 |
| Bildkälla Goodreads |
Hela grejen med morden i Whitechapel hösten 1888 har blivit mytomspunnen. Än idag försöker folk komma på vem Jack the Ripper var, och många är de potentiella gärningsmän som pekats ut genom åren. För någon mördare hittades aldrig till de här morden.
Det finns fem offer som räknas som de "äkta offren" till de här morden, som var fruktansvärda. Den här boken handlar om dem och deras liv. Jack the Ripper nämns nästan inte alls, förutom i förordet och efterordet, och vill en ha detaljer om morden och efterspelet och polisjakten och så - då är det här inte rätt bok. Men om du i stället vill läsa en väldigt intressant bok och fem olika kvinnors liv under den senare hälften av 1800-talet, då har du hamnat rätt. De här kvinnorna har det gemensamt att de alla fallit offer för samma mördare, och på så sätt hamnat i historieböckerna som just det - brutalt mördade kvinnor.
Om du tänker efter, vad tror du dig då veta om Jack the Rippers offer? Vet du deras namn? Vet du bestämt att de alla var prostituerade? Skam till sägandes så trodde jag också att de var prostituerade, och jag hade ingen aning om vad de hette. Det vet jag nu. Och möjligen var två av hans offer prostituerade - en var det bestämt, en annan lite mer osäkert. Det var så att de alla var lite väl glada i alkohol, och de var fattiga och hade svårt att finna en sovplats. Så de sov på gatorna. Och där hittade deras mördare dem. Ett undantag finns - Mary Jane som blev hans sista offer som faktiskt hyrde ett rum. Ett rum där mördaren kunde härja rätt så ostört. Kanske blev han nöjd där, för efter att ha satt skräck i London under några få månader så upphörde morden där.
Jag tyckte det här var en utmärkt bok. Jag gillade att vi fick lära känna våra huvudpersoner en i taget, och fick en bra insyn i hur det var att leva på den här tiden, som relativt fattig. Vilket litet värde en fattig människa hade, hur rättslösa de var. Och särskilt i vilken utsatt situation kvinnorna befann sig.
Polly hade lämnat sin man och sina barn eftersom hon inte stod ut med sin makes otrohet. Hon började luffa och sov ofta på gatan.
Annie var gift med en bra man, men en kärlek till alkoholen och sjukdom och död drev henne till förtvivlan.
Elizabeth, född i Sverige, utvandrade till London för att försöka skaffa ett bättre liv efter att nästintill ha blivit intvingad i prostitution i Göteborg. Hon gifte sig, arbetade och försökte komma vidare, men spriten och syfilis gjorde att hon hamnade i Whitechapel.
Kate hade fått en bra utbildning, men tvingades till hårt arbete i ung ålder då hon blev föräldralös. Hon blev partner med en man som for land och rike runt och sålde de sånger han, och hon, skrev och framförde.
Mary Jane är den vi vet minst om. Troligen skapade hon sig en ny identitet, antagligen för att skydda sig själv. Hon var prostituerad och hyrde ofta rum av någon bordellägare.
De var fattiga. De hade i flera fall barn. Makar, syskon och föräldrar som sörjde dem. För något som ofta glöms bort i myten kring Jack the Ripper är att hans offer faktiskt var människor. De var inga vaxdockor till för hans nöje, de var människor av kött och blod, och oavsett vad en kanske tycker och tänker om sättet de levde på så är sanningen ändå denna - de förtjänade att få leva. De förtjänade inte att bli brutalt mördade och reducerade till bara "offer".
Den här boken ger dem den röst de så väl förtjänar. Och pekar samtidigt fingret lite åt den som läser. För varför plockade jag upp just den här boken? Var det kanske inte ändå lite grann för att kunna gotta mig? Och som en älskare av true crime med en särskild fascination för seriemördare så måste jag erkänna att jo - så var det. Jag hade hoppats på lite snaskigheter. Jag fick som sagt en ögonöppnare, för jag häpnade över hur jädrigt de här kvinnorna hade det. Jag sörjde över att de blev så reducerade till bara "offer" att vi idag knappt ens vet deras namn. Och jag blev förfärad över att inse att den skuldbeläggning av kvinnliga offer som fanns då, i stort sett lever kvar än idag.
En utmärkt bok, som sagt. Jag rekommenderar den med varmt hjärta. Mitt betyg på "The five" blev 4/5.
