FredagsFilmen: Ben-Hur

Långfredag idag och min vana trogen skriver jag om en film som innehåller lite av Jesu lidande. I det här fallet väldigt lite. Så där så att det faktiskt är ganska lätt att missa, utom där det blir övertydligt.

Bildkälla SF Anytime

Den judiske prinsen Judah Ben-Hur förråds av sin romerske vän och skickas iväg som slav på galärskeppen. Han återfår sin frihet och återvänder till Judeen för att söka hämnd.

Lite BluRay-skryt i trailern, men ändå. Det här är ju trots allt en ganska pampig film. Och lång. I en tid när en normallång film var drygt en och en halv timme så klämmer "Ben-Hur" till med tre och en halv. Ungefär.

Det regnade en och annan Oscarsgubbe över den här filmen också. Bland annat bästa film, bästa regi och bästa manliga huvudroll. Remaken som kom 2016 gick det inte lika bra för, men så hamnade den i den tråkiga sitsen av att vara en överflödig remake när det redan finns en utmärkt film.

Jag har sett "Ben-Hur" men det var några år sedan. Allt i den känns så klart inte jätteläckert, men på det stora hela är det en bra film som är väl värd sin längd så att den får berättas ordentligt.

Jesus då? Jo, han finns där i bakgrunden av Judah Ben-Hurs liv, och de träffas till och med.