"Tales of King Arthur and the Knights of the Round Table" av Thomas Malory

Om du har läst min blogg ett tag så kanske du är medveten om att jag ända sedan mina tonår varit barnsligt förtjust i legenden om kung Arthur. Kan troligtvis skyllas på både Monty Python och filmen "Excalibur", men även att jag började läsa böcker om dem. En av de viktigaste källorna till Arthur-legenden har sir Thomas Malorys verk "Morte d'Arthur" ansetts vara, och när jag hittade en sådan bok på bokrean kände jag mig tvungen att slå till. Och sedan fick den bli aprils månadsbok.

Bildkälla The StoryGraph

Det här är dock inte en fullständig samling av Malorys ursprungliga text. Den innehöll minst 21 böcker, och här finns böckerna 1-8, samt 13-21 med. Det saknas alltså lite torneringar och strider med svärd och magi och jungfrur och allehanda fiender som ska besegras. Däremot finns Arthurs ursprung med, liksom hans dragande av svärdet, hans första tid som kung, samlandet av riddarna, sökandet efter Sangreal, Lancelots och Guineveres svek, och Arthurs död. Det viktigaste alltså.
Jag var ganska glad att jag redan kunde den här historien, om än mest i stora drag och inte ner i detaljerna. Det blev nämligen ganska fort ganska jobbigt att läsa. Dels för att boken är skriven på en gammal engelska, vilket inte är superlätt nu när engelska inte är mitt modersmål. (Jag kan stöta på patrull med gammelsvenska också.) Dels för att jag efter ett tag faktiskt tröttnade lite på att läsa om strider och tornerspel och jungfrur i nöd. Det blev liksom långrandigt och, ja - tråkigt. Så jag har snabbläst mig igenom den här boken. Det var det eller ge upp, och ge upp ville jag inte. Det märks också tydligt att sättet att framföra en berättelse har ändrats betydligt sedan 1485, då den här först publicerades. Det var många meningar som inleddes med "och sen", och det fick jag lära mig på svenskan i högstadiet att det inte var ett bra sätt att skriva en text. Thomas Malory håller visst inte med om den regeln. Ska jag ge ett plus till källhänvisningen tro? Han nämner nämligen "den franska boken" väldigt många gånger, och gissningsvis är det en bok han använt sig av för att sätta ihop sin egen bok. Vad den franska boken heter får jag däremot inte veta.

Det finns bättre böcker om Arthur-legenden, men frågan är om inte den här ändå är den viktigaste, den som ligger till grund för alla de andra. Som sådan är det väldigt tillfredsställande att ha läst den, om än lite slarvigt.

Mitt betyg på "Tales of King Arthur and the Knights of the Round Table" blr ändå 3/5. Även om jag tyckte den var jobbig och svår och läsa, kan jag uppskatta dess litteraturhistoriska värde, och tycka om det jag som alltid tycker om. Svärdet i stenen, Excalibur, sagan.