 |
| Bildkälla Goodreads |
Connell och Marianne har växt upp i en liten stad på Irland. Han är populär, hon rik men utan vänner. De börjar prata med varandra, snart inleder de ett sexuellt förhållande och lika snart gör de slut. En tid senare möts de båda igen på universitetet i Dublin och nu är rollerna de motsatta - Marianne är populär och Connell sluter sig inåt.
Jag börjar med att säga att jag fortfarande vill se serien.
Däremot tyckte jag inte att den här boken var värst fantastisk. Jag har lite svårt för det där med att folk inte gör en så enkel sak som att prata med varandra, och här saknas det kommunikation i övermått. Det känns som att ungefär allt mellan Connell och Marianne bygger på att de hela tiden missförstår varandra. Där klarnar det upp sig så småningom, men att vara tydlig hade kanske kunnat vara en bra idé redan från början.
Connell och Mariannes relation är egentligen väldigt fin, det är bara det att de inte riktigt pratar med varandra. Om vad de vill, vad de upplever, var de kommer ifrån. Så kanske inte så konstigt att det går som det går i vissa fall.
Boken är uppbyggd i kapitel som rör en viss tid. Vi börjar med ett datum och gör sedan tidhopp framåt till nästa kapitel. Sedan kan kapitlen i sig blicka tillbaka till tiden däremellan, men det är stort fokus på det som händer i kapitlets nu. Jag gillar det här upplägget. Det ger en tydlig tidsbild (såklart) och att vi i varje kapitel också byter mellan Connells och Mariannes synvinkel gör att vi får del av bådas historia och syn på det hela. Boken är också lättläst och i mitt fall snabbläst. Det enda som gjorde att jag ibland hakade upp mig i läsningen var att det saknades tecken i dialogerna. Jag är van vid talstreck eller citattecken i dialoger, men här fanns inget sådant. Det betydde att jag ibland inte förstod att en dialog inletts, och att jag stundtals hade svårt att hänga med på vem som sade vad.
Boken är ingalunda dålig, men jag hade vissa saker som jag tyckte lite mindre om. Det var sådant som tyvärr drog ner betyget lite för mig. Inte fantastisk, men bra för det.
Mitt betyg på Sally Rooneys "Normala människor" blev 3/5.
