Januarifavoriter

Första månaden på året når så sitt slut. Det har varit en ganska lugn månad, förutom att min mamma hamnade på sjukhuset några dagar och skrämde upp mig en massa. Hon mår bra nu, och är hemma igen. Missade dock månadens träff med Plajaderna då jag istället hämtade ut hennes mediciner, och hämtade hem henne från sjukhuset och dessutom lärde mig kortspelet Sju, som varit en familjefavorit i många år. Andra favoriter är de jag har haft under januari, och de ska vi titta närmare på just nu.

Bok: Jag har gett medelbetyg till alla böcker jag har läst i januari, men "Gwendy's magic feather" av Richard Chizmar var ändå den som fick högt betyg bland medelbetygen. 

Film: "Alien: Romulus". 

TV: Har sett flera bra serier under januari, men roligast hade jag nog ändå med "XO, Kitty". 

Nagellack: Inte mycket att välja på. Får bli Candyfloss från H&M, även om det var en repris.

Skönhet: Duscholja. Och då menar jag en olja, och inte en duschgel med en skvätt olja i. Min hud har varit trist och kliig ett tag, men med duscholja och favorithudlotionen var det avhjälpt med endast en dusch.

Extra speciell rolighet: Precis som förra året for vi ner ett gäng till Chilipojkens nya hemstad och firade hans födelsedag med honom. 

Favoritinlägg: Mina förhoppningar om det år vi just nu lever i.

Januaris nagellack

Det här kommer gå fort. För bara för att jag hade planer på att måla naglarna en gång i veckan så betyder ju inte det att jag gjorde det. I stället har jag varit lackfri större delen av månaden, och har bara lackat två gånger hittills i år. Båda dessutom från samma märke, men bara ett som varit nytt för mig. Dessa två fick den äran (?) i januari.

H&M, Candyfloss
När jag vet att det inte kommer vara de bästa ljusförhållandena när jag målar naglarna, som när jag tittar på film till exempel, så tänkte jag att det vore bäst med ett lack som ser någorlunda snyggt ut oavsett hur det går. Inget som kräver en stadig hand och jämna lager, alltså. Bilden på Candyfloss är tagen efter några dagars slit, men ser ändå hyfsat ut.
Candyfloss är taget ur mitt digra arkiv, och är en skirt rosa bas med skimmer i guld och en aning grönt. Bar det första gången i augusti 2022, och det är så fint att det hamnade på det årets topplista.

H&M, So sizzling
Krämlack är tydligen min grej de senaste åren, så vi fortsätter väl med att titta på ett sådant. Den här gången orangea So sizzling, som påminner en del om tomatskal, om tomatskal var hyfsat knalliga. Drar alltså åt det röda hållet, men är ändå tydligt orange.

Och det var allt. Tror ni jag kommer lacka fler lack i februari? Kanske, men jag har mina tvivel.

Sett på TV: XO, Kitty. Säsong 2

Spoilervarning? Spoilervarning.

Det gick ju fort, minsann. Den andra säsongen av Netflixt-serien "XO, Kitty" hade premiär 16 januari, och nu hoppas jag på att den förnyas med ännu en säsong. Minst.

Bildkälla Vital thrills

Kitty återvänder till K.I.S.S. för vårterminen, då hennes relegering hävts. Nu har hon nya rumskamrater och nya planer. Ett brev som hennes mamma skrivit leder henne till familjehemligheter och nya släktband. Hon ska dessutom inte dejta den här terminen. Bara lite grann. Kanske.
Nya elever på skolan och nya lektionsplaner leder så klart till nya konflikter, och nya skandaler.

Jag hoppas alltså på en fortsättning på den här serien, för jag tycker den är väldigt rar. Den här andra säsongen har också måna paralleller till "Till alla killar"-filmserien, och vi får återse en och annan karaktär från filmerna i gästroller här. 
Det finns en hel del obesvarade frågor när den andra säsongen tar slut. Det är klart att Kitty får möjligheten att stanna i Korea ett läsår till, så det finns utrymme för fler säsonger och fler uträtade frågetecken. Och förhoppningar om att vissa personer ska bli tillsammans...

"XO, Kitty" finns i totalt 18 avsnitt (än så länge) och streamas på Netflix.

"Charlies hämnd" av Simona Ahrnstedt

I julas önskade jag mig så klart böcker, men jag fick endast bok. Den jag allra helst ville ha, så det känns ändå okej. För i höstas kom Simona Ahrnstedt ut med sin senaste bok, och den här gången har hon gjort ett genrebyte - från romance till kriminalroman.

Bildkälla The StoryGraph

Charlie har precis allt hon kan önska sig. Hon har kämpat sig fram till sin position i livet, och har en mysig lägenhet, ett bra och jobb och en underbar pojkvän.
Nyss hemkommen från en romantisk Parisresa med pojkvännen, och dessutom mitt under hennes överraskningsfödelsedagsfest, händer det otänkbara. Charlie blir arresterad och senare häktad misstänkt för penningtvätt och vapenbrott. Charlie vet att hon är oskyldig, men fängelsestraffet kommer ändå.
När Charlie kommer ut har hon förlorat allt. Och hon vill ha hämnd.

Saknar jag de romantiska elementen i en ganska välbekant Simona Ahrnstedt-miljö? Inte minsta lilla, skulle det visa sig. Det finns en viss gnista där, men sexscener i stort sätt inga alls. Och för mig som tydligen tröttnat på just sexscener så var det bara skönt. Stilen på texten känns igen, med utmärkta personporträtt och miljöbeskrivningar, starka kvinnor och en och annan tjusig karl. Jag gillade också de spännande inslagen, med inte bara Charlies hämnd, utan de hon hämnas för. Charlie blir moraliskt grå, men hon är ändå den man hejar på.
Kriminalromaner är annars inte min favoritgenre, men här är det mer lista ut och hämnas än lista ut och väcka åtal, och det är ganska mysigt att se händelserna ur det perspektivet. Det är ändå inte supersvårt att lista ut vem som gjort vad och varför, men det gjorde inte hämnden mindre tillfredsställande för det.
Det märks på de kvarvarande frågetecknen att det här är den första delen i en blivande serie, och jag kommer absolut att läsa vidare om Charlie, hennes nya karriär som hämnare, och den spirande förbjudna romansen med en viss man som bidrog till att hon hamnade i fängelset.

"Charlies hämnd" fick betyget 3/5 av mig.

Sett på TV: The Umbrella Academy, säsong 4

Spoilervarning när jag skriver om TV.

Det tog ett tag innan vi äntligen tog tag i att titta på "The Umbrella Academy"s sista säsong, men när vi väl börjat gick det ganska fort.

Bildkälla Comic universe

Den här säsongen börjar handlingen ungefär fem år efter den förra säsongens avslut. Alla syskonen, nu utan sina förmågor, har hamnat i ännu en tidslinje efter att ännu en värld har gått under. Nu är de dock så trötta på varandra att de valt att splittra på sig, och i vissa fall ses de så sällan de kan.
Samtidigt händer det konstiga saker. Stödgrupper dyker upp, för människor med minnen från liv i andra tidslinjer än den de finns i. En av dessa grupperingar står ut, då de starkt tror på att tiden kan rättas till om de lyckas framkalla en rensning. Och för att framkalla den behöver de två personer. En ung kvinna med ett mystiskt förflutet och Umbrella academys Ben. Deras liv har korsats förut, alltid med allvarliga konsekvenser.

Det var inte helt lätt att häng med i handlingen den här säsongen heller. Dels kan det ha gått för lång tid sedan sist, och mycket har jag glömt eller minns bara vagt. Dels var det ganska rörigt i sig. Det är många tidslinjer och grupperingar att hålla reda på, och upplösningen känns kanske en aning forcerad och hastigt påkommen. Det går ändå i seriens anda, och jag känner att det slutade på ett okej sätt. 
Att de dessutom i eftertexterna visade en massa bilder och klipp från bakom scenen under hela seriens gång, är en sådan där sak som alltid slår an på mina hjärtsträngar.
Vill man bara se en säsong så är det den första som är bäst, men hela serien förtjänar en titt. Finns såklart på Netflix.

FredagsFilmen: Chicken run

... eller "Flykten från hönsgården" som den fick heta på svenska, och som beskriver vad hela filmen handlar om. 
Ännu en fredag med en film från Aardman animations i samarbete med DreamWorks, och återigen en film jag har sett många gånger tillsammans med mina barn när de var mindre. En charmig berättelse som utspelar sig på - en hönsgård.

Bildkälla Wikipedia

Ginger och hennes hönskompisar bor på en äggfarm. När någon av hönorna blir dålig på att lägga ägg så försvinner hon, och hamnar på ägarfamiljen Tweedys matbord. När äggfarmen börjar gå dåligt, bestämmer sig fru Tweedy för att göra om farmen till en kycklingpajsfabrik. 
Vad fru Tweedy inte vet är att hennes man har fullkomligt rätt i att hönorna organiserat sig och planerar att fly. När tuppen Rocky kraschlandar i hönsgården gömmer Ginger och hennes vänner honom, mot löfte om att han ska lära dem flyga så att de kan fly.

En rolig och charmig film. Precis som vanligt har jag mest sett den här filmen med svenskt tal, så för mig pratar herrskapet Tweedy skånska. Tror det var Sven Melander och Eva Rydberg som gjorde de rösterna. 

Det är inte en slump att hönsgården ser ut som ett läger för krigsfångar. Känner att hade den här filmen haft människor istället för hönor i rollerna, så hade den handlat om en flykt från ett koncentrationsläger eller liknande. Nu blir det dock en lite mer lättsam historia. Som gjorde mig sugen på kycklingpaj...

Det finns en uppföljare på den här filmen som kom för några år sedan och som finns att streama på Netflix. Den heter "Chicken run: Dawn of the nugget", eller "Flykten från kycklingfabriken". Kanske dags för att filmmaraton?

Bullet journal i februari

Nu är det inte jättelångt kvar till årets kortaste månad och lite som vanligt tycker jag att januari gick svindlande fort. Blir tydligen så när man blir äldre, att känslan är att tiden går snabbare och snabbare. 
I februari bestämde jag mig för att det var dags för lästema. Och lila!

Både washitejpen och klistermärkena kommer från Willwa. Bland de bästa washisarna, om ni frågar mig. De klarar nämligen av att sitta kvar även på sidor som kurvar sig lite i bokens center... (Tittar snett på januaris tejp som lossnar hela tiden.)
Matchade det med lila fineliners i två olika nyanser, en från Adlibris och en från Stabilo. Och så en Tombow, 603 Periwinkle.
Börjar som jag brukar, med en månadsöversikt.

Följs av kassaboken och sidan för månadens läsning och nagellacken. Som synes kommer jag fortsätta läsa i "De tre musketörerna". Kommer vara aningen mer än halvvägs vid månadsskiftet.

Platsen där jag prickar av min träning och dagens överraskning.

Jag trodde jag kommit på en så fiffig idé med att ha en månads-att-göra, men det här kan vara sista gången ni ser plats för det. Jag har nämligen inte riktigt fått kläm på hur jag ska använda mig av den, eller om det ens är något jag behöver ha. Känner att jag är ganska bra på att skriva in mina att-göra direkt i mina veckoplaner. Men jag försöker i februari också, så får jag utvärdera dess vara eller icke vara när det är dags för marssidorna. 

Vane- och humörkoll vet jag dock precis hur jag ska använda.

Och ett veckouppslag. Det var det hela.

Sett på TV: XO, Kitty, säsong 1

Som alltid spoilervarning på TV-inlägg.

I april 2021 tipsade jag om filmerna i trilogin "To all the boys I've loved before". Filmerna är baserade på böcker av Jennifer Han, och där förekommer Kitty - lillasyster till böckernas/filmernas huvudperson Lara Jean. Redan då visste jag att det skulle komma en tv-serie om just Kitty, och att jag planerade att se den var en liten självklarhet. Romantiska komedier är min sylt, lite så. 
Första säsongen kom på Netflix redan 2023, men det tog alltså mig lagom till att säsong två skulle visas innan jag kom till skott. Men nu händer det, och jag har redan kommit en bit in i säsong två när jag skriver det här.

Bildkälla JPS Media

Nu när Kitty ska börja på high school har hon en plan. Hon ska gå på internatskolan K.I.S.S, där även hennes mamma spenderade ett läsår, för att få komma närmare sin mamma och lära sig mer om den koreanska kulturen. Fast kanske allra mest för att vara nära Dae som hon haft ett distansförhållande med i flera år, som också han är elev på skolan. Det är hög tid för den första kyssen!
För att överraska Dae har hon inte berättat att hon kommer dit. Men överraskningen är det hon som får, när det visar sig att Dae är ihop med skolans populäraste tjej, tillika rektorns dotter. Att bokningssystemet trott att hon är en kille och placerat henne som rumskompis ihop med Dae och hans kompisar Min Ho och Q gör inte saken lättare.
Under terminens gång ska många sanningar komma fram, och Kitty löser mysterier från sin mammas förflutna och försöker ägna sig åt sin specialitet - att para ihop folk.

Kitty var en av de stora behållningarna med "To all the boys"-filmerna, och nu minns jag varför jag tyckte så mycket om henne. Hon är rolig, smart och med hjärtat på rätta stället. Hon försöker göra bar och snälla saker, men ibland blir det fel också. Därför känns hon inte fullkomligt helylle, och det uppskattar jag. Hon råkar försäga sig, avslöjar hemligheter och trampar i klaveret lite då och då. Men hon försöker göra sitt bästa för att ställa allt till rätta, och som sig bör så blir det lyckliga slut, även om vägen dit kan vara lite gropig och alla inte kommer ur situationer helt utan vissa konsekvenser. Och så upptäcker Kitty saker om sig själv också. Men det är en spoiler för en annan dag.
Det kan inte hjälpas att jag tycker att det här är en väldigt fin och rar serie. Och eftersom jag gillar romantiska komedier är det extra kul att få det serverat i serieformat. 

"XO, Kitty" finns alltså att streama på Netflix.

(Plejaderna om) "Senare" av Stephen King

Fast jag läste den på engelska, och då heter den "Later". Dessutom, som kanske anas av att jag satte Plejaderna inom parentes, så var jag inte med på träffen i söndags. Min mamma har spenderat några dagar på sjukhus och skrevs ut precis då - och jag prioriterade att hjälpa mamma med mediciner och annat. 
Jag vågar ändå gissa att de som dök upp (de var visst fyra av sex) hade det utomordentligt trevligt utan mig. Det fanns ju kattungar att gosa med. Mest synd om mig alltså, som missade kattungegos.

Bildkälla The StoryGraph

Jamie bor med sina mamma, som är förläggare, i New York. De har ett ganska bra liv tillsammans, och en stor hemlighet - Jamie kan se, och tala med, de döda. Vid några tillfällen har den förmågan varit till hjälp, för de döda kan inte ljuga. Men en dag försätter hans förmåga honom i fara, då en gammal vän till hans mamma, som är en skum polis, söker upp honom för att begära hans hjälp att lösa ett brott.

Det här är en ganska kort bok och den går fort att läsa. Även om det inte är en av Kings bästa böcker, så känns hans stil ändå igen. Kan dock inte hjälpas att det ändå känns lite stulet från "Sjätte sinnet", även om boken bjuder på helt andra twister än vad filmen gjorde. Sett ur ett barns perspektiv så är vissa av scenerna skräckscenarion, men för oss vuxna läsare känns det här mer som en spänningsroman än en skräckroman. Det finns dock vissa partier i boken i varje fall jag gärna hade varit utan. Det händer en grej i slutet av boken som inte tillför något alls till den övergripande berättelsen. Det känns mer som att det är med som något som ska chockera läsaren sådär på sluttampen. Jag tycker bara att det kändes snaskigt och onödigt, och tog bort något från berättelsen än vad det tillförde.

Det blev ganska höga betyg från Plejaderna den här gången. De flesta gav dem 3,5/5 i betyg. För mig som läste om den var det lite annorlunda. Jag tyckte inte riktigt att den höll för en omläsning, och den där grejen i slutet störde mig så pass mycket att jag valde att sänka mitt förra betyg, och den här gången gav den betyget 3/5. Plejadernas medelbetyg blev ändå 3,4/5.

"Den hemliga trädgården" av Frances Hodgson Burnett

En riktigt klassisk barnbok, som jag aldrig har läst förut. "Den lilla prinsessan" har jag läst flera gånger, men nu var det äntligen dags även för "Den hemliga trädgården". Återigen med barn i huvudrollerna, för vissa budskap är det bäst att banka in i läsaren tidigt.

Bildkälla The StoryGraph

 
När Marys båda föräldrar dör skickas hon från Indien till sin morbror i England för att växa upp där.När hon anländer är hon ett surt, fult, magert och gult barn - dessutom väldigt bortskämd.
Hon finner en sorts vän i kammarjungfrun Martha, och hennes prat om alla sina syskon och heden de bor vis, väcker en nyfikenhet i Mary. Hon beger sig ut på upptäcktsfärd, och hittar så en hemlig trädgård med en tragisk historia. En dag hittar hon dörren dit, och tillsammans med några oväntade och nyfunna vänner, försöker de återställa trädgården till sin forna glans. 

Det märks väldigt väl i berättarstilen att den här boken främst vänder sig till yngre läsare. Den riktigt bankar in sitt budskap i läsaren, och allt den vill säga håller jag inte med om. Det är bland annat med en ganska kraftig dos av toxisk positivitet med något av det jag avskyr allra mest - positiva tankar. Man kanske måste ha levt igenom en rejäl depression (eller tre) och ha både social fobi, ångest och PTSD för att veta att det är bullshit. Som att jag inte önskar att det vore så enkelt som att tänka bra och positiva tankar för att bli frisk. Jovisst, det hjälper, men det är absolut inte hela lösningen. 
Motion är tydligen också bra, och frisk luft och sol. Och att äta bra och näringsrik mat. Och kanske att tro på magi, eller Det Goda. Lite predikigt sådär. Då kan till och med barn som knappt gått ett steg under sina 10 levnadsår, träna upp sig så pass att han kan vinna lopp mot sin friska kusin, efter några månaders hålligång. Så nej, jag köper inte hela budskapet.
Det finns också med en lite ofräsch doft av kolonialism, kryddad med lite rasism. För en människa som aldrig bodde i Indien, har författaren en bestämd uppfattning om både landet och de som bor där, och den är inte värst snäll och rar. Inga fina tankar där inte.
Däremot tycker jag att det är riktigt mysigt att läsa om trädgården, och de djur som bor där, och de som blir tjusade dit av mirakelpojken Dickon. Jag gillar de naturromantiska aspetkterna i boken, där till och med naturen och rödhaken kan få berätta med sin egen röst om det som händer. Det blir någon sorts poesi av det hela, och just de bitarna är de jag tycker bäst om.
Om boken har ett lyckligt slut, där alla är friska och tänker fina tankar och tror på magin? Har Påven toppig hatt?

Mitt betyg på "Den hemliga trädgården" kan inte bli högre än 2,5/5. Inte ens om jag tänker in att det riktar sig till en yngre läsare och är skriven i en annan tidsanda än min.

FredagsFilmen: Bortspolad

Vi fortsätter med animerad film från Aardman Animations, den här gången inte en stop motion, utan en helt vanlig animerad film som gjordes tillsammans med Dreamworks. Aardmans är annars mest kända för sina kortfilmer i stop motion med Wallace & Gromit och Fåret Shaun, samt videon till Peter Gabriels "Sledgehammer". Här är det dock cgi för hela slanten, men med Aardmans typiska stil. 

Bildkälla Plugged In

Roddy St. James är en mycket bortskämd råtta som lever det glada livet som husdjur. När kloakråttan Sid dyker upp försöker Roddy bli av med honom genom att spola ner honom på toa. Men när Roddy faller i sin egen fälla upptäcker han en helt ny värld i stadens kloaker. Här träffar han bland annat den gatsmarta Rita, som är ute på ett uppdrag och inte alls har tid för Roddy och hans försök att ta sig hem igen.

Den här filmen såg jag många gånger tillsammans med mina barn. De fullkomligt älskade den, kanske extra mycket de roliga sniglarna. Och de klantiga medhjälparna till maffiabossen.
Det är dock många år sedan jag senast såg den, och jag har faktiskt aldrig sett den på originalspråk, men jag har den i samlingen så det kan jag råda bot på när som helst. Hmm. Börjar skönja en filmstund i min framtid.

5 favoriter: Bokserier

Jag har läst många böcker i mitt liv, och ganska många av dem har tillhört en serie. Ibland har denna serie varit endast två böcker lång, och ibland har serien varit så lång att jag inte är klar med den än. Fastän jag började läsa den på 1980-talet... 
Inte alla dessa serier har hållit för en omläsning, men vissa känns som klassiker, även om tiden de existerat kanske säger annorlunda.
När jag skulle välja fem favoritbokserier så gav jag mig vissa regler. Det ska finnas minst tre böcker i serien, jag behöver inta ha läst alla böckerna i serien, eller ens tyckt att alla varit bra, men de ska finnas i min bokhylla.
Without further ado.

Vampire chronicles av Anne Rice. Eller Vampyrkrönikan, som serien kallas på svenska. Den första boken i serien är "En vampyrs bekännelse"/"Interview with the vampire", och var länge den enda boken i serien. Den kom ut 1976, och det dröjde till 1985 innan uppföljaren, "Nattens furste"/"The vamire Lestat" kom ut. Sedan rasslade det på till totalt 13 böcker. Det här är den serie jag inte läst i sin helhet, bara de första 6 böckerna. Det beror nog allra mest på att det bara är de fem första böckerna som finns översatta till svenska, och jag läste den sjätte på lån från min svägerska. Jag har dock långsiktiga planer på att skaffa serien på engelska, och läsa om den. Det var alldeles för länge sedan jag spenderade tid med Lestat och gänget. 
Serien handlar såklart om ett gäng vampyrer. Allra mest om Lestat, men den första boken berättas av Louis. 

Harry Potter av J.K. Rowling behöver kanske inte någon närmare presentation. I serien finns sju böcker, och ett gäng spin offs. Den här serien kommer bli en klassiker, säga vad man vill om författaren, för skriva bok kan hon. Hon skriver också en annan av mina favoritserier, men när jag skulle välja mellan Harry Potter och Cormoran Strike så var det inte ens svårt. Det är något magiskt med Harry Potter-böckerna, och inte bara för att de utspelar sig i trollkarlsvärlden.
Harry Potter har växt upp med sin moster och hennes familj. En dag får han veta att han är en trollkarl, och han flyttar till skolan Hogwarts för att lära sig om magi. Här får han både vänner och fiender, och tvingas till slut kämpa mot den onde trollkarlen Voldemort.

The dark tower av Stephen King var också lite av en självklarhet att ha med här. För det här kan mycket möjligt vara den absoluta favoritserien. Mycket i Stephen Kings författarskap går att knyta till Det mörka tornet, och för den som kan den här serien är det alltid lika roligt att hitta referenser hit i hans andra verk. 
Serien består av sju eller åtta böcker, beroende på hur man räknar. Det kom nämligen en bok efter det att serien avslutats, som utspelar sig mellan bok fyra och fem. Vill man vara riktigt petig finns det en novell också, som utspelas innan den första boken. Han har även hintat om att han besöker den här världen igen, så förhoppningsvis kommer det en bok till.
Roland Deschain fördas mot det mörka tornet för att rädda det, och sin värld, från att rasa. På vägen möter han många olika personer, och slår följe med Eddie, Susannah och Jake för att nå sitt mål.

Shades of magic av V.E. Schwab var min introduktion till hennes författarskap, och det har rasslat på bra sedan dess. Shades of magic består av tre böcker, men för drygt ett och ett halvt år sedan kom första boken i en spin off-serie, och det ska bli väldigt intressant att fortsätta läsa den.
Kell kan färdas mellan olika London. I hans eget London bor han i palatset, och fungerar som sändebud mellan de olika kungahusen. En dag träffar han Lila i ett annat London, och hon följer med honom till hans London.

The raven cycle av Maggie Stiefvater var en annan självklarhet på den här listan. Serien består av fyra böcker, och fick för några år sedan en spin off i form av The dreamer trilogy, som fokuserar på Ronan från Raven cycle. Så pass härliga karaktärer i den här serien, som kanske är menad för unga vuxna, men vem bryr sig. Jag kanske är ung till sinnet?
Blue bor i staden Henrietta där Gangsey, Ronan, Adam och Noah går på internatskolan Aglionby Academy. Något övernaturligt verkar hända i Henrietta, och gänget vill gå till botten med det, samtidigt som de söker efter en mytomspunnen kungagrav.

Årets första tomma förpackningar

Eftersom det var en himla många tommisar sist, så verkar det som att det blir desto färre den här gången. Bara tre stycken faktiskt,och två av dem är arkmasker. Det här går fort,med andra ord.

Holika Holika. Pure essence mask sheet. Green tea.
Nu när vintern kommit till stan, med en hel del kalla dagar (även om det är mildare nu) så vill min hud gärna ha något som lugnar den och återfuktar den. Och då passade den här masken utmärkt. KOmmer troligen köpas om. Hittills inte träffat på många arkmasker som jag inte tycker om.
Betyg 5/5

It's skin. Carrot. Clear skin mask sheet.
En mask för den fåfänga delen av mig. Eller den som bara tyckte att det vore roligt att prova på en mask med morötter på förpackningen. Har inte provat den förut, vad jag minns. Ska jämna ut hudtonen, motverka rynkor och främja hudens cellförnyelse. Låter bra, men jag antar att den behöver användas oftare än lite då och då för de resultaten.
Betyg 4/5

Origins. Ginzing. Brightening eye cream. 
Hade hört så mycket gott om den här ögonkrämen att jag bestämde mig för att prova den. Ska jag unna mig något till ansiktet så kan det lika bra vara en ögonkräm. Kan däremot inte påstå att jag blev värst förtjust. Kanske köpte den i fel ton, finns i kall och varm underton, men det påverkar knappast att mina ögon kändes mer oljiga än vanligt när jag använde den här. Såg inte heller några direkta resultat av den, som jag inte uppnått med andra, mer prisvärda ögonkrämer. Dessutom kommer den i burk, och det tycker jag rent generellt inte om i hudvård, för det känns inte lika hygieniskt som en tub. Blev inget omköp alltså.
Betyg 2/5

Lite lagom seg-Dagens

Låt: Har en sådan där lofi-spellista i bakgrunden, och förutom det lyssnar jag bara på tvättmaskinen och min tinnitus.
Outfit: Röd tröja och gröna byxor från H&M.
Smink: Mascara från Maybelline och färgat liblam från Burt's bees (Rose).
Doft: Den där speciella som katter har. Särskilt uppe på huvudet. Bästa mysdoften.
Nagellack: So sizzling från H&M.
Läser: "De tre musketörerna" av Alexandre Dumas kommer vara min månadsbok både i januari och februari, för den är toklång. Inte svårläst dock, tack och lov. Ska precis börja på "Den hemliga trädgården" av Frances Hodgson Burnett.
Frukost: Te så klart, och havregrynsgröt med äppelsylt och kanel.
Fika: Mer te, och skorpor till det.
Middag: Pannbiff med lök, potatis, lingon och sås.
Pryl: Nagelfil i glas. För jag slog precis i nageln så att den gick sönder lite.
Motion: Cykel och promenad. 
Kvällsnöje: Hoppas jag kan övertala älskade maken att titta vidare på "Umbrella Academy".
Att tillägga: Känner mig trött och ur slag idag. Och inser att det troligen är pms. Jag är snart 54 för bövelen! Låt mig slippa!

"The book of doors" av Gareth Brown

Första boken att läsas ut 2025 var Gareth Browns debutroman "The book of doors". Jag har haft den på vänt ganska länge, och planen var att hinna läsa den redan förra året, men så försvann dagarna in i juljäktet, så det fick bli en bok för det nya året i stället. Det tog ett tag att komma till skott, med andra ord, men nu är det gjort.

Bildkälla The StoryGraph

Cassie jobbar på en bokhandel i New York och delar lägenhet med bästa kompisen Izzy. En dag får hon en bok från en av bokhandelns stamkunder. En bok som påstår sig kunna öppna dörrar.
Snart upptäcker Cassie att boken verkligen är magisk, och kan ta henne vart hon vill. Vad hon inte förstår är att hon nu svävar i fara, för det här är en mäktig bok som många vill ha just för den makt den kan ge dem.
Drummond Fox är en av de som förstår vilken skatt Cassie nu har i sin ägo. Som förvaltare av Fox library med sin samling magiska böcker, har han sett sådant han vill kunna glömma. Ska han hinna varna Cassie innan den är försent och ondskan når ifatt henne?

Jag hade problem att komma in i den här boken. Trots ganska korta kapitel och en bläddervänlig struktur så var det ändå något som tog emot. Jag tyckte inte språket var svårt, men det var något i tonen som inte riktigt slog an. Dessutom med flera olika berättare, utan att de för den skull fick sina speciella röster. Det kändes kanske en aning platt och olevande på det sättet. Den enda som riktigt stack ut var bokens antagonist - Kvinnan (the Woman). Hon var obehaglig på riktigt, och jag tyckte det var jobbigt att läsa om henne. Så pass att boken gav mig en obehagskänsla som påminde en del om ångest, och det är ju inte en kul känsla när man läser en bok.
Däremot ville jag inte sluta läsa den, för det var jag alldeles för nyfiken för, men jag ville gärna ha den utläst så att jag kunde får läsa något annat sedan och inte behöva tänka på just "The book of doors" mer.
Och när jag väl bestämde mig och verkligen satte mig ner för att läsa, så gick det ändå ganska fort att läsa klart boken. Synd bara att en dryg fjärdedel av den var en lång startsträcka.
Det hintas om romantik, men är ingenting som tar fokus. Här är det mysteriet som står är centralt. Och de tidsresor som görs. Som vi vet vid det här laget så är tidsresor i böcker (och andra media) oftast inte min tekopp. Här kan jag dock gå med på det, för de sker inte utan komplikationer, och följer ändå ett regelverk som jag kan köpa. 
På flera sätt så känns "The book of doors" som att den skulle kunna vara första boken i en serie, men även om jag inte direkt hade tråkigt hela tiden med den här boken så är jag inte jättenyfiken på att läsa andra böcker av Gareth Brown. Det verkar som att hans nästa bok inte är en del två dock, utan handlar mer om ett gäng som håller koll på magiska objekt. Och det låter ungefär lika samma som det jag precis har läst, och därmed ganska ospännande. Men jag säger inte att det aldrig kommer bli en annan Gareth Brown i bokhyllan, bara att jag just nu inte tror det. För så fantastisk  var det faktiskt inte.

Mitt betyg på "The book of doors" blev 3/5.

FredagsFilmen: Wallace & Gromit: Vengeance most fowl

Vet ni vem som blev alldeles till sig när hon fick veta att det skulle komma en ny Wallace & Gromit-film? Som till råga på allt skulle ha med deras allra bästa skurk, pingvinen Feathers McGraw? Så klart jag. För man blir aldrig för gammal för att uppskatta animerad film, särskilt inte sådana med knasroliga filurer som uppfinnaren Wallace och hans trogna hund Gromit. 

Bildkälla Radio Times

Wallace har kanske blivit alldeles för beroende av sina uppfinningar, något som oroar Gromit. När Wallace uppfinner den hjälpande trädgårdstomten Norbot känner Gromit att måttet är rågat. När Norbot dessutom verkar utveckla ett eget sinne blir Gromits farhågor än mer besannade.
Under tiden sitter Feathers McGraw av sitt straff på stadens zoo. Nu får han dock chansen till hämnd mot dem som satte honom i fängelset, och snart är Wallace oskyldigt anklagad för flera brott, medan Feathers planerar den ultimata kuppen.

Det kan ha varit bra att ha sett "Wallace & Gromit: Wrong trousers" för att uppskatta den här filmen till fullo, men det är inte helt nödvändigt. Mycket förklaras ändå i filmens handling. 
Och det här var precis så bra som jag hoppats på. Fin stop motion-animation, många skratt och dråpliga situationer, och Ben Whitehead axlar manteln från Peter Sallis som Wallace röst med den äran. För mig som är ett Wallace & Gromit-fan var det som att komma hem igen. 
"Vengeance most fowl" finns att streama på Netflix.

Nagellack topp 20 2024

Det här var inte lätt! Och inte för att jag har burit så många lack så att det är svårt att välja bland alla godbitarna, utan för att jag inte burit så många lack och hade svårt att vaska fram hela 20 stycken att få ära denna lista.
Jag har lagt av mig lite på lackfronten, främst för att jag tappat intresset lite. Jag orkar inte jaga lack, läsa på mig om nya kollektioner eller sitta och sukta på olika webshoppar. Dessutom verkar det som att favoritmärket a England lägger ner, och lack har i största allmänhet blivit en väldigt kostsam hobby. Och jag har inte råd att slänga ut en massa pengar på något som sedan blir stående i sina Helmers och bara blir gamla. Det är ju knappast så att jag har dåligt med lack att måla på, jag har bara tröttnat på hetsen jag en gång kände (på ett positivt sätt) inför nya lacksläpp och annat. 
Så jag vet inte vad framtiden bär med sig i form av mitt nagellackande. Just nu har jag två lack i otestade lådan, och jag vet inte ett enda lack till som jag villhöver. Jag gissar att det på sin höjd blir en topp 10 nästa år.

Årets topp 20, som jag ändå lyckades klämma fram, består av 20 lack som var nya för mig 2024. Endast tre märken är representerade, vilket ni snart kommer märka. Ordningen? Den jag bar dem i. Nu kör vi!

a England, Whispers
Från Ghost-kollektionen med sina kromatiska lack, kommer lacket Whispers som jag utnämnde till 2024 års favoritlack. Och det bar jag redan i januari.
Svart bas med kromatiska partiklar som skiftar i blått, teal och lila.

London Grace, Zendaya
Ännu ett märke som kom, såg och försvann lika fort som det dök upp. London Grace fanns överallt, men finns nu ingenstans. Innan de försvann hann jag dock lägga vantarna på några sista lack, som äppelgröna Zendaya.

London Grace x Frida Selkirk, Tokyo
London Grace gjorde en del samarbeten, bland annat med vad som kanske är Sveriges mest berömda nageltekniker, Frida Selkirk. Hennes lack var döpta efter storstäder. Tokyo är ett härligt magentarosa lack, som med sitt skimmer skiftar åt lila.

a England, The veil
Inte lätt att fånga den här skönheten på bild. The veil kommer också från Ghost-kollektionen, som med sin svarta bas sedan bjussade på en rejäl färgprakt. Jag upplevde det som mycket koppar, med en kopparrosa ton, men det skiftade även i antikt guldgrönt och mörkt rosa.

London Grace x Linda Hallberg, Simone
Ett annat samarbete för London Grace var det med make up artisten Linda Hallberg. Jag gissar att Simone är döpt efter Nina Simone, men jag kan ha fel. 
Ett ganska eldigt lack, med vinröd bas och kromatiskt skimmer i skalan rosa, koppar, brunt.

H&M, Teal or no deal
Inte är väl det här teal? Alltså blev det väl ingen deal. Skulle säga att det är salviagrönt. En gråtonad grön, som känns lite dämpad.

H&M, Let's face the blue!
Blått lack med skimmer som skiftar i lila och grönt.

a England, Chamuel
Flamingorosa hololack med en skift åt rödorange. Valt av älskade maken att bäras på hans 50-årsdag i maj.

a England, Michael
När det var dags för stort firande valde han Michael åt mig. Ett ljusare blått lack, med vackra holoregnbågar.

a England, Azrael
Det här lacket fick mig att tänka på regnmoln. Tydligen sådana med regnbågar, med tanke på holoskimret. En väldigt grå blå, med en del lila i sig.

a England, Jophiel
Roséguld med holoskimmer. Klart jag gillar!

a England, Raphael
Guldigt salviagrönt hololack. Lite grönare på riktigt än vad man kan tro av min bild. 

a England, Revealed in sleep
Ett lite mörkare grått lack som drar ganska mycket åt brunt. Och med holo.

H&M, Tangerine for 2
Ett korallfärgat lack som drar mycket åt orange. Så pass knalligt att det kunde kännas som att det lekte att det var ett neonlack. 

a England, And the shadows flee away
Väldigt mörkt grått lack, med en tydligt blå underton. Och så massor av regnbågar i det. Drama!

a England, Until the day break
Hur snyggt? Och ännu mer Drama! Svärtat vinrött med lila skiftning och massor av holo.

H&M, Craving limonata
Pastelligt aprikosgult med en aning av rosa i sig. Påminner mig kanske allra mest om apelsinglass.

H&M, Lime 4 you
En sådan där färg som piggar upp. Limeskalsgrönt krämlack.

H&M, Limonata
Ljusgult och pastelligt men inte jättehemskt att måla med. Drar lite åt grönt. Om Craving limonata påminde mig om apelsinglass, så påminner det här om citronfromage (mousse). Som jag plötsligt blev väldigt sugen på...

H&M, Why not purple?
Blålila lack brukar vara svåra att fånga på bild, och det här var inget undantag. Finns ett stråk av rött där också.
Det sista lacket jag bar 2024, vilket betyder att vi är färdiga nu.

Sett på TV: Black doves, säsong 1

Spoilervarning på TV-inläggen.

Det blir alltså en andra säsong av Netflix serie "Black doves" som stoltserar med Keira Knightley och Ben Wishaw i huvudrollerna. En spionthriller med viss humoristisk twist, som utspelar sig under julen i London.

Bildkälla Mijn serie

När en man mördas i London blir ministerfrun Helen ofrivilligt inblandad. Han var hennes älskare, och hon är spionen vars täckmantel nu riskerar att avslöjas. Hon tar till drastiska metoder för att skydda sig och sin familj, och till sin hjälp får hon sin gamla vän Sam, som kallats tillbaka till London. 
Sam flydde från sitt gamla liv efter ett uppdrag som gick fel, och det är inte helt lätt för honom att återvända och försöka reparera relationer som han trodde att han lämnat bakom sig.

Det här var en väldigt bra serie. Lagom spännande, med en inte helt okomplicerad intrig. Det var alltså ingen slötitta-serie, utan det var till att använda tankekontoret en del också. Det är så klart mycket våld, men också en hel del humor - både i karaktärer och replikskiften. Det här gillade jag skarpt och jag ser fram emot kommande säsong(er). Om de kan hålla kvaliteten uppe, vill säga.

Serien finns att streama på Netflix.

Bokåret 2024

Den här vecka blir det bokslut för år 2024, så att jag med full kraft kan ta mig an 2025 sedan. Och eftersom det är kul med böcker, börjar vi med böcker. 

Mitt mål för 2024 var att läsa 50 böcker, och det klarade jag av och läste sedan vidare så att det blev 59 böcker i slutändan. Jag har satt 50 böcker som mål i år också, men i övrigt blir det inga utmaningar. Jag har inte ens någon personlig utmaning, som att läsa om en författare eller en bokserie, för jag kunde inte bestämma mig. Jag planerar att läsa om en del Stephen King, och i vissa fall köpa nya utgåvor av hans böcker då vissa av de jag har är bra slitna efter snart 40 år i bokhyllan. Jag planerar också att försöka mig på de ryska författarna, och då menar jag Dostojevskij och Tolstoj, och de har skrivit så läskigt långa böcker att jag är glad om jag lyckas klämma en eller ett par av dem. Förutom det ska jag försöka att läsa bara sådant jag har lust med, eller det som Plejaderna väljer. Kan ju bli lite si och så med bokvalen där, har vi märkt. Vi hoppas och hoppas, men ibland faller det platt.

Använder samma metod som jag brukar för att sammanfatta mitt läsår. Lite statistik, lite flipp och flopp, och en och annan sammanfattning. Säger som Mario i bokhyllan - Let's-a go!

Antal utlästa böcker: 59
Klassiker: 9
Svenska författare: 12
Utländska författare: 47
Läst på engelska: 31
Medelbetyg: 3,4

2024 topp 5:
De böcker som fått högst betyg i år har mest varit omläsningar, men om vi tittar på nya-för-mig så är det de här som blir toppnoterade.
"The running grave" av Robert Galbraith 5/5
"The fragile threads of power" av V.E. Schwab 4,5/5
"Holly" av Stephen King 4,5/5
"The book of form and emptiness" av Ruth Ozeki 4/5
"Grim" av Sara Bergmark Elfgren 4/5

2024 botten 5:
"Middagsmörker" av Charlotte Cederlund 1/5
"Never" av Jessa Hastings 1/5
"Hjärnkoll på vikten" av Martin Ingvar och Gunilla Eldh 1,5/5
"Happy yoga" av Steve Ross 1,75/5
"Bröd och mjölk" av Karolina Ramqvist 1,75/5

Månadssammanfattningar:
Januari 3 böcker
Februari 5 böcker
Mars 4 böcker
April 4 böcker
Maj 5 böcker
Juni 5 böcker
Juli 5 böcker
Augusti 5 böcker
September 6 böcker
Oktober 6 böcker
November 6 böcker
December 5 böcker

Plejaderna:
"Folk som sår i snö" av Tina Harnesk, medelbetyg 3,8/5
"Uppdrag Hail Mary" av Andy Weir, medelbetyg 4,6/5. Ett av Plejadernas högsta!
"Stöld" av Ann-Heléne Laestadius, medelbetyg 3,7/5
"Middagsmörker" av Charlotte Cederlund, medelbetyg 2,96/5 
"Matrix" av Lauren Groff, medelbetyg 2,4/5
"Bröd och mjölk" av Karolina Ramqvist, medelbetyg 1,45/5. Ett av Plejadernas lägsta.
"Dorian Grays porträtt" av Oscar Wilde, medelbetyg 2,2/5

Utläst i december

Med några få timmar kvar av 2024 klämde jag årets 59:e bok och decembers femte. Lite som väntat hade jag annat att göra i december än att läsa, så jag är mer än nöjd med de fem jag hann med. Staplade på varandra ser de ut såhär.

"Utopia Avenue" av David Mitchell var den sista boken i min omläsning av hans böcker. Det här är dessutom en av hans bästa böcker, kanske till och med den allra bästa. Alltså blev den både decembers favoritbok och fick behålla sin 5/5 i betyg.
Handlar om bandet Utopia Avenue som under några år i slutet av 1960-talet skulle komma att sätta stora spår på sin väg till framgång.

"A Christmas carol" av Charles Dickens läste jag enbart för att det lackade mot jul, och jag läge har velat läsa den. Kändes passande på något sätt. Berättelsen är klassisk - om den snåle Scrooge som blir besökt av tre andar som ska hjälpa honom att ändra sitt leverne för att undgå att fördömas.
Jag tyckte den var rätt så tråkig att läsa, och gav den betyget 2,5/5

"Midwinter murder" av Agatha Christie är en samling om 12 noveller med vinter-tema. Inte alltid jul alltså. Novellerna var av skiftande slag, men ingen av dem stack ut åt vare sig det ena eller det andra hållet. Betyget blev 3/5.

"Yoga for women" av Shakta Kaur Khalsa har undertiteln "Health and radiant beauty for every stage of life" och det är precis vad boken levererar. Det här var min månadsbok i december, och efter att ha läst flera sådana på sista tiden med hälsotema som varit fullsmockade med pekpinnar så var det en befrielse att läsa den här boken. Här kommer råd, inte måsten. En ganska mjuk ton, men ändå väldigt informativ och övergripande. Kunde kanske vara lite rörig i layouten ibland, men det var inget jag tänkte på jätteofta. Betyget blev 4/5, även om den inte fick ett eget inlägg.

"Räv och jag" av Catherine Raven läste jag såklart för att den handlade om en räv. Trodde jag. Mest är det Catherine Ravens memoarer, satt i perspektiv till en räv hon blev kompis med. Mycket natur och skildringar av ett ensamt, men inte ödsligt liv. Långsam i tempot och kunde bli lite tråkig, men innehöll många fina anekdoter och flera aha-upplevelser. Mitt betyg på årets sista bok blev 3,5/5.

"Räv och jag: En ovanlig vänskap" av Catherine Raven

Sista boken att läsas ut 2024 var en memoarbok om en kvinna som bor i ett ensligt beläget hus, som blir kompis med en räv. Och eftersom jag gillar rävar ville jag så klart läsa en bok som skulle handla om just en räv.

Bildkälla StoryGraph

Catherine Raven har varit ensam sedan hon var 15 år. Hon bor i ett ensligt beläget hus i Montana, och pratar bara med andra när hon undervisar, då hon hellre ger sig hän åt naturen.
En dag märker hon att en räv som bor i närheten av henne kommer till hennes hus vid samma tid varje dag. De börjar en rutin.Hon läser för honom, de samtalar som bara människa och räv kan, och efter en stund ger sig räven av. Catherine inser snart att hon har blivit vän med en räv.

Oj vad jag har googlar olika amerikanska djur, fåglar och växter under läsningens gång. Även om räven är viktig för berättelsen så är det inte om honom boken handlar mest. Det är snarare än hyllning till naturen, en insikt om sig själv, och en vädjan om att vara försiktig med det vi har. Det varvas fakta och historia om växter och djur, med utdrag och funderingar kring de böcker Catherine läser. Det blir mycket "Moby Dick", "Frankenstein" och "Den lille prinsen".
Det kommer en hel del klokskap mellan den här bokens pärmar, och jag hade ett och annat aha-ögonblick. Men boken håller också ett hyfsat långsamt tempo, och ibland tycker jag att den rentutav blir lite tråkig. Jag funderade till och med på att lägga den åt sidan för ett tag, men sedan blev jag så där envis som jag kan bli ibland.

Jag gav "Räv och jag" betyget 3,5/5.

Välkommen 2025!

Nytt år, kanske inte direkt ett nytt jag. Jag har sedan länge bestämt mig för att inte sätta upp nyårsmål eller avlägga nyårslöften, men jag tänker ändå ha några förhoppningar inför det år som alldeles nyss börjat. För säga vad man vill - ett nytt år är ändå en väldigt bra plats att börja på. Eller bara reflektera kring.

Bildkälla iStock

Ett nytt år är en väg vi ännu inte har gått på. Det finns många steg vi kan ta på den vägen under året som kommer. 
För egen del hoppas jag på många fina upplevelser. En slottsresa vore inte fel. Tänker att Kalmar slott vore fint, eller något i Uppland. Dessutom har jag faktiskt aldrig riktigt besökt Stockholms slott, så det ligger också på slottsönskelistan. Kanske någon annan resa dessutom. Vi har pratat lite löst om att åka till Tyskland igen, men vi får se. Förväntar mig också massor av bilturer i älskade makens lilla gula, eller Gullefjun som jag kallar den.
Jag hoppas också på lite mer omvärldsstabilitet, men vissa omständigheter gör att just den hoppets låga inte brinner jättestarkt. Men hoppas kan jag. Det gör jag jämt. 
I övrigt. Bättre mående. Frisk familj. Fina dagar och fina möten. Ro i själen. Öppna ögon och ett öppet sinne. Klarhet.
Det hoppas jag på. Det vill jag att mina steg ska föra med sig.