FredagsFilmen: Ringu

Fredag igen och dags för film på lilla bloggen. Dessutom är det Hallowe'en idag - en "högtid" jag fullkomligt avskyr och inte kommer fira minsta lilla, även om jag har köpt en pumpa. En annan sak som tydligen hör ihop med Hallowe'en är skräck i alla dess former och kanske särskilt då skräckfilm. 

Jag är inget stort fan av skräckfilm faktiskt, men jag har ändå sett min beskärda del genom åren. Eftersom jag just nu försöker skriva om filmer med kvinnligt fokus bestämde jag mig för att dagen idag ska ägnas åt "Ringu" - den japanska originalfilmen alltså. Och här är det kvinnor både som spökar och som löser mysterium. Jag har sett dem amerikanska remaken också, och den japanska versionen är bra mycket otäckare, i min mening. Jag blir till och med lite rädd bara jag tittar på trailern...

Bildkälla Women writes about comics

Efter att hennes brorsdotter dött bestämmer sig Reiko för att undersöka förekomsten av en mystiskt video som sägs döda den som sett den. Hon får veta att de som såg videon tillsammans med brorsdottern alla dog samma tidpunkt och på samma sätt.

Reiko tittar själv på videon och får förbannelsen på sig, men det är först när hennes son ser den som hon försöker göra något för att bryta förbannelsen. I hennes sökande efter sanningen bakom videon kommer hon till en ö där det 30 år tidigare hände något med en klärvojant kvinna och hennes dotter Sadako.

Höstlov i hufvudstaden

Eftersom det var galet länge sedan jag besökte Stockholm, en stad jag ändå kallade mitt hem förr i tin', så bestämde älskade maken och jag att vi skulle passa på att ta en Stockholmsdag under barnens höstlov. Och den dagen var idag.
Vi for hemifrån superdupertidigt och hade som första stopp att besöka älskade makens mormor där vi fick lite förmiddagsfika innan vi for vidare till dagens höjdpunkt. Trodde vi...

Vi hade nämligen bestämt oss för att besöka Historiska muséet med dess guldrum. Så när vi betalat fina slantar för att komma in och titta på guld och andra fina föremål så var det en hel del snopet att få veta att det enbart förekom pannlampsvisningar den här veckan. För barnen.
Det betydde alltså att barnen kunde få låna en pannlampa och gå en guidad visning i de nersläckta rummen. Barnen. Inte de vuxna. Eller jo - vi fick gå med, men vi fick i så fall inga pannlampor. Och lamporna tändes inte mellan visningarna heller. Vilket betydde att vi betalt för att inte kunna se ett skit inne i bland annat guldrummet - det där rummet som vi verkligen planerat att få se.
Jag blev tvärsur och ville att vi skulle begära pengarna tillbaka, men älskade maken lade fram sitt klagomål på så sätt att vi i stället fick en pannlampa var och tillåtelse att gå in i guldrummet och titta på egen hand. Hörde då museipersonalen lite syrligt säga att "den informationen fanns på hemsidan".
Jag kollade upp den informationen nu när vi kom hem, och så här står det, klippt från Historiska muséets hemsida:

Pannlampsvisningarbland relikskrin och gamla skatterStart varje halvtimme mellan kl. 11.30 och 16.00 (onsdag mellan kl. 11.30 och 17.00). Biljetter kan endast hämtas i entrékassan samma dag som visningen. OBS! Begränsat antal platser! (Passar cirka 6–10-åringar.)

Nu vill ju inte jag vara sådan, förutom att jag vill det, men här står det ingenstans vilka rum som är nersläckta eller att de är det hela tiden, även mellan de guidade visningarna. Dessutom är våra barn 11 och snart 14 år och hamnar utanför målgruppen.Jag erkänner glatt att jag inte varit inne på muséets hemsida den här veckan och kollat upp om de hade något höstlovsspecial, och hade jag sett det och vetat att guldrummet skulle vara släckt så hade jag inte bemödat mig om att åka dit.
Nu fick ju vi möjlighet att besöka guldrummet ändå - med lånade pannlampor. Om jag tyckte det var roligt och om jag såg föremålen bra? Nej.
Så Historiska muséet får 2/5 i betyg av mig och en extra liten guldstjärna i kanten för att de hade nostalgigodiset Nickel i museibutiken. Annars var jag mest förbannad och sur över att jag inte fick se allt det jag ville och för att personalen inte var värst tillmötesgående i det här fallet.
"Informationen finns på hemsidan" är ungefär det mest ignoranta man kan säga till en kund som är missnöjd med något, för den informationen fanns banne mig inte på hemsidan för två veckor sedan, och man ska aldrig ta för givet att folk ens har varit inne på hemsidan och tittat.

För övrigt var höstlovet i hufvudstaden bra. Vi glodde runt i lite affärer, jag fick glass på Ben and Jerrys scoop bar i Gamla stan och så fick jag så ont i ryggen att jag linkade tillbaka till bilen med tårarna hängande i ögonfransarna. Jag hittade "Alvhilda" på Science fiction-bokhandeln så bara det var värt resan.

Du tysta du glädjerika sköna-Dagens

Låt: Sveriges nationalsång.
Outfit: Batikbyxor, randig t-shirt och svart huvtröja från HM. Utomhus: Jacka från KappAhl, torgvantar från okänt ställe, halsduk och mössa från HM.
Smink: Fortfarande inte.
Nagellack: Ciatés gula snygging Big yellow taxi.
Doft: Amber and vanilla från HM.
Frisyr: Nytvättat utsläppt.
Smycke: Örhängen och lite ringar.
Klocka: Randig Lambretta.
Fika: Kaffe och kladdkaka + te och wienerbröd.
Middag: Tapas.
Pryl: Vip-biljett.
Sysselsättning: Lite allmänna hemmasysslor, chokladshopping, fotbollsmatch.
Träning: Inte jag, inte idag.
Kvällsnöje: Landskamp i fotboll mellan Sverige - Tyskland. Som tyvärr Tyskland vann med 1 - 2.
Dagens ord: Heeeeeeja Sverige!
Att tillägga: Så här är det - älskade makens moster jobbar på fotbollsförbundet, och när hon undrar om vi vill ha biljetter till en landskapsmatch som råkar gå av stapeln i vår stad - ja inte är man så dum så man tackar nej då. Särskilt inte som det var VIP-biljetter där det ingick mat och kanonplatser. Tack !

Säsongssammanfattning: Mitfits, säsong 5

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Minns ni att jag var bra trött på "Misfits" efter säsong 4? Att jag saknade mina ursprungskaraktärer som i och med Curtis sorti betydde att inga var kvar? Att jag tröttnade så pass att jag funderade på att sluta titta? Gissa hur glad jag är att jag bestämde mig för att offra min tid på de sista  avsnitten av serien.
Väldigt glad över det är jag, för det här var superbra. Bara sådär. Jag bara älskade den här säsongen och är faktiskt lite ledsen över att det inte blir någon fortsättning på "Misfits". Det var visst planerat för en säsong till, men kanalen bestämde sig för att lägga ner efter dalande tittarsiffror. Serien är dock inte markerad som avslutad på IMdB, så ett litet hopp finns kanske. Å andra sidan slutade serien väldigt bra och avslutat, så det finns inga direkt obesvarade frågor att få gråa hår över. Jag tycker fortfarande att "Misfits" är klart tittvärt, med säsong 4 som tråkigt mellanspel i en i övrigt utmärkt serie.

Bildkälla e4 Misfits wikia
"Misfits" sista säsongen: Rudy, Jess, Alex, Abby och Finn.

Favoritavsnitt: 5x03 Abby får veta att anledningen till att hon inte minns något från innan stormen är för att hon inte existerade innan den. Greg lägger in en stöt på Finn och det ser ut som att ännu en övervakare får sätta livet till.
5x06 Alex har fått en förbannelse som gör att han inte kan säga nej till att utföra tjänster. Abby ser sin chans att få Mark att komma ur sin sköldpaddsform.
5x08 Serieavslut. Gängets samhällstjänstgöring är över. Jess blir kastad framåt i tiden ett år och får se vad det blivit av alla. Och om man vet sin framtid kanske man kan ändra den?

Favoritkaraktär: Den här säsongen kan jag inte utnämna någon för att de är mina favoriter allihop, inklusive Greg som är övervakaren. Men mitt hjärta klappar kanske lite extra för Finn och Alex. Särskilt Alex. Kan ju inte han rå för att han är snygg liksom...

Favoritpar: Jag gillade faktiskt att båda Rudy fick flickvänner, och där gillade jag mest att Rudy fick ihop det med Jess. Särskilt som man fick se vilket dåligt samvete han hade över att han snodde Finns drömtjej. För min brotp i den här seriens sista säsonger är helt klart Rudy och Finn. Ruinn?

Bäst i säsongen: Det avsnitt när Alex har förbannelsen på sig - jag har inte skrattat så mycket sedan Nathan försvann ur serien. "You're gonna ask me to fuck the turtle aren't you?" "Well, no. Yes."

Värst i säsongen: Som sagt - den här säsongen är faktiskt kanonbra så jag har inte direkt något att slå ner på. Skulle vara det icke trovärdiga i att Alex skulle behöva en lungtransplantation efter att ha blivit knivhuggen, men det var ju så han fick sin kraft så jag klagar inte.

Övriga kommentarer: Om jag har fått en ny celebrity crush med den här säsongen? Ja. Säg hej till Matt Stokoe som spelar Alex from the bar.

Bildkälla Tumblr

Hej då serien. Dags för mig att välja nästa. Tvekar mellan "Fringe", "Merlin" och "My mad fat diary". Eller så kanske jag ska kolla vad de där Buffy-fantasterna snackar om.

Plejaderna träffas och pratar om en udda person

Vet ni vad jag gjorde för flera veckor sedan? Var på den senaste Plejad-träffen, minsann. Och här skulle man kunna påstå att jag inte skrivit om det än för att jag har väntat in ett betyg och en recension från den plejad som inte kunde vara med, men det vore bara halva sanningen. Resten av sanningen är att jag har glömt bort det. Helt enkelt. Bättre sent än aldrig.

Vi kalasade på marängswiss, ost-och-kex och massor av te samtidigt som vi klappade katt och pratade om en massa saker, och så pratade vi såklart om huvudanledningen till att vi sågs, "Odd Thomas" av Dean Koontz.

Bildkälla AdLibris

Odd Thomas är en helt vanlig snabbmatskock som bor i en liten stad i den kaliforniska öknen. Ja, helt vanlig förutom det faktum att han kan se döda. Bland annat tycker Elvis om att hålla sig kvar i Odds närhet. De som känner till Odds hemlighet är få - hans chef, två goda vänner varav den ena är stadens polischef, samt så klart Odds flickvän Stormy.
En dag kliver en man in på restaurangen där Odd arbetar och snart är han omsvärmad av bodacher, svarta skuggfigurer som bara Odd kan se och som förutspår död och kaos. Odd förstår att något stort är i görningen när antalet bodacher i staden ökar lavinartat. Frågan är bara vad och hur stor roll den mystiske mannen spelar i det hela.

Det här är en lättläst bok, man bläddrar bara på. Det är inte svårt att sätta sig in i persongalleriet och handlingen rör sig framåt på ett bra sätt. Dock upplevde vi att det kanske var lite väl glättigt och lättillgängligt ibland, med en liten varning för ordbajseri. Det fanns tendenser till att orden fanns där som utfyllnad snarare än innehåll. Jag som är ganska van att läsa böcker skrivna för en ung publik tyckte att det kändes som att den här var just en sådan. Det blir aldrig jätteotäckt eller jättespännande eller jättesläbbigt, och vissa passager kändes direkt onödiga. Nu är det här första delen i en serie så vi låter det glida undan med en liten notering i kanten om att det säkert finns vissa saker som händer i den här boken som är viktiga för saker som händer senare i serien.

Jag har bara läst en bok av Dean Koontz tidigare, för en herrans massa år sedan, men mitt intryck från då om att det är lite av Stephen King light kvarstår. Och det är på inga sätt ett dåligt betyg med tanke på hur mycket jag älskar Stephen King. Jag blev väldigt förtjust i Odd Thomas faktiskt, och vill gärna läsa resten av böckerna i serien.

Det blev lite blandade betyg den här gången, med 2,3 som lägsta och 4 som högsta betyg. Jag gav en av de där fyrorna. Medelbetyget den här gången blev 3,4.

Nästa gång Plejaderna träffas är det första advent och till dess ska vi läsa vad som verkar vara en romantisk komedi. Få se vad vi tycker om den.

I hide all the pain that I gained with my wisdom-Dagens

Låt: "Excess baggage" med Staind.
Outfit: Gråprickig t-shirt och svart huvtröja från HM, ögonmönstrade leggins från Monki.
Smink: Inte på hela veckan faktiskt.
Nagellack: Pink macaroon från HM, med en twist.
Doft: God tydligen, för det sade älskade maken.
Frisyr: Tofs.
Smycke: Ringarna.
Klocka: Nej. Har inte ens ställt om mina armbandsur till vintertid.
Fika: Te, satsumas och Polly. Jag tycker inte ens om Polly.
Middag: Kyckling med ugnsrostade grönsaker.
Pryl: Potatisskalare.
Sysselsättning: Så lite som möjligt.
Träning: Nej.
Kvällsnöje: Borde duscha och läsa färdigt lite. Om jag gör det är en annan femma.
Dagens ord: If I have to put on pants the aswer is no.
Att tillägga: Så slö idag. Också. Känner mig inte 100% frisk än helt enkelt.

Omdöpt

Från det här...

...till det här.

Efter att länge ha funderat på att döpa om lilla bloggen slog jag så till igår. Nytt namn och ny header - samma adress och samma innehåll. Ni kommer nog känna igen er.
Det som förut hette "Mrs Datas liv" heter nu alltså "Livet enligt Mrs Data". Trevlig helg!

FredagsFilmen: Legally blonde

Fortsätter med mina filmer med starka kvinnliga förebilder. Vissa kanske tycker det känns konstigt då att jag väljer filmen "Legally blonde" med en rosa Barbie-kopia i huvudrollen, i form av Reese Witherspoon, men då ställer jag frågan - har du sett filmen?
För ja, det är så himla lätt att avfärda den här filmen som en ytlig romcom, men det finns så mycket mer att upptäcka om man tittar lite noggrannare. Elle älskar rosa, hon är blond, är med i en sorority-förening på college och hamnar ganska så rejält i schablonbilden av "en dum blondin". Men det är hon inte - dum alltså. För om hon vore det skulle hon ju knappast ha kommit på Harvards juristlinje och kunna kläcka kommentaren "Like it's hard?" till den mycket förvånade ex-pojkvännen som dumpat henne just för att hon inte lever upp till hans standard. Ändrar hon på sig för hans skull? Nej. Hon visar att hon kan och hittar någon som tycker om henne för den hon är. På vägen får hon dessutom en massa nya vänner och tar död på en och annan fördom.

Bildkälla rogerebert.com

När Elle blir dumpad i stället för friad till, bestämmer hon sig för att vinna tillbaka sin pojkvän, även om det betyder att hon måste ta sig in på den prestigefyllda juristlinjen på Harvard. Väl där upptäcker hon dock att det kanske finns andra saker att ägna sig åt än att försöka vinna tillbaka någon som tycker att hon är för blond för hans liv.

Köttfärssås annorlunda

Enligt receptet jag hittade i kokboken "Smaker från hela världen: Sydostasien" så är det här köttfärssås på thaivis. Jag har aldrig varit i Thailand, längtar inte dit heller faktiskt, så jag vet inte hur pass thai det här, men jag vet att det var gott och att hela familjen åt med god aptit.

Eftersom vi har en i hushållet som inte gillar alltför stark mat så mildrade jag receptet en hel del och de som ville fick addera hetta med hjälp av sriracha.

Köttfärssås på thaivis

1 gul lök, finhackad
1 msk currypasta, receptet säger röd men jag använde grön för det hade jag hemma
1 msk rapsolja
400 gram nöt- eller fläskfärs
1 burk kokosmjölk
1 tsk sambal oelek
2 tsk fisksås
1 tsk farinsocker

Fräs lök och currypasta i oljan några minuter. Blanda ner färsen och bryn den, rör ner kokosmjölken.
Tillsätt sambal oelek, fisksås och socker och låt köttfärssåsen koka på svag värme 10 minuter.
Servera med äggnudlar eller ris.

I originalreceptet ingår även en finhackad chili, som jag hoppade över eftersom det skulle ha blivit för starkt för Stora J som inte gillar hetta, annars adderar man den samtidigt som kokosmjölken. Det rekommenderas även att man blandar ner koriander precis innan servering, men det är det bara jag som äter här hemma så det blev inget med det heller.

21 frågor om film

Jag hittade en liten frågegrej inne på Tumblr, en sådan där "skicka mig en siffra så svarar jag på frågan". Men eftersom jag vill svara på hela, på grund av älskar film, så snodde jag hela grejen och tänker svara på 21 frågor om film här. 

Och märk väl - det här är vad jag tycker. Man måste inte hålla med eller tro att jag har rätt. Fri vilja och allt sådant där. Sedan orkade jag inte översätta heller, så frågorna är på engelska. Rättade bara språket på en...

Bildkälla tntmagazine

1. What's the most depressing movie you've ever watched?
   Oj, vilken svår fråga att svara på. Om jag tycker en film är deprimerande så tittar jag inte på den, kan man väl säga. Däremot minns jag att jag sa, efter att ha sett "Short cuts", att om jag hade varit mentalt instabil då så hade jag slängt mig i Svartån efter att ha sett den, så den kanske? 
2. What's the most disturbing film you've ever watched?
   "Baby of Macon". Fy fan.
3. An actor/actress you've seen in more than 8 movies? Name the movies.
   John Cusack - Say anything, Grosse Pointe Blank, High Fidelity, Identity, I huvudet på John Malkovich, 1418, 2012, Serendipity. Bland annat.
   Nicole Kidman - Lugnt vatten, Practical magic, Timmarna, The Others, Moulin Rouge, Eyes wide shut, Birthday girl, Days of thunder. Bland annat.
4. A film you could watch on repeat for the rest of your life?
   Hoppsan vad svårt! Men en favorit jag haft sedan barndomen är "The haunting". Och jag menar den från 1963, inte den usla remaken från 1999.
5. What's the very first film you remember watching?
   På bio är mitt första minne "Bernard och Bianca". Såg den med mamma och en av brorsorna.
6. A film you wish you hadn't watched?
   Återigen "Baby of Macon". Kunde man få en film osedd så hade jag gärna sett att det var den.
7. A film you wish had a sequel?
   "Inception". För jag vill veta om snurran fortfarande snurrar eller inte.
8. Which book would you like to see adapted into a film?
   Jag väntar ivrigt på att ett filmbolag ska våga satsa pengar på att göra film av Stephen Kings Dark Tower-serie. Den har varit omtalad länge att bli filmatiserad, men ännu har inget hänt - tyvärr.
9. The most aesthetically pleasing movie you've ever watched?
   Jag som verkligen älskar snygga filmer måste fundera lite... För mig är det nämligen ofta snygga detaljer, eller snygga kameravinklar och sömlösa klipp som ger mig gåshud. Men en nyligen sedd film som verkligen är tokvacker, med sina miljöer och sitt allt, var "The secret life of Walter Mitty". Ofta kan ju en film vara estetiskt tilltalande även om den skildrar det fula och skitiga också, så hedersomnämnande till den nedskräpade rymden i filmen "Gravity". Samt att jag tycker att ungefär allt som syskonen Wachowski lägger tassarna på blir snyggt.
10. Who's your favourite movie director?
    Måste nog säga Tim Burton här. Jag gillar verkligen det egna lilla universum han kan skapa med sina filmer. Sedan är ju inte allt han har gjort bra. Ja, jag tittar på dig "Apornas planet".
11. Your favourite movie genre?
    Allihop? Fast jag är inte så förtjust i västern och krigsfilmer. Annars är jag inte så knusslig.
12. A movie that hold a special place in your heart?
    "Stand by me". Som jag älskar den raringen. Borde kanske svarat den på fråga 4...
13. Your favourite comedy film?
    My gawd! "Döda män klär inte i rutigt". Kanske?
14. A music video you would like to see developed into a film?
    Ingen aning. Vore kanske möjligen lite kul att se vad man kunde göra av videon till "Take on me" med A-ha i så fall.
15. A film everyone loves but you hate?
    Så många! "Ronin", "I huvudet på John Malkovich" och "Starship troopers" för att nämna tre
16. A film you love but everyone else hates?
    "Toys". Känner mig nästan lite missförstådd där.
17. Which cinematic universe would you like to live in?
    Inget tror jag får bli mitt svar här. Även i sådana där utopiska filmer så finns det något ruttet i kärnan. 
18. What is your favourite biopic?
    "Amadeus". Kanske?
19. Mainstream movies or indie movies?
    Klart att jag tittar mest på mainstream för det är det som bjuds, men lika självklart är det att det är indiefilmerna som ofta är bäst. Men inte alltid. 
20. Old movies or contemporay movies?
    Både och. Hur bra en film är avgörs inte av när den gjordes.
21. A film with an amazing soundtrack?
    Med risk för att verka tjatig - jag älskar verkligen soundtracket till "The secret life of Walter Mitty". Lyssnar på det riktigt ofta.

#detärsyndommig

Jag är sjuuuuuuk! Och älskade maken ska på kurs på annan ort och jag måste sova själv. Och jag har inget godis och inga chips. Och det är synd om mig.

Fast det kunde vara värre. Sägs det.

Säsongssammanfattning: Misfits, säsong 4

Som vanigt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

När man märker att skådespelarna spelar en enorm roll i storyn - när varenda en av dem försvinner ur rollistan. Kelly är tydligen i Afrika och desarmerar landminor och Curtis försvinner halvvägs in i den här säsongen och plötsligt var ingen kvar de ursprungliga fem samhällstjänstarbetarna och nej. Hade det inte varit för att säsong fem verkar vara den sista, och den bara är på 8 avsnitt, så hade jag slutat titta nu.

Var är charmen? Var är allt det där som jag från början tyckte så mycket om med den här serien? Försvann med Nathan och Simon antar jag. Stora skor att fylla och ingen lyckas riktigt.

Bildkälla Fanpop!

Favoritavsnitt: 4x03. Det finns en tredje Rudy. En riktigt läskig en som de två andra Rudy är rädd för och har tjallat på så att han hamnat i fängelse. Nu är han fri och dyker upp vid centret och rör om i grytan.
4x04. Curtis får veta hemligheten bakom Lola genom att använda sig av sin kraft att återuppväcka de döda. För att förhindra en zombieepedemi tvingas han till ett ödesdigert beslut.

Favoritkaraktär: Men det går ju inte! Ingen av de jag förut tyckt så mycket om är ju kvar och förlåt ni andra, men ni är ganska slätstrukna faktiskt. Möjligen Finn då - bara för att han är lite av en underdog. Men nej - jag har ingen favorit längre, så är det bara.

Favoritpar: Nej tack. Inget. Pass på den.

Bäst i säsongen: Jag gillar fortfarande det där med att alla karaktärerna faktiskt är rätt så osympatiska. Fast förut fanns det i varje fall något man kunde gilla med dem, nu - not so much.

Värst i säsongen: Vart tog superkrafterna vägen? Det var ju de som spelade en roll förut, nu glömmer jag liksom bort mellan varven vilka krafter det är meningen att de ska ha. Krafterna har liksom hamnat i skymundan för en massa annat.

Övriga kommentarer: Bara 8 avsnitt till, bara 8 avsnitt till, bara 8 avsnitt till. Kanske inte så jättesugen på det här nej...

You'll be alright in the aftermath-Dagens

Låt: "Aftermath" med Adam Lambert.
Outfit: Mönstrad klänning från Monki, grå leggins och svart kofta från HM.
Smink: Ork int.
Nagellack: Pink från Monki.
Doft: Hårolja och jag själv.
Frisyr: #greenhairdontcare
Smycke: Ringarna.
Klocka: Nähä du.
Fika: Karamellkaffe och pralin.
Middag: Kyckling med curly fries och sallad.
Pryl: Räv! Hittade dem på Ikea så nu är de mina!
Sysselsättning: Sovmorgon, söndagspromenad, shoppingtur.
Träning: Söndagspromenad.
Kvällsnöje: Sista avsnittet av "Outlanders". Sedan får jag vänta till april på resten.
Dagens ord: Hela texten till "Aftermath".
Att tillägga: Lugna söndagar är de bästa söndagarna.

10 speciella

Häromdagen fick jag en utmaning på Facebook av min vän Farbror Blå. Ja, han heter inte det på riktigt såklart, men när vi en gång lärde känna varandra så var det just som Farbror Blå jag först lärde känna honom och hans fru Tant Grön. Över internätet så klart. De lärde känna mig som Mrs Data också. 

Kom jag ifrån ämnet nu? Ja, det gjorde jag. 

Utmaningen var att göra en lista på 10 sånger som på någon sätt påverkat mig genom livet. Helst utan att fundera alltför mycket, utan bara spontant hitta de där låtarna som jag har haft som små milstolpar på vägen. Det ultimata ljudspåret i mitt liv, på ett litet ungefär.

Och jag tänkte inte värst mycket alls. I vissa fall är det hela album som har haft en påverkan på mig och då har jag valt ut den där låten som kanske varit lite extra speciell. 

Min lista ser ut så här: 

• Aftermath - Adam Lambert. Låten handlar egentligen om att komma ut och vilken glädje det finns att upptäcka där på andra sidan om det som kan vara svårt, in the aftermath. För mig har den dock haft enorm betydelse i min läkning och varit mycket av en "pick-me-up-låt" de senaste åren. Som en påminnelse om att det kommer bli bättre.
  Before you fall you have to shed your armour, take a step and fall into the glitter.

• Avundsjuk på dej - Jakob Hellman. "...och stora havet" kom när jag var 18 år och öppnade mina ögon på ett sätt som nästan känns lite overkligt. Det här är helt klart det album som haft störst inverkan på mitt liv och jag hade kunnat välja varenda låt på det till den här listan. Att det blev just "Avundsjuk på dej" är av den enkla anledningen att jag tycker att den är otroligt vacker.
  Det händer att jag råkar gå där hon går och hamnar mitt i dofterna av hennes blekta hår.
• Enjoy the silence - Depeche Mode. Jag har flera favoritlåtar med Depeche Mode. Bland annat har jag väldigt svårt att hålla tårarna borta när jag hör "Home", särskilt när jag hör den live. "Enjoy the silence" blir dock mitt val eftersom det var den jag och älskade maken valde som första dans på vårt bröllop.
  All I ever wanted all I ever needed is here in my arms.
• Fire with fire - Scissor sisters. Ännu en av mina pick-me-up-låtar. Lite kämparglöd. Hade den länge som väckningsmelodi på min mobil så jag kunde starta varje dag på ett bra sätt.
  It's cold let heaven surround you from every direction.
• Ice cream girl - Lloyd Cole. Jag har ingen bättre förklaring till varför den här låten är med på min lista än att den är så in i sjuhelsike bra. Jag har lyssnat på den så otroligt många gånger genom årens lopp och jag tycker fortfarande att den är fantastisk.
  So my credit ain't too good, well can't a dollar love a dime?
• Imagine - John Lennon. John Lennon är min husgud. "Imagine" vill jag ska spelas på min begravning. Övriga kommentarer överflödiga.
  You may say I'm a dreamer but I'm not the only one.
• It takes a fool to remain sane - The Ark. För mig är det här en viktig låt, förutom att jag tycker den är bra. För att den handlar om att få gå sin egen väg, få vara den man vill vara utan att bli dömd. Även om någon tycker att man är helt galen så kanske det är det man behöver få vara för att överleva.
  Wasn't life supposed to be more than this?
• Silver lining - Hurts. Min ultimata pick-me-up-låt. Den har räddat mig från panikattacker till och med. Har jag en riktigt usel dag så kan "Silver lining" på repeat ett tag hjälpa mig vidare. Den läkande kraften i musik är inte ett påhitt om vi säger som så.
  When the world surrounds you I'll make it go away, paint the sky with silver lining.
• Se på mig nu - Ratata. Här har vi ett sådant där album som spelat stor roll igen. "Mellan dröm och verklighet" är en storfavorit för mig och har varit sedan det kom 1987. Älskade "Se på mig nu" redan då, men nu när jag är vuxen, eller något, så har den fått en ny och ännu bättre betydelse.
  När jag var yngre jag trodde jag var osårbar.
• Varför? - Di Leva. För Jenny 18 år var det här den viktigaste låten någonsin. Det var som att Di Leva hade tittat in i min själ och skrivit den här. Jag visste direkt att den skulle få vara med på listan även om den inte betyder samma sak för mig nu som den gjorde då. Det var i den här vevan jag började förstå att jag inte hade lämnat de där 9 åren i grundskolan bakom mig, som jag hade trott. I den här vevan drabbades jag av min första depression, som var som en promenad i parken i jämförelse med den jag jobbar med nu.
  Så ja - "Varför?" var en viktig låt för mig då och jag förstår fortfarande varför den blev det. Nånting i mig gör att allting känns så dumt och tomt och konstigt ibland.

Vill ni hemskt gärna lyssna på mina 10 speciella så har jag gjort en spellista på Spotify.

FredagsFilmen: The ballad of Little Jo

Den här veckan blir det västern på lilla bloggen. Jag som inte ens gillar västernfilmer, så då kan ni ju gissa hur unikt det här är och hur in i helskotta bra jag tycker att "The ballad of Little Jo" är.
En feministisk västern full med gubbar. Går det ens? Jo, för huvudrollen i den här, Little Jo, har tagit till ett ovanligt grepp för att klara sig i 1860-talets vilda västern. Den klarar dock inte Bechdeltestet*, av förklarliga skäl.
Filmen är baserad på verkliga händelser och skriven samt regisserad av Maggie Greenwald.

Bildkälla Forgotten classics of yesteryear

Efter att ha blivit förförd av en fotograf och fött ett utomäktenskapligt barn, har Josephine Monaghan blivit utkastad av sin familj. Hon upptäcker snart att för en ensam kvinna i 1860-talets Amerika är livet inte lätt. Hon har i stort sett två val - bli en fru eller bli en hora. Hon väljer dock en annan väg och bestämmer sig för att bli en man.

*Bechdeltestet: Minst två namngivna kvinnliga karaktärer, som pratar med varandra, om något annat än män.

#hejångest

Light bulb moments - känner ni till det uttrycket? Det är när man plötsligt inser något, något som kanske är självklart egentligen, så där plötsligt så att det känns som att någon tänder lyset inne i skallen. En änglakör som brister ut i ett flerstämmigt "aaaaaaah" samtidigt som en solstråle bryter igenom de tunga molnen och landar rätt på ditt huvud.
Hade precis ett sådant. När jag stod inne i badrummet och smörjde min bleka lekamen med Acos oparfymerade hudlotion. Inte för att det är viktigt för saken i sig, men det var det jag gjorde.

Jag har länge sagt att jag inte är boksmart. Att jag inte tycker om att plugga. Och att det är därför jag inte har någon utbildning.
En av de sakerna är sann - jag tycker inte om att plugga. Smart är jag faktiskt däremot. Duktigt allmänbildad och jag tycker om att lära mig nya saker. Jag har bara inte lärt mig det jag kan genom att läsa om det i en lärobok - inte allt i varje fall. För jag tycker inte om att plugga för jag tycker inte om skolan och jag tycker inte om skolan för att skolan har aldrig någonsin varit en trygg miljö för mig. Sedan min andra skoldag - jag skojar inte, det var andra dagen i första klass, saker man minns hur tydligt som helst - så har skolan varit förknippad med ångest för mig. Inte för att jag förstod att det var ångest när jag var 7 år och undrade varför mina klasskamrater frös mig ute och kallade mig fula namn, nej det var jag 42 år när jag insåg. För ett halvår sedan ungefär. Att jag har levt med ångest i nästan hela mitt liv.
Om skolan är ett ställe där man spenderar sin energi, inte på att lära sig, utan på att gömma sig så att man kanske ska slippa lindrigt undan - om skolan är förknippad med ångest varenda jävla dag så är det kanske inte så konstigt om man inte trivs. Om man har svårt att koncentrera sig på annat än sin egen överlevnad - för att hårddra det - så lär man sig inte. Man halkar efter. Man blir kallad korkad. Man orkar inte.
Det spelar liksom ingen roll att det där "bara" var under min grundskoletid. Ni vet de där åren där man formas som individ. Det spelar ingen roll för jag har levt med det sedan min andra skoldag och jag lever fortfarande med det 36 år senare. Det går liksom inte över - det formade mig och har gett mig hinder som det tar väldigt lång tid att komma förbi. 36 år eller mer.
Som jag har grinat över det när jag har suttit i mina kuratorsamtal. Att det inte alls var över efter de där 9 åren, som jag har inbillat mig att det var. Att det som hände då påverkat allt i mitt liv. Som att få mig att tro att jag är dum och att det inte är någon idé att jag läser vidare. För att skolan inte är ett ställe där man utbildar sig - skolan är ett ställe där man är rädd. Där man gömmer sig. Där man kanske kan lyckas svälja ner gråten under en hel dag så att man inte ska visa att de ha lyckats med det de vill. Bara för att skrika ut sin ångest i kudden när man kommer hem.
Sedan spelar det liksom ingen roll att man har lämnat den där skolbyggnaden bakom sig och aldrig mer behöver gå in i den, att man har en ny byggnad framför sig. För det är fortfarande en skola. Faran lurar fortfarande om varenda hörn. Själva ordet "skola" har blivit förknippat med idel hemska ting. Det är allt ens instinkter har lärt en. Skola = rödflagg och troligtvis kryllar det av hajar i vattnet.

Min kurator sade en gång att om hen bestämde och valet var att någon skulle bli mobbad eller att få armen bruten så skulle hen välja armbrottet. Den som har haft en trygg skolgång tycker det där låter hur grymt och elakt som helst, vi andra förstår precis.
För en bruten arm läker. En bruten själ - not so much.

Bildkälla Tumblr

The blood on your hands fill you with no regret-Dagens

Låt: "2 thingz" med Basecamp.
Outfit: Blommiga leggins och mönstrad klänning från Monki.
Smink: Testar en lösskugga från Make Up Store och en primer. Jag är inte imponerad.
Nagellack: Dangerously grapefruit från Ruby kisses. Luktar ganska äckligt om man är känslig för sådant.
Doft: Moon från HM.
Frisyr: Snurrfläta.
Smycke: Inget förutom ringarna.
Klocka: Nix.
Fika: Te och Firewood.
Middag: Pasta med broccoli och räkor. Känner en viss olust inför pasta just nu så... inte så smarrigt.
Pryl: Tjock bok.
Sysselsättning: Så lite jag bara kan.
Träning: Promenad.
Kvällsnöje: Tänkte kolla in "How to get away with murder".
Dagens ord: "Får jag spela på datorn nu?"
Att tillägga: Detta tjat om dessa spel driver mig till vanvett. Så nu vet ni det.

Soundtrack of my life

The Ark - It takes a fool to remain sane

Whatever happened to the funky race?

A generation lost in pace

Wasn't life supposed to be more than this?

In this kiss I'll change your bore for my bliss

Let go of my hand

and it will slip out in the sand

if you don't give me the chance 

to break down the walls of attitude

I ask nothing of you

not even your gratitude

And if you think I'm corny

then it will not make me sorry

it's your right to laugh at me

and in turn, that's my opportunity

to feel brave

Because ridicule is no shame

it's just a way to eclipse hate

it's just a way to put my back straight

it's just a way to remain sane

Every morning I would see her

getting off the bus

the picture never drops

it's like a multicoloured snapshot

stuck in my brain

it kept me sane for a couple of years

as it drenched my fears

of becoming like the others

who become unhappy mothers

and fathers of unhappy kids

And why is that?

'Cause they've forgotten how to play

Or maybe they're afraid to feel ashamed

to seem strange

to seem insane

to gain weight

to seem gay

I tell you this

That it takes a fool to remain sane

It takes a fool to remain sane

It takes a fool to remain sane

In this world all covered up in shame

Oh take it to the stage!

So, take it to the stage

in a multicoloured jacket

take a jackpot, crackpot

strutting like a peacock

nailvarnish Arkansas

shimmy-shammy featherboa

crackpot haircut

dye your hair in glowing red and blue

- Do, do. do! What you wanna do

Don't think twice, do what you have to do

Do, do, do, do - let your heart decide 

what you have to to

that's all there is to find

'Cause it takes a fool to remain sane

It  takes a fool to remain sane

In this world all covered up in shame

It takes a fool to remain sane

It takes a fool to remain sane

It takes a fool to remain sane

In this world all covered up in shame

Säsongssammanfattning: Misfits, säsong 3

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Nu kommer de "långa" säsongerna med "Misfits", om 8 avsnitt vardera. Säsong tre bjussar på ny karaktär, nya krafter och nya övervakare att döda. Allt för att skydda de missanpassade ungdomar vi lärt oss att älska, trots deras uppenbara brister och fel.

Bildkälla SciFiNow
Curtis, Kelly, Simon, Alisha och Rudy.

Favoritavsnitt: 3x02 Curtis nya förmåga att byta kön kommer väl till pass när han vill återuppta sin löpningsträning. Vad han inte räknat på är den ovälkomna uppmärksamhet hans kvinnliga alter ego Melissa tilldrar sig. Särskilt inte hur han blir behandlad av männen.

3x08 Mediumet Jonas för tillbaka några som gänget dödat och som hade något ouppklarat att ta hans om. Som två övervakare och en sektledare. Konsekvenserna av det gör att Simon bestämmer sig för att det nu är dags för honom att resa bakåt i tiden för att göra det han måste göra.

Favoritkaraktär: Simon.

Favoritpar: Simon och Alisha.

Bäst i säsongen: Jag måste återigen nämna avsnitt 2 av säsongen, för det tyckte jag på riktigt var superbra. Belyser många av de problem som finns i världen bara för att kvinnor ses som sekundära varelser i många fall, bara till för männens sexualitet. Och att man valde att visa det genom att ge samma person upplevelsen bara för att han byter kön och blir en hon och får uppleva hur det är att vara på "andra sidan planket" och i och med detta tänker om. Ska man bara se ett enda avsnitt av "Misfits" kan det gott vara det.

Värst i säsongen: Jag saknar Nathan. Och jag gillar inte den nye Nathan, Rudy. För det märks så tydligt att Rudy ska ersätta Nathan men det funkar inte. Där Nathan var charmigt ofiltrerad blir Rudy bara plump och dum.

Övriga kommentarer: Nej, det är inte lika bra nu när mina favoriter droppar av. Nathan var som sagt först att lämna skeppet, nu kommer det inte bli mer Simon och Alisha, vilket betyder att alla mina favoriter är borta nu när jag börjar med säsong 4. Dags för Kelly, Curtis och Rudy att skärpa till sig några snäpp, annars kommer jag nog tröttna.

This will be a beacon when I'm gone-Dagens

Låt: "Monument" med Röyksopp feat. Robyn.
Outfit: Blommiga leggins och mönstrad klänning från Monki.
Smink: Nakennylle.
Nagellack: Orange och lila, ett från Orly och ett från Glitter gal.
Doft: Vanilla touch från HM.
Frisyr: Nytvättat och utsläppt.
Smycke: Inget förutom ringarna.
Klocka: Zodiac.
Fika: Te, nedmonterad banana split och kex med ost.
Middag: Spagetti och köttfärssås.
Pryl: Penna.
Sysselsättning: Sovmorgon och bokcirkelträff.
Träning: Utgått på grund av syndaflodsregn.
Kvällsnöje: "Sufflören" på SVT Play. Ligger kvar till 20 oktober. Passa på, tycker jag.
Dagens ord: Vad ger ni för betyg på boken då?
Att tillägga: Godnatt!

Called it!

Saker jag blir nöjd över - när jag gissar och gissar rätt.

Som när jag gissade att James Dashner skulle skriva fler prequels i sitt Maze runner-universa. Gissa vem som ska skriva minst en prequel till? James Dashner - that's who! 2016 kommer "The fever code" ut och jag tänker läsa den, jajamensan. Femte delen av vad som från början var en trilogi. Inte illa pinkat av en trähäst, som min ömma moder skulle uttrycka det.

Men! Jag är ändå ännu mer stolt över att jag gissade att nästa American Horror Story skulle ha cirkustema och eller freakshowtema, för gissa vad? American Horror Story: Freakshow började visas i USA i ondags och jag tittade på första avsnittet morgonen därpå och utbrast vid minst ett tillfälle i frasen creepy ass motherfucker. Så ja - lite läskigt och släbbigt kan det nog bli den här omgången också. Samt -

I CALLED IT!

Bildkälla Entertainment focus

Förresten - är man rädd för clowner ska man kanske inte titta på den här säsongen av American Horror Story. Just sayin'....

FredagsFilmen: Life partners

Märks det att jag är lite trött på gubbväldet just nu? Det som vi blir matade med hela tiden tills man tycker det är normalt. 

Det är därför jag för tillfället försöker lyfta filmer med mycket kvinnor, som dagens FredagsFilm "Life partners". Skriven av Susanna Fogel och Joni Lefkowitz, regisserad av Susanna Fogel och med Leighton Meester och Gillian Jacobs som kvinnorna som är life partners - bästa vänner alltså.

Bildkälla Tribeca Film Festival

Sascha är lesbisk och Paige är straight och de är bästa vänner. Självklart uppstår komplikationer i form av en pojke när Paige träffar Tim.

Nobels litteraturpris 2014

Återigen - vem är du? Har ingen aning om vad årets Nobelpristagare i litteratur är för en filur. Har inte läst någon roman av Patrick Modiano - än. Jag jobbar ju på att läsa mig igenom Nobelpristagarna, och det är inte alltid så lätt. Här däremot verkar det inte vara några problem att hitta en eller flera romaner att välja på när jag väl ska bekanta mig. Peter Englund tipsar om "Nätternas gräs" som en ingång till hans författarskap, så vi får se om jag går på Svenska Akademins ständige sekreterares linje.

Bildkälla Le Figaro

Förutom det - titta! En vit gubbe! Inte ett dugg överraskande att det var en man som skulle få priset, eller att han skulle vara vit. Suckar lite över det. Jag höll som vanligt på Joyce Carol Oates eller Haruki Murakami. 

En listig önskelista

Om jag älskar rävar? Har påven toppig hatt? Jag har älskat rävar sedan jag var liten och hade en bok med vackra bilder på svenska djur. Från början var det fjällräven som vann mitt hjärta på grund av supersöt liten vit fluffboll, men det tog inte lång tid innan jag insåg skönheten i en vackert röd räv med vit svanstipp. Alltså hur fina är inte rävar? Hur fina som helst. Alltså vill jag ha saker med rävtema, såklart. Dags för en ny önskelista - det är ju inte superlångt kvar till jul...

Hur mycket vill jag ha den här rävtröjan tror ni? Supermycket är svaret.

Etsy - trisarahtopsart ca 120:- + frakt.

Temuggar kan man aldrig ha för många.

Etsy - CoralBel ca 170:- + frakt.

Räv på burk att ha om halsen? Ja tack.

Etsy - Peachesandpebbles ca 220:- + frakt.

En värmande räv om halsen skulle passa fint den här årstiden.

ModCloth $49.99 + frakt.

Två rävar att krama på vore inte dumt det heller. Synd bara att min lokala IKEA inte har de här i sitt sortiment för jag vill ha!

IKEA 79:- för 2.

Memories like embers keep us warm-Dagens

Låt: "Don't wake me" med Robots don't sleep.
Outfit: Ögonleggins från Monki, svart kjol från Indiska, tröja med baseballtryck från HM.
Smink: Mascara.
Nagellack: Heirloom från Ciaté.
Doft: Vanilla touch från HM.
Frisyr: Tofs.
Smycke: Örhängen med flerfärgade stenar från Indiska.
Klocka: Lambretta.
Fika: Te och satsumas.
Middag: Fläskpannkaka med lingon och morot.
Pryl: Paraply.
Sysselsättning: Läsa, titta på tv, terapi, läsa mer.
Träning: Promenad.
Kvällsnöje: "Outlanders". Rekommenderas.
Dagens ord: Inte varför i varje fall.
Att tillägga: Älskade makens kommentar om dagens foto: Det där är min Jenny det.

Säsongssammanfattning: Misfits, säsong 2

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Mer tv på bloggen idag eftersom jag precis tittat klart på den andra säsongen av "Misfits". Fortfarande med samma gäng: Kelly, Alisha, Simon, Curtis och Nathan, som försöker komma tillrätta med sina krafter samtidigt som de utför sin samhällstjänst och kanske rädda livhanken en och annan gång.

Bildkälla PubArticles

Favoritavsnitt: 2x02 Nathan får reda på att han har en bror och ytterligare en förmåga förutom odödligheten.
2x06 När Brian, med superkraften att manipulera mjölkprodukter, dyker upp svävar plötsligt allas liv i fara. Tur att Curtis är laktosintolerant!

Favoritkaraktär: Simon. Både Simon från framtiden och Simon från nutiden.

Favoritpar: Simon och Alisha.

Bäst i säsongen: Många gapflabb blir det. Allt ifrån Nathans tafatta förförelseförsök till tron att efterbörden efter en förlossning är en alien.

Värst i säsongen: Ingen egentligen.

Övriga kommentarer: Om jag förstått det hela rätt så är det här sista säsongen som alla kommer vara med hela vägen. Och det är ju lite tråkigt. Först att lämna kommer Nathan vara, några avsnitt in på säsong tre. Sedan lämnade Simon och Alisha. Får se hur de blir ersatta och om jag fortfarande kommer gilla när mina favoriter droppar av.

Säsongssammanfattning: Doctor Who, säsong 6

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Har ju alldeles glömt bort att sammanfatta säsong 6 av "Doctor Who". Just nu låter vi barnen komma ifatt oss där vi är, och de trippar på ganska bra i sitt gloende och är snart där vi tröttnade. För så är det - jag är inte alls lika förtjust i "Doctor Who" som jag en gång var. Charmen med den här serien är ganska så bortblåst och de billiga skämten haglar. Jag har inte sett Doctor 12 in action än ens en gång, för jag är helt enkelt inte intresserad. Så kan det gå. 

Favoritavsnitt: 6x09 "Night terrors". En liten pojke sänder en nödsignal till Doktorn. När de hittar honom sänder han dem till sitt dockhus där de blir förföljda av dockor och riskerar att själva bli dockor.
6x12 "Closing time". Doktorn försöker finna sig i sitt öde och bestämmer sig för att besöka Craig innan allt är slut. Och då träffar han på en cyberman eller flera.
6x13 "The wedding of River Song". Det har blivit dags för Doktorn att nå sitt slut, men något har hänt. Klockorna har stannat på 5:02 och all världens historia händer samtidigt.

Favoritkaraktär: Doktorn.

Favoritpar: Amy och Rory.

Bäst i säsongen: Jag som gillar mina monster tycker ju att Silence är ruskigt läbbiga, så de är bra i monsterväg.

Värst i säsongen: Att det tappade charmen här, kanske.

Övriga kommentarer: Det är ju synd att Stephen Moffat skulle in och sabbilera så mycket...

Kanelbulle-Dagens

Låt: Har inget att bidra med här idag. Har inte så mycket som visslat på en låt idag. Konstigt...
Outfit: Slipped into something a bit more comfortable i eftermiddags. Leggins med ögon från Monki, röd/blå tröja från en provkollektion för Ruth and circle.
Smink: Japp. BB breme från Garnier, brynskugga från Clinique, ögonskugga från BellaPierre, blusher och läppstift från Glossybox.
Nagellack: Sable collar från Essie.
Doft: Noa från Cacharel.
Frisyr: Utsläppt.
Smycke: Halsband med humla, stjärnformade strassörhängen.
Klocka: Gul Zodiac.
Fika: Vaniljlatte och Starbar.
Middag: Kycklingfajitas.
Pryl: Den där prylen som man tar bort bandstift med som jag kallar petmoj men som har något annat piffigt namn på riktigt som jag så klart inte kommer på just nu.
Sysselsättning: Jobbelijobb, veckohandla, baka bullar.
Träning: Nix.
Kvällsnöje: Absint och kanske en film.
Dagens ord: Bulle!
Att tillägga: Kanelbullens dag idag alltså. Omnomnom!

FredagsFilmen: In a world...

Ni vet trailers. För filmer eller tv-program - hur ofta är voice over-rösten kvinnlig? Någonsin? Tvättmedelsreklam däremot, där får kvinnorna snacka om hur förträffligt tvättmedlet i fråga tar bort fläckar.
Den här ojämlika lilla grejen har tydligen Lake Bell funderat på så pass mycket att hon skrivit, regisserat och spelar huvudrollen i dagens Mrs Data-vill-se-den-här-film "In a world..."

Bildkälla The flim culb

Carol är röstcoachen som vill något mer. Hennes pappa är voice over i filmtrailers, ett jobb hon strävar efter. Hon möts av motstånd från sin pappa, hans protégé och en allmänt sexistisk omvärld, men hon strävar vidare för att bli en ny generations röst.

Leaves you empty with nothing but dreams-Dagens

Låt: "Stay alive" med José Gonzales.
Outfit: Leggins med ögon och lila/blåmönstrad klänning från Monki, svart kofta med huva från HM.
Smink: Tvättade ansiktet idag. Det räcker väl?
Nagellack: Vincent Price is right från Nail Pattern Boldness.
Doft: Moon från HM/La rive.
Frisyr: Lite allt möjligt.
Smycke: Ringar.
Klocka: Nej.
Fika: Kakor och väldigt mycket te. Så där så jag tror att jag består av 70% te snarare än 70% vatten.
Middag: Baconlindad lax med potatis, vitlökssås och sallad.
Pryl: Tekopp.
Sysselsättning: Träffat goda vänner.
Träning: Promenerade till de goda vännerna och hem igen.
Kvällsnöje: Har varit sugen på ett glas absint sedan i förmiddags, så jag tror jag ska ta mig ett glas absint.
Dagens ord: Gris! 
Att tillägga: Cullen har sin favoritplats på ryggstödet bakom min nacke. Gosigt. Och det är honom jag kallar gris...

Rubrik överflödig