 |
| Bildkälla Goodreads |
Lillian lever i ett olyckligt äktenskap med den äldre Charles. Hennes stora glädje finns hos styvsonen Albie, som hon älskar. Till det ståtliga godset Cloudsley på den engelska landsbygden, där familjen bor, bjuds den lovande konstnären Jack in för att måla ett rum i huset.
60 år senare återvänder Maggie till Cloudsley för att ta hand om sin farmor, dån åldrade Lillian. Året innan flydde hon från ett kärlekssvek, och det är med viss bävan hon återvänder till byn där hon växte upp.
Jodå, det här är en bok med två olika tidslinjer, som har vissa beröringspunkter. Ofta kan jag störa mig på det här med tidslinjehopp, men här fungerar det väldigt bra. Jag tänker knappast på att de sker, för de händer så självklart. Sakta men säkert får vi veta vad som hänt i de båda kvinnornas liv och hur deras olika beslut påverkade inte bara dem, utan även folk runtomkring dem.
Det är en fin berättelse vi får här, om två kvinnors kärlek - inte minst till varandra.
Det är ett bra flyt i texten och jag tyckte att den var väldigt lätt att komma in i och att läsa vidare i. Jag trivdes i de här kvinnornas sällskap, och hejade på dem.
Boken är lite av en romance utan att för den skull innehålla många av de typiska romanceinslagen. Mer en kärleksberättelse med spännande inslag. För mitt i alla blomsterfester och kricketmatcher finns det ett inslag av en hemlighet. Stängda rum, mystiska händelser. Ett hus i visst förfall som ruvar på tragiska minnen. Det känns lite som en gotisk roman à la "Jane Eyre" ibland, så det är ju trevligt att det förekommer läsning ur sagda bok i den här. Och en och annan parallell till den boken finns också här. Inget som märks om en inte läst "Jane Eyre", men jag som gjort det kände igen mig.
Jag tyckte om "påfågelsommar" en hel del, och gav den betyget 3,5/5.
