Säsongssammanfattning, True blood, säsong 7

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Ännu en avslutad säsong som innebär avslutning på hela serien. "True blood" visade sina sista avsnitt sommaren 2014, och i min tv-soffa upplevde jag dem igår. 

För mig som även läser böckerna blev det stundtals förvirrande så det var bara att försöka släppa de få kopplingar som fortfarande finns. Ska man hårdra det så stämmer namnen men inte så värst mycket mer. Så kan det gå när karaktärer som det tas död på eller som utvecklas till riktiga elakingar i böckerna blir publikfavoriter. 

De första fyra säsongerna av "True blood" har varit de bästa och sedan har det gått lite på halvfart, så mig gör det ingenting att det tog slut nu och jag känner mig nöjd. Säcken knöts ihop på ett bra och trovärdigt sätt - alla klarar sig inte och för vissa går det illa medan det för andra går bra. Karma och sådant där. Händer även vampyrer tydligen.

Bildkälla HitFix

Favoritavsnitt: 7x10 "Thank you". Det hade väl varit illa om inte serieavslutningen hade varit det bästa, där vi får veta hur det går och ta ett ordentligt farväl. I vissa fall lite mer farväl än i andra. Kanske föll en och annan tår.

Favoritkaraktär: Jag är fortfarande väldigt förtjust i Lafayette och Pam. Nöjer mig så.

Favoritpar: Lafayette och James, Jessica och Hoyt.

Bäst i säsongen: Att grejen med hep v-vampyrerna ganska snart var avklarat så man kunde ägna resten av säsongen att knyta ihop säcken sådär rejält och bra.

Värst i säsongen: Jag har ganska svårt för de nostalgiska tillbakablickarna som genomsyrade den här säsongen. Tråkigast var Bills tillbakablickar, roligast var Pams som centrerade sig kring Ginger.

Övriga kommentarer: Hej då Bon Temps.