lördag 11 januari 2025

"The book of doors" av Gareth Brown

Första boken att läsas ut 2025 var Gareth Browns debutroman "The book of doors". Jag har haft den på vänt ganska länge, och planen var att hinna läsa den redan förra året, men så försvann dagarna in i juljäktet, så det fick bli en bok för det nya året i stället. Det tog ett tag att komma till skott, med andra ord, men nu är det gjort.

Bildkälla The StoryGraph

Cassie jobbar på en bokhandel i New York och delar lägenhet med bästa kompisen Izzy. En dag får hon en bok från en av bokhandelns stamkunder. En bok som påstår sig kunna öppna dörrar.
Snart upptäcker Cassie att boken verkligen är magisk, och kan ta henne vart hon vill. Vad hon inte förstår är att hon nu svävar i fara, för det här är en mäktig bok som många vill ha just för den makt den kan ge dem.
Drummond Fox är en av de som förstår vilken skatt Cassie nu har i sin ägo. Som förvaltare av Fox library med sin samling magiska böcker, har han sett sådant han vill kunna glömma. Ska han hinna varna Cassie innan den är försent och ondskan når ifatt henne?

Jag hade problem att komma in i den här boken. Trots ganska korta kapitel och en bläddervänlig struktur så var det ändå något som tog emot. Jag tyckte inte språket var svårt, men det var något i tonen som inte riktigt slog an. Dessutom med flera olika berättare, utan att de för den skull fick sina speciella röster. Det kändes kanske en aning platt och olevande på det sättet. Den enda som riktigt stack ut var bokens antagonist - Kvinnan (the Woman). Hon var obehaglig på riktigt, och jag tyckte det var jobbigt att läsa om henne. Så pass att boken gav mig en obehagskänsla som påminde en del om ångest, och det är ju inte en kul känsla när man läser en bok.
Däremot ville jag inte sluta läsa den, för det var jag alldeles för nyfiken för, men jag ville gärna ha den utläst så att jag kunde får läsa något annat sedan och inte behöva tänka på just "The book of doors" mer.
Och när jag väl bestämde mig och verkligen satte mig ner för att läsa, så gick det ändå ganska fort att läsa klart boken. Synd bara att en dryg fjärdedel av den var en lång startsträcka.
Det hintas om romantik, men är ingenting som tar fokus. Här är det mysteriet som står är centralt. Och de tidsresor som görs. Som vi vet vid det här laget så är tidsresor i böcker (och andra media) oftast inte min tekopp. Här kan jag dock gå med på det, för de sker inte utan komplikationer, och följer ändå ett regelverk som jag kan köpa. 
På flera sätt så känns "The book of doors" som att den skulle kunna vara första boken i en serie, men även om jag inte direkt hade tråkigt hela tiden med den här boken så är jag inte jättenyfiken på att läsa andra böcker av Gareth Brown. Det verkar som att hans nästa bok inte är en del två dock, utan handlar mer om ett gäng som håller koll på magiska objekt. Och det låter ungefär lika samma som det jag precis har läst, och därmed ganska ospännande. Men jag säger inte att det aldrig kommer bli en annan Gareth Brown i bokhyllan, bara att jag just nu inte tror det. För så fantastisk  var det faktiskt inte.

Mitt betyg på "The book of doors" blev 3/5.

fredag 10 januari 2025

FredagsFilmen: Wallace & Gromit: Vengeance most fowl

Vet ni vem som blev alldeles till sig när hon fick veta att det skulle komma en ny Wallace & Gromit-film? Som till råga på allt skulle ha med deras allra bästa skurk, pingvinen Feathers McGraw? Så klart jag. För man blir aldrig för gammal för att uppskatta animerad film, särskilt inte sådana med knasroliga filurer som uppfinnaren Wallace och hans trogna hund Gromit. 

Bildkälla Radio Times

Wallace har kanske blivit alldeles för beroende av sina uppfinningar, något som oroar Gromit. När Wallace uppfinner den hjälpande trädgårdstomten Norbot känner Gromit att måttet är rågat. När Norbot dessutom verkar utveckla ett eget sinne blir Gromits farhågor än mer besannade.
Under tiden sitter Feathers McGraw av sitt straff på stadens zoo. Nu får han dock chansen till hämnd mot dem som satte honom i fängelset, och snart är Wallace oskyldigt anklagad för flera brott, medan Feathers planerar den ultimata kuppen.



Det kan ha varit bra att ha sett "Wallace & Gromit: Wrong trousers" för att uppskatta den här filmen till fullo, men det är inte helt nödvändigt. Mycket förklaras ändå i filmens handling. 
Och det här var precis så bra som jag hoppats på. Fin stop motion-animation, många skratt och dråpliga situationer, och Ben Whitehead axlar manteln från Peter Sallis som Wallace röst med den äran. För mig som är ett Wallace & Gromit-fan var det som att komma hem igen. 
"Vengeance most fowl" finns att streama på Netflix.

torsdag 9 januari 2025

Nagellack topp 20 2024

Det här var inte lätt! Och inte för att jag har burit så många lack så att det är svårt att välja bland alla godbitarna, utan för att jag inte burit så många lack och hade svårt att vaska fram hela 20 stycken att få ära denna lista.
Jag har lagt av mig lite på lackfronten, främst för att jag tappat intresset lite. Jag orkar inte jaga lack, läsa på mig om nya kollektioner eller sitta och sukta på olika webshoppar. Dessutom verkar det som att favoritmärket a England lägger ner, och lack har i största allmänhet blivit en väldigt kostsam hobby. Och jag har inte råd att slänga ut en massa pengar på något som sedan blir stående i sina Helmers och bara blir gamla. Det är ju knappast så att jag har dåligt med lack att måla på, jag har bara tröttnat på hetsen jag en gång kände (på ett positivt sätt) inför nya lacksläpp och annat. 
Så jag vet inte vad framtiden bär med sig i form av mitt nagellackande. Just nu har jag två lack i otestade lådan, och jag vet inte ett enda lack till som jag villhöver. Jag gissar att det på sin höjd blir en topp 10 nästa år.

Årets topp 20, som jag ändå lyckades klämma fram, består av 20 lack som var nya för mig 2024. Endast tre märken är representerade, vilket ni snart kommer märka. Ordningen? Den jag bar dem i. Nu kör vi!


a England, Whispers
Från Ghost-kollektionen med sina kromatiska lack, kommer lacket Whispers som jag utnämnde till 2024 års favoritlack. Och det bar jag redan i januari.
Svart bas med kromatiska partiklar som skiftar i blått, teal och lila.



London Grace, Zendaya
Ännu ett märke som kom, såg och försvann lika fort som det dök upp. London Grace fanns överallt, men finns nu ingenstans. Innan de försvann hann jag dock lägga vantarna på några sista lack, som äppelgröna Zendaya.



London Grace x Frida Selkirk, Tokyo
London Grace gjorde en del samarbeten, bland annat med vad som kanske är Sveriges mest berömda nageltekniker, Frida Selkirk. Hennes lack var döpta efter storstäder. Tokyo är ett härligt magentarosa lack, som med sitt skimmer skiftar åt lila.



a England, The veil
Inte lätt att fånga den här skönheten på bild. The veil kommer också från Ghost-kollektionen, som med sin svarta bas sedan bjussade på en rejäl färgprakt. Jag upplevde det som mycket koppar, med en kopparrosa ton, men det skiftade även i antikt guldgrönt och mörkt rosa.



London Grace x Linda Hallberg, Simone
Ett annat samarbete för London Grace var det med make up artisten Linda Hallberg. Jag gissar att Simone är döpt efter Nina Simone, men jag kan ha fel. 
Ett ganska eldigt lack, med vinröd bas och kromatiskt skimmer i skalan rosa, koppar, brunt.



H&M, Teal or no deal
Inte är väl det här teal? Alltså blev det väl ingen deal. Skulle säga att det är salviagrönt. En gråtonad grön, som känns lite dämpad.



H&M, Let's face the blue!
Blått lack med skimmer som skiftar i lila och grönt.



a England, Chamuel
Flamingorosa hololack med en skift åt rödorange. Valt av älskade maken att bäras på hans 50-årsdag i maj.



a England, Michael
När det var dags för stort firande valde han Michael åt mig. Ett ljusare blått lack, med vackra holoregnbågar.



a England, Azrael
Det här lacket fick mig att tänka på regnmoln. Tydligen sådana med regnbågar, med tanke på holoskimret. En väldigt grå blå, med en del lila i sig.



a England, Jophiel
Roséguld med holoskimmer. Klart jag gillar!



a England, Raphael
Guldigt salviagrönt hololack. Lite grönare på riktigt än vad man kan tro av min bild. 



a England, Revealed in sleep
Ett lite mörkare grått lack som drar ganska mycket åt brunt. Och med holo.



H&M, Tangerine for 2
Ett korallfärgat lack som drar mycket åt orange. Så pass knalligt att det kunde kännas som att det lekte att det var ett neonlack. 



a England, And the shadows flee away
Väldigt mörkt grått lack, med en tydligt blå underton. Och så massor av regnbågar i det. Drama!



a England, Until the day break
Hur snyggt? Och ännu mer Drama! Svärtat vinrött med lila skiftning och massor av holo.



H&M, Craving limonata
Pastelligt aprikosgult med en aning av rosa i sig. Påminner mig kanske allra mest om apelsinglass.



H&M, Lime 4 you
En sådan där färg som piggar upp. Limeskalsgrönt krämlack.



H&M, Limonata
Ljusgult och pastelligt men inte jättehemskt att måla med. Drar lite åt grönt. Om Craving limonata påminde mig om apelsinglass, så påminner det här om citronfromage (mousse). Som jag plötsligt blev väldigt sugen på...



H&M, Why not purple?
Blålila lack brukar vara svåra att fånga på bild, och det här var inget undantag. Finns ett stråk av rött där också.
Det sista lacket jag bar 2024, vilket betyder att vi är färdiga nu.

onsdag 8 januari 2025

Sett på TV: Black doves, säsong 1

Spoilervarning på TV-inläggen.

Det blir alltså en andra säsong av Netflix serie "Black doves" som stoltserar med Keira Knightley och Ben Wishaw i huvudrollerna. En spionthriller med viss humoristisk twist, som utspelar sig under julen i London.

Bildkälla Mijn serie

När en man mördas i London blir ministerfrun Helen ofrivilligt inblandad. Han var hennes älskare, och hon är spionen vars täckmantel nu riskerar att avslöjas. Hon tar till drastiska metoder för att skydda sig och sin familj, och till sin hjälp får hon sin gamla vän Sam, som kallats tillbaka till London. 
Sam flydde från sitt gamla liv efter ett uppdrag som gick fel, och det är inte helt lätt för honom att återvända och försöka reparera relationer som han trodde att han lämnat bakom sig.

Det här var en väldigt bra serie. Lagom spännande, med en inte helt okomplicerad intrig. Det var alltså ingen slötitta-serie, utan det var till att använda tankekontoret en del också. Det är så klart mycket våld, men också en hel del humor - både i karaktärer och replikskiften. Det här gillade jag skarpt och jag ser fram emot kommande säsong(er). Om de kan hålla kvaliteten uppe, vill säga.

Serien finns att streama på Netflix.

tisdag 7 januari 2025

Bokåret 2024

Den här vecka blir det bokslut för år 2024, så att jag med full kraft kan ta mig an 2025 sedan. Och eftersom det är kul med böcker, börjar vi med böcker. 

Mitt mål för 2024 var att läsa 50 böcker, och det klarade jag av och läste sedan vidare så att det blev 59 böcker i slutändan. Jag har satt 50 böcker som mål i år också, men i övrigt blir det inga utmaningar. Jag har inte ens någon personlig utmaning, som att läsa om en författare eller en bokserie, för jag kunde inte bestämma mig. Jag planerar att läsa om en del Stephen King, och i vissa fall köpa nya utgåvor av hans böcker då vissa av de jag har är bra slitna efter snart 40 år i bokhyllan. Jag planerar också att försöka mig på de ryska författarna, och då menar jag Dostojevskij och Tolstoj, och de har skrivit så läskigt långa böcker att jag är glad om jag lyckas klämma en eller ett par av dem. Förutom det ska jag försöka att läsa bara sådant jag har lust med, eller det som Plejaderna väljer. Kan ju bli lite si och så med bokvalen där, har vi märkt. Vi hoppas och hoppas, men ibland faller det platt.


Använder samma metod som jag brukar för att sammanfatta mitt läsår. Lite statistik, lite flipp och flopp, och en och annan sammanfattning. Säger som Mario i bokhyllan - Let's-a go!

Antal utlästa böcker: 59
Klassiker: 9
Svenska författare: 12
Utländska författare: 47
Läst på engelska: 31
Medelbetyg: 3,4

2024 topp 5:
De böcker som fått högst betyg i år har mest varit omläsningar, men om vi tittar på nya-för-mig så är det de här som blir toppnoterade.
"The running grave" av Robert Galbraith 5/5
"The fragile threads of power" av V.E. Schwab 4,5/5
"Holly" av Stephen King 4,5/5
"The book of form and emptiness" av Ruth Ozeki 4/5
"Grim" av Sara Bergmark Elfgren 4/5

2024 botten 5:
"Middagsmörker" av Charlotte Cederlund 1/5
"Never" av Jessa Hastings 1/5
"Hjärnkoll på vikten" av Martin Ingvar och Gunilla Eldh 1,5/5
"Happy yoga" av Steve Ross 1,75/5
"Bröd och mjölk" av Karolina Ramqvist 1,75/5

Månadssammanfattningar:
Januari 3 böcker
Februari 5 böcker
Mars 4 böcker
April 4 böcker
Maj 5 böcker
Juni 5 böcker
Juli 5 böcker
Augusti 5 böcker
September 6 böcker
Oktober 6 böcker
November 6 böcker
December 5 böcker

Plejaderna:
"Folk som sår i snö" av Tina Harnesk, medelbetyg 3,8/5
"Uppdrag Hail Mary" av Andy Weir, medelbetyg 4,6/5. Ett av Plejadernas högsta!
"Stöld" av Ann-Heléne Laestadius, medelbetyg 3,7/5
"Middagsmörker" av Charlotte Cederlund, medelbetyg 2,96/5 
"Matrix" av Lauren Groff, medelbetyg 2,4/5
"Bröd och mjölk" av Karolina Ramqvist, medelbetyg 1,45/5. Ett av Plejadernas lägsta.
"Dorian Grays porträtt" av Oscar Wilde, medelbetyg 2,2/5