klart titelspåret. Lite sorglig men ack så vacker.
Det är sista dagen i september idag. Varsågoda.
Om dom frågar mig, vad vill du?
Då svarar jag att om du menar just nu
Nu vill jag bort där ingenting kan nå mig
Finna mig en plats där jag får vara ifred
Låta tiden gå som vågor mot en strand
Nu vill jag dit där strömmarna kan mötas i en harmoni
Inget att förklara och inget att förstå
För jag orkar inte se dom, dom som alltid måste offras
Och dom som tvingas ner på knä som aldrig ges en chans
Nu vill jag bort där ingenting kan nå mig
Finna mig en plats där jag får vara ifred
Nu vill jag dit där strömmarna kan mötas i en harmoni
Sent i september - Ratata
torsdag 30 september 2010
onsdag 29 september 2010
Om dagen idag
Idag har varit en härlig dag.
Vaknade tidigt, innan väckarklockan, och hann äta en ordentlig frukost innan jag lämnade barnen på skolan. Cyklade sen upp på stan för att delta i ett underbart yogapass för ryggen. Bokade in en tid för akupunktur så nu hoppas jag att jag kan få ordning på ett kvinnligt problem. Strosade lite på stan en stund.
Hämtade lilla E på skolan då hon slutade redan efter lunch idag. Slösurfade tills lilla A kom hem. Tog en lång dusch. Torkade håret.
Älskade maken kom hem och vi åkte med de två minsta barnen till Naturens hus (stora J är sjuk idag och låg och sov) och tog en rätt så lång promenad ner mot Hjälmaren.
Åkte hem igen och lagade mat. Tacos. Lilla E var salig och hon gjorde guacamolen. Alla blev mätta och belåtna.
Tittat lite på tv, ska nu lägga de små barnen och sen ska jag nog läsa och ta en kopp te innan jag lägger mig.
Gjort så lite men ändå så mycket.
Varit ledig.
Underbart.
Vaknade tidigt, innan väckarklockan, och hann äta en ordentlig frukost innan jag lämnade barnen på skolan. Cyklade sen upp på stan för att delta i ett underbart yogapass för ryggen. Bokade in en tid för akupunktur så nu hoppas jag att jag kan få ordning på ett kvinnligt problem. Strosade lite på stan en stund.
Hämtade lilla E på skolan då hon slutade redan efter lunch idag. Slösurfade tills lilla A kom hem. Tog en lång dusch. Torkade håret.
Älskade maken kom hem och vi åkte med de två minsta barnen till Naturens hus (stora J är sjuk idag och låg och sov) och tog en rätt så lång promenad ner mot Hjälmaren.
Åkte hem igen och lagade mat. Tacos. Lilla E var salig och hon gjorde guacamolen. Alla blev mätta och belåtna.
Tittat lite på tv, ska nu lägga de små barnen och sen ska jag nog läsa och ta en kopp te innan jag lägger mig.
Gjort så lite men ändå så mycket.
Varit ledig.
Underbart.
tisdag 28 september 2010
Medinas juvel
Ibland läser man ut en bok och önskar att den hade en fortsättning. Lyckligtvis för mig har den senaste utlästa boken i min hylla just det. Fast inte utgiven på svenska ännu. Fortsättningen på "Medinas juvel" av Sherry Jones heter "The sword of Medina" i original En gissning ger då att den kommer heta "Medinas svärd" när den kommer ut på svenska.
Det här var fantastisk läsning hela vägen, och kanske ett kontroversiellt ämne. Boken handlar nämligen om Aisha, hustru till profeten Muhammed. Nummer tre i ordningen av de 13 han hade under sin levnad (inklusive de två bihustrurna). Allt i boken berättas genom hennes ögon, och som författarinna får man då ta sig vissa friheter. Som att Aisha tjuvlyssnar mycket på männens samtal. Hur kan vi annars få oss berättat så mycket om maktspelet kring islams uppkomst? Och Sherry Jones erkänner glatt att mycket är fabricerat. Hon vet inte om Aisha var med och slogs. Det fanns kvinnor som gjorde det, det vet man, men man vet inte om Aisha var en av dem. Här är hon det. Hon vet inte hur livet var i harim, men hon skapar en fin bild av ömsom vänskap, ömsom svartsjuka. Och jag tycker hon tecknar ett fint porträtt även av Muhammed. Han speglas genom Aishas ögon och hon älskade honom. Så ömsint vackert och enkelt kan det vara ibland.
Medinas juvel av Sherry Jones. Betyg 5/5. Klicka på bilden för att komma till AdLibris.
Själv har jag ingen aning om vad som är sant och falskt i den här romanen. Jag bara läste och älskade den. Först med bestörtning, eftersom Aisha bara var 9 år när hon blev bortgift med Muhammed. Äktenskapet fullbordades dock långt senare. På den tiden var äktenskap en del av det politiska spelet, och flera av de hustrur Muhammed gifter sig med är allianser med olika stammar, allt för att förena folket. Men jag betvivlar starkt att han låg på latsidan direkt. Aisha beskrivs däremot som Muhammeds favorithustru och det var i hennes famn han dog, när hon var 19 år och han 62. Vad som händer efter Muhammeds död är det som avhandlas i "The sword of Medina". Som jag förstår det berättas den parallellt dels ur Aishas synvinkel, dels ur Alis, som var svärson till Muhammed (gift med hans dotter Fatima) och inte direkt bästa polare med Aisha. Därför framställs han kanske inte med så snälla ord i den här boken.
Det var även en del svårigheter med utgivningen av denna roman. Straxt innan boken skulle ges ut (av Random house) så ringde förlaget upp Sherry Jones och berättade att man på "obestämd tid" beslutat att skjuta upp utgivningen på grund av rädsla för terroristattacker från radikala muslimer, detta trots att förlaget inte hade mottagit några hot. Sherry Jones sade upp kontraktet och försökte hitta en annan väg att få sin roman (och dess påbörjade efterföljare) utgivna.
En amerikansk muslim och före detta korrespondent för Wall Street Journal hade läst ett föhandsex av "Medinas juvel" och tyckt om den. Hon skrev en opinionsartikel om förlagets beslut att inte ge ut boken med rubriken "Det går fortfarande inte an att skriva om Muhammed" (Asra Nomani). Denna artikel ledde till en livlig diskusion om det fria ordet och huruvida man "får" skriva skönlitterära texter om heliga gestalter. Sherry Jones fick ge många intervjuer om en text som inte ens fanns utgiven. Hon kände att det inte kunde bli en dialog då så få hade läst texten det handlade om.
Med författarens egna ord, från efterordet:
Äntligen, nu när Medinas juvel föreligger i tryck, kan
den diskussionen börja. Jag hoppas att boken kommer att inspirera er till att ta
reda på mer om såväl den märkliga Aisha bint Abi Bakr som om islam och
dess profet. Jag hoppas också att ni kommer att läsa fortsättningen när den
kommit ut. Där alternerar jag mellan Alis synpunkter och en mognare, klok och
förtänksam Aisha. Medinas juvel är en bok om kvinnors sätt att
ta tag i sin situation och om islams ursprung. Uppföljaren handlar om
försoning och fred, som är något världen behöver just nu.
Det här var fantastisk läsning hela vägen, och kanske ett kontroversiellt ämne. Boken handlar nämligen om Aisha, hustru till profeten Muhammed. Nummer tre i ordningen av de 13 han hade under sin levnad (inklusive de två bihustrurna). Allt i boken berättas genom hennes ögon, och som författarinna får man då ta sig vissa friheter. Som att Aisha tjuvlyssnar mycket på männens samtal. Hur kan vi annars få oss berättat så mycket om maktspelet kring islams uppkomst? Och Sherry Jones erkänner glatt att mycket är fabricerat. Hon vet inte om Aisha var med och slogs. Det fanns kvinnor som gjorde det, det vet man, men man vet inte om Aisha var en av dem. Här är hon det. Hon vet inte hur livet var i harim, men hon skapar en fin bild av ömsom vänskap, ömsom svartsjuka. Och jag tycker hon tecknar ett fint porträtt även av Muhammed. Han speglas genom Aishas ögon och hon älskade honom. Så ömsint vackert och enkelt kan det vara ibland.
Medinas juvel av Sherry Jones. Betyg 5/5. Klicka på bilden för att komma till AdLibris.Det var även en del svårigheter med utgivningen av denna roman. Straxt innan boken skulle ges ut (av Random house) så ringde förlaget upp Sherry Jones och berättade att man på "obestämd tid" beslutat att skjuta upp utgivningen på grund av rädsla för terroristattacker från radikala muslimer, detta trots att förlaget inte hade mottagit några hot. Sherry Jones sade upp kontraktet och försökte hitta en annan väg att få sin roman (och dess påbörjade efterföljare) utgivna.
En amerikansk muslim och före detta korrespondent för Wall Street Journal hade läst ett föhandsex av "Medinas juvel" och tyckt om den. Hon skrev en opinionsartikel om förlagets beslut att inte ge ut boken med rubriken "Det går fortfarande inte an att skriva om Muhammed" (Asra Nomani). Denna artikel ledde till en livlig diskusion om det fria ordet och huruvida man "får" skriva skönlitterära texter om heliga gestalter. Sherry Jones fick ge många intervjuer om en text som inte ens fanns utgiven. Hon kände att det inte kunde bli en dialog då så få hade läst texten det handlade om.
Med författarens egna ord, från efterordet:
Äntligen, nu när Medinas juvel föreligger i tryck, kan
den diskussionen börja. Jag hoppas att boken kommer att inspirera er till att ta
reda på mer om såväl den märkliga Aisha bint Abi Bakr som om islam och
dess profet. Jag hoppas också att ni kommer att läsa fortsättningen när den
kommit ut. Där alternerar jag mellan Alis synpunkter och en mognare, klok och
förtänksam Aisha. Medinas juvel är en bok om kvinnors sätt att
ta tag i sin situation och om islams ursprung. Uppföljaren handlar om
försoning och fred, som är något världen behöver just nu.
tisdag 21 september 2010
242 en gång till
Det finns en belgisk syntgrupp som heter Front 242. De är enligt älskade maken, det bästa som hänt musikvärlden ever. Själv kanske jag inte håller med, men - numera ser man sifferkombinationen 242 överallt.
Så när det var dags att beställa lack från Cetuem via Nailmail, och dessa lack hade siffernamn, från 1 till 242 - jo jag var liksom tvungen att beställa 242. Oavsett hur det såg ut.
Och jag blir banne mig inte klok på det. Det är ljust korallorange med rosa skiftningar, nästan så jag vill kalla det för duokromt. Men inte riktigt... Dessutom kan jag inte bestämma mig för om det är snyggt eller fult, fulsnyggt är väl det närmsta jag kan komma. Vad tycker ni?
Hmmm.... Jag vet inte jag....
Så när det var dags att beställa lack från Cetuem via Nailmail, och dessa lack hade siffernamn, från 1 till 242 - jo jag var liksom tvungen att beställa 242. Oavsett hur det såg ut.
Och jag blir banne mig inte klok på det. Det är ljust korallorange med rosa skiftningar, nästan så jag vill kalla det för duokromt. Men inte riktigt... Dessutom kan jag inte bestämma mig för om det är snyggt eller fult, fulsnyggt är väl det närmsta jag kan komma. Vad tycker ni?
Hmmm.... Jag vet inte jag....
måndag 20 september 2010
Utdrag ur en bok en sorgesam dag
"Och varför påstår du att jag inte känner kärleken?" frågade solen.
"Därför att kärlek inte är att vara alldeles stilla, som öknen, och inte att färdas fram över jorden, som vinden, och det är inte heller att betrakta allting på avstånd, som du. Kärleken är den kraft som omvandlar och fulländar världssjälen. När jag trängde in i denna för första gången tyckte jag att den var fullkomlig. Men senare insåg jag att den faktiskt var en återspegling av allt annat som skedde på jorden, och att också den regerades av krig och passioner. Det är vi som ger näring åt världssjälen, och om den jord vi lever på ska bli bättre eller sämre beror i mycket stor utsträckning på om vi blir bättre eller sämre. Det är här som kärlekens kraft får betydelse. För när vi älskar strävar vi alltid efter att bli mer än vi är."
Paulo Coelho - Alkemisten
Låter detta vara det enda inlägg jag kommer göra om det oerhört tragiska över att 5,7% av de som röstade igår, valde att lägga sin röst på ett parti som handlar utifrån rädsla och hat. Nu lämnar jag politik därhän, och hoppas att övriga partier kan agera över blockgränserna för att skapa ett ännu bättre Sverige, ett Sverige att vara stolta över - utan vare sig höger- eller vänsterextremism. Vi var trots allt 94,3% som röstade mot hatet.
"Därför att kärlek inte är att vara alldeles stilla, som öknen, och inte att färdas fram över jorden, som vinden, och det är inte heller att betrakta allting på avstånd, som du. Kärleken är den kraft som omvandlar och fulländar världssjälen. När jag trängde in i denna för första gången tyckte jag att den var fullkomlig. Men senare insåg jag att den faktiskt var en återspegling av allt annat som skedde på jorden, och att också den regerades av krig och passioner. Det är vi som ger näring åt världssjälen, och om den jord vi lever på ska bli bättre eller sämre beror i mycket stor utsträckning på om vi blir bättre eller sämre. Det är här som kärlekens kraft får betydelse. För när vi älskar strävar vi alltid efter att bli mer än vi är."
Paulo Coelho - Alkemisten
Låter detta vara det enda inlägg jag kommer göra om det oerhört tragiska över att 5,7% av de som röstade igår, valde att lägga sin röst på ett parti som handlar utifrån rädsla och hat. Nu lämnar jag politik därhän, och hoppas att övriga partier kan agera över blockgränserna för att skapa ett ännu bättre Sverige, ett Sverige att vara stolta över - utan vare sig höger- eller vänsterextremism. Vi var trots allt 94,3% som röstade mot hatet.
söndag 19 september 2010
Oglio e aglio gone wild!
Ser det som mitt uppdrag att sprida lite snabbmats-recept omkring mig. Det är ju så lätt och behöver inte göra någon fattig heller. Pasta är finfin snabbmat och här kommer ett favoritrecept med spagetti och ett gäng varianter på det.
Oglio e aglio variant 4
Oglio e aglio - grundreceptet
Koka upp pastavatten och salta i det. Koka spagetti så det mättar familjen. Medan spagettin kokar:
Hacka 2-5 vitlöksklyftor fint och lägg dem att mjukna i ½ dl olivolja (eller mer om man så vill) på medelvärme. Passa så de inte bränns! Spara lite av pastavattnet. Häll av spagettin, blanda genast ner i vitlöksoljan, peppra efter smak, kanske lite salt också. Om det ser torrt ut så späd med lite av kokvattnet från pastan. Servera genast med riven parmesanost.
Variant 1: Oglio e aglio e peperonico
Tillsammans med vitlöksklyftorna, fräs ca ½ tsk chiliflakes eller skär upp en röd chilipepparfrukt på längden och låt den fräsa med. Om du använder färsk chili, ta upp den ur oljan innan servering. (Kan med fördel läggas i en flaska/burk med olivolja. Låt dra några dagar, ta upp chilin och du har en finfin chiliolja - kanske till nästa gång du gör oglio e aglio)
I övrigt följ grundreceptet, fast du kanske inte behöver peppra.
Variant 2: Oglie e aglio med sardeller
Gör som ovan med chilin, men låt även en ask sardeller (gärna hackade lite grann) följa med ner i den heta vitlöksoljan. Sardellerna smälter ut i oljan och lämnar en fin sälta. Jag har hört att man traditionellt INTE serverar parmesan till pasta med fisk i, men det behöver man ju inte bry sig om. Det gör aldrig jag...
Variant 3: Oglio e aglio med persilja och champinjoner
Gör som i chilivarianten. I en separat panna, fräs 200 g skivade champinjoner (eller annan svamp) tills de släppt ifrån sig vätskan och fått fin färg. Hacka ett knippe persilja och rör ner det och svampen med spagettin i vitlöksoljan.
Variant 4: Oglio e aglio med bacon
Gör som ovan, men knaperstek ett paket bacon istället för svampen. Låt dem rinna av på hushållspapper. Låt hälften av persiljan fräsa med i oljan de sista minuterna och blanda ner den resterande persiljan tillsammans med bacon och spagetti.
Jag är dessutom övertygad om att ni kan hitta på ännu fler varianter på detta busenkla recept. Det är inte farligt att experimentera i köket - det är kul!
Oglio e aglio variant 4Oglio e aglio - grundreceptet
Koka upp pastavatten och salta i det. Koka spagetti så det mättar familjen. Medan spagettin kokar:
Hacka 2-5 vitlöksklyftor fint och lägg dem att mjukna i ½ dl olivolja (eller mer om man så vill) på medelvärme. Passa så de inte bränns! Spara lite av pastavattnet. Häll av spagettin, blanda genast ner i vitlöksoljan, peppra efter smak, kanske lite salt också. Om det ser torrt ut så späd med lite av kokvattnet från pastan. Servera genast med riven parmesanost.
Variant 1: Oglio e aglio e peperonico
Tillsammans med vitlöksklyftorna, fräs ca ½ tsk chiliflakes eller skär upp en röd chilipepparfrukt på längden och låt den fräsa med. Om du använder färsk chili, ta upp den ur oljan innan servering. (Kan med fördel läggas i en flaska/burk med olivolja. Låt dra några dagar, ta upp chilin och du har en finfin chiliolja - kanske till nästa gång du gör oglio e aglio)
I övrigt följ grundreceptet, fast du kanske inte behöver peppra.
Variant 2: Oglie e aglio med sardeller
Gör som ovan med chilin, men låt även en ask sardeller (gärna hackade lite grann) följa med ner i den heta vitlöksoljan. Sardellerna smälter ut i oljan och lämnar en fin sälta. Jag har hört att man traditionellt INTE serverar parmesan till pasta med fisk i, men det behöver man ju inte bry sig om. Det gör aldrig jag...
Variant 3: Oglio e aglio med persilja och champinjoner
Gör som i chilivarianten. I en separat panna, fräs 200 g skivade champinjoner (eller annan svamp) tills de släppt ifrån sig vätskan och fått fin färg. Hacka ett knippe persilja och rör ner det och svampen med spagettin i vitlöksoljan.
Variant 4: Oglio e aglio med bacon
Gör som ovan, men knaperstek ett paket bacon istället för svampen. Låt dem rinna av på hushållspapper. Låt hälften av persiljan fräsa med i oljan de sista minuterna och blanda ner den resterande persiljan tillsammans med bacon och spagetti.
Jag är dessutom övertygad om att ni kan hitta på ännu fler varianter på detta busenkla recept. Det är inte farligt att experimentera i köket - det är kul!
lördag 18 september 2010
MTV VMA 2010
Sitter här med datorn i knät (det är ju en laptop, gubevars!) och har MTV på i bakgrunden. Just nu visas VMA 2010 och det kan ju vara kul ibland. Men... Fy fan vad mycket dålig musik det finns.
Och just nu skuttar Usher omkring på scen och vrålar "OMG" så jag får skavsår i öronen och jag bara undrar, fryser killar mer än tjejer? För på scenen är Usher och ett gäng manliga dansare iklädda byxor, kängor och jackor. Och ett gäng kvinnliga dansare i högklackade stövlar och vad som mest påminner om en baddräkt.
Sexistiskt? Jupp.
Och just nu skuttar Usher omkring på scen och vrålar "OMG" så jag får skavsår i öronen och jag bara undrar, fryser killar mer än tjejer? För på scenen är Usher och ett gäng manliga dansare iklädda byxor, kängor och jackor. Och ett gäng kvinnliga dansare i högklackade stövlar och vad som mest påminner om en baddräkt.
Sexistiskt? Jupp.
Ännu ett politiskt inlägg
IsaDora nr 700, Bel-Air blue i botten, toppat med Cetuem 110, ett genomskinligt lack med stora hexagona glitterflakes i blått.
Sådär ja. Nu kan ni få gissa åt vilket håll jag tänker rösta i morgon.
Sådär ja. Nu kan ni få gissa åt vilket håll jag tänker rösta i morgon.
fredag 17 september 2010
Hur man förlorar en förstgångsväljares förtroende
- Besök förstagångsväljarens skola för att informera om ungdomsförbundet.
- Övertala en tjej, som hängt på en intresserad kompis, om att skriva upp sig med löfte om att"du inte behöver betala något om du inte är intresserad. Det är bara information".
- Börja skicka information och fakturor till sagda tjej.
- När sagda tjejs mamma ringer för att be er stryka henne ur listorna för att hon inte är intresserad, gå i försvar, hävda att "ni inte jobbar på det sättet för då ringer bara ungdomarnas föräldrar och påstår att de inte vill vara med".
- Fortsätt vara otrevlig tills sagda förälder (som ville vara trevlig) blir förbannad på riktigt och måste påpeka att hon nog känner sin (totalt politiskt ointresserade dotter) bättre än vad han gör, och att hon inte vill vara med i NÅGOT partis ungdomsförbund.
- Se till att denna scen utspelas framför den blivande förstgångsväljaren.
Resultatet? Stora J säger att hon kommer lägga sin röst på detta parti den dagen hon skiter pengar. Utan att först ha ätit dem.
Hon kanske inte är så intresserad, men hon vet i varje fall när hennes förtroende är förbrukat. Det lutar åt att det blir en blank röst på söndag. För hon är helt enkelt inte intresserad, men uppfostrad i att man ska utnyttja sin demokratiska rättighet.
onsdag 15 september 2010
Veckans citat
Förr kallades han Kungen av Kungsan. Nu har Paolo Roberto slutat slåss och rör om i grytorna i stället. Han har redan släppt flera kokböcker med italiensk mat, och nu kommer den senaste i raden, "Italiensk fastfood". För all italiensk mat är inte långkok. Risotto t ex tar någonstans runt 20 minuter att röra ihop och jag har ett recept på tomatsås som tar lika lång tid att laga som det tar för pastan att koka klart. Man kan alltså hitta väldigt bra alternativ till hamburgerkedjornas flott- och sockerstinna snabbmåltider. Men anledningen till att jag kommer köpa just den här boken signerad herr Roberto, är detta citat, saxat ur senaste "Allt om mat":
En mycket bra fråga. Släpp nu datorn och rör ihop något gott. Jag har flera goda recept under taggen "Mat". Smaklig måltid!
Om du inte har cirka 15 minuter över om dagen för att laga riktig mat, hur fan prioriterar du i ditt liv?
En mycket bra fråga. Släpp nu datorn och rör ihop något gott. Jag har flera goda recept under taggen "Mat". Smaklig måltid!
tisdag 14 september 2010
Bokcirkeln träff 4
I lördags träffades bokcirkeln igen för att diskutera F:s val "Mörkermannen" av Unni Lindell.
Det var bara F som hade läst Unni Lindell förut, och stiftat bekantskap med kriminalkommissarie Cato Isaksen vid Oslopolisen. Vi andra tittade in i denna värld för första gången.
Vi som inte hade läst om Cato och hans polispolare förut, hade inte svårt att stifta bekantskap med de olika karaktärerna och man förstod snart vad som hade hänt i polisernas privatliv tidigare som avgjorde hur de agerade gentemot varandra i den här berättelsen. En sak som flera av oss reagerade på var dock att det ofta var hela namnet som skrevs ut. Cato Isaksen, Marian Dahle, Ellen Grue, Roger Höibakk. Det kändes lite tröttsamt efter ett tag detta bruk av för- och efternamn. Som om vi läsare var korkade och inte kunde avgöra att det verkligen var Cato Isaksen som avsågs om hon bara skrivit Cato. Vilken annan Cato skulle hon ha kunnat mena? Det är bara en Cato i boken, liksom. Typ. Irriterande.
Vi var även inte så lite fundersamma över Marian Dahles metoder. Tar hem handlingar för att kopiera och arkivera dessa på ett hemmakontor. Hallå! Sekretess? Snor handlingar från kontor som inte kan lämna dem ifrån sig bara så där. Som H uttryckte det, det kan ju vara bra om man som polis utreder ett fall på ett sätt som gör att bevisen verkligen kan bli godkända vid en rättegång. Inte leka Dirty Harry som hon gjorde. Hade det varit på riktigt hade hon fått sparken omedelbums. Hoppas jag.
Fallet då? En kvinna som kastas från en balkong och en flicka känner sig iakttagen på sitt rum på campingplatsen där hon har feriearbete. Jo, det hade ju en lösning som hämtad ur en Hollywoodrulle. Faktiskt hade jag för en gångs skull inte listat ut hur det skulle vara, men det kan kanske vara för att det var lite väl otroligt i mina ögon. Bisarrt så det står härliga till. Trovärdigt som inte alls.
Det kändes nästan som att fallet var sekundärt och det viktiga i den här boken är relationen mellan Cato och Marian. På ett sätt avskyr hon honom och han henne, men på ett annat dras de till varandra och jag blev inte riktigt klok på om hon sökte en fadersgestalt eller en älskare. För att Cato är en kvinnokarl förstår man snart.
Trots att den här pocketen är på nästan 400 sidor gick den snabbt att läsa. Det är korta kapitel som i sig ofta är indelade i kortare stycken. Det är lätt att fastna i språket och tanken "bara ett kapitel till" är lätt att få. Läsningen flöt på bra.
Betygen var splittrade den här gången. Det vanligaste var 2/5, men då vi var två stycken som gav 3,5/5 så steg medelbetyget till 2,5/5.
Vår nya medlem Å, som förvandlat oss från fyrkant till cirkel, har till nästa gång valt boken "Resehandbok för singlar" av Liz Tuccillo.
Det går bra att joina om man vill. Vi har sagt att vi ska vara max 8 i cirkeln, så det finns plats för tre till. Regeln är att vi väljer bok i turordning. Den ska finnas lättillgänglig på svenska i pocket. Inga biografier eller memoarer, endast skönlitteratur göre sig besvär. Hör av er till mig eller Perny om ni vill hoppa på.
Ett namn på vår cirkel! Vad säger ni tjejer? Några förslag? Fundera på det till nästa gång.
Det var bara F som hade läst Unni Lindell förut, och stiftat bekantskap med kriminalkommissarie Cato Isaksen vid Oslopolisen. Vi andra tittade in i denna värld för första gången.
Vi som inte hade läst om Cato och hans polispolare förut, hade inte svårt att stifta bekantskap med de olika karaktärerna och man förstod snart vad som hade hänt i polisernas privatliv tidigare som avgjorde hur de agerade gentemot varandra i den här berättelsen. En sak som flera av oss reagerade på var dock att det ofta var hela namnet som skrevs ut. Cato Isaksen, Marian Dahle, Ellen Grue, Roger Höibakk. Det kändes lite tröttsamt efter ett tag detta bruk av för- och efternamn. Som om vi läsare var korkade och inte kunde avgöra att det verkligen var Cato Isaksen som avsågs om hon bara skrivit Cato. Vilken annan Cato skulle hon ha kunnat mena? Det är bara en Cato i boken, liksom. Typ. Irriterande.
Vi var även inte så lite fundersamma över Marian Dahles metoder. Tar hem handlingar för att kopiera och arkivera dessa på ett hemmakontor. Hallå! Sekretess? Snor handlingar från kontor som inte kan lämna dem ifrån sig bara så där. Som H uttryckte det, det kan ju vara bra om man som polis utreder ett fall på ett sätt som gör att bevisen verkligen kan bli godkända vid en rättegång. Inte leka Dirty Harry som hon gjorde. Hade det varit på riktigt hade hon fått sparken omedelbums. Hoppas jag.
Fallet då? En kvinna som kastas från en balkong och en flicka känner sig iakttagen på sitt rum på campingplatsen där hon har feriearbete. Jo, det hade ju en lösning som hämtad ur en Hollywoodrulle. Faktiskt hade jag för en gångs skull inte listat ut hur det skulle vara, men det kan kanske vara för att det var lite väl otroligt i mina ögon. Bisarrt så det står härliga till. Trovärdigt som inte alls.
Det kändes nästan som att fallet var sekundärt och det viktiga i den här boken är relationen mellan Cato och Marian. På ett sätt avskyr hon honom och han henne, men på ett annat dras de till varandra och jag blev inte riktigt klok på om hon sökte en fadersgestalt eller en älskare. För att Cato är en kvinnokarl förstår man snart.
Trots att den här pocketen är på nästan 400 sidor gick den snabbt att läsa. Det är korta kapitel som i sig ofta är indelade i kortare stycken. Det är lätt att fastna i språket och tanken "bara ett kapitel till" är lätt att få. Läsningen flöt på bra.
Betygen var splittrade den här gången. Det vanligaste var 2/5, men då vi var två stycken som gav 3,5/5 så steg medelbetyget till 2,5/5.
Vår nya medlem Å, som förvandlat oss från fyrkant till cirkel, har till nästa gång valt boken "Resehandbok för singlar" av Liz Tuccillo.
Det går bra att joina om man vill. Vi har sagt att vi ska vara max 8 i cirkeln, så det finns plats för tre till. Regeln är att vi väljer bok i turordning. Den ska finnas lättillgänglig på svenska i pocket. Inga biografier eller memoarer, endast skönlitteratur göre sig besvär. Hör av er till mig eller Perny om ni vill hoppa på.
Ett namn på vår cirkel! Vad säger ni tjejer? Några förslag? Fundera på det till nästa gång.
söndag 12 september 2010
Att göra en Stephenie Meyer
Om man är fnattig i "Twilight", som jag är, så vet man att Stephenie Meyer fick inspirationen till den från en dröm. Hon vaknade en morgon, skrev ner en dröm hon haft, och denna visade sig nästan ordagrant bli kapitlet där Bella och Edward samtalar i gläntan.
Nu har jag också drömt.
Jag har sedan jag var liten velat skriva en bok. Problemet har bara alltid varit att jag inte haft någon berättelse att skriva ner. Viljan har funnits men inte medlen.
Men inatt drömde jag alltså, och när jag vaknade kände jag att jag ville stanna kvar i den drömmen. Så jag skrev ner den. Och medan jag skrev hände mer och mer och plötsligt satt jag där med en hel roman i skallen. Nu ska den ut ur skallen och bli text. Om det blir något av den vet jag inte, men by God! vad härligt det känns att äntligen få skriva.
Nu har jag också drömt.
Jag har sedan jag var liten velat skriva en bok. Problemet har bara alltid varit att jag inte haft någon berättelse att skriva ner. Viljan har funnits men inte medlen.
Men inatt drömde jag alltså, och när jag vaknade kände jag att jag ville stanna kvar i den drömmen. Så jag skrev ner den. Och medan jag skrev hände mer och mer och plötsligt satt jag där med en hel roman i skallen. Nu ska den ut ur skallen och bli text. Om det blir något av den vet jag inte, men by God! vad härligt det känns att äntligen få skriva.
lördag 11 september 2010
Jättegod lax!
Jag gillar att äta god mat, vem gör inte det. Jag gillar att äta lax, det gör INTE mina minsta barn. Ibland struntar jag i det och serverar lax i varje fall. Och eftersom jag i flera veckor längtat efter den här laxen så fick ungarna gnälla bäst de ville. Jag gjorde Teriyakilax i varje fall. Buslätt är det också!
Skinn och benfri lax skärs i lagom stora kuber. Häll på teriyakimarinad, ca ½ dl och se till att den fördelas över laxkuberna. Låt marinera under tiden du kokar riset. Hetta sedan upp lite olja i en stekpanna och stek laxen på maximal värme några minuter. Peppra lite om du vill det. Strö över ca 1 msk sesamfrö. Ready to serve!
I vanlig ordning serverar jag sweetchilimarinerad gurka till asiatiskinspirerad mat. Också busenkelt. Skala en bit gurka, skär den i bitar och rör ner lite sweetchili. Låt marinera minst 10 minuter. Klart!
Man kan alltså ha middagen på bordet på 20 minuter. Det kallar jag snabbmat!
(Självklart gnällde de små barnen och vägrade smaka. De fick bacon i stället.)
fredag 10 september 2010
Reinkarnerad
Perny gjorde det, så då gjorde jag det också. Kollade in vem jag var i mitt förra liv genom att lägga in mitt födelsedatum och trycka på enter på den här sidan.
Resultatet blev det här.
Du kanske ogillar det men du var en kvinna i din senaste inkarnation.
Du föddes någonstans i ett område som vi idag kallar Västra Australien ungefär kring år 1325.
Du arbetade som juvelerare, klockmakare.
Din psykologiska profil i ditt tidigare liv:
Nyfiken, påhittig, gillade att gå till botten med allt och leta i böcker. Sinne för drama, naturlig känsla som skådis.
Kunskapen - som du skulle ta med dig och förvalta i detta livet:
Det finns en osynlig bro mellan den materiella världen och den andliga. Att söka, beskriva och använda den bron för mänsklighetens bästa.
Jomenvisstellerhur!
För det första - i Västra Australien bodde det år 1325 enbart ursprungsbefolkninen aboriginer. Jag betvivlar utomordentligt mycket att det i deras samhällen fanns någon som hade "yrken", och klockmakare.... Jo tjena. En pinne i marken som visade skuggan då eller? Fast jag har ju jobbat med klockor i det här jordelivet en herrans massa år, men urmakare har jag aldrig varit.
Sen att jag skulle ha sökt kunskap ut böcker. I Västra Australien. Mellan åren 1325 - 1375. Jag känner bara att jag inte tror ett enda dugg på att aborigerna hade böcker. Det var nog muntlig tradition som gällde där. Själva boktryckarkonsten enligt Gutenberg uppfanns först 1450. Då tror jag att min reinkarnation var död sedan länge.
Dessutom - jag tror på reinkarnation. Men jag tror INTE att själen väntar 350 år på att reinkarneras vidare. Jag tror den gör det ganska snart efter kroppens död. Annars har man uppnått Nirvana, och det tillståndet reinkarneras man inte från.
Fast lite kul var det allt. :)
Resultatet blev det här.
Du kanske ogillar det men du var en kvinna i din senaste inkarnation.
Du föddes någonstans i ett område som vi idag kallar Västra Australien ungefär kring år 1325.
Du arbetade som juvelerare, klockmakare.
Din psykologiska profil i ditt tidigare liv:
Nyfiken, påhittig, gillade att gå till botten med allt och leta i böcker. Sinne för drama, naturlig känsla som skådis.
Kunskapen - som du skulle ta med dig och förvalta i detta livet:
Det finns en osynlig bro mellan den materiella världen och den andliga. Att söka, beskriva och använda den bron för mänsklighetens bästa.
Jomenvisstellerhur!
För det första - i Västra Australien bodde det år 1325 enbart ursprungsbefolkninen aboriginer. Jag betvivlar utomordentligt mycket att det i deras samhällen fanns någon som hade "yrken", och klockmakare.... Jo tjena. En pinne i marken som visade skuggan då eller? Fast jag har ju jobbat med klockor i det här jordelivet en herrans massa år, men urmakare har jag aldrig varit.
Sen att jag skulle ha sökt kunskap ut böcker. I Västra Australien. Mellan åren 1325 - 1375. Jag känner bara att jag inte tror ett enda dugg på att aborigerna hade böcker. Det var nog muntlig tradition som gällde där. Själva boktryckarkonsten enligt Gutenberg uppfanns först 1450. Då tror jag att min reinkarnation var död sedan länge.
Dessutom - jag tror på reinkarnation. Men jag tror INTE att själen väntar 350 år på att reinkarneras vidare. Jag tror den gör det ganska snart efter kroppens död. Annars har man uppnått Nirvana, och det tillståndet reinkarneras man inte från.
Fast lite kul var det allt. :)
onsdag 8 september 2010
Graffiti nails all over the place!
"Jag vill också prova!" utropade lilla E när hon såg mina skräcködlenaglar. Stora J bara gapade. "Jag med!" Så igårkväll hade jag nagellacksstudio med mina små tjejer.
Stora J kallar sig en goth-wannabee och valde således att grunda med Depend No.19 och toppade med IsaDora 801 Black tag.
Lilla E, stora J och mamman. Visst är det snyggt!
Lilla E är hushållets rosa primadonna, så självklart valde hon att få rosa krackelerade naglar. IsaDora 192 Power pink som bas och IsaDora Graffiti Nail top 803 Masterpiece pink ovanpå det.
Stora J kallar sig en goth-wannabee och valde således att grunda med Depend No.19 och toppade med IsaDora 801 Black tag.
Lilla E, stora J och mamman. Visst är det snyggt!
tisdag 7 september 2010
EM-kval
Känner att jag är lite besviken faktiskt. Här har Sverige spelat EM-kvalmatch mot Ungern och San Marino de senaste dagarna, och jag bara undrar - varför pratar ingen om Zlatan???? Va!? Denna guldgosse! Mannen som ensam bär upp hela vårt landslag? Det är ju givet så att Zlatan skulle själv kunna springa runt där på plan och möta sina motståndare. Han behöver inte 10 lagkamrater. Han kan LÄTT fixa hem segern helt själv.
Varför pratas det ingenting om hur BRA det är att han spelar i landslaget igen? Hur FANTASTISKT det är att han eldar på den svenska publiken innan matcherna? Zlatan ska ha all cred. Jag anser att hans "lagkamrater" snarare förstör. Utan dem skulle Zlatan göra ÄNNU FLER mål. Och det är ju kul.
Eller så tycker jag att det är lite VÄL mycket fokus på Zlatan, att det finns andra spelare i laget som också är viktiga. De kanske inte är lika stora fixstjärnor som Zlatan, men alla kan ju inte vara det. Vad är det de säger på utrikiska nu igen?
There's no "I" in "TEAM". Så var det ja.
Varför pratas det ingenting om hur BRA det är att han spelar i landslaget igen? Hur FANTASTISKT det är att han eldar på den svenska publiken innan matcherna? Zlatan ska ha all cred. Jag anser att hans "lagkamrater" snarare förstör. Utan dem skulle Zlatan göra ÄNNU FLER mål. Och det är ju kul.
Eller så tycker jag att det är lite VÄL mycket fokus på Zlatan, att det finns andra spelare i laget som också är viktiga. De kanske inte är lika stora fixstjärnor som Zlatan, men alla kan ju inte vara det. Vad är det de säger på utrikiska nu igen?
There's no "I" in "TEAM". Så var det ja.
Skräcködla?
Så har även jag ÄNTLIGEN prövat IsaDoras Graffiti Nail Top. Nagellacket som krackelerar och bildar skojsiga mönster. Igår kunde jag inte hålla mig längre, utan slängde ner ett lack i vagnen när jag handlade på Ica. Ett snyggt grönt lack, som jag tycker de kunde göra ett vanligt hederligt lack av också, även om det här är kul.
Jag grundmålade med äppelgröna 196 från Depend. 2 lager smällde jag på. Sedan ett lager av IsaDoras Graffiti Nail Top nr 806 Subway green.
Eftersom lacket blir olika på varje nagel så bjuckar jag på bilder av båda nävarna för en gångs skull. Så här blev resultatet på den sedvanliga vänsterhanden...
...och högertassen ser ut så här. Kommer ni ihåg 80-talsserien "V"? Mina tankar dras osökt ditåt. Tror jag kanske måste ha någon mer färg av det här. Om det finns kvar.
Jag grundmålade med äppelgröna 196 från Depend. 2 lager smällde jag på. Sedan ett lager av IsaDoras Graffiti Nail Top nr 806 Subway green.
Eftersom lacket blir olika på varje nagel så bjuckar jag på bilder av båda nävarna för en gångs skull. Så här blev resultatet på den sedvanliga vänsterhanden...
...och högertassen ser ut så här. Kommer ni ihåg 80-talsserien "V"? Mina tankar dras osökt ditåt. Tror jag kanske måste ha någon mer färg av det här. Om det finns kvar.
måndag 6 september 2010
Vintage Vixen
Nej, jag har inte provat mig igenom hela China glaze's höstkollektion Vintage Vixen. Av de 12 lacken i den kollektionen har jag provat 5. 5 underbara älsklingar, som jag tänkte visa lite bilder på. De är inte rangordnade på något sätt, det är så här ligger i mitt album bara.
Midnight mission är ett mörkt blågrått lack med massor av silverskimmer. Det lacket har jag på mig i skrivande stund. Det täcker utmärkt med 2 lager, och ja - jag älskar det!
Foxy hade jag haft på mig några dagar när den här bilden togs, därav det flagade pekfingret och lite allmän tipwear. Ett mörkt kopparrött lack, drar en del åt det bruna hållet. Även detta lack har skimmer, men här mer guld. Skimmer verkar annars vara grejen i den här kollektionen.
Midnight mission är ett mörkt blågrått lack med massor av silverskimmer. Det lacket har jag på mig i skrivande stund. Det täcker utmärkt med 2 lager, och ja - jag älskar det!
Foxy hade jag haft på mig några dagar när den här bilden togs, därav det flagade pekfingret och lite allmän tipwear. Ett mörkt kopparrött lack, drar en del åt det bruna hållet. Även detta lack har skimmer, men här mer guld. Skimmer verkar annars vara grejen i den här kollektionen.
Riveter rouge är ännu så länge min absoluta älskling. Det kanske ser ut att vara rätt så likt Foxy, men där Foxy drar åt brunt så drar Riveter rouge åt vinrött. Här bryter skimmret av mer också. Det beskrivs som silverskimmer, men jag upplever det som både silver och guld på nageln. Galet snyggt är det hur som helst.
Ingrid blev en stor överraskning för mig. Jag kände mig tveksam till bruna nyanser, men det var ändå något med det här lacket som tilltalade mig, och jag bestämde mig för att prova. Och jag gillar't! Färgen beskrivs som mullvad med guldskimmer, och då mullvad är ett annat namn för brungrå, så stämmer det utmärkt.
Ett annat "det måste jag testa bara därför att" är Classic camel. Smörkola med guldskimmer kallas färgen, och det låter ju gott. Och färgen är verkligen härlig. Däremot höll jag på att bli galen på formulan på just det här lacket. Det var som vattenfärg på penseln. Ändå täckte det finfint med 2 lager även det, precis som sina kompisar. Att penseln var spretig som om en praoelev hade mosat ner den i flaskan, gjorde inte direkt saken bättre, men jag tycker ändå att resultatet blev snyggt.
Eftersom det finns 12 lack i den här kollektionen och jag har 5 så finns det alltså 7 lack kvar för mig att pröva. Men sanningen är att jag bara verkligen VILL HA 2 lack till, Emerald Fitzgerald och Bogie. Däremot kan jag TÄNKA MIG de andra 5: Jitterbug, First class ticket, Swing baby, Goin' my way? och Hey doll.
fredag 3 september 2010
Sånt som gillas
Jag köper väldigt många av mina lack på Tradera av säljaren Nagelglädje. Mycket sympatiska personer det där. Titta bara vad jag fick i brevlådan idag.
De två stora flaskorna innehåller det jag hade beställt, röda Stroll och blåa Midnight mission från China Glaze. Men i de små flaskorna finns det ett kanonbra överlack som heter Top 2 bottom och som kommer från det inte så billiga märket Orly. Det hade jag inte beställt. Det skickade de med ändå! Som att detta inte vore nog så har de även ställt undan en flaska Bogie till mig, då jag i mitt senaste mail beklagade att jag inte skulle ha kosing att köpa lack för i några veckor, och hoppades att de inte skulle hinna sälja slut på det.
Det är sånt man gillar som kund. Det är sånt som gör att man återkommer. Och det är sånt som gör att man rekommenderar andra att handla av en.
De två stora flaskorna innehåller det jag hade beställt, röda Stroll och blåa Midnight mission från China Glaze. Men i de små flaskorna finns det ett kanonbra överlack som heter Top 2 bottom och som kommer från det inte så billiga märket Orly. Det hade jag inte beställt. Det skickade de med ändå! Som att detta inte vore nog så har de även ställt undan en flaska Bogie till mig, då jag i mitt senaste mail beklagade att jag inte skulle ha kosing att köpa lack för i några veckor, och hoppades att de inte skulle hinna sälja slut på det.
Det är sånt man gillar som kund. Det är sånt som gör att man återkommer. Och det är sånt som gör att man rekommenderar andra att handla av en.
A walk down memory lane - nailpolish style
När jag var liten bodde jag granne med tant G och farbror L. Mamma och pappa bor fortfarande granne med dem, men jag har ju liksom flyttat hemifrån. Tant G var verkligen en sån där underbar tant, som tant Berg i "Lotta på Bråkmakargatan", som alltid verkade ha nybakade bullar och saft till en liten grannunge. Världens sötaste hund hade de också, den svarta dvärgpudeln Thua. Jag brukade ofta vara hemma hos tant G på eftermiddagarna. Inte bara för att hon bakade så goda bullar, det gör mamma med, men för att jag trivdes där.
Tant G och farbror L har två döttrar som redan var utflugna ur boet, men de hade ett varsitt rum i huset. Jag älskade att gå in i dessa rum och titta på prydnadssakerna. Och i den ena dotterns rum stod ett par nagellacksflaskor. I en av dessa var det grönt nagellack. Och jag tyckte redan då att det var SÅ COOLT. Minns nu att det här var på 70-talet. Jag kunde stå med den där flaskan i handen och bara beundra. Färgen. Och B som målade naglarna med grönt nagellack. Wow...
Så det kanske inte är så konstigt att jag gillar färg på nagellack. Ju knalligare och galnare desto bättre. Jag kan få för mig att jag ska testa lite mer diskreta lack, eller en fransk manikyr, men seriöst - hur kul är det? Ge mig färg. Ge mig glitter. Ge mig nagellack!
Tant G och farbror L har två döttrar som redan var utflugna ur boet, men de hade ett varsitt rum i huset. Jag älskade att gå in i dessa rum och titta på prydnadssakerna. Och i den ena dotterns rum stod ett par nagellacksflaskor. I en av dessa var det grönt nagellack. Och jag tyckte redan då att det var SÅ COOLT. Minns nu att det här var på 70-talet. Jag kunde stå med den där flaskan i handen och bara beundra. Färgen. Och B som målade naglarna med grönt nagellack. Wow...
Så det kanske inte är så konstigt att jag gillar färg på nagellack. Ju knalligare och galnare desto bättre. Jag kan få för mig att jag ska testa lite mer diskreta lack, eller en fransk manikyr, men seriöst - hur kul är det? Ge mig färg. Ge mig glitter. Ge mig nagellack!
torsdag 2 september 2010
Bye bye Facebook!
Jaha. Så sitter man med datorn påslagen igen. Fast idag tänker jag inte besöka Facebook. Eller imorgon, eller i övermorgon eller i minst 18 dagar till.
För då är valet avklarat och jag slipper alla "den och den har gått med i gruppen "Kan den här lyktstolpen få fler fans än Mona Sahlin/Fredrik Reinfeldt"". Eller min personliga favorit: "Käre Gud. I år tog du från mig min favoritskådespelare Patrick Swayze. Du tog ifrån min min favorithårdrockare Ronnie James Dio. Jag vill bara att du ska veta att min favoritpolitiker är Mona Sahlin/Fredrik Reinfeldt".
Och jag har blivit så trött på det. Att om man skriver en kommentar i en väns logg så kryper det fram små troll och går på med personliga påhopp. Jag tar gärna en diskussion, men om du ger mig en åsikt eller en bakgrund som jag inte har, för att du inte känner mig, för att dina argument tryter. Ja, då har du förlorat diskussionen och jag tar den inte mer. Personangrepp går fetbort. Det är inte att trampa på en tå - det är att förlora.
Så jag är borta från Facebook ett tag. Inga nagellacksbilder. Inga uppdaterade böcker. Inga chattar med mina vänner. Inga peppande kommentarer. Det enda som kommer synas av mig därinne är mina blogginlägg, eftersom jag har en länk dit - eller hit.
Och det ska bli så skönt! Mer tid att läsa. Läste ut "Jane Eyre" på nolltid, istället för att glo in i en dataskärm. (Mycket bra bok förresten, som jag önskar att jag hade sparat till bokcirkeln för den är verkligen värd att diskutera.) Mer tid att yoga. Mer tid att måla naglarna. Mer tid att vara. Och mer energi i mitt trötta sinne.
För då är valet avklarat och jag slipper alla "den och den har gått med i gruppen "Kan den här lyktstolpen få fler fans än Mona Sahlin/Fredrik Reinfeldt"". Eller min personliga favorit: "Käre Gud. I år tog du från mig min favoritskådespelare Patrick Swayze. Du tog ifrån min min favorithårdrockare Ronnie James Dio. Jag vill bara att du ska veta att min favoritpolitiker är Mona Sahlin/Fredrik Reinfeldt".
Och jag har blivit så trött på det. Att om man skriver en kommentar i en väns logg så kryper det fram små troll och går på med personliga påhopp. Jag tar gärna en diskussion, men om du ger mig en åsikt eller en bakgrund som jag inte har, för att du inte känner mig, för att dina argument tryter. Ja, då har du förlorat diskussionen och jag tar den inte mer. Personangrepp går fetbort. Det är inte att trampa på en tå - det är att förlora.
Så jag är borta från Facebook ett tag. Inga nagellacksbilder. Inga uppdaterade böcker. Inga chattar med mina vänner. Inga peppande kommentarer. Det enda som kommer synas av mig därinne är mina blogginlägg, eftersom jag har en länk dit - eller hit.
Och det ska bli så skönt! Mer tid att läsa. Läste ut "Jane Eyre" på nolltid, istället för att glo in i en dataskärm. (Mycket bra bok förresten, som jag önskar att jag hade sparat till bokcirkeln för den är verkligen värd att diskutera.) Mer tid att yoga. Mer tid att måla naglarna. Mer tid att vara. Och mer energi i mitt trötta sinne.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)