Sett på TV: Feud, säsong 2: Capote vs. the Swans

Spoilervarning, så klart.

Det hann gå sju år mellan säsongerna i "Feud". Den om Bette Davis och Joan Crawford kom redan 2017, men det skulle dröja ända till 2024 innan "Capote vs. the Swans" kom ut. Väl värd att vänta på, för det här var precis lika bra och välspelat som den första säsongen.

Bildkälla Rotten Tomatoes

Författaren Truman Capote har lyckats ta sig upp från en fattig bakgrund i Södern, och lever nu livets glada dagar i New York, där han umgås flitigt med societet, och blivit mångas vän och förtrogne. Särskilt uppskattas han av kvinnorna han kallar sina Svanar, med den vackra Babe Paley som navet, och Trumans bästa vän.
När Truman drabbas av allvarlig skrivkramp, samtidigt som han krävs på pengar från förlaget han inte levererat till, tar han till det han känner bäst. Till viss del anonymiserande skriver han om det han fått höra i förtroende, vilket leder till svåra konsekvenser. Svanarna beslutar sig för hämnd, och Truman ser sina vänner försvinna.

Det är ett ganska tragiskt liv vi får följa här. Större delen av serien utspelar sig under några år på 1970-talet, men vi får även en hel del tillbakablickar. Capotes författarskap behandlas inte så ingående, men vissa av hans verk nämns lite i förbigående. Det är nämligen inte det som är det väsentliga här, utan vänskap och förlusten av den. 
Också den här gången tycker jag att skådespelarna är väl valda, och det är en samling vackra kvinnor vi får se ta sig an sina komplexa förebilder. Och Tom Hollander tar sig an Truman Capote med stort hjärta och värme. Det hade varit lätt att göra en karikatyr av Capote, men han porträtteras mycket fint här. Det blir smärtsamt att se Truman försvinna ner i sitt missbruk, och hur han söker sig till mer och mer destruktiva personer och tar dåliga beslut och inte lyssnar på de som vill honom väl. Jag sitter med gråten i halsen många gånger, och önskar att det kunde ha fått sluta annorlunda.