Augustifavoriter

Livet har varit väldigt tungt de senaste dagarna. Min pappa gick bort sent i onsdags natt, och sedan dess känns det lite som att... jag vet inte vad det känns som. Tomt. Sorgligt. 
Att då sitta och försöka skriva ett inlägg om favoritsaker känns lite sådär, men jag gör ett försök.

Pappa 6/12 1939 - 26/8 2020 ❤

Bok: Bara "Kafka på stranden" av Haruki Murakami fick full pott på betyget i augusti, så jag antar den.

Film: Har sett exakt en film den här månaden: "It, Chapter 2". Den dög väl, men var onödigt lång.

Tv: Säsong två av "Umbrella academy". Kan även passa på att meddela här att jag gett upp på "Boardwalk Empire". 

Nagellack: Tror jag trivdes bäst i Party season från H&M Beauty.

Skönhet: Har inget jag kommer på där just nu.

Extra speciell rolighet: Jag hann vara hos mina föräldrar på en skaldjursfest, bara några dagar innan pappas bortgång (det var ganska plötsligt) och det känns som något jag länge kommer bära med mig i minnet. Att jag fick en sista mycket trevlig kväll med en glad pappa.

Favoritinlägg: Receptet på Dal Tadka. Tror det är dags för det snart igen. 

Augustis nagellack

Jag gissar att jag inte kommer måla naglarna på ett tag så jag skriver det här inlägget idag. 
Jag har fem lack att visa upp, men ett av dem åkte av väldigt snabbt så det är bara fyra av dem jag verkligen bar.

 

a England, Pallas
Från Poe's tale-kollektionen kommer den här grå holoskapelsen. Jag upplevde det som ganska silvrigt. En sådan där trevlig neutral som bjussar på något extra när solen faller på det.

OPI, Hate to burst your bubble
Jag är väldigt glad att jag inte betalade fullpris för det här lacket. Jag hittade det för en billig peng på Rusta och förstod inte förrän jag skulle måla det att det var ett texturlack. Av allra värsta slag. Jag gillade färgen väldigt mycket, men den här liksom vårtiga ytan gav mig bara rysningar. Swatchade det på ena handen, tog av det och målade på...

Pahlish, Puppet maker
Gräsgrönt vackert lack, med guldfärgade flecks och guldholo som bara visade sig ibland. Det här trivdes jag betydligt bättre i.

a England, Lenore

Även det från Poe's tales. Den här gången ett mörkt blålila lack som är så väldigt vackert svärtat i kanterna. Och med a Englands vanliga holo. När färgen är så pass mörk blir det mer diskret, men stundtals kunde det spraka till ganska rejält.

H&M Beauty, Party season

Ett rött lack som drar åt det orangea hållet, med ett rosa skimmer som syns bäst i flaskan och ett ännu tydligare guldskimmer. Ett riktigt Jenny-lack.

Och det var det hela. Får se vad september bjuder på i lackväg. 

"Geografins makt" av Tim Marshall

 Den långa titeln på den bok jag valde som augustis månadsbok är "Geografins makt. Tio kartor som förklarar världen". Att jag väljer att läsa en bok om geopolitik förvånade nästan mig själv, men älskade maken hyser ett visst intresse för geografi, och i synnerhet kartor, och i det här fallet var det han som smittade av sig på mig.

Bildkälla Goodreads

Boken innehåller precis det som titeln antyder. Tio kartor över olika regioner i världen, och en förklaring kring hur geografin i detta område bidrar till att påverka hur världspolitiken är. Alltifrån att sitta och rita raka streck över en kartbild och stycka upp landsbitar mellan sig, utan att ta hänsyn till vare sig geografi eller befolkning, som när kolonialmakterna styckade upp Afrika, och hur det än idag påverkar det bitvis spända läget i Afrika, till varför så många länder gör anspråk på Arktis.
Det här är en mycket intressant bok som gav mig många aha-upplevelser. Plötsligt förstår jag bättre varför det strids i Mellanöstern och varför vissa territorier anses så viktiga för olika länder. I vissa fall är det för att ligga bättre till handelsekonomiskt, i andra på grund av en vilja att få ett eget land till sitt folk, i andra för att två länder vill rå om ett område som är lukrativt både inhemskt och utrikes.
Jag blir också plötsligt mer medveten om hur många potentiella krutdurkar det finns därute. Som Indien och Pakistan som har kanonerna ständigt riktade mot varandra. Nord- och Sydkorea. Långt upp i norr när flera olika aktörer vill lägga beslag på fördelarna med Arktis, även om det hittills bara är Ryssland som satt sin flagga (i titan) på havsbottnen...
Boken är lättillgänglig och mycket lättare att läsa än vad jag först trodde. Jag trodde det skulle vara ett tungt ämne med mycket faktadumpande, men boken känns mer som att den vänder sig till den mer ovane läsaren av den här typen av text. Den känns inte politisk och den tar ingens sida. Jag gillade det. Mitt enda aber var att kartorna var svartvita, och ibland kan det vara svårt att se på en karta i gråskala vilken område som hör vart. Jag hade hellre sett att de varit i färg, men det kanske de är i vissa utgåvor - vad vet jag.

Mitt betyg på "Geografins makt" blev 3/5.

"Dotterns berättelse" av Armando Lucas Correa

 För ett par år sedan läste jag Armando Lucas Correas bok "Den tyska flickan" och uppskattade den mycket. När jag såg att han hade kommit med en ny bok, på liknande tema, ville jag så klart läsa den också - trots att jag egentligen är ganska så mätt på böcker om och kring andra världskriget, som ni säkert vet vid det här laget.

Bildkälla Goodreads

I början av 30-talet lever Amanda Sternberg med sin lilla familj i en lägenhet ovanpå en bokhandel hon ärvt från sin far. Hennes man Julius är kardiolog, och snart välkomnar de två döttrar i sin familj, Viera och Lina. Men oroliga tider startar. Hennes butik blir länsad och böckerna brända, hennes man fängslas och försvinner. Det sista han gör att säkra biljetter för familjen att fly till Kuba ombord på St. Louis.
Men Amanda dyker upp i en fransk by, nu med endast en dotter i sällskap.
2015 i New York får Elise Duval ett samtal som river upp minnen från ett förflutet hon har försökt glömma.

Vill du bara läsa en bok av Armando Lucas Correa så rekommenderar jag "Den tyska flickan". Skeppet som den boken handlar om förekommer lite snabbt även i den här boken, men den mesta handlingen utspelar sig i Frankrike, med utgångspunkt från en verklig tragedi. På så sätt liknar de här böckerna varandra, med sin verklighetsanknytning. Men där "Den tyska flickan" var djupt tragisk så kändes "Dotterns berättelse" snarare lite övergripande. Det blev en känsla av "och sen så", som att han ville berätta så mycket som möjligt på så få sidor som  möjligt. För boken är inte lång, och den är samtidigt väldigt lättläst.
Jag tyckte den kändes lite hattig. Den bytte perspektiv ofta, och då på ett sätt som kunde vara förvirrande. Ibland hände jag liksom inte med på vem det var som berättade. Det var även många personer som kom och gick genom boken.
Jag saknade att inte få veta hur det hade gått för flera av dem. Dessutom tyckte jag att slutet var väldigt knepigt.

Så nej, "Dotterns berättelse" var ingen höjdarbok i mina ögon, men ändå intressant och sorglig på sitt sätt. Jag gav den betyget 3/5.

Septembers bullet journal

Det börjar minsann dra ihop sig till höst. September brukar vara en sådan där månad som kan vara både sommar och höst och jag gissar på att det blir så även i år. Alltså dags att gnugga geniknölarna och bestämma sig för hur jag vill forma sidorna i min bullet journal. Och även om jag älskar att titta på YouTube-videos med folk som skapar de mest färgsprakande och fantasifulla uppläggen månad efter månad, så märker jag att jag för egen del dras mer och mer mot en ganska minimalistisk stil. 
Till september hämtade jag inspiration från en av de washitejper jag har i samlingen, och så valde jag en fineliner i mörkblått och en mer mellanblå Tombow, med några få inslag av svart. 

Månadsuppslaget/startuppslaget ser ut som vanligt. Det gör det mesta i de här sidorna. Jag har funnit ett upplägg som fungerar bra för mig och som därför går snabbt att göra utan alltför mycket tankeverksamhet. Jag behöver räkna så jag hamnar rätt med rutorna, men annars flyter det mest på. Washitejpen är en stjärnhimmel i olika nyanser av blått. Jag hade så klart kunnat plocka upp det gula från stjärnorna som en kontrastfärg, men jag gillade att jag höll mig i den blå färgskalan den här gången. 

Böcker och nagellack på ena sidan, ekonomin på den andra. Jag har kommit igång med mina yogaklasser igen, efter det överraskande långa sommarlovet, så lite extra utrymme för yogans "kassabok" den här månaden.

En rad om dagen ser ut som vanligt, precis som sidan för vanorna och månadens bok. Jag har bestämt vilken bok det blir, men inte skrivit in den än. Kommer ägna mig åt lite mytologi i september.

Och ett exempel på veckouppslag får som vanligt avsluta mitt bullet journal-inlägg. Gjorde lite fel på en av de tidigare veckorna så valde att visa upp de jag förberett för lite längre in i månaden. Samt att jag älskar låten "Sent i september" av Ratata, som låttexten kommer ifrån.
Jag märkte i augusti att det räcker utomordenligt väl med en sida per vecka. Jag har ändå plats för dekorationer, citat och andra anteckningar.

Jag hoppas på lite mer inspiration inför oktober. Har känt mig lite uttråkad de senaste månaderna gällande min bullet journal och har haft svårt att bli inspirerad. Kanske borde jag dekorera mera? Vi får se.

"Kafka på stranden" av Haruki Murakami

"Kafka på stranden" var den första boken av Haruki Murakami jag läste, och nu har jag alltså läst om den. Då lånade jag den av en vän, nu hittade jag en så rasande snygg utgåva att jag var "tvungen" att ha den. Samt att jag då fick möjlighet att läsa om den, så klart.
Den här boken var en av tre som fick mig att dra igång min bokcirkel för massa år sedan (de andra två var "Boktjuven" och "1984") för jag hade sådan innerlig lust att diskutera den. Jag har fortfarande lust att diskutera den, kan jag avslöja.

Bildkälla Goodreads

På sin 15-årsdag rymmer Kafka Tamura hemifrån för att undkomma en profetia och för att söka sin mor och sin syster som försvann från familjen 11 år tidigare. Han reser till en stad långt hemifrån, där det finns ett bibliotek han gärna vill besöka. På vägen träffar han många individer som alla kommer att påverka honom.
Nakata är den gamle mannen som kan prata med katter. Han letar efter den bortsprungne katten Goma, när han kommer i kontakt med den ondskefulle kattplågaren Johnny Walker. Det mötet kommer leda Nakata ut på en resa för att finna resten av sin skugga, som han förlorade under mystiska omständigheter som barn.

Milt uttryckt är "Kafka på stranden" en ganska flippad historia. Ett utmärkt exempel på magisk realism, strösslad med massor av populärkulturella referenser. Ganska ofta är det bara att hålla i hatten och följa med på resan. Förstår jag allt som händer i boken? Nej. Får jag svar på alla frågor som boken ställer? Nej. Gör det något? Absolut inget alls. 
För att vara en så pass omständlig bok, med fler twister än en labyrint, så är den ändå hyfsat lätt att läsa. Trots att den är på sisådär 500 sidor, upplevde jag inte att det tog lång tid att läsa. Det var lekande lätt att fastna och bara låta orden föra mig framåt. Persongalleriet är ganska stort, men inte alls svårt att hänga med i.
Men en sak är inte Murakami så värst lysande på, och det är att skriva om sex och kön. Det känns som att det finns där just för att väcka reaktion, och tillför egentligen inte berättelsen något vidare värst. Även om just den här berättelsen på många sätt är inspirerad av Oidipus-sagan. Jag tycker dock att de mest var ganska smaklösa, och det har jag tyckt även när jag läst andra böcker av Murakami, så det är inte bara den här boken och dess teman som gör det.
Ändå har boken som jag tycker mycket om. För en gångs skull gillar jag att inte få alla svaren. Jag gillar de mystiska elementen som känns helt naturliga i den här kontexten, trots sin absurditet.

Jag lät betyget vara det samma från förra gången jag läste den, även om jag nog egentligen inte var lika förtjust den här gången. Den får fortsatt stå kvar på favorithyllan, med betyget 5/5.

En sak bara, för "Kafka på stranden" borde kanske komma med en och annan varning. Det förekommer grafiskt beskrivet djurplågeri. Det förekommer även sekvenser med sexuella övergrepp/våldtäkt och möjligtvis incest. 

Säsongssammanfattning: Umbrella academy, säsong 2

Som alltid spoilervarning när jag skriver om tv.

31 juli släppte Netflix den andra säsongen av "Umbrella academy". Jämförs ofta med X-men, eftersom våra huvudkaraktärer har olika förmågor, men "Umbrella academ" är betydligt roligare - och blodigare.
Säsong två tar vid precis där säsong 1 slutade. Syskonen Hargreeves har flytt från apokalypsen och hamnat på samma plats i Dallas, men spridda över tidslinjen i början av 1960-talet.

Bildkälla Buzzfeed

Favoritavsnitt: Alla. Det här är sådan där serie som berättar så mycket i varje avsnitt att alla avsnitt blir viktiga på sitt sätt. 

Favoritkaraktär: Five. Aidan Gallagher är så lysande i sin roll att jag ibland glömmer bort att han inte är vuxen. Sedan är jag ju fortsatt svag för Klaus.

Favoritpar: Vanya och Sissy. Har för övrigt mina aningar om Sissys son Harlan, för säsong tre. 

Bäst i säsongen: Att Allison fick kämpa för medborgerliga rättigheter, alltså mot rasism hon överraskande blir utsatt för när hon hamnar i Texas 1961. Och att Klaus "råkade" starta en sekt.

Värst i säsongen: Svenskarna. Det finns ju svenska skådespelare som kunde ha spelat de rollerna, istället för att höra icke-svenska skådespelare leverera repliker på svenska. Även om grammatiken är rätt så låter det, för mig som svensk, väldigt konstigt. Hela språkmelodin går förlorad och det låter bara fel. 

Övriga kommentarer: Jag skrev något om säsong tre här ovan, för så klart hoppas jag på en sådan även om inget är spikat till 100%. En aning av ett cliffhanger-slut gör att jag hoppas lite mer än vanligt. Samt att jag tycker att "Umbrella academy" är något av det bästa jag sett på tv på senare år. 

Tomma i augusti

 Det här blir kort, för sedan sist har jag bara gjort slut på innehållet i tre förpackningar. Nämligen dessa.

Ica. Ekologiskt certifierad nattkräm. Oparfymerad.
Favoriten fortsätter att vara just det, och jag har såklart redan öppnat en ny.
Betyg 5/5

Nivea. Rich caring shower oil.
Jag gillar duscholjor. Just den här köpte jag mest för att det var bekvämt. Den funkar okej ur duscholjesynpunkt, men jag tycker inte vidare värst om hur den doftar. Någon gång när jag orkar ska jag köpa om favoriten från Apotek Hjärtat, tills dess använder jag den duschkräm som råkar stå i duschen vid tvagningstillfället.
Betyg 3/5

 Atrix. Intensive protection cream.
Den här har vi också sett förut, för den här är min favorit. Varje kväll innan jag lägger mig hamnar en klick på mina händer, och det var också i sovrummet den tog slut den här gången. Och då hamnade en ny tub i badrummet, och jag tog badrumstuben till sovrummet. Bara för att.
Betyg 5/5

Alla tre förpackningarna i plaståtervinningen.

Ja må hon leva-Dagens

 

Låt: Alla varianter på födelsedagssånger vi kommit på. Inte varje dag yngsta barnet fyller 17 år, men idag gör hon det. Grattis E!

Outfit: Svart t-shirt och randiga byxor, båda från H&M. 

Smink: Nej.

Nagellack: Tog precis av Lenore från a England.

Doft: Nej.

Smycke: Vet numera att jag fortfarande kan ha örhängen, men har inga på mig idag.

Klocka: 19:56

Läser: Läser om "Kafka på stranden" av Haruki Murakami och läser även i månadsboken "Geografins makt" av Tim Marshall.

Frukost: Äggröra, Es hembakade fröbröd, English Breakfast-te.

Fika: Earl Grey-te och chokladbit.

Middag: Födelsedagsbarnet önskade sig asiatisk take out från Chop Chop, så då fick hon det. Jag valde jordnötskyckling med ris, men tjuvåt även nudlar och spicy lime chicken, samt orange chicken. Och de har vegetariska alternativ, så hon åt inte bara nudlar.

Pryl: Paket. 

Motion: Sjukgymnastikövningar. Kan gå kortare sträckor inne i huset utan kryckor nu!

Kvällsnöje: Tror minsann jag läser lite till.

Att tillägga: Är det inte underligt att jag är så sugen på chips fastän att jag egentligen är mätt?

"Get a life, Chloe Brown" av Talia Hibbert

Det här är den första boken i en planerad trilogi om systrarna Brown. Den här första boken, "Get a life, Chloe Brown" fick en massa buzz omkring sig på booktube och bookstagram, där den kallats en underbar, lättslukad, rar och sexig romance. Jag har alltså varit intresserad av att läsa den ett bra tag, och när den äntligen landade i mitt hem låg den inte länge i tbr-högen innan jag satte igång.

Bildkälla Goodreads

Efter en nära-döden-upplevelse bestämmer sig Chloe Brown för att skaffa sig ett liv. Hon gör en lista med punkter som campa, res i världen med endast handbagage, åk motorcykel. Hennes kroniska sjukdom gör dock att det ibland är svårt att ta sig utanför bekvämlighetszonen, så hon bestämmer sig för att ta hjälp av Red - han kör ju trots allt motorcykel.
Red arbetar som vaktmästare i fastigheten där Chloe flyttar in. Efter att ha lämnat ett toxiskt förhållande och hela London bakom sig, försöker han nu komma på vad han ska göra med sitt liv, och framför allt sin karriär som konstnär. 
Chloe inser snart att det finns någon annan än den hon trodde bakom Reds till ytan tuffa utseende. Kanske finns det plats för andra saker än det på listan i hennes liv.

Jag gillade mycket med den här boken. Jag gillade hur varsamt den behandlade ämnet med att lämna ett förhållande med någon som misshandlar en, och hur detta inte alltid är en man som misshandlar en kvinna. Hur något så toxiskt kan förstöra någons självförtroende och sätta käppar i hjulen under en lång tid efteråt. 
Jag gillade även hur Chloes sjukdom, fibromyalgi, beskrivs. Jag har kära vänner som lider av samma åkomma, och jag känner igen deras berättelser här om hur det inte bara gör ont utan även gör en utmattad så att en tappar all funktion, hur handikappande det kan vara. Sedan har vår Chloe turen att ha pengar och ett jobb hon själv kan styra över, så det är inget brottande med försäkringskassan i den här boken. Tur är väl det.
Jag gillade också kemin mellan Chloe och Red. Hur de gick från fiender till vänner till älskade under den här bokens gång, även om det som vanligt i romance måste finnas några fnurror och missförstånd på vägen till det lyckliga slutet. Det har ett sätt att prata med varandra på som ger kvicka dialoger som ofta är roliga att läsa, ett sorts gnabberi som jag verkligen uppskattade. 
Men. Ni anade ett men va? Jag har väldigt svårt för det stundtals grova språket i den här boken. Sexscenerna är väldigt explicita och pratet om sex är grovt. Det går över gränsen för mig, och jag upplever det som snudd på pornografiskt emellanåt. Det gjorde att jag tyckte sämre om boken än om något hade lämnats till min egen fantasi. Jag kände mig liksom bortkopplad från texten när det faktiskt blev lite pinsamt att läsa dessa scener. Och det drog så klart ner betyget.

Mitt betyg på "Get a life, Chloe Brown" blev 3,5/5.

Veckans vego: Pizza

Numera är veckans vego lite missvisande i det här huset. Vi äter vegetariskt majoriteten av veckans måltider, och mer lär det säkert bli nu när E blivit vegetarian. Ofta försöker vi anpassa så det är lätt att fösa in ett vegetariskt alternativ när vi andra äter kött. Som i helgen, när vi åt hemlagad pizza. Vi brukar göra pizzor på en hel plåt om vi "delar" på mitten och alla får en halv plåt var att bestämma över. E ville inte gärna att det skulle vara kött på hennes pizzaplåt, så hon och jag gjorde en vegetarisk pizza och husets gossar gjorde en med kött. Sedan var jag lite busig och bestämde mig för en vit pizza. För ibland kan jag tycka att det där med tomatsås på pizza är lite tradigt.

Pizzadeg kan köpas färdig i butik, eller så gör du din egen. E har frikostligt odlat sitt intresse att baka det här året, och i det ingår att vi inte "får" köpa färdig deg längre. Inte för att jag saknar pizzakiten när hon gör så god deg. 

Pizzadeg till fyra pizzor (eller två plåtar)

25 g jäst
2,5 dl fingervarmt vatten
400 g (7 dl) vetemjöl special
1 tsk salt

Lös upp jästen i 1/4 dl av vattnet. Tillsätt ca 2 msk av mjölet och rör ut till en jämn smet. Täck över den och låt den jäsa 30 minuter.
Stjälp upp mjölet på ren bakbänk. Gör en djup krater i mjölhögen och häll i startdegen, saltet och resten av vattnet. Arbeta försiktigt samman (med väl mjölade händer) till en smidig deg. Knåda väl i ca 10 minuter. Forma degen i 4 lika stora bollar. Låt dem jäsa under bakduk i 2 timmar, tills de jäst till dubbel storlek.
Knåda varje degboll några minuter och forma den sedan till en pizza. Avsluta med att trycka med knogarna runtom kanten på pizzan, cirka 2 cm innanför, för att bilda en upphöjd kant. Nu är pizzan redo för sin fyllning.

E gjorde en pizzasås på en burk finkrossade tomater, lite vitlök, salt och peppar och oregano. Om den känns för bitig går det bra att mixa den slätare med en stavmixer. 
Jag använde som sagt inte tomatsås alls, utan penslade istället min halva med olivolja. Sedan toppade jag min del med tunt skivad rå potatis (på mandolin), champinjoner, skivad rödlök, oliver, persilja, ananas och peppar. Samt så klart ost och mozzarella. Nästa gång vi gör pizza ska jag ha färre pålägg, lägga potatisen överst så att den blir krispigare och för all del inte glömma att salta... Går att göra i efterhand, men ändå. Hade ju varit kul om jag kom ihåg den lilla detaljen.
E toppade sin halva med tomatsås, champinjoner, lök, oliver, pesto, ananas, tomat, persilja, ost, mozzarella. Jag tror det var allt. Hon kallade sin pizza för en dumpster pizza. 

Grädda pizzan på hög värme, minst 250 grader, cirka 10 minuter tills den får fin färg. Håll koll, för det kan gå fort ibland.

Soundtrack of my life

Lenny Kravitz - Does anybody out there even care

The dream is lost

Don't let it slip away

Or bloody days won't be far away

'Cause when there's no more sun

There's no where you can run

Does anybody know how many lives we've lost

Can anybody ever pay the cost

What will it take for us to join in peace my friends

Does anybody out there even care

Wake up world before it's too late

It's time for love to conquer hate

And when that battle's won

We all can live as one

Does anybody know how many lives we've lost

Can anybody ever pay the cost

What will it take for us to join in peace my friends

Does anybody out there even care

Riots in the streets

Men dressed in white sheets

Is that what we want

Oh a little boy hanging from a tree

And a burning cross

If we can learn that we're one we can overcome

Before this takes us all

We'd better catch ourselves before we fall

Does anybody know how many lives we've lost

Can anybody ever pay the cost

What will it take for us to join in peace my friends

Does anybody out there even care

Does anybody out there even care

"Den magiska stenen" av Kevin Crossley-Holland

 När vi för några år sedan rensade rejält bland våra böcker, stötte jag på en trilogi med böcker som J lämnat kvar när hon flyttade ut. Blev såklart nyfiken när jag såg namnet Arthur och något om en magisk sten, så jag bestämde mig för att läsa de där böckerna någon gång. Tydligen var augusti 2020 någon gång, för nu har jag läst ut bok ett i Arthur-trilogin, "Den magiska stenen".

Bildkälla Goodreads

Året är 1199. Arthur bor med sin familj i en liten by på gränsen till Wales, hans far är riddare och den som styr över den lilla byn. Arthur drömmer om att en dag få bli väpnare precis som sin äldre bror, men hans far är hemlighetsfull om Arthurs framtid.
En dag får Arthur en sten av sin fars gode vän Merlin. En sten som visar Arthur bilder om en annan Arthur för länge sedan. Om en kung, en pojke och ett svärd i en sten.

Den här boken väver på ett snyggt sätt ihop livet i en by under medeltiden i England, med Arthur-legenden. Det finns paralleller i de båda Arthurs liv, som blir tydligare allt eftersom handlingen fortskrider. Här kunde det ibland bli rörigt, när stenens karaktärer utseendemässigt liknar de människor den verklige Arthur har omkring sig, och då stenens karaktärer får deras namn istället för sina egna. Jag hade inga stora problem med att hålla isär dem, men det var en sådan där liten detalj som störde mig en aning.
Boken är absolut inte riktad till en gammal tant som mig, utan jag skulle gissa att boken riktar sig mer till åldern 10-14. Nu är ju det absolut ingenting som hindrar mig från att läsa en bok ändå, men det känns tydligt på språket att den är för en ung läskrets. Boken innehåller inte mindre än 100 kapitel, och de flesta av dessa är väldigt korta, ibland bara en halv sida. Det finns även plats för många fina illustrationer i träsnittsstil, något jag tyckte fint adderade till bokens stämning då det plockade upp tiden boken utspelar sig i.
För mig som redan innan var löjligt intresserad av Arthur-legenden var det här väldigt trivsam  läsning. Jag fick liksom en välbekant saga berättad för mig, samtidigt som jag fick en lektion i hur livet kunde se ut på ett gods under medeltidens England. Jag kommer såklart läsa de följande två böckerna också - en annan dag.

Mitt betyg på "Den magiska stenen" blev 2,5/5. Den tappade lite på att den mixade ihop personerna i stenen med de i verkligheten, samt att jag kände så väl att jag var för gammal för den. Inte för att jag är det egentligen, men ni hänger säkert med på känslan. Den var lite för enkel för mig, kan en kanske säga.

"Allt eller inget" av Simona Ahrnstedt

Om det känns som att jag läser mycket just nu så beror det på att jag gör det.  Gissningsvis kommer den här bloggen vara dominerade av bok-iga inlägg ett tag framöver. Bland annat har jag snart läst ifatt mig på Simona Ahrnstedts romance-böcker, och det tycker jag känns ganska trevligt faktiskt.

Bildkälla Goodreads

Lexia Vikander jobbar som copywriter på en liten reklambyrå. Hon känner inte riktigt att hon passar in bland alla pinnsmala och kalorifixerade människor (läs kvinnor) i reklambranshen, men hon älskar sitt jobb. Fast nu har hennes byrå blivit uppköpt, och det sägs att hennes nya chef är stenhård och att många kommer bli sparkade. Som om inte det var nog så har hon dessutom hamnat i en bar efter en misslyckad träff med sina gamla skolkompisar. Nu tröstar hon sig med rosa drinkar och samtal med den snygge killen som slagit sig ner bredvid henne.
Adam Nylund kommer från trasiga familjeförhållanden i förorten. Han har dock tagit sig i kragen och rest sig från sin svåra barndom och blivit en framgångsrik finansman i sin mentors företag. I morgon ska han börja som vd på den reklambyrå företaget precis köpt upp - en yrkesroll han tagit på sig ganska ovilligt. Nu sitter han i baren och samtalar med en vacker kvinna.

Låter lite upptakten till "Grey's anatomy" om det, eller visst. Fast här hamnar de inte i säng direkt, första dagen på jobbet blir dock ganska pinsam.
Jag gillade det här. Jag riktigt flög genom sidorna för att jag ville veta hur det skulle för Lexia och Adam, för även om attraktionen finns där så finns där även en massa hinder. Som att han är hennes chef. Jag uppskattade även det starka temat av kroppspositivism, som belyses från alla håll. Ämnet kan vara känsligt och svårt, men jag tycker det hanterades väldigt bra och att budskapet var tydligt - du duger i din kropp och har rätt att tycka om den. Det kanske blev en aning överdrivet mot slutet, med både superskurkar och hallelujah moments, men på det stora hela höll det hela vägen.
Sedan vet jag inte om det är jag som har blivit pryd på gamla dar, men jag tyckte att vissa av sexscenerna var lite väl explicita. Behöver jag verkligen veta vilken ställning de är i? Vad som händer var och hur ofta? Det kändes lite TMI emellanåt, och jag hade nog uppskattat boken mer om sexet hade varit aningen mer nedtonat.
Med det sagt - Simona Ahrnstedt kan sin genre. Det är lagom doser trånande känslor, förhinder, insikter, kämpaglöd, fina budskap, riktigt vänskap, sexigt, missförstånd och det viktigaste av allt - ett lyckligt slut.

Det här är faktiskt min favorit hittills av Simona Ahrnstedts moderna romanceböcker (inget slår "Överenskommelser" än så länge). Jag gav den betyget 4/5.

"Den tysta patienten" av Alex Michaelides

En stor snackis bland thriller-böcker förra året var "Den tysta patienten" av Alex Michaelides. Bland annat vann den Goodreads omröstning 2019 som bästa kriminalroman/thriller. Av sådant kan det inte hjälpas att jag blev nyfiken, och ett bra sätt att övervinna nyfikenhet är att läsa boken denna nyfikenhet berör. Så jag gjorde det.

Bildkälla Goodreads

Alicia Berenson lever ett perfekt liv. Hon är en hyllad konstnär och lever ett lyckligt liv med sin make David, en framgångsrik modefotograf. En kväll kommer han hem sent från ett fotojobb och Alicia skjuter honom i ansiktet. Efter det är hon tyst.
Theo Faber är psykoterapeut och han har länge fascinerats av Alicias fall. Efter många år får han chansen att ta sig an hennes fall. Arbetet med att få Alicia att tala igen och få fram sanningen om vad som hände den där kvällen, tar med Theo allt djupare in i hans eget psyke och de motiv som hotar att förgöra honom.

Det här var verkligen en bladvändare. Om jag bara hade läst och inte haft annat för mig också, så hade jag kunnat läsa ut den på en dag. Nu tog det två. Kapitlen är korta och för handlingen framåt med driv. Dessutom är boken spännande och höll mig på halster länge, så det där med "bara ett kapitel till" var vanligt förekommande.
Det är skickligt berättat, med många twister, och länge var jag osäker på hur det hela skulle lösa sig. Miljöer och karaktärer är snabbt och skickligt målade, och det här är en sådan där bok som jag ser tydligt framför mig. Från de slitna lokalerna på den psykiatriska avdelningen, till den värmeböljedrabbade ateljén som Alicia arbetar i innan mordet.
Ändå känner jag igen det här lite. Det finns stråk av "Gone girl", "Kvinnan på tåget", "Den andra kvinnan" och säkert en massa andra psykologiska thrillers som jag inte läst. Jag kände också ganska snart efter att jag läst ut boken att det var något av teflonvarning på den. Alltså en sådan där bok som känns helt uppslukande när en är mitt i den, men som sedan snabbt glöms bort - kanske till och med så pass mycket att jag en dag snart kommer glömma att jag ens läst den. För den har liksom redan slunkit ur minnet, den har inte stannat kvar minsta lilla. 

Jag var dock grundligt fast i den när det begav sig, och jag uppskattade en bok där jag anade men inte helt lyckades lista ut förrän alldeles i slutet. Mitt betyg blev 3,5/5.

"Blood of elves" av Andrzej Sapkowski

Jag liksom många andra satt i slutet av förra året och tittade på Netflix-serien "Witcher". Serien är baserad på en serie böcker av den polske författaren Andrzej Sapkowski, och dessa böcker ligger även som grund för spelet "Witcher". Chilipojken har spelat spelet, och trots att han inte alltid är jätteintresserad av att läsa, så är det tack vare honom vi har de tre första böckerna  här hemma. Jag tänkte att det kanske kunde vara kul att läsa dem, så jag började där en bör börja - med bok 1, "Blood of elves".

Bildkälla Goodreads

I mer än hundra år levde människorna i fred med dvärgarna och alverna. Nu är dock den bräckliga freden över och alla srider både mot varandra och inbördes. I dessa tider föds ett barn som världens Witchers väntat på.

Ciri, barnbarn till drottning Calanthe, har märkliga krafter och ett märkligare öde. Profetian säger att hon är Flamman med makt att förändra världen. 

Geralt av Rivia är den Witcher som hat övertagit vården om Ciri. Han upptäcker dock snart att Ciris förmågor går över Witchers förmågor, och han behöver finna någon annan som kan fullända hennes krafter och träna henne. Men någon annan har också fått upp ögonen för Ciri, och snart finner Geralt att han kanske mött sin överman.

Jag som trodde jag skulle få läsa samma saker som jag sett i serien blev mäkta förvånad när så inte var fallet. "Blood of elves" tar snarare vid där serien fick sitt säsongsavslut. Så finns det ett par prequel-böcker i den här serien också, som jag antar att säsong 1 är baserade på. Jag tror mig alltså ha en ganska god bild av vad som kommer hända i säsong 2.

Boken är lite knepigt uppbyggd. Det känns nästan som att kapitlen är noveller. De är långa, och ibland var det svårt att hitta ett bra ställe att pausa i läsandet. Perspektiven skiftar ofta, och vi får följa flera olika karaktärer. Geralt, Ciri och magikern Yennefer är de viktigaste, men även Triss och Dandelion har viktiga storylines här, för att inte tala om fienderna som även de får komma till tals ibland.

Boken innehåller många inslag av den här världens mytologi och politik, men de är så bra införlivade i storyn att de aldrig känns som en massa infodumpande. Mycket sker även i dialog, inta bara som ett sätt att driva handlingen framåt utan även för att berätta för oss om de olika karaktärerna och deras utveckling. Väldigt bra gjort, tyckte jag. Jag gillade även att kapitlen inleddes med ett utdrag ur någon profetia eller bok, på så sätt fick jag veta en hel del av vad som skedde i den här världen och hur den utvecklats och vad som kunde förväntas på de följande sidorna.

Det märks även att den här första boken är en del i en större serie, för när den slutade kändes det inte alls som att den var slut. Det fanns inget specifikt äventyr som avslutats, ingenting känns liksom färdigt. Det var lite av en känsla av att det här är en jättelång bok som delats upp i olika volymer bara för att de skulle bli lättare att hantera. Så där som skedde med Tolkiens "Sagan om ringen".

Det här är inte den bästa fantasy jag har läst, men jag var underhållen och kommer fortsätta läsa serien. Samt se till att de andra böckerna hamnar i sonens ägo även de - så att jag kan låna dem, så klart.

Mitt betyg på "Blood of elves" blev 3/5.

Dal tadka

Förra veckan fick vi en vegetarian i huset. Det var E som bestämde sig för att hon inte ville "äta ett liv". Tråkigt nog var vi inte riktigt beredda på det, så vi hade inte laddat upp med vegoalternativ när vi andra äter kött, men det löste vi med alla våra vegokokböcker och att vi faktiskt blivit lite bra på att laga vegetarisk mat i det här huset. 

Bland de nya recepten vi lagar finns denna Dal, receptet kommer i original från Rainbow Plant Life och följer du hennes milslånga inlägg med receptet finns det massor av alternativ på smaksättning med mera. Dal betyder egentligen "linser", kort och gott, men här förknippas ordet snarare med en linsgryta. Så här gör jag den här goda grytan, baserad på Nishas genuint indiska recept. Och ja, det är till och med veganskt.

Dal tadka

200 g röda linser

rapsolja

1 gul lök

4 vitlöksklyftor

1 tumsstor bit färsk ingefära

1 krm cayennepeppar

1 tsk curry

1/4 tsk gurkmeja

1 tsk garam masala

6-8 dl vatten

salt, svartpeppar

1 burk/tetra krossade tomater

Kontrollera att linserna inte råkar innehålla någon liten sten. Skölj dem och lägg dem sedan i blöt i kallt vatten i 15 minuter. Låt dem sedan rinna av.

Förbered under tiden resten av ingredienserna. Mät upp kryddorna. Hacka löken fint. Hacka vitlöken. Hacka eller riv ingefäran, det ska bli ungefär en matsked.

Hetta upp olja i en gryta. När den skimrar, tillsätt löken och en nypa salt och låt det fräsa till löken mjuknat, cirka 5 minuter.

Tillsätt vitlök och ingefära och låt det steka med ungefär en minut, tills vitlöken börjar ta färg. Tillsätt då de torkade kryddorna och rör om så att all lök täcks med kryddorna. 

Häll på cirka 5 dl vatten och skrapa noga i botten på grytan så att alla godbitar kommer med.

Tillsätt linserna, salta och peppra efter smak. Rör om och låt det koka upp, sänk sedan värmen och koka under ett lock på glänt tills linserna är klara, cirka 20 minuter. Späd med mer vatten vid behov.

När linserna blivit mjuka, tillsätt de krossade tomaterna och låt koka ytterligare 5 minuter, eller tills tomaterna kokat sönder något.

Vill du ha en krämigare dal kan du mixa delar av den med en mixerstav, men inte allt.

Och nu till det som tar den här Dalen från god till fantastisk.

Tadka

1 - 2 msk kokos- eller rapsolja

1 tsk senapsfrön

½ tsk kumminfrön

2 klyftor vitlök, tunt skivade alternativt 1 tunt skivad shalottenlök

½ tsk chiliflakes

Hetta upp oljan i en liten kastrull. Häll först i senapsfrön, när de börjar poppa följ upp med resten av kryddorna. Håll oljan i rörelse och låt kryddorna smaksätta oljan i ungefär en minut, kanske en och en halv. Se upp så inget bränns! Häll oljan direkt i Dalen och rör om. 

Servera med ris eller bröd, och grönsaker.

I originalreceptet igår färsk koriander, men eftersom alla i familjen inte gillar det så tillsatt jag det efteråt i min portion. 

Det blir ganska mycket Dal av det här receptet. Det räckte till fyra personer både till middag och till lunch dagen därpå.

Jag rekommenderar en titt in på Nishas recept, särskilt gällande tadkan. Jag gör inte min som hon gör sin, utan använder mig av ett par av hennes föreslagna ersättningar. Och det finns många alternativ där, beroende på vad du har hemma och tycker om. 

Böckerna i juli

Det känns som att jag alltid blir lite förvånad över att jag läst så många böcker under månaden som gått. Just i juli började jag ändå med något av en lässvacka, då jag läste ett par böcker jag inte blev så förtjust i. Sedan rasslade det till, och det slutade med att jag läste ut sju böcker i juli, nämligen de här, som vanligt i utläsningsordning uppifrån och ner.

"Eat, pray, love" av Elizabeth Gilbert var en stor besvikelse. Jag tyckte mest att hon var ganska gnällig och inkonsekvent. Hon hittade liksom alltid en ursäkt för att bete sig på ett sätt som passade henne, oavsett vad hon sagt sig själv från början. En riktig klappa-sig-själv-på-axeln-för-att-jag-är-så-himla-bra-bok. Jag gav den ursprungligen betyget 2/5, men har efteråt ändrat det på Goodreads till 1/5, vilket på den sidan betyder "Did not like it". För det gjorde jag inte.

"Normala människor" av Sally Rooney läste jag för att jag vill se serien. Jag har inte tittat på den än dock. Boken tyckte jag var okej, men inte så mycket mer. Den var lite knepigt uppbyggd i dialogerna, vilket gjorde den lite rörig. Betyget blev medel, 3/5.

"Påfågelsommar" av Hanna Richell var boken där det äntligen lossnade läsmässigt. Parallella berättartidslinjer, som för en gångs skull inte handlade om andra världskriget. En romance utan att riktigt vara en romance. Tyckte om den så pass att jag gav den betyget 3,5/5.

"En officer och spion" av Robert Harris är en historisk roman om Dreyfus-affären. En sådan där bok där det är lätt att dras in i en wikipedia-våg för att en vill veta ännu mer. Väldigt bra och spännande berättad, om den största antisemitiska skandalen innan andra världskriget. Betyget blev 4/5.

"Frankenstein, eller den moderne Prometheus" av Mary Wollstonecraft Shelley är en snabbläst klassiker som jag klämde på en helg. Mil ifrån den invanda Frankenstein-bilden. Mest en berättelse om en utstött som försöker finna kärlek, och hur han reagerar när han bara möts av förakt. Betyget blev 4/5.

"Lady Susan & other works" av Jane Austen är en samlingsvolym med texter som Jane Austen lämnade efter sig. En brokig samling av texter skrivna när hon var mycket ung. Några noveller, något övergivet utkast, och "Sanditon" som hon arbetade på vid sin död. Kvalitén är även den skiftande, med nog anas ett stort författarskap där, även i de väldigt tidiga texterna. Betyg 3/5.

"Sambo på försök" av Beth O'Leary var precis den typen av romance jag var sugen på. Gullig, lagom sexig, med humor, allvar och förvecklingar. Blev julis favoritbok med betyget 4,5/5

När jag läste ut "Frankenstein" nådde jag mitt på Goodreads uppsatta mål om 50 böcker under 2020. Älskade maken tror att jag kan nå 100 böcker under 2020, men det tror inte jag. Det lutar dock åt att jag slår rekordet från 2018 med sina 72 böcker, men en vet aldrig. Jag kanske hamnar i den värsta lässvackan någonsin och bara läser Plejadböckerna och månadsböckerna från och med nu. Jag tror inte det, men jag vet som sagt inte. Alla böcker över målet är bara roligt. 

"Sambo på försök" av Beth O'Leary

Sista boken jag hann läsa ut i juli var en debutroman, Beth O'Learys "Sambo på försök". Tyckte om den så pass mycket att den blev julis favoritbok - i rätt så hård konkurrens.

Bildkälla Goodreads 

Tiffy och Leon selar lägenhet. De delar till och med säng. Men de har aldrig träffats.

Leon behöver pengar och bestämmer sig för att dela sin lägenhet. Då han jobbar natt är tanken att den han delar lägenheten med ska bo där när han är på jobbet, och han bor där på dagtid. För Tiffy som snabbt behöver finna ett nytt boende är det den perfekta lösningen - även om hennes vänner tycker att hon är galen som ens funderar på det.

Även om de aldrig träffats växer snart en vänskap fram genom de post it-lappar de skriver till varandra. Kan en bli kär i någon en aldrig har träffat? Och hur blir det när de väl gör det?

Det här - det var precis vad jag ville läsa just där och då. En riktigt härlig romance, men utan att vara för explicit. Komplett med välmenande vänner som lägger näsan i blöt, ett galet ex, förvecklingar och varma känslor. Samtidigt behandlar den ganska komplexa frågor, som psykisk misshandel och gaslightning, samtycke, döden, sjukdom och trasslig barndom.

Vissa saker berättas nästan lite i förbigående, andra gås det in på mer i detalj. Och det är med både bestörtning och förtjusning jag läser om Tiffys och Leons spirande känslor - trots alla hinder.

Boken är rappt skriven. Lätt att komma in i, med många karaktärer att fatta tycke för - eller tycka hjärtligt illa om. Boken växlar perspektiv mellan Tiffy och Leon i varje kapitel, vilket ibland gör kapitlen väldigt korta, ibland lite längre, alltid med en känsla av att jag kan läsa bara lite till. Det är en schvung i språket som jag gillar, och med en humor som fick mig att skratta högt flera gånger. Samtidigt är kapitlen ganska olika i sitt berättarsätt beroende på om det är Tiffy eller Leon som har ordet, på ett sätt som utmärkt speglar deras olika personligheter. Ett snyggt grepp som gav mig som läsare det där lilla extra.

Jag tyckte som sagt mycket om "Sambo på försök" och utnämnde den till julis favorit. Betyget blev 4,5/5.