"Plejaderna" om "Folk som sår i snö" av Tina Harnesk

I helgen var jag på årets första bokcirkel. Det bjussades på gofika och det pratades om det mesta. Men inte om bok. För det här var ett sådant där tillfälle där nästan ingen läst boken, så det lilla prat som blev om den var mest mellan mig och dagens värdinna som var de enda som läst ut boken. Annars var den delvis läst av de flesta, men inte riktigt så att det fanns diskussionsunderlag. Sådant tycker jag är lite tråkigt, och då hamnar Plejaderna inom " ", för jag kommer bara bjussa på mina egna tankar kring boken, då det var ungefär det som sades den här gången.

Bildkälla The StoryGraph

När Máriddja får veta att hon har cancer bestämmer hon sig raskt för att undvika all sorts behandling och dessutom undanhålla sanningen för maken Biera. Ingen annan ska lägga sig i hennes liv eller död. Den enda hon kan prata med är växeltelefonisten Siri, som finns i den moderna telefonapparaten maken släpat hem.
Kajs mamma har nyligen dött, och nu går flyttlasset mot Norrbotten. Ska hans sambo Mimmi våga ställa frågan hon bär på, och kommer den här nya platsen ge Kaj de svar han sökt om mamman och den hemlighet hon tog med sig till graven.

Det är två berättarlinjer i den här boken, och det är som läsare inte jättesvårt att lista ut hur det hör ihop. Däremot är det här en sådan där bok där det är underhållande att läsa om hur dessa linjer så småningom ska flätas samman. Jag skrattade flera gånger, grät en och annan tår.
Boken känns både lättillgänglig och lättläst. Den har ganska korta kapitel som bjuder på den där bara-lite-till-känslan, och det fina språket gör att läsandet bara rasslade på. Det tog inte många sittningar för mig att läsa ut den här boken.
Det är också väldigt intressant att få ett samiskt perspektiv, för en gångs skull. Författaren har själv samiskt ursprung, och har på så sätt förstahandsinformation att delge läsaren. Det finns sår i den här boken som är svårläkta, men under bokens gång kommer vi närmare en försoning. Det värmer. Jag tycker också om hur vikten av att få ha sitt eget namn kommer fram här. Försöken att sopa bort det samiska finns där, men också kampen för att få behålla det och särskilt den integritet som finns i att få äga sitt eget namn.

För första gången på mycket läge tycker jag väldigt mycket om en bokcirkelbok som jag inte själv har valt. Det här var verkligen en fullträff, och det är bra synd att inte fler av oss hade läst den, för jag ville verkligen få diskutera den. Nåja, det är som det är med den saken. I skrivande stund har den fått in fyra betyg och då blir medelbetyget 3,8/5.

Jag gav "Folk som sår i snö" 4/5 i betyg.