"Lektioner i kemi" av Bonnie Garmus

Flera veckor stod "Lektioner i kemi" på Ica med ett lockpris på sig. Till slut kunde jag inte motstå den, eftersom jag redan var lite nyfiken innan lockpriset, så jag slog till. Och eftersom jag var på humör för en bok med lite anamma i, så var det den jag valde efter Plejadboken (som jag skriver mer om i juni när vi träffats).

Bildkälla The StoryGraph

Det är 1960-tal. Elizabeth Zott är en duktig kemist som inget hellre vill än att få ägna sig åt sin forskning. Forskningsinstitutet hon arbetar för är tyvärr inte så jämställt som man kunde önska, och hon motarbetas ständigt av sina överordnade. När livet tar en oväntad vändning finner sig Elizabeth som programledare för ett matlagningsprogram för hemmafruar. Ett där hon inte bara lagar mat, utan även lär sin publik om kemins grunder, och framför allt - att en kvinnas plats är ute i världen.

Det här är en bok med schwung. Vi kastas raskt in i handlingens mitt, för att sedan föras tillbaka och följa Elizabeths tidslinje. På vägen får vi in flera olika personer och deras perspektiv och historia. På så sätt byggs en rik historia upp, med många infallsvinklar, till och med en mycket trevlig hund. Det är aldrig svårt att hänga med i handlingen, trots att vi kastas runt en hel del i olika tidslinjer. Central gestalt är ändå Elizabeth Zott, och det här är helt och hållet hennes berättelse.
Jag kanske tyckte en och annan gång att det var lite väl mycket slumpartade möten som inte alls kändes så slumpartade, och att slutet på boken nästan blev lite för tillrätta lagt och gulligt.
Annars är det här en bok som tar upp människors lika värde, oavsett tro, hudfärg, kön och andra yttre attribut. Det viktiga är vad som finns inuti och vad personen vill göra med sitt liv. Boken tar upp både medborgarrättsrörelsen, om än bara lite vid sidan av, och kvinnans kamp att få ta del i yrkeslivet och inte bara anpassas efter vad männen i deras liv önskar. Kanske mest det där sista, eftersom det är vad Elizabeth kämpar mot i större delen av bokens handling, och det som till slut ger henne en plattform att nå ut från.
Jag tyckte mycket om att läsa den här boken, och upplevde den som lättläst. Eller så var det bara för att jag blev så gripen av Elizabeths liv. Och det är inte en solskenshistoria,men den är inte heller bara en kamp. Ofta sitter jag och småskrattar för mig själv under läsningen, för den är rolig - även mitt i det svåra.
Det är som modern läsare ganska lätt att sitta och försöka sätta en diagnos på Elizabeth, men jag tycker vi ska hoppa över det. Hon är en briljant kemist, låt oss nöja oss med det.

Mitt betyg på "Lektioner i kemi" blev 4/5.