söndag 27 februari 2011

Mello

Lyckades missa de två första deltävlingarna på grund av mer festliga åtaganden, men har suttit framför tvn de två senaste lördagarna och plågat mig själv. Vad gör man inte för de små barnen? Själv kan jag gladeligen vara utan detta spektakel, känner jag.

En gång i tiden älskade jag Melodifestivalen. På den tiden det var en enda tävling, med 10 (någorlunda) bra låtar. Då orkade jag bry mig. Nu är det 5 deltävlingar, 32 bidrag, andra chanser och en final där fnittriga småtjejer röstat fram den gulligaste killen. Alltså skickar Sverige skit varenda år och sedan ska kvällspressen förfasa sig över att det blev fiasko.
No shit, Sherlock...

Gårdagens tävling dårå. Falsksångarnas paradis. Det hade ju inte skadat med lite sångträning och kanske sjunga upp sig kanske? Eller inse att man kanske inte ska ta i från tårna om man inte har en röst som bär sig? Ja, jag tänker på han med håret fönat i ett väderstreck, skinnpaj och folk som sprang runt i luften.
Kanske ta ett allvarligt snack med sin stylist kanske? Så man slipper stå på scen i kavajer av svart sopsäck? Eller gula lårhöga stövlar som, ursäkta mig, Julia Roberts hade i "Pretty woman" när hon spelade hora? God smak? Nej. Snackis? Antagligen.
Kanske ha någon som helst aning om hur ord uttalas kanske? Och stavas? Det heter "är". Inte "e". Det uttalas "händer". Inte "händör".
Kanske inse att om man lyckas få RedOne att delskriva ett bidrag, så bör man skicka detta direkt till Globen.

Sen vill jag bara påpeka att tjejerna sjöng brallorna av karlarna igår.
Och att Nicke Borg gärna får skippa Tommy Nilssons gamla midjekorta kavaj (förbjöds inte de 1987?) helt nästa gång, och visa upp tatueringarna direkt. Mycket stiligare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för din kommentar.
Reklam och anonyma kommentarer kommer raderas. Så vill du ha ett svar - se till att skriva under.