"The book of form and emptiness" av Ruth Ozeki

Det är absolut inte bokens fel att det tog mig nästan tre veckor att läsa den. Jag har helt enkelt inte haft så stor läslust, och huvudet fullt med andra grejer, men när jag väl satte mig med boken och bestämt sa åt mig själv "nu läser du!", då gick det i ganska rask takt.
"The book of form and emptiness" är den andra boken av Ruth Ozeki jag läser. Troligen inte den sista.

Bildkälla The StoryGraph

Benny växer upp med en mamma som jobbar med nyhetsinsamling och en pappa som spelar klarinett i ett jazzband. En kväll kommer inte pappan, Kenji, hem från en spelning. På vägen hem har han blivit påkörd och avlidit. Benny och hans mamma Annabelle blir ensamma kvar i huset med sin sorg.
Annabelle utvecklar ett hoardingbeteende, och hemmet hamnar i förfall.
Samtidigt börjar Benny höra röster från tingen omkring honom. Han söker sin tillflykt till biblioteket, där han blir vän med en konstnär med en tam icke-binär iller, och en hemlös poet som samlar flaskor. Och så träffar han sin egen bok, den som berättar om hans liv.

Det här är en sådan där härlig bok som riktigt griper tag i en. Karaktärerna är älskvärda, men absolut inte utan fel. Här förekommer allt från zenbuddistiska nunnor till hemlösa narkomaner, och alla däremellan. Alla med sin egen historia och ett stort hjärta.
"The book of form and emptiness" berättas dessutom av boken själv, med vissa inlägg från Benny om det är något han vill kommentera eller berätta djupare om. Boken berättar om Bennys liv, men i sin egenskap av att vara en bok kan den också berätta om de andra människorna i Bennys omgivning, och ta sig djupt in i hans själsliv.
Boken handlar i grunden om trauma och sorg, men också om de olika uttryck de känslorna kan ta och hur bokens karaktärer väljer att ta sig an dem. Det är mycket om olika typer av relationer, och att försöka hitta rätt i en värld där du inte riktigt passar in. I och med att Benny hör röster, kan väl boken också anses ha en släng av magisk realism, även om hörselhallucinationer faktiskt är något som förekommer. Det är liksom hur de talar till honom som ger det hela en släng av fantasy, men bara en liten en.
Ruth Ozeki är själv zenbuddistisk präst, och det märks i hennes författarskap. Hon skriver böcker om att läkas, och att hitta sina lärare på oväntade platser. Kanske är det en kråka som leder dig till rätt plats i ditt liv. Eller en alldeles speciell bok som trillar ner från en hylla och hamnar i din famn precis vid rätt tillfälle. Jag känner hur boken gör mig nyfiken, och jag har en känsla av att jag kommer bära den med mig ett bra tag.

Jag gav "The book of form and emptiness" 4/5 i betyg. Jag kan ha varit snål...