"Kejsarbiografier" av Suetonius

Junis månadsbok är inte ny. Den har stått oläst i min bokhylla i 20+ år, för ibland är visst inte älskade maken så intresserad som jag trott. Den är dessutom skriven för hyfsat länge sedan. Inget exakt utgivningsdatum finns, men Suetonius levde ungefär mellan år 75 - 140  e.Kr. Redan när boken skrevs så var den historia, men ganska färsk sådan, vilket gav den här boken ett väldigt intressant perspektiv.

Bildkälla Goodreads

Precis som titeln säger så är det här en samling biografier av 12 av Roms kejsare. Vi börjar med Julius Caesar, som levde år 100 - 44 f.Kr, och avslutar med Domitianus som levde 51 - 96 e.Kr.Däremellan 10 till, bland annat Nero, Claudius, Augustus, Caligula och Tiberius. 
Det här var en intressant tid att få läsa om, som att det nyligen hänt. Kristendomen kom så smått (och kallas för en farlig sekt, gissa hur mycket jag håller med), det skedde stora historiska händelser som här bara var några decennier gamla. Vesuvius utbrott som begravde Pompeji och Herculanum, uppförandet av tempel och amfiteatrar som går att se än idag. Ett avsiktligt uppeldande av Rom (tack där, Nero), och så klart en hel massa väldigt sägenomsusade kärlekshistorier och kejsarmord. Det är mord på konkurrenter hit och dit, gladiatorspel, konstiga nycker och böjelser, krig, komplotter, politiskt rävspel och tre kejsare på ett år. Var någon av dem värst omtyckt? Nja.
Plus i kanten för att vi ofta får en beskrivning av hur de såg ut. Alltid lite spännande, när en blivit så vad vid alla dessa byster med lagerkrans, att få veta att de hade spinkiga ben, kulmage, var flintis (salve calvaster!), hade bölder och utväxter, eller rentav var ganska fagra att se på.
Boken avslutas med en kort redogörelse för Roms historia, för romarriket fanns både före och efter de här 12 kejsarna. 
Den har så klart en inledning också, dels ett förord om boken i sig, men också ett om latin, det språk från vilket boken är översatt. Och latin är icke ett lätt språk, det minns jag allt från mina tre år med latin på gymnasiet. Bland annat finns det inga bra ord för att uttrycka känslor på latin, vilket ofta gör att latinska texter har en känsla av likgiltighet över sig. Ingen bestörtning, inget swoon. Det gör också att det kan känns som att boken bara räknar upp saker och händelser, och det kan i vissa fall vara ganska trist att läsa när det blir för mycket av den varan. Men det går.
Inför varje biografi får vi en liten snabb sammanfattning av kejsaren vi snart ska få läsa om, samt att vi här får veta när han levde och under vilka år han var kejsare. Sedan kommer Suetonius text, uppdelad i flera kortare kapitel.
Boken innehåller rikligt med fotnötter, och även en ordlista, som alla finns att hitta i slutet av boken, tillsammans med stamtavlor och kartor.

Det här var möjligen inte en bladvändare, utan bitvis var det mördande tråkigt. Däremot gillade jag perspektivet så pass mycket, och tyckte att det var så pass intressant, att jag ändå gav "Kejsarbiografier" betyget 4/5.