"En enda risk" av Simona Ahrnstedt

I dessa tider har jag inte alltid lätt att försvinna in i en bok. Ju mer lättläst desto bättre, och dit kan jag räkna romance. Perfekta tillfället att plöjläsa ännu en bok av Simona Ahrnstedt alltså, den här gången "En enda risk".

Bildkälla Goodreads

Journalisten Ambra Vinter åker motvilligt till Kiruna för att göra ett reportage. Kiruna var platsen hon spenderade en del av sin barndom, som fosterbarn i en familj där hon for illa. Hon har svurit på att aldrig återvända, men plikten kallar.
Tom Lexington har varit tillfångatagen i Tchad och har nu återvänt hem, djupt skadad av ptsd och fast besluten att vinna tillbaka sin före detta fästmö, Ellinor.
Av en slump tillbringar Ambra och Tom julen tillsammans, och vad som började med misstänksamhet slutar som något helt annat.

Låt mig bara börja med att säga att Kiruna LIGGER I LAPPLAND! Inte Norrbotten, som det påstods här x antal gånger (minst tre). Norrbottens LÄN förvisso, men landskapet är Lappland. Gäller även Abisko. Norrbotten ligger vid kusten, Lappland vid fjällen. Så. Då var jag färdig med min lektion i geografi för fjärdeklassare.

Annars är det här min favoritbok i den här trilogin av Simona Ahrnstedt. Jag blev bitvis lite trött på att pengar visst aldrig är ett hinder för vissa personer, eller att det alltid finns en helikopter i en hangar som bara väntar, eller en lyxutrustad "stuga" i de norrländska skogarna att låna av en norsk oljemiljardär. Ja, och så den där geografimissen då. Men annars hade jag lättare att ta till mig historien och det var lagoma doser sexigt, missförstånd och spännande för att jag skulle flyga genom sidorna.
Enda smolket i bägaren är att det byggs upp för många olika spännande saker som jag förstår ska få sin lösning innan bokens slut, och i stort sett alla dessa avslutas på boken sista fjärdedel. Det gör att berättelsen drabbas av en känsla att det går lite hastigt och lustigt (och osannolikt) att lösa alla dessa saker. Fick en liten kill your darlings-känsla över vissa bitar, något av det hade kunnat släppas någonstans i redigeringen och vi hade ändå fått en spännande och sexig bok att läsa.

Jag har dröjt länge med att läsa Simona Ahrnstedst moderna romance-böcker, de historiska läste jag rätt så snabbt efter att de kom ut ("Överenskommelser" är fortfarande min favorit) och jag har ett ganska ytligt skäl till det. Jag tycker nämligen att omslagen till den här "En enda-"trilogin är så fasansfullt fula. Så pass att om det gjordes nya omslag till de här böckerna, så skulle jag mycket hellre köpa dem och ersätta de här böckerna med, för jag vill ha dem i samlingen, fula omslag eller inte. (Jo, jag vet att just "En enda risk" finns med ett annat omslag, men det var inte det jag hittade på i en reaback i lågprisbutiken.)

Med allt det sagt, mitt betyg på "En enda risk" blev 4/5.