Jaha. Så sitter man med datorn påslagen igen. Fast idag tänker jag inte besöka Facebook. Eller imorgon, eller i övermorgon eller i minst 18 dagar till.
För då är valet avklarat och jag slipper alla "den och den har gått med i gruppen "Kan den här lyktstolpen få fler fans än Mona Sahlin/Fredrik Reinfeldt"". Eller min personliga favorit: "Käre Gud. I år tog du från mig min favoritskådespelare Patrick Swayze. Du tog ifrån min min favorithårdrockare Ronnie James Dio. Jag vill bara att du ska veta att min favoritpolitiker är Mona Sahlin/Fredrik Reinfeldt".
Och jag har blivit så trött på det. Att om man skriver en kommentar i en väns logg så kryper det fram små troll och går på med personliga påhopp. Jag tar gärna en diskussion, men om du ger mig en åsikt eller en bakgrund som jag inte har, för att du inte känner mig, för att dina argument tryter. Ja, då har du förlorat diskussionen och jag tar den inte mer. Personangrepp går fetbort. Det är inte att trampa på en tå - det är att förlora.
Så jag är borta från Facebook ett tag. Inga nagellacksbilder. Inga uppdaterade böcker. Inga chattar med mina vänner. Inga peppande kommentarer. Det enda som kommer synas av mig därinne är mina blogginlägg, eftersom jag har en länk dit - eller hit.
Och det ska bli så skönt! Mer tid att läsa. Läste ut "Jane Eyre" på nolltid, istället för att glo in i en dataskärm. (Mycket bra bok förresten, som jag önskar att jag hade sparat till bokcirkeln för den är verkligen värd att diskutera.) Mer tid att yoga. Mer tid att måla naglarna. Mer tid att vara. Och mer energi i mitt trötta sinne.
