Ibland lyckas man.
Har en längre tid haft problem med mat-trilskande barn. Ungefär allt jag lagat har varit äckligt. Sedan spelar det ingen roll hur gott det ha ansetts vara innan. Igår blev till exempel älskade makens paradrätt, pasta med räkor och broccoli, bitvis ratad av lilla A. Helt plötsligt tycker han inte om varm broccoli längre... Lite trist på en rätt som alltid förut varit ett säkert kort.
Men i söndags hade vi turen på vår sida!
Till lunch åt vi Sloppy Joe's. Älskade maken blev plötsligt sugen på detta som han inte ätit sedan han spenderade en sommar i USA för en herrans massa år sedan. Och det är ju så lätt! Köttfärssås i hamburgerbröd. Plättlätt. Jag toppade mina med lite rostad lök för att få lite crunch i munnen. Självklart kan man lägga in lite grönsaker mellan bröden också. Lite salladsblad, tomatskivor, inlagd gurka. As you wish.
Till kvällsmaten lagade jag currykyckling.
Jag tog en hel kyckling, delade den i halvor och kryddade båda sidorna med salt, peppar och curry. Lagade den i ugnen på 200 grader i ungefär 40 minuter, kolla köttsaften så att den är klar. Ingen rosa kyckling på middagsbordet!
Jag silade ner kycklingskyn i en kastrull, fyllde upp med grädde och kryddade med soja och curry. Redde av såsen med lite redningsmjöl. Till det ris och en sallad som jag piffade upp med filéer från en apelsin. Pressa ner lite av apelsinsaften i salladsskålen, ringla över olja, en aning salt och peppar.
Om inte annat så SLUKAR ungarna ris med sås. Alltid något.
* Vad lilla A sade när han skuttade från bordet efter att ha ätit sina Sloppy Joe's. Han åt två!
