torsdag 13 juni 2013

Ord från min penna

Jag står högst uppe på bron. Mina ögon kan den här utsikten. De vet att ett par mil bakom mig är vattnet en stilla sjö, inte den hotfullt svartfjälliga orm som sakta ringlar sig bort mot havet, som jag nu har långt under mina fötter.

Dagen är grå som en duvvinge. Ett stilla regn faller och förvandlar mina lockar till tunga testar som klistrar sig mot min panna, mina kinder. Husen vid flodens strand tvättas sakta rent från allt damm som virvlat under de senaste veckornas torka. Det är ett efterlängtat regn. De tjocka molnen hälsades med jubel.

Jag står här, som så ofta förr, och jag har stått här länge med blicken bort mot flodens krök. Jag ser husen utan att se dem. Jag ser den välbekanta utsikten. Hur många gånger har jag korsat den här bron under mitt liv? Tusen? Tiotusen? Och alltid stannat på just den här punkten, där bron välver sig som högst. Där man nästan kan snudda vid himlavalvet. Där man kan nå månen och stjärnorna och solen. Hur ofta? Ingen vet. Och ingen behöver veta.

Men när började jag tänka tanken? Redan som barn tror jag. Den svindlande tanken om hur lätt det vore. Att bara svinga benen över broräcket och släppa taget. Falla. Ner i glömskan. Skulle jag dö innan jag slog i vattnet, av chocken? Eller skulle jag slås medvetslös mot ytan och sedan drunkna medan jag drogs vidare, ner i den svartfjälliga ormens buk? Alltid samma tanke, en svindlande tanke om ett fall.

Edit: För att inte skrämma fler av mina läsare så vill jag bara påpeka att det här är fiktion. 

5 kommentarer:

  1. Åhhh det är väldigt vackert skrivet, men samtidigt skrämmande att läsa. Är det så du känner? Du måste verkligen få hjälp i så fall Jenny. Få prata med någon som kan hjälpa dig. Vet inte om det är fiction eller äkta....
    Kram! ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej gud nej, det är början på en novell som har hamnat i byrålådan. :) Ingen fara på taket.

      Radera
    2. Åh ok, vad skönt, lättad jag blir. ♥

      Radera
  2. Min älskade, underbara ... MrsData(jag ville använde ditt riktiga namn) S.K.R.I.V!!!!! du skapar magi med bokstäverna, du skapar underbar magi. Vilken fantastiska bilder, så underbart beskrivet och så fångande. Snälla, skriv mer, lägg det inte i byrålådan, förvandla det till den underbara skapelse som det är meningen att du ska skapa. Jag bööööönfaller dig!

    Kom över på te så jag kan fortsätta tjata på dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaja, jag vet... Men just nu har jag inget ordbehandlingsprogram på datorn och jag är alldeles för lat för att fixa den detaljen. ;)

      Radera

Tack för din kommentar.
Reklam och anonyma kommentarer kommer raderas. Så vill du ha ett svar - se till att skriva under.