Junifavoriter

Ännu en månad att lämna till handlingarna, och plötsligt har halva året gått. Favoriter finns det, så klart.

Bok: Jag har gett 4 i betyg till samtliga skönlitterära böcker jag läst i juni, såatte.... Kan ändå känna att "Flickorna" av Emma Claine hade den mest minnesvärda berättelsen.

Film: "Bridesmaids". Äntligen kom jag för mig med att se den.

TV: Tredje säsongen av "Bridgerton". Har inte sett någon annan serie, men ändå.

Nagellack: Michael från a England.

Skönhet: Inget nytt den här månaden, så jag passar på att påminna om att det är viktigt med solskydd. Även en mulen dag, och även om du "bara sitter i skuggan".

Extra speciell rolighet: Jag gjorde inte mycket på min födelsedag, och midsommar är en sådan där grej jag kan vara utan. Däremot hade älskade makens sida av familjen, på fädernet, en släktträff, och den var himla trevlig att få vara med på. 

Favoritinlägg: Gårdagens lacksammanfattning. Det var inte jättelätt att välja. 

Junis nagellack

Har tydligen tyckt att det varit lite roligt med nagellack igen, för jag har burit fem olika lack i juni. Tre från samma märke, men det är ju så roligt med holo när solen skiner på det.
I den ordning jag bar dem.

a England, Michael
Vi firade älskade makens 50-årsdag, och han fick välja mitt lack. Han valde det ljust blå Michael från a Englands Archangel-kollektion. Som vanligt med en hel massa holo. En väldigt fin sommarfärg, tycker jag.

London Grace x Linda Hallberg, Stevie
Det sista London Grace-lacket i lådan, och eftersom de verkar fasas ut i de flesta webshoppar jag handlar från, så kanske det blir det sista London Grace överhuvudtaget. Kan inte påstå att jag är jätteledsen över det.
Stevie kommer från samarbetet med Linda Hallberg, och är en grå bas med massor av grönt skimmer och småpartiklar i varierande färger. Tyckte det såg mest ut att vara grönt med lite glitter i.

a England, Azrael
Min plan var att använda Archangel-lacken i bokstavsordning, men det sabbade älskade maken med sina val ut kollektionen. När jag kunde återgå till min egen uttänkta ordning var det dags för Azrael. Det här lacket får fina holoregnbågar. Basen är en gråare blå, med lila anstrykning. Lite regnmoln sådär.

H&M, In love with a Dutch!
Midsommarlacket var rosa, och älskade maken valde vilken rosa det skulle bli. Riktigt Barbierosa blev det. Krämlack, och väldigt trevligt att bära.

a England, Gabriel
Jag blev kanske en aning besviken på Gabriel. Det här var ett av mina förhandstippade favoritlack i kollektionen, för jag trodde att det skulle vara nästan vitt. Istället upplever jag som en väldigt ljus silver. Holot är lite mer splittrat i det här lacket mot de andra i kollektionen. Men även om det här inte var riktigt vad jag hade hoppats på så är det ändå väldigt fint. Liksom vitt med grått i, och med holot blir det härligt levande på naglarna. Så besviken på att jag hade lite fel om färgen, men tycker ändå om resultatet.
Det här lacket sitter på just nu, så nu vi är färdiga för den här månaden.

"Alla hjärtans dag" av Beth O'Leary

För ett tag sedan fick jag för mig att kolla om Beth O'Leary hade skrivit några böcker sedan sist jag läste henne för några år sedan, och det hade hon. Klickade hem den som fanns på svensk pocket, och vad passar bättre på sommaren än feelgood? Även om boken tar sin avstamp i februari.

Bildkälla The StoryGraph

Siobahn är livscoachen som pendlar mellan London och Dublin. Hon har många bollar i luften samtidigt, och har absolut inte tid med något förhållande.
Miranda har precis börjar jobba som klättrande arborist för ett nytt företag. En av de nya kollegorna visar uppenbart intresse för henne, men hon redan en pojkvän.
Jane har hastigt lämnat London för den lilla staden Winchester, där hon arbetar i en välgörenhetsbutik. Hon lever ett inrutat liv och håller sig mest för sig själv och trivs bra så. Några vänner har hon, kanske främst sin bokläsarvän som hon träffat på det lokala kaféet.
Nu är det Alla Hjärtans Dag och alla tre har en träff - där mannen de ska träffa uteblir. Samme man dessutom. De förlåter honom dock snabbt, men undrar ändå - vad var det egentligen som hände den där dagen?

Det här var verkligen en bladvändarbok. Jag kom snabbt in i den, och den gick rasande fort att läsa. Karaktärerna är sådana där helylle som man bara önskar allt väl. Jag hade ganska snart listat ut den mesta som skulle hända, även om det var hyfsat skickligt dolt, men det var ändå intressant att läsa vidare. Dels för att jag ville veta hur rätt jag hade (väldigt), men också för att det är välskrivet. En helt lagom hängmattebok, helt enkelt.

Mitt betyg på "Alla hjärtans dag" blev 4/5.

"Atalanta" av Jennifer Saint

Jennifer Saint har nischat in sig på att skriva romaner om kvinnor från den grekiska mytologin. Hennes tredje roman handlar om "Atalanta" och ja, jag var tvungen att googla vem det var. Plus i kanten - ny jättesnygg bok till min bokhylla.

Bildkälla The StoryGraph

Atalanta är inte den son kungen önskade, så hon placeras som nyfödd på ett berg, där vad som helst kan hända henne. Under gudinnan Artemis beskydd uppfostras hon först av björnar, sedan av gudinnans nymfer. Atalanta växer upp till en skicklig jägare, och en dag ger Artemis henne ett uppdrag - att ansluta sin till besättningen på Argo, och tillsammans med de andra argonauterna, ledda av Jason, hitta det gyllene skinnet. Villkoret är att hon aldrig får gifta sig, så lovar Artemis att vaka över henne.
Men i en värld där till och med legenderna är till för män, blir det inte alltid lätt för Atalanta att ta sin rättmätiga plats.

Liksom Saint övriga böcker så berättas även den här i jag-form. Till skillnad från de andra är det enbart Atalanta som gör sin röst hörd här, och det tackar jag för. I den här hjältinnans liv sker påverkan från gudarna, främst då Artemis, men det är helt och hållet Atalantas berättelse. Vi får följa hennes liv och hennes drömmar och hennes kamp för att få ta plats. Hon vet hur bra hon är, på att jaga, på att springa, och försöker inte anpassa sig till några män. Tvärtom, eftersom hon efter en profetia lovat att aldrig gifta sig. 
Nu är ändå Atalanta en kvinna i mytologin, och som sådan brukar det sällan gå helt som en tänkt sig. Men även där det ibland kan verka mörkt finns det ändå ett hopp.
Tempot i den här boken är medelhögt. Det går att läsa ganska fort, men vinner på att inte hafsas igenom. Atalanta är en god iakttagare, och därför känns inte boken så inåtvänd som annars kan ske i den här berättarformen. Det känns också som att det förekommer mer dialoger än i Saints tidigare böcker, så mycket av det vi som läsare får veta får Atalanta veta samtidigt. Det kanske märks att jag faktiskt gillade den här boken för mer än dess vackra omslag?

Mitt betyg på "Atalanta" blev 4/4, hittills min favorit av Jennifer Saints mytologiböcker.

Sett på TV: Bridgerton, säsong 3

Spoilervarning.

Lite som vanligt struntar jag i att serien heter "Familjen Bridgerton" på svenska. Säsong tre av den här omåttligt populära serien hade premiär för sina första avsnitt i maj, och de sista fyra släpptes i mitten av juni. Jag valde att de dem när alla avsnitten fanns att tillgå, för orka vänta.

Bildkälla The Mary Sue

En ny säsong har öppnat i London, och det är dags för Francesca Bridgerton att göra sin debut och ställa sig till förfogande på äktenskapsmarknaden. En annan som bestämmer sig för att aktivt söka en make är Penelope Featherington, som desperat vill komma ut ur sin mammas skugga. Hon tar hjälp av Colin Bridgerton för att få lektioner i hur hon bäst ska charma en man, och snart ser Colin på Penelope med nya ögon. Men Penelope bär på hemligheten om att det är hon som är Lady Wistledown, och då drottning Charlotte lägger stora resurser på att få veta vem som står bakom skvallerbladet, har Penelope flera beslut att fatta om sin, och Colins, framtid.
Samtidigt har Elosie blivit vän med Cressida Cowper, Benedict prövar nya saker med nya personer, och Francesca lyckas hitta en make, samtidigt som Andrew och hans hustru Kate betämmer sig för att besöka Kates hemland Indien och föda sitt första barn där.

Det händer mycket mest hela tiden i den här serien, och jag välkomnar att det inte bara handlar om Colin och Penelope, även om det är deras förhållande som är den här säsongens fokus. Jag blir charmad av den här serien, och då det dröjer två år till nästa säsong är jag bra sugen på att läsa böckerna nu. Det finns såklart vissa saker som jag himlar lite med ögonen åt, och historiskt korrekt är den här serien inte. Men charmig ändå. Jag tror minsann att det här var min favoritsäsong hittills.

Tömmer tomma lådan så den blir tom igen

Jisses vad mycket jag har gjort slut på sedan sist. Så pass mycket att vi delar upp det i två delar. En del för kropp och knopp, en del för nyllet. Totalt 14 tomma förpackningar, så nu kör vi.

Skin treat. Exfoliating aha + bha + pha foot cream.
Väldigt trevlig fotlotion med exfolierande effekt. Smörj in på kvällen och vakna med glada fossingar. Behöver inte sköljas av. Kommer troligen köpas igen.
Betyg 4,5/5

ACO. Caring shower oil. No perfume.
Inte min favorit bland duscholjorna, men den duger. Har annat i duschen just nu, men är inte främmande för att köpa om den.
Betyg 4/5 

ICA. Ekologiskt certifierad kroppslotion. Oparfymerad.
En av alla underbara produkter som ICA tydligen tagit bort ur sitt sortiment. Det var ju jä*ligt tråkigt!
Betyg 5/5

Masque me up. Hemp foot peeling mask.
Den här är under användning just nu, och mina fötter flagar som bara den. Effektiv liten grej alltså, som jag bara behövde ha på i 30 minuter. Ser jag den igen på Normal, där jag köpte den, kan jag absolut tänka mig ett omköp.
Betyg 5/5

Moroccan oil. Treatment.
Den tar inte slut ofta, för den här håroljan är dryg. Och doftar underbart. Och kommer i en flaska jag kan återvinna i glasåtervinningen. Jag har redan öppnat den flaska som ersatte den här. 
Betyg 5/5

Budgie. The curl definer for bouncy natural waves.
Det är inte bara ICA som slutar med favoritgrejer. Kicks har helt lagt ner Budgie också. Inte för att just den här lockkrämen kommer saknas, för den hade jag mest som hjälp när jag rakade benen. Har kommit fram till att jag inte älskar lockkrämer, eftersom jag inte älskar extra produkter i mitt hår överlag.
Betyg 2/5

ICA. Ekologiskt certifierat balsam. Oparfymerad.
På tal om ICA  - bästa balsamet har försvunnit det med. Lite sur över det. Eller - väldigt sur faktiskt.
Betyg 4/5

ICA. Ekologiskt certifierad rengöringsmousse ansikte. Oparfymerad.
Japp. Också borta ur sortimentet. *grrrr*
Betyg 4,5/5

Ida Warg. Radiant glow. Peekaboo eye cream.
Tänkte testa en ny ögonkräm , och den här från Ida Warg var helt okej, men jag tycker kanske inte att den riktigt gav den lyster den utlovade. Testar en annan just nu, men kan tänka mig omköp på den här.
Betyg 3,5/5

Holika Holika. Pure essence mask sheet. Acai berry.
Arkmasker är alltid mysiga, och den här var inget undantag. Kändes både uppfriskande och uppfräschande.
Betyg 5/5

Burt's bees. Coconut & pear lip balm. + Beeswax lip balm, Vitamin E & peppermint.
Burt's bees gör mina favoritläppbalsam, och jag har alltid mist två på gång. Coconut & pear älskar jag inte jättemycket, men det var med i ett flerpack, och blev alltså det jag gjorde slut på först. Sparar det gottigaste, och så där.
Betyg 3/5
Bees wax är däremot min favorit av dem alla. Har alltid ett bredvid sängen. Kan kanske tyckas vara konstigt att applicera något med pepparmint precis innan jag sussar kudde, men det har blivit en del av sovrutinen som jag inte vill vara utan. 
Betyg 5/5

It's skin. Aloe. Moisture & calming sheet mask.
Den perfekta arkmasken efter en varm dag. Svalkande och återfuktande och bara allmänt skön. Har redan köpt om den.
Betyg 5/5

Origins. Clear improvement. Active charcoal mask.
Jag har inte älskat den här ansiktsmasken alls. Den har i och för sig inte irriterat min känsliga hud, som liknande masker kan göra, men den har ändå känts helt fel för mig och min huds behov. Använde upp den ändå, för jag hade ju betalat för den. Omköp blir det så klart inte.
Betyg 2/5

Bullet journal i juli

Och vips sådär bara så har halva året gått. Det gick fort. Och eftersom det blir ny månad om en vecka så har jag så klart gjort nya sidor i min bullet journal. Jag var envis, för jag ville ha gult, och med lite vilja och om man kisar, så är det det. Till viss del i varje fall.

För att få till det gula valde jag en gul Tombow, 055 Process yellow. Svarta favoritfineliners från Sakura Pigma Micron. Och en washi med vattenmeloner, där det faktiskt finns med gula vattenmelonskivor. Och när ska man annars äta vattenmelon än under sommarmånaden juli?
Börjar med en månadsöversikt, och kommer troligen skiva in en dikt på den ännu tomma sidan, för det brukar jag göra.

Månadens bok (vet inte vilken det blir än), nagellack, och kassabok.

Träning och annat bus. 

Vanor, humör och en rad om dagen.

Ett av veckouppslagen. Slutade skriva dag och datum med gult efter det här, för det är lite väl svårt att se. Alla citat i juli har med meloner att göra. Börjar med ett klassiskt filmcitat. If you know, you know.

"Flickorna" av Emma Cline

Jag har haft "Flickorna" av Emma Cline på min läsradar ganska länge, men det var först när den dök upp på årets bokrea som jag slog till på den. Sedan att det dröjde massor av månader tills jag läste den beror allra mest på att jag funderade på att välja den nästa gång det var min tur att välja till Plejaderna, men när min tur kom valde jag till slut en annan. Fast det hade varit intressant att prata om "Flickorna", det tror jag minsann.

Bildkälla The StortGraph

Sommaren 1969 ser Evie flickorna för första gången, i parken. De verkar så fria, med sina klänningar och trassliga hår. Särskilt en av dem, Suzanne, väcker Evies nyfikenhet. Hon följer med flickorna till den gård där de bor i ett stort kollektiv som leds av den karismatiske Russell. Evie dras allt längre in i kretsen kring Russell och hans storfamilj, och snart är hon så djup inne att det är svårt att veta om det går att backa ur innan katastrofen händer.

Boken är inspirerad av Charles Manson, hans storfamilj och morden på Sharon Tate och hennes vänner. Den handlar om dem, men samtidigt om helt andra personer. Eftersom jag vet det redan när boken börjar är det svårt att inte känna av den växande katastrofen som sker mellan bokens pärmar. Boken berättar om Evie som ung, bara 14 år, men också om henne i medelåldern när hon blickar tillbaka på sitt liv och det som hände de där sommarveckorna, hur de händelserna kom att påverka resen av hennes liv.
Den känns väldigt mörk i tonen, och jag skulle vilja beskriva bokens känsla som förtätad. Den känns dämpad, liksom mörk. Det är en tragisk berättelse, men den berättas med en sorts ömsinthet kring sin huvudgestalt, även om hon är moraliskt grå. Hon känns ändå som en trovärdig berättare, hon gömmer sig inte undan för oss som läser. 

"Flickorna" fick betyget 4/5 av mig. 

"Black Swan Green" av David Mitchell

Det var länge sedan. Sådär så att man nästan kan undra om jag slutat blogga, och vet ni - det undrade jag med. Men tydligen inte. För här är ett inlägg om en bok jag har läst sedan sist.

"Black Swan Green" läste jag för andra gången, och är den fjärde boken i min utgivningsordningsomläsningav David Mitchell. Tyckte om den sist jag läste den, men höll känslan i sig?

Bildkälla The StoryGraph

Jason Taylor har precis fyllt 13 år. Han bor i den lilla staden Black Swan Green med sin familj, och under det kommande året får vi följa honom på en resa i en tonårsvärld vi kanske minns. Full med vilja att passa in, familjedrama, syskonbråk - och dito kärlek, världspolitik, mobbing, de där mystiska tjejerna och en brist på svanar. Till råga på allt med en försvårande stamning.

Boken följer Jason med ett kapitel för varje månad, från januari till januari. Boken utspelar sig 1982, och jag kan känna igen mig i den här tonårsvärlden, även om Jason är ett par år äldre än mig. Det är ett kärleksfullt porträtt av en pojke och hans omständliga känsloliv, så där som det är att vara i de tidiga tonåren, när man börjar gå från barn till, kanske inte vuxen, men på väg att det hållet. Tumultet som kan uppstå i känslolivet. Dessutom finns här en omvärldspåverkan i Jasons liv, när politiska skeenden tar sig in även i hans värld. Att Jason dessutom hanterar en svår stamning gör knappast saken bättre för hans situation. Det här beskrivs på ett väldigt bra sätt, där han ger sina olika besvär olika namn. Stamningen heter Hanged man, till exempel, och vi får veta varför en bit in i boken.
Det finns också glimtar av Mitchells författarvärld här. En och annan karaktär från tidigare böcker, och så dyker det upp någon jag vet kommer i senare verk. En liten gnutta magisk realism, finns också här, men inte lika stor som i vissa andra böcker.
Jag tyckte mycket om den här boken, jag älskar hitta de där små detaljerna som knyter ihop hans verk. Dessutom är det fint skrivet, med bra karaktärer som känns äkta. Nästan som att jag läser i Jasons dagbok. Eller kanske hans dikter.

"Black Swan Green" får behålla sitt betyg, 4/5.

National-Dagens

Låt: "Du gamla, du fria". Så klart.
Outfit: Svart kjol och röd tröja, båda från H&M.
Smink: Inget alls.
Doft: Ingen alls.
Nagellack: Inget alls. Kommer lacka om imorgon. Tror jag.
Läser: Läser om "Happy yoga" av Steve Ross som månadsbok, och knagglar vidare i "Black Swan Green" av David Mitchell.
Frukost: Te, kokt ägg, smörgåsar och lite melon.
Fika: Te och rester från helgens fikafest.
Middag: Risotto med pesto och skinka.
Pryl: Flaggstång. Inte för att jag har någon, men det har grannen, så jag tittar på flaggan från den.
Motion: Yoga med andningsfokus, en halvtimma på motionscykeln.
Kvällsnöje: Möjligen andra "Dune".
Att tillägga: Firar jag verkligen Sveriges nationaldag? Inte mycket, men kul ändå.

Utlästa böcker i maj

Maj kändes som en hyfsad läsmånad, även om det blev lite stressigt i livet ibland och jag inte läste mycket alls. Facit blev ändå fem utlästa böcker, som vanligt i ordningen uppifrån och ner.

"Ödet och hoppet" av Niklas Natt och Dag är en historisk roman som tar sin handling från de verkliga händelserna kring 1430-talet när Sveriges befolkning gick i uppror. I spetsen fanns bergsmannen Engelbrekt Engelbrektsson, som mördades av en anfader till författaren, Måns Bengtsson. Började bra,men jag tröttnade snabbt på språket och den bitvis splittrade handlingen. Betyget blev 2,5/5.

"I kissed Shara Wheeler" av Casey McQuiston handlar om Chloe som snart ska gå ut high school från en kristen skola i Alabama. Inte helt lätt att vara den enda eleven ute ur garderoben på den skolan, dessutom med två mammor. Hennes rival för att bli talare vid avslutningsceremonin är rektorns perfekta dotter, Shara. När så Shara plötsligt ger Chloe en kyss, och sedan försvinner, försöker Chloe ta reda på vart Shara tog vägen, tillsammans med två andra som Shara också har kysst.
Den här boken skulle absolut blivit bannslyst på den skola där mycket av handlingen utspelar sig, men det är just därför det är viktigt att den här boken finns. Personer inom HBTQI+ behöver representation de med, och här får de det. Bitvis rolig, men det finns ett underliggande allvar i hela boken. Den här tyckte jag om. 4/5 i betyg.

"Middagsmörker" av Charlotte Cederlund var Plejadernas senaste läsning. Handlar om Áili som tvingas flytta upp till samebyn Idijärvi efter sin pappas död. Här hamnar hon mitt i konflikten mellan samer och svenskar, men även en mycket gammal konflikt, där Áilis nyfunna förmågor som grundar sig i hennes samiska ursprung, blir avgörande.
Tredje gången Plejaderna beger sig till Sapmi bara i år. En ungdomsbok som är väldigt lättläst. Övriga cirkeln tyckte mycket bättre om den än vad jag gjorde. Jag gav den betyget 1/5 för jag tyckte den var synnerligen usel, men Plejaderna medelbetyg blev ändå 2,96.

"Lektioner i kemi" av Bonnie Garmus var mer min tekopp. Den handlar om den ensamstående mamman Elizabeth Zott, som inget hellre vill än att få forska inom sitt ämne - kemi. Men det forskningsinstitut hon arbetar på är inte direkt jämställt, så här på q960-talet, så när Elizabeth får erbjudande om att vara programledare för ett matlagningsprogram på en lokal tv-kanal, tackar hon ja. Elizabeth lär inte bara ut matlagning, utan också grunderna i kemi och att följa sitt hjärta.
Jag tyckte om att läsa den här boken och upplevde den därför som lättläst. Den är bitvis humoristisk, men berättar en ganska sorglig historia egentligen, om än inte helt nattsvart. Mitt betyg blev 4/5, och det här var maj månads favoritbok.

"Northanger abbey" av Jane Austen valde jag att läsa som månadsbok. Det var en omläsning för mig, och det skulle visa sig att det var ett lyckokast att läsa boken lite långsammare. Jag har sldrig riktigt tyckt om den förut, men den här gången höjde jag mitt betyg till 3,5/5.
Boken handlar om Catherine Morland, som lever sig in böckernas värld så mycket att hon väntar sig skurkar och intriger överallt. Nu får hon tillfälle att besöka Bath, och introduceras till societetens högre kretsar.

Plejaderna om "Middagsmörker" av Charlotte Cederlund

I söndags var det dags för sista Plejadträffen innan sommaruppehållet. På grund av inlämning av doktorsavhandling och dubbelbokning, så var vi två kvinnor kort, men vi som sågs hade en väldigt trevlig stund tillsammans. Som vanligt. 

Bildkälla The StoryGraph

16-åriga Áili har precis blivit föräldralös, och nu tvingas hon flytta till en morfar hon aldrig har träffat, som bor i Idijärvi sameby. Áili vet ingenting om samerna och deras liv, och de första mötena blir en chock för henne. Hon känner sig som en främling, och välkomnas endast av några få i byn. Mystiska saker börjar hända i byn, och snart finner sig Áili vara indragen i en flerhundraårig konflikt, där Áilis nyväckta förmågor kan vara det enda som kan skydda de hon tycker om.

Det här är alltså Plejadernas tredje bok som utspelar sig bland samer för i år, men den här gången är den inte skriven av en same. Det är också en ungdomsbok, så det gäller att ta det i beaktande när vi bedömer en bok. 
Boken är lätt- och snabbläst, och det går fort att ta sig in i handlingen. Trots en del främmande ord och uttryck var den inte svår att komma in i, och det var inga svårigheter att hänga med i bokens skeenden. Det här är den första boken i en trilogi, och flera av deltagarna kunde tänka sig att läsa de andra delarna också, och rekommendera boken till ungdomar i sin omgivning.
Jag är inte en av de deltagarna. Faktiskt var jag ganska ensam om att tycka att den här boken var riktigt dålig. Den kändes inte som en ungdomsbok, utan en barnbok. Den kändes också som att den var skriven av en mycket ung person, kanske till och med så ung som bokens Áili. Den var också full med plotholes, brott i tidskontinuiteten, och väldigt underliga karaktärer. Jag hittade så många rip offs från Harry Potter, Star Wars och alla andra böcker, filmer och tv-serier om en chosen one som ska rädda allt och alla från det onda. Den här bokens ondning gör till och med en Palpatine och börjar skjuta blixtar med händerna. Jag vet inte hur ofta jag himlade med ögonen, men jag hann få lite ont i ögonen av det. Som tur var kunde jag läsa ut den ganska fort, men det här är årets sämsta bok. Hittills.

Plejadernas medelbetyg på "Middagsmörker" blev 2,96/5. Mitt betyg var 1/5, och det kan jag kanske tycka var lite väl generöst. Men det får vara så, jag har svårt att ge sämre betyg än 1.

"Northanger abbey" av Jane Austen

"Northanger abbey" har aldrig varit min favorit bland Jane Austens böcker, och då tyckte jag att det kunde vara passande att bara läsa lite i taget i en månad, istället för att försöka läsa den på en vecka eller så nu när turen kommit till den, i min utgivningsordningsomläsning. Till min glädje upptäckte jag att boken har 31 kapitel, och det passade ju utmärkt i en månad med 31 dagar. Fast sedan kunde jag inte riktigt hålla mig ändå, och läste de sista tre kapitlen samma dag.

Bildkälla The StoryGraph

Den unga och naiva Catherine Morland, får chansen att besöka Bath tillsammans med vänner till familjen.Där introduceras hon i de högre kretsarna, och finner snart vänner i sin egen ålder, som Isabella Thorpe och Eleanor Tilney.
Catherine har dock blivit starkt påverkad av sin tids gotiska litteratur, och söker illasinnade skurkar och mysterier överallt. När hon blir vidare bjuden att spendera några veckor på Northanger abbey, blir hon snart övertygad om att något ondskefullt har skett i det gamla klostret.

"Northanger abbey" har som sagt var aldrig varit en av mina Austen-favoriter. Det märks att det är en tidig bok, även om den gavs ut först efter hennes död. Författaren har en tendens att göra sig påmind, genom att påpeka att hennes hjältinna är satt i diverse situationer. Det här blir särskilt tydligt i bokens avslutande kapitel, då det verkligen känns som att vi flyttas ut ur romanen och istället får berättat för oss hur boken slutar. Det är inte längre karaktärerna som för handlingen till slutet, utan författaren själv.
Det skulle visa sig vara ett lyckodrag att bara läsa ett kapitel om dagen, för nu hade jag tid att upptäcka nya saker. Eller så är det för att jag läste den för tredje gången. Helt plötsligt tycker jag riktigt bra om vissa karaktärer, och jag dras in i handlingen på ett annat sätt. Kommer till och med på mig själv med att högt  kommentera vissa händelser och vissa personer. Redan i inledningen går Jane Austen också ut och rackar ner lite på den typen av böcker som Catherine tycker så mycket om att läsa och som var så populär då när den här boken skrevs. Riktigt mycket på tafsen får "The mysteries of Udolpho" av Anne Radcliffe, som jag gjorde en DNF på förra året för att den var så himla tråkig och överdramatisk.

Jag kände att en betygshöjning var på sin plats, så den här gången fick "Northanger abbey" betyget 3,5/5.