 |
| Bildkälla Goodreads |
Året är 1901 och på den lilla missionsstationen flödar ryktena om den vackra novisen Célanire som nyss anlänt. Hon har anlänt för att leda den förfallna skolan på Elfenbenskusten, utsänd av en klosterorden i Paris. Det sägs att hon blev lemlästad som barn och det är därför hon alltid bär en sjal om halsen.
Omgivningen är splittrad. Är hon verkligen den sanna kristna person hon säger sig vara, som kommit för att hjälpa de utsatta barnen. Eller drivs hon enbart av hämndbegär för det hon utsattes för som barn?
Ett litet tag funderade jag på att välja den här boken som läsning för Plejaderna, och jag är så himla glad att jag inte gjorde det. Vi hade säkert haft mycket att säga om den, men jag gissar att den inte hade blivit så flitigt läst. För det här var en jobbig bok.
Väldigt rabblig - många namn på både personer och orter, som jag ganska snart tappade greppet om. Det ledde till att boken bitvis blev förvirrande och jag hängde inte riktigt med på alla turer i berättelsen om Célanire.
Boken har också en något oklar berättare. Det är aldrig Célanire själv som kommer till tals, utan det är människor omkring henne och deras upplevelser av henne och reaktioner på henne som utgör berättelsen. Vi kommer få veta vad som hänt och hur och varför, men vägen dit känns något märklig. Och med en liten aning "Frankenstein" på vägen.
Jag tyckte inte om den här boken. Till och med var det på vippen att jag lade den ifrån mig flera gånger och läste något annat. Men ofta är jag bra envis, så jag läste ut den ändå. Den är ju inte ens 300 sidor lång, så det kändes okej att läsa trots att jag inte tyckte om.
Mitt betyg på "Célanire" av Maryse Condé blev 1,5/5.
