Om jag önskar att jag hade läst den här andra boken om "Mordet på kommendören" lite tätare inpå den första? Självklart önskar jag det. För precis som jag misstänkte när jag läst ut "Första boken: En idé uppenbarar sig" så tar den här andra boken vid direkt där den första slutade. Borde jag ha förstått när den här började på kapitel 33.
 |
| Bildkälla Goodreads |
Den 36-årige porträttmålaren har bosatt sig i avskildhet uppe i bergen. Här ska han slicka såren efter sin skilsmässa och äntligen få skapa den konst han vill.
När han hittar en gömd målning uppe på vinden ska dock allt komma att ändra sig. Excentriska grannar dyker upp, mystiska saker börjar hända, och plötsligt blir han intresserad av att måla porträtt igen, på sitt eget sätt.
Jag har egentligen inte så mycket att säga om den här boken, som jag inte redan har sagt när det gällde den första boken. Den är en typisk Murakami, och han är rätt så dålig på att skriva om sex. Magisk realism gör han desto bättre.
Tyckte väl dock att det var lite väl stor fixering vid bröst i den här boken. Särskilt jobbigt då det till största delen gäller en trettonårig flickas bröst... Yikes.
Betyget blir betyget för de två böckerna som en helhet. Jag gillade det mesta med den här, men den når inte helt fram till målet. Kanske hela vägen till fyra heller, men så snudd på att jag ändå gav den 4/5 i betyg.
