Säsongssammanfattning: Buffy the vampire slayer, säsong 7

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Jag gjorde det. Jag tittade klart på "Buffy the vampire slayer". Det trodde jag inte efter säsong 1 och 2, men jag är så här i efterhand glad att jag inte släppte den här serien.

Men nu avslutar vi hela tjottablänget med en sammanfattning va? Ja, det gör vi.

Bildkälla Forum idws

Favoritavsnitt: 7x04 "Help". Buffy har börjat sitt nya jobb som kurator och träffar en tjej som är helt övertygad om att hon ska dö och att hon vet exakt när. Buffy anar övernaturliga orsaker och försöker stoppa det.
7x17 "Lies my parents told me". Robin söker hämnd för sin mammas död och Spike plågas av minnen från när han blev vampyr.
7x19 "Empty places". Efter förlusten mot Caleb är alla rädda vilket leder till att Buffy sviks av dem hon litar mest på.
7x22 "Chosen". Serieavslut. Med hjälp av Willow magi förvandlas slayer-magin för att ge Buffy hjälp att besegra The First och att stänga Hellmouth. Det sker dock med stora förluster som pris.

Favoritkaraktär: Buffy. 
Och äntligen var Nathan Fillion med - som jag har väntat på hans gästroll. Inte för att Caleb var någon favorit, men Nathan Fillion är det.

Favoritpar: Jag shippar ju Buffy och Spike, så även om de inte var ett par den här säsongen - heller - så var de ändå mina favoriter. Och det var ju så nära. Gillar att Buffys sista ord till honom var "I love you" även om det inte var sant och han visste det.

Bäst i säsongen: Att Buffy äntligen, säger det igen - ÄNTLIGEN - inser att hon inte behöver en man i sitt liv för hon har så mycket annat omkring sig som hon behöver bli färdig med. "I'm cookie dough". Bästa liknelsen ever!

Värst i säsongen: Tröttnade ganska snabbt på alla dessa potentials som kom drällande till Sunnydale. Och alla dessa gästspel av cirka alla som någonsin varit med i Buffy. När Angel visade sig i 5 minuter i de avslutande avsnitten utbrast jag i ett högt "nämen nej!"

Övriga kommentarer: Jag tycker fortfarande att det krävs betydligt mer än att en kvinna kan slåss för att hon ska få vara en "feministisk förebild", som till exempel att hon inte är stark genom någon sorts magi och att hon inte blir kallad damsel in distress av ett ex så sent som i allra sista avsnittet. Så ja - jag stör mig fortfarande på den inrotade sexismen som sipprar igenom, men jag lärde mig att bortse från den. Det blev mindre av den varan dessutom, och jag säger inte att det är sämre än i någon annan tv-serie, men de flesta tv-serier vinner inte ständigt ny mark med att baseras på en "stark kvinna och feministisk förebild" som egentligen inte är det - om man har läst genusvetenskap - vilket jag har. Det blir liksom lite falsk marknadsföring. Hade jag inte hört just det hade jag som sagt antagligen uppskattat "Buffy" ännu mer och betydligt tidigare än vad jag gjorde nu.