"Cloud Atlas" av David Mitchell

Jag har läst "Cloud Atlas" vartannat år från 2016. Det här blev alltså den femte gången, och jag tror jag känner mig färdig med vartannatårsomläsningarna nu, om jag inte bestämmer mig för att fira 10-årsjubileum 2026 är klart.

Bildkälla The StoryGraph

En man är på en resa över Stilla havet för att äntligen få återse sin familj efter flera månaders bortavaro. I sin dagbok skriver han om sin resa, människorna han möter, och funderar över sin och andras lott i livet.
En ung kompositör flyr från London för att komma undan sina indrivare. Han finner en tillflykt från en av de stora kompositörernas hem, i Belgien. I brev till sin gode vän berättar han om sina upplevelser.
En reporter kommer av en slump ett stort scoop på spåret, som rör det stora kärnkraftverket som byggs utanför staden. Hon kommer dock lite för nära sanningen, och snart hotas både hon och de håller av.
En bokförläggare behöver gömma sig för att komma undan några kriminella som anser att han är skyldig dem pengar. Hotellet han skickas till av sin bror visar sig dock vara ett äldreboende, och han finner att det är svårt att få lämna boendet.
En fabrikant, en genmodifierad människa, blir en bricka i spelet när hon blir mer medveten om sin faktiska tillvaro som en servitris på en snabbmatsskedja, och ser hur illa hon och hennes fabrikantkamrater behandlas av människorna. 
En man lever på en ö med sin familj. Dit kommer en kvinna för att få studera dem och deras liv, och snart blir deras liv sammanflätade med varandras, men även med alla de som varit innan dem.

Jag har skrivit om den här boken förut. 2016. 2018. 2020. 2022. Jag gissar att jag redan har sagt allt om den, och jag antar att det märks ganska tydligt att det här är en av mina favoritböcker, någonsin. Synd bara att inget svensk förlag har valt att ge ut den här briljante författaren. 

Mitt betyg på "Cloud Atlas" är som alltid 5/5.