Sådärja! Precis lagom till att man började ge upp hoppet om att någonsin få äta en middag utan gnäll och knot så händer det. De gillar det! Alla tre! (Eller fyra om vi ska räkna in älskade maken, men han brukar gilla det jag lagar.)
Detta mirakel åstadkom jag genom att servera kycklingvingar med klyftpotatis. Som ett extra plus i kanten är ju det här mat man får äta med händerna. Inget tjat om bordsskick från mamman med andra ord.
Fast det ska erkännas att jag inte var helt förtjust i att lilla E ville äta med en blompinne. Den fick vi lägga undan ett tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!
Jag förbehåller mig rätten att radera kommentarer som är: spam, reklam, otrevliga, irrelevanta för inlägget och/eller anonyma .